Högsta Domstolen referat NJA 1985 s. 209 (NJA 1985:31)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1985 s. 209 (NJA 1985:31)
Målnummer
Ö933-83
Domsnummer
SÖ181-85
Avgörandedatum
1985-03-19
Rubrik
Bestämmelserna i 194 a § KL hindrar inte, att konkursförvaltaren träffar förlikning i tvist huruvida vissa medel skall vara föremål för separationsrätt eller utgöra tillgång i konkursboet.
Lagrum
194 a § konkurslagen (1921:225)
Rättsfall
NJA 1970 s. 32

(Jfr 1970 s 32)

Norrbottens Potatis AB (nedan benämnt NPA) försattes d 16 febr 1977 i konkurs vid Bodens TR.

I bevakningsinlaga yrkade S.L. separationsrätt med avseende på ett parti potatis med plomberingsnummer 818/75 SE-69 uppgående enligt konkursbouppteckning till 380 000 kg. Reservationsvis – för den händelse separationsrätten ej skulle beaktas – bevakade S.L. en fordran å 295 595 kr jämte ränta samt yrkade för ford ringen förmånsrätt enligt lag. S.B. bevakade – utan förmånsrätt – i konkursen en fordran å tillhopa 315 510 kr jämte ränta. – Vidare bevakade Svenska Handelsbanken bl a en fordran på 328 109 kr 10 öre jämte ränta avseende en checkräkningskredit med säkerhet i form av företags- och fastighetsinteckningar ävensom borgen av S.B.. Därjämte efterbevakade Handelsbanken en fordran å tillhopa 119 074 kr 65 öre jämte ränta, avseende en fordran på NPA:s i konkurs försatta moderbolag. För fordringen innehade banken säkerhet i form av fastighetsinteckningar.

Konkursförvaltningen framlade slututdelningsförslag d 30 nov 1981. Enligt detta utdelades till S.L. 280 000 kr utgörande hans "bevakade fordran med äganderätt (separationsrätt)". Utdelningen lyftes av S.L. d 10 maj 1977. Handelsbanken erhöll enligt förslaget utdelning med 720 505 kr 84 öre. S.B. och övriga oprioriterade borgenärer fick ej någon utdelning. Även borgenärerna med förmånsrätt enligt 11 § och 12 § förmånsrättsordningen blev utan utdelning.

S.B. klandrade slututdelningsförslaget med yrkande att ingen utdelning skulle ske för S.L:s bevakade fordran, att det till S.L. utdelade beloppet jämte ränta därå enligt lag från d 10 maj 1977 skulle återbetalas till konkursboet samt att beloppet i stället skulle utdelas i första hand till Handelsbanken på grund av bankens bevakade fordringar. S.B. upplyste att han nödgats infria sitt borgensåtagande gentemot banken för konkursbolagets checkräkningskredit samt att banken därför överlåtit sin motsvarande bevakade fordran på honom.

S.L. bestred klandertalan och åberopade till stöd för sin talan: På grund av ett odlingsavtal d 31 maj 1976 mellan honom och NPA var han ägare till 380 ton sättpotatis med plomberingsrätt som vid konkursutbrottet fanns i NPA:s lagerlokaler. I konkursen ägde han sålunda separationsrätt, beträffande potatisen, vilken var avskild och uppmärkt för hans räkning. Anmärkning mot hans bevakning har ej framställts före anmärkningstidens utgång. Genom återgångsavtal d 26 april 1977 mellan S.L. och konkursboet återgick potatispartiet med därtill hörande plomberings- och odlingsrätt till konkursboet, och förband sig konkursboet att till S.L. betala 280 000 kr, när egendomen försålts.

TR:n (rådmannen Morsing) anförde i beslut d 19 febr 1982:

Skäl. Mellan S.L. och NPA ingicks d 31 maj 1976 följande skriftliga, såsom "odlingsavtal" betecknade överenskommelse:

S.L. är ägare till uppdragningstestet BD 818-75 Bintje SE-69. Denna potatis odlas på mark, som S.L. arrenderar av NPA, samt på mark tillhörig E.O.. Denna odling är helt tillhörig S.L., men allt arbete med den, från markberedning, gödning etc till sortering och säckning utföres för S.L. av NPA. I arbetet ingår även lagring i NPA:s lokaler fram to m längst d 1 juni 1977. NPA ansvarar även för alla nödvändiga kontakter med Frökontrollanstalten och andra myndigheter. För arbetet har NPA en ersättning, som uträknas enligt följande:

– För varje kg färdigsorterad och plomberad potatis i klass SE erhåller NPA en ersättning för arbetet av 1 kr/kg.

– För annan potatis erhålles en ersättning för arbetet, anpassad till gällande marknadsläge för motsvarande kvalitet vid den tidpunkt då S.L. säljer potatisen.

– Från ersättningen enligt ovan, som grundar sig på liknande avtal i branschen avgår: dels 30 000 kr som S.L. betalt för gödning, dels 180 000 kr, motsvarande kostnaden för utsädet (100 ton á 1.80), dels 6 000 kr utgörande arrende för mark, vilket S.L. betalar till NPA.

Såväl gödning som utsäde och mark hålles i normalfallet i branschen av den som utför arbete med odlingen.

Ersättningen A B – C utbetalas till NPA då S.L. säljer potatisen våren 1977. Förskott på ersättningen kan diskuteras mellan parterna.

Parterna är överens om att odlingen är S.L:s egendom, liksom all den potatis som kommer från odlingen, och att potatisen ej får säljas eller på annat sätt disponeras av NPA utan S.L:s skriftliga godkännande.

S.L. har uppgett: Odlingsavtalet innebar en skriftlig bekräftelse på ett muntligt avtal som ingicks d 5 maj 1976 mellan honom och NPA. Avtalen hade föregåtts av diskussioner om att ett S.L. närstående bolag skulle gå in som delägare i NPA för att bryta böndernas monopolställning inom potatisbranschen. Då diskussionerna blev resultatlösa, accepterade S.L. ett erbjudande att köpa ett parti sättpotatis av ett odlingstest med tillhörande plomberings- och odlingsrätt. Formellt förvärvades partiet av en potatisodlare vid namn D.J.. S.L. gjorde dock affären endast med NPA. I enlighet med odlingsavtalet ombesörjde NPA genom egen personal arbetet med utsättningen av potatisen, gödsling, upptagning, sortering och lagring av skörden. S.L. besökte dock odlingarna sommaren 1976 för att diskutera med odlarna. Vid konkursutbrottet fanns enligt konkursbouppteckningen av skörden 380 ton potatis, som var avskilt för S.L:s räkning i NPA:s lager och uppmärkt i hans namn. Partiet hade plomberingsnumren 871/76 SE 69 och 872/76 EL. Numren fanns registrerade hos Frökontrollanstalten i S.L:s namn. Registreringen innebar förbud för annan att utan S.L:s medgivande disponera över potatisen genom att sälja den eller plombera den. – Före konkursutbrottet förvärvade Lantmännens försäljningsbolag, Solanum, inkråmet i NPA. Då det för Solanum blev känt att S.L. fanns registrerad för angivna plomberingsnummer respekterade Solanum S.L:s äganderätt till motsvarande potatisparti och avstod från invändning om godtrosförvärv. Inom potatisbranschen är det praxis att plomberingsrätten är avgörande för äganderätten.

S.B. har anfört: Våren 1976 var NPA statt i ekonomisk upplösning. Man ägde ett parti sättpotatis om 100 ton som köpts av D.J.. Däremot saknade man ekonomiska möjligheter att bekosta potatissättningen. S.L. tillsköt då kapital. Han fakturerade d 5 maj 1976 samtidigt potatisen med 235 000 kr. NPA:s moderbolag J.A.P. & Co, Odensbacken, fakturerade honom därefter gödningen till potatisodlingen med 30 000 kr. Därefter skrevs på inrådan av en jurist ifrågavarande odlingsavtal för att skydda S.L. mot NPA:s borgenärer. Avtalet är ett beställningsavtal, eftersom NPA de facto tillhandahöll såväl sättpotatisen som gödningen; den levererades av NPA och NPA skulle enligt avtalet vidkännas avdrag för kostnaderna. S.L. befattade sig aldrig vare sig med sättpotatisen eller potatisskörden. Det var NPA:s folk som hela tiden hanterade potatisen. Det vitsordas att plomberingsrätten för ifrågavarande potatisparti om 380 ton varit registrerad i S.L:s namn samt att partiet förvarats avskilt i NPA:s lager för S.L:s räkning och uppmärkt med hans plomberingsnummer. Tradition har ej ägt rum av partiet. Uppdragningen av potatisskörden och dess hantering därefter har skett huvudsakligast på NPA:s bekostnad. Lösöresköpsförordningens bestämmelser har vidare inte iakttagits. Plomberingsrätten saknar betydelse för äganderättens övergång. På grund av det anförda saknar S.L. separationsrätt avseende potatispartiet med därtill hörande plomberingsrätt.

TR:ns bedömning.

S.L. har enligt utdelningsförslaget erhållit utdelning för sin fordran på grund av att han ansetts äga separationsrätt till berörda potatisparti om 380 ton med tillhörande plomberingsrätt. Oaktat hans bevakning lämnats utan anmärkning, kan S.B:s yrkande nu prövas, eftersom det gäller frågan om äganderätten till i konkursboet förefintlig egendom, vilken fråga inte behöver avgöras i en bevakningsprocess.

Odlingsavtalet är att jämställa med ett avtal om arbetsbeting enligt 2 § köplagen med hänsyn till vad som framkommit därom att NPA måste anses ha tillhandahållit utsädet och gödningen och enär NPA på egen bekostnad ombesörjt arbetet från utsättningen av utsädet till lagringen. Oaktat att potatisen avskilts för S.L:s räkning och uppmärkts i hans namn har. han ej ägt separationsrätt beträffande potatisen, eftersom den före konkursutbrottet förblivit i NPA:s besittning. S.L:s plomberingsrätt till potatisen rubbar ej angivna bedömning av hans påstådda separationsrätt. Av dessa skäl bör S.L. ej vara berättigad till det utdelade beloppet utan skall återbära detta till konkursboet jämte ränta därpå enligt bestämmelserna i 141 § 3 st KL i dess lydelse före d 1 jan 1980.

Särskilt med hänsyn till vad som framkommit därom att Handelsbankens efterbevakade fordran med förmånsrätt ej beaktats i utdelningsförslaget bör nytt utdelningsförslag upprättas, därvid konkursförvaltaren torde iakttaga bedömningen härovan av S.L:s yrkande om separationsrätt.

TR:ns beslut.

– TR:n förordnar att nytt utdelningsförslag i Norrbottens Potatis Aktiebolags konkurs skall upprättas, vari S.L. inte skall erhålla utdelning med förmånsrätt rör sin bevakade fordran.

– S.L. skall till konkursboet återbära 280 000 kr jämte ränta enligt 5 § räntelagen från d 10 maj 1977 tills denna dom vinner laga kraft och enligt 6 § för tiden därefter tills betalning sker.

S.L. anförde besvär i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att HovR:n, med undanröjande av TR:ns förordnande om nytt utdelningsförslag och återbetalningsskyldighet för honom, måtte fastställa det slututdelningsförslag som upprättats av konkursförvaltaren. I andra hand yrkade han – med förmälan att han genom dom d 1 febr 1983 av länsrätten i Örebro län förpliktats erlägga mervärdeskatt med 42 000 kr med anledning av utdelningen i konkursen – nedsättning av vad han hade att återbära till konkursboet med sagda belopp till 238 000 kr. Han ifrågasatte också att HovR:n skulle fastställa att återbetalningen var mervärdeskattepliktig omsättning och i domslutet ange att mervärdeskatt skulle tillkomma å beloppet.

S.B. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Andersson, hovrättsråden Lindgren och Viksten samt adj led f d hovrättslagmannen Ohlsson, referent) anförde i beslut d 19 maj 1983:

Skäl. S.L. har i sin besvärsinlaga av d 2 mars 1982 anfört bl a följande: Vad S.L. gjorde i samband med uppgörelsen med NPA var att han förvärvade ett helt lager potatis, ca 100 000 kg, utgörande ett uppdragningstest benämnt BD 818-75 Bintje SE-69 med tillhörande plomberingsrätt. Ägare till plomberingsrätten var ursprungligen en lantbrukare E.O.. Denne hade överlåtit rätten till NPA. Den affären synes ej ha varit helt slutförd, varför vederbörande lantbrukare i efterhand fått godkänna överlåtelsen av uppdragningstest och plomberingsrätt till S.L.. I samband med att S.L. och NPA kom överens om innehållet i odlingsavtalet var också S.L. på plats utanför Boden för att på ort och ställe diskutera odlingen med lantbrukare, på vilkas mark odlingen skulle utföras. Detta innebär att S.L. själv tog aktiv del i planläggningen av odlingsarbetet. S.L., som bor i Sköllersta utanför Örebro, hade av naturliga skäl inte möjlighet att med eget folk utföra arbetet utan köpte den tjänsten entreprenadmässigt från NPA. Efter avslutad skörd lagrades all potatis från S.L:s odlingar visserligen i ett NPA tillhörigt lagerhus men i särskilda lådor märkta med testets nummer och sålunda klart avskiljbara från övrig potatis i lagret. Av odlingsavtalet framgår, att NPA icke ägde vidare befatta sig med denna potatis med mindre S.L. gav order därom. Enär potatisen före konkursutbrottet legat avskild för S.L:s räkning har den icke varit i NPA:s besittning. Det förtjänar också framhävas att S.L. i sin bevakningsskrift angav att han åberopade separationsrätt för detta potatislager. Någon anmärkning riktades ej mot bevakningen, utan den kom att fastställas. – Omedelbart efter anmärkningstidens utgång träffade S.L. och konkursförvaltningen det i målet åberopade avtalet, enligt vilket S.L. såsom ägare till plomberings- och odlingsrätten till detta parti utsädespotatis överlät såväl potatis som plomberingsoch odlingsrätten till konkursboet för 280 000 kr. Man skulle kunna säga att avtalet innefattat att konkursboet ådragit sig en massaskuld till S.L. och att denna massaskuld sedermera kommit att gäldas av konkursboet. Konkursförvaltaren skulle naturligtvis ha kunnat i sin slutredovisning notera utbetalningen till S.L. som en kostnadspost och anteckna att till utdelning förelåg ett belopp 280 000 kr mindre än som nu kommit att angivas. Vid det förhållandet skulle någon särskild utdelning till S.L. icke ha ifrågakommit i och med att hans fordran upptagits som massafordran och sålunda belastat konkursboet i slutredovisningen.

I inlaga, dagtecknad d 25 jan 1983, har S.L. vidare anfört: S.L. hade i början av maj månad 1976 förvärvat ett parti utsädespotatis av NPA. Detta parti var dessutom registrerat hos frökontrollanstalten. S.L. tillsåg i samband med förvärvet av partiet att registreringen överfördes i S.L:s eget namn. S.L:s förvärv av potatisen materialiserades sålunda ytterligare genom att förvärvet registrerades hos frökontrollanstalten. – Konkursförvaltaren har genom egna iakttagelser kunnat konstatera att den skördade potatisen hos NPA varit avskild för S.L:s räkning. – De omständigheter som medfört separationsrätt för S.L. kan sammanfattas på följande sätt: a) Det ursprungliga utsädespartiet om 100 ton förvärvade S.L. från potatisodlaren D.O., och det ägdes sålunda av S.L. redan när han genom odlingsavtal uppdrog åt NPA att omhänderha detsamma för hans räkning. Av den orsaken skulle S.L. ha haft separationsrätt i konkursen om fråga varit om utsädespotatisen. b) Den skördade potatisen, som växt ut ur utsädet, har aldrig tillhört NPA utan endast omhänderhafts för S.L:s räkning med redovisningsskyldighet. c) Separationsrätten bekräftas ytterligare genom det faktum att potatispartiet alltifrån det skördades hållits avskilt för S.L:s räkning och inte sammanblandats med annan potatis i NPA:s lagerlokaler. – S.L. bestrider i andra hand återbetalningsskyldighet på den grund att konkursboets betalning till S.L. gjorts på grund av ett avtal, som träffats mellan S.L., å ena, samt konkursförvaltaren med godkännande av rättens ombudsman, å andra sidan. Mot giltigheten av detta avtal kan ingen invändning göras. Det kan inte med fog göras gällande att avtalet varit till nackdel för fordringsägarna i konkursen. Under alla förhållanden kan S.L. inte anses ha haft anledning räkna med att konkursförvaltaren handlade felaktigt eller till skada för konkursboet genom avtalet. Ej heller finns det någon återvinningsregel, som skulle kunna åberopas till grund för avtalets återgång. Den rätt till betalning, som S.L. sålunda förvärvat genom avtalet och som därtill förverkligats genom vederbörlig likvid, kan uppenbarligen inte i efterhand omintetgöras genom konkursförvaltarens ensidiga åtgärd att i utdelningsförslaget ta upp den till S.L. verkställda utbetalningen under rubriken utdelning i stället för att redovisa den bland konkursboets betalda kostnader, där den rätteligen hörde hemma.

Det belopp 280 000 kr, som S.L. erhöll från konkursboet, innefattade mervärdeskatt. Länsrätten i Örebro län har nu förpliktat S.L. att erlägga mervärdeskatten, 42 000 kr. En eventuell återbetalningsskyldighet till konkursboet kan därför ej överstiga 238 000 kr. – Om S.L. åläggs återbetalningsskyldighet måste man i räntefrågan ta hänsyn till att S.L. vid avtalet med konkursförvaltningen varit i kvalificerad god tro om sin rätt att erhålla köpeskillingen. Man torde kunna analogivis tillämpa ränteregeln i 25 kap 7 § 3 st AB. S.L. skulle alltså kunna åläggas utgiva ränta på utdömt belopp först från den dag S.B:s klander av utdelningsförslaget delgavs honom, därvid räntan skulle bestämmas enligt 5 § räntelagen.

S.B. har genmält: S.L. har förvärvat utsädespotatisen av NPA våren 1976. Äganderätten till potatisen har aldrig övergått på S.L., ty denne har ej i något avseende uppfyllt det i svensk rätt oomtvistade traditionsrekvisitet. Men även om äganderätten till potatislagret skulle anses ha övergått till S.L., hävdar S.B. att S.L. ändå ej haft separationsrätt i NPA:s konkurs. Det åberopade odlingsavtalet måste nämligen betraktas som ett beställningsavtal enligt 2 § köplagen. S.L. har således återlämnat utsädet för förädling genom odlingsavtalet, och den förädling som ägt rum är ej oväsentlig; den har ökat utsädets värde från ca 200 000 kr till ca 600 000 kr. S.L. kan i egenskap av beställare under dylika förhållanden ej hävda separationsrätt och äganderätt till den överlämnade egendomen. – Den omständigheten, att förvalta ren ej anmärkt mot yrkad separationsrätt i S.L:s bevakning, innebär icke, att separationsrättsfrågan ej kan prövas i mål om klander av utdelningsförslag. I stället synes det som om konkursförvaltaren, genom att upptaga S.L:s fordran i utdelningsförslaget, uttryckt en önskan om att få separationsrätten grundligt prövad. Det kan ej vara konkurslagens avsikt, att ett avtal, som konkursförvaltningen träffar på felaktiga grunder, skall kunna göras gällande mot borgenärer som ej godkänt förfarandet. I mål om slutredovisningsklander eller utdelningsklander måste kunna prövas, huruvida åtgärderna vidtagits i enlighet med gällande lag. Konkursförvaltningens åtgärd att i ett avtal godkänna S.L:s åberopade separationsrätt kan därför inte vara bindande gentemot borgenärerna i konkursboet.

S.L. har utbekommit 280 000 kr och skall således till konkursboet återbetala 280 000 kr jämte ränta. Konsekvenserna av transaktionen i fråga om mervärdeskatt berör ej konkursboet och inte heller S.B.. – Det stadgande, som S.L. åberopat till stöd för sitt yrkande om ränteberäkning, kan ej analogivis åberopas i föreliggande fall. Den av TR:n beslutade ränteberäkningen synes lagligen grundad.

HovR:n upptar till en början frågorna om betydelsen av att S.L. i enlighet med det s k återgångsavtalet d 26 april 1977 mellan denne och konkursförvaltaren utbekommit 280 000 kr för det ifrågavarande potatispartiet och att konkursförvaltaren icke framställt anmärkning mot den av S.L. gjorda bevakningen beträffande separationsrätt till potatispartiet.

I 194 a § KL stadgas att, om gäldenären vid konkursutbrottet innehade redovisningsmedel, vilka skulle vara förbehållna annan, åligger det konkursförvaltaren att omhändertaga medlen och därefter redovisa dem jämte ränta. Vidare föreskrives där att med avseende å fastställandet av vad som sålunda tillkommer redovisningsborgenär samt dennes rätt i övrigt i konkursen vad i KL är stadgat om borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt, skall äga motsvarande tillämpning. Enligt förarbetena till detta stadgande (SOU 1943:24 s 41) torde dessa bestämmelser om penningmedel få betydelse genom analogisk tillämpning, där fungibla varor mottagits med redovisningsskyldighet. Av 143 och 144 §§ KL framgår att borgenär utrustad med panträtt kan medgivas att innan utdelning äger rum lyfta medel som influtit för den pantsatta egendomen, att ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran han skall upptas i utdelningsförslaget samt att medlen skall återbetalas, därest han ej befinnes vara berättigad att i utdelning få behålla vad han fått lyfta.

Mot bakgrunden av angivna bestämmelser får det anses att konkursförvaltaren – som funnit att S.L. varit ägare till potatispartiet och därför ägt göra gällande separationsrätt till detta – medgivit S.L. förskottslyftning. Enligt HovR:ns mening föreligger därför inte något slutgiltigt avtal mellan konkursboet och S.L., varav följer att fråga icke är om en massafordran, utan konkursförvaltaren har förfarit riktigt, då han upptagit ifrågavarande fordran i utdelningsförslaget. – Av rättsfallet NJA 1970 s 32 framgår vidare att det förhållandet att S.L:s bevakning av den påstådda separationsrätten lämnats utan anmärkning ej innebär att det blivit slutligen avgjort att S.L. äger sådan rätt.

På grund av det anförda har HovR:n att pröva frågan om äganderätt och separationsrätt till potatispartiet.

S.L. har i målet lämnat olika uppgifter om äganderätten till det potatisparti, som utgjort utsäde för det skördade potatisparti, varom i målet är fråga. Vid TR:n, i besvärsinlagan av d 2 mars 1982 och i början av inlagan av d 25 jan 1983 synes S.L. inte ha gjort gällande annat än att utsädespotatisen vid tidpunkten för odlingsavtalet tillhörde NPA och att S.L. i samband med detta avtal förvärvade denna potatis. Längre fram i inlagan av d 25 jan 1983 har S.L. sammanfattningsvis gjort gällande bl a att han köpt utsädespartiet av en potatisodlare D.O. (vilken för övrigt i andra sammanhang i målet benämnts ibland D.O. och ibland D.J.). S.B. har hävdat att S.L. träffat avtal med NPA om förvärv av utsädespotatisen våren 1976. HovR:n finner sig kunna lämna S.L:s först i jan 1983 gjorda påstående om att han förvärvat utsädespartiet från en enskild potatisodlare utan avseende. Omständigheterna i målet – bl a det förhållandet att S.L., såsom framgår av hans bevakningshandlingar, i maj 1976 betalat NPA för potatisen – får i stället anses utvisa att S.L. i samband med odlingsavtalet köpt utsädespotatisen av NPA.

När S.L. köpte potatispartiet av NPA, befann det sig icke i hans besittning. Det omhändertogs av NPA för utförande av de i odlingskontraktet angivna åtgärderna. S.L. har enligt överklagade beslutet vid TR:n uppgivit, att NPA genom egen personal ombesörjde arbetet med utsättningen av potatisen, gödsling, upptagning, sortering och lagring av skörden. Med hänsyn härtill kan varken den omständigheten, att potatisen sattes på mark som arrenderats för S.L:s räkning, eller det förhållandet, att S.L. besökte odlingsplatserna, ha medfört att besittningen till potatispartiet övergått från NPA till S.L.. Ej heller kan besittningen till skörden anses ha övergått från NPA till S.L. genom att partiet lagrats i NPA:s lagerhus i särskilda lådor, märkta med odlingstestets nummer och sålunda klart avskiljbara från övrig potatis i lagret. Den omständigheten, att S.L:s förvärv av potatisen registrerats hos frökontrollanstalten, har icke, såvitt visats, inneburit besittningsövergång. Enär sålunda det av S.L. inköpta partiet utsädespotatis liksom ock den därav härflytande skörden hela tiden intill konkursutbrottet befunnit sig i NPA:s besittning, har S.L. icke förvärvat en mot alla gällande rätt till potatisen, utan potatisen borde rätteligen ha ingått i kon kursmassan. S.L. är därför återbetalningsskyldig gentemot konkursboet.

I fråga om S.L:s yrkande om avdrag från återbäringen med vad han enligt länsrättens i Örebro län dom har att erlägga i mervärdeskatt anmärker HovR:n, att länsrättens beslut grundar sig på bl a "konkursförvaltningens slutliga bedömning", vari lärer innefattas betalningen till S.L. av beloppet 280 000 kr. Då nu S.L. förklaras skyldig att återbetala detta belopp till konkursboet, synes han ha goda möjligheter att få skattebeslutet upphävt antingen genom ordinarie besvär däröver, om han nu anfört sådana besvär, varom upplysning saknas i målet, eller genom besvär i särskild ordning enligt 55 § lagen om mervärdeskatt eller måhända genom beslut enligt 76 § samma lag. Oberoende härav är S.L. skyldig att återbära det i förskott erhållna beloppet 280 000 kr, som han befunnits ej vara berättigad att behålla. HovR:n saknar vidare möjlighet att fastställa att återbetalningen är mervärdeskattepliktig omsättning och att i domslutet ange att mervärdeskatt skall tillkomma å beloppet. Dessa frågor tillhör vederbörande beskattningsmyndighets bedömande.

På grund av det anförda skall såsom TR:n funnit, S.L. till konkursboet återbära 280 000 kr. Å beloppet skall enligt 144 § 2 st KL utgå ränta enligt 141 § sista st samma lag.

HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer det slut TR:ns beslut innehåller, dock att skyldigheten att gälda ränta skall avse, beträffande ränta enligt 5 § räntelagen tiden från d 10 maj 1977 tills HovR:ns beslut vinner laga kraft och i fråga om ränta enligt 6 § räntelagen tiden därefter tills betalning sker.

S.L. (ombud advokaten N.G.) anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

S.B. (ombud advokaten B.A.F.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boqvist, hemställde att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Av 78 § KL i dess lydelse vid tiden för det så kallade återgångsavtalet d 26 april 1977 framgår bl a att konkursförvaltaren är behörig att träffa avtal om förlikning beträffande osäker eller tvistig tillgång i konkursboet om han finner det fördelaktigt för konkursboet och ifrågavarande förlikningsanbud godkänts av rättens ombudsman. Återgångsavtalet uppfyller nu sagda krav på ett förlikningsavtal. Avtalets avfattning ger också vid handen att därigenom äganderätten till nu ifrågavarande potatisparti har fastställts tillkomma S.L., samt att den mot visst vederlag – 280 000 kr – överlåtits på konkursboet. Att den summa som enligt nu sagda avtal överlämnats till S.L. även upptagits i slututdelningsförslaget saknar vid sådant förhållande självständig betydelse. Anteckningen om utdelning till S.L. bör därför utgå ur utdelningsförslaget och nu ifrågavarande utbetalning redovisas på annan plats i förvaltarens slutredovisning och avspeglas i utdelningsförslaget genom motsvarande minskning av den summa som står till förfogande för utdelning. Utdelningsförslaget bör korrigeras i enlighet med detta, men någon återbetalningsskyldighet för S.L. kan inte komma i fråga.

Slut. HD, som finner att ingen utdelning skall ske i anledning av S.L:s bevakade fordran, lämnar med ändring av HovR:ns beslut utan bifall yrkandet om förpliktande för S.L. att till konkursboet återbära till honom utbetalat belopp om 280 000 kr.

HD (JustR:n Brundin, Vängby, referent, Bengtsson, Freyschuss och Lind) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. HD upptar till en början frågan om rättsverkningarna av det s k återgångsavtalet av d 23 och 26 april 1977. Genom avtalet har S.L. och konkursförvaltaren, den senare med samtycke av rättens ombudsman, förklarat sig överens om att äganderätten till det omtvistade potatispartiet i dess helhet skulle jämte till detta hörande plomberingsrätt och odlingsrätt återgå till konkursboet, och konkursboet förpliktat sig att till S.L. erlägga 280 000 kr så snart konkursboet försålt boet tillhörig egendom. Vid prövningen uppkommer spörsmål, dels om hur avtalet med hänsyn till gällande rättsregler om konkursförfarandet skall tolkas dels om konkursförvaltarens behörighet att ingå avtalet.

Till konkursbo räknas i princip egendom som tillhör gäldenären. I överensstämmelse härmed föreskrevs tidigare i 17 kap 2 § HB att vad som i gäldenärens bo finns, som hör annan till, skall först uttas. Att motsvarande bestämmelse saknas i förmånsrättslagen (1970:979) innebär inte någon ändring i sak (se NJA II 1971 s 287). Det sagda hänför sig i första hand till egendom som låter sig individualiseras. Ägaren till sådan egendom har s k separationsrätt i konkursen. Även i fråga om pengar och annan utbytbar egendom kan separationsrätt föreligga. Regler härom ges i lagen (1944:181) om redovisningsmedel. Föremål för separationsrätt är egendom som enligt där angivna förutsättningar hålls avskild.

I 194 a § KL, som tillkom samtidigt med lagen om redovisningsmedel, föreskrivs i första meningen att om gäldenären, då beslutet om konkursen meddelades, innehade redovisningsmedel vilka skall vara förbehållna annan, det åligger konkursförvaltaren att omhänderta medlen och därefter redovisa dem med ränta. Vidare sägs i andra meningen av paragrafen bl a, att med avseende på fastställande av vad som sålunda tillkommer redovisningsborgenär samt dennes rätt i övrigt i konkursen skall vad som i KL är stadgat om borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt, äga motsvarande tillämpning.

Som HD funnit i rättsfallet NJA 1970 s 32 bör den nyss återgivna bestämmelsen i andra meningen av 194 a § KL ges den innebörden, att dess tillämpning förutsätter att det är ostridigt eller utrett att redovisningsmedel faktiskt finns i konkursen. Genom bevakningsprocessen kan i så fall med verkan i konkursen fastställas storleken av redovisningsborgenärs fordran och hans rätt till betalning ur eventuellt förefintliga redovisningsmedel. En tvist om vissa medel är behörigen avskilda och förbehållna viss borgenär får emellertid lösas i annan ordning. Sådan tvist, varvid fråga är huruvida medel skall vara föremål för separationsrätt eller utgöra tillgång i konkursboet, kan i och för sig lösas genom att förvaltaren tar ståndpunkt i utdelningsförslag, som kan klandras. I rättsfallet NJA 1970 s 32 har HD förutsatt att tvist om förefintligheten av redovisningsmedel också kan lösas i vanlig rättegång.

Det omtvistade potatispartiet skulle under vissa förutsättningar – bl a att besittningen av den ursprungliga utsädespotatisen övergått till S.L. – i konkursen ha kunnat betraktas såsom tillhörigt S.L. eller i allt fall såsom denne förbehållna redovisningsmedel. Oavsett hur därmed i verkligheten må ha förhållit sig, får en tvist i frågan anses ha gällt huruvida partiet utgjorde en tillgång i konkursboet eller ej. Med hänsyn till vad som förut sagts om hur en sådan tvist kan lösas, var förvaltaren behörig att ingå förlikning, enligt då gällande lydelse av 78 § KL med samtycke av rättens ombudsman.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till utredningen i övrigt kan återgångsavtalet ej förstås annorlunda än som en förlikning mellan S.L. och konkursförvaltaren om att potatispartiet tillhörde ej konkursboet men väl S.L., i förening med en överenskommelse om att boet förvärvade partiet av S.L. mot betalning av 280 000 kr.

Vid detta förhållande och då i övrigt ej påståtts någon omständighet på grund varav en sådan förlikning inte skulle vara bindande för boet, kan S.L. inte förpliktas att återgälda beloppet till konkursboet. Betalningen är ej heller att anse som förskott på S.L. tillkommande utdelning. Utdelningsförslaget skall därför rättas på så sätt, att det för utdelning tillgängliga beloppet minskas med 280 000 kr och anteckningen om utdelning till S.L. utgår. Efter en sådan rättelse kan något behov av att upprätta nytt utdelningsförslag inte anses föreligga.

Slut. HovR:ns beslut ändras på det sättet att HD dels ogillar yrkandet om förpliktande för S.L. att till konkursboet återbetala 280 000 kr jämte ränta dels föreskriver att det klandrade slututdelningsförslaget skall rättas så, att det till utdelning tillgängliga beloppet minskas med 280 000 kr och anteckningen om utdelning till S.L. utgår.