Högsta Domstolen referat NJA 1985 s. 723 (NJA 1985:131)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1985 s. 723 (NJA 1985:131)
Målnummer
Ö1639-84
Domsnummer
SÖ580-85
Avgörandedatum
1985-11-29
Rubrik
När vid gemensam ansökan om äktenskapsskillnad ena maken med tillämpning av 31 § 2 st rättshjälpslagen ålagts att ersätta del av andra makens rättshjälpskostnad och den rättssökande med tillämpning av 4 st i nämnda lagrum berättigats återfå del av sin rättshjälpsavgift men förstnämnda make efter fullföljd vinner befrielse från eller nedsättning av betalningsskyldigheten, skall den högre rätten ex officio göra sådan ändring i beslutet om återbetalning som föranleds av den framgång klaganden vunnit. Motsvarande officialprövning har antagits skola ske vid befrielse från eller nedsättning av makes betalningsskyldighet efter bifall till ansökan om resning. Om andra maken berättigats återfå del av sin rättshjälpsavgift är han därför att betrakta som motpart till sökanden i resningsärendet.
Lagrum
•  31 § 2 st. rättshjälpslagen (1972:429)
•  58 kap. 1 § 1 st. 4 rättegångsbalken (1942:740)

Efter gemensam ansökan av E.P. och M.B. förordnade Kalmar TR i dom d 6 juli 1984 att vårdnaden om parternas dotter A-C. skulle tillkomma parterna gemensamt. E.P. åtnjöt allmän rättshjälp. I domen förpliktade TR:n M.B. att utge ersättning till statsverket rör hälften av E.P:s rättshjälpskostnader, eller med 810 kr, varjämte E.P. jämlikt 31 § 4 st rättshjälpslagen berättigades att av staten återfå 780 kr. Domen vann laga kraft.

M.B. hemställde i ansökan som inkom till HD d 5 nov 1984 om resning. Hon begärde att bli befriad från betalningsskyldigheten för rättshjälpskostnad.

Sedan ärendet d 31 juli 1985 föredragits med anledning av uppkommen fråga om delgivning av ansökningen med E.P. fattade HD (JustR:n Holmberg, Welamson, referent, Knutsson, Persson och Freyschuss) följande beslut:

"Som huvudregel gäller att det ankommer på rätten att oberoende av yrkande tillämpa regler om skyldighet att ersätta statsverkets kostnad för motparts rättshjälp. Så är förhållandet inte bara med kostnader i den aktuella instansen. När tappande part fullföljt talan och vinner framgång i högre rätt har överinstansen enligt fast praxis att utan yrkande ålägga motparten sådan återbetalningsskyldighet till statsverket som materiellt sett föranleds av det ändrade bedömandet i huvudsaken. Officialprövningen sammanhänger här med att domstolsverket inte har talerätt i själva saken och praktiskt sett normalt inte har någon möjlighet att inom fullföljdstiden framställa ett yrkande i kostnadsfrågan som är villkorat av att klagande part vinner framgång i huvudsaken i högre rätt. I den mån det befogade i ändring av ett beslut rörande återbetalningsskyldighet till statsverket kan bedömas fristående från målet i övrigt torde däremot ändring till förmån för statsverket förutsätta att talan mot beslutet fullföljts av företrädare för det allmänna. Härom kan hänvisas till NJA 1978 s 12, avseende beslut varigenom en till ansvar fälld tilltalad förklarats på grund av sina ekonomiska förhållanden fri från skyldighet att återgälda statsverket dess kostnad för offentlig försvarare.

Den särskilda kostnadsregleringen i 31 § 2 och 4 st rättshjälpslagen beträffande gemensam ansökan om äktenskapsskillnad när ena maken har rättshjälp innebär att som huvudregel andra maken skall förpliktas ersätta statsverket hälften av rättshjälpskostnaden och att, om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans med den ersättning som maken har ålagts att betala överstiger rättshjälpskostnaden, den rättssökande skall berättigas att få tillbaka den överskjutande delen. Om nu den rättssökande med tillämpning av dessa bestämmelser berättigats återfå del av sin rättshjälpsavgift har tydligen domstolsverket inget intresse av att som företrädare för det allmänna överklaga beslutet. Förutsättningen är ju, att det allmännas kostnader blir täckta av andra makens betalningsskyldighet i förening med vad den rättssökande inte återfår. Om däremot andra maken klagar och vinner befrielse från sin betalningsskyldighet – exempelvis därför att han haft egna kostnader eller det eljest befinnes obilligt att ålägga honom ersättningsskyldighet – gör staten en oberättigad förlust om inte också beslutet om återbetalning till den rättssökande ändras. Och intresset av att undgå denna förlust kan praktiskt sett inte tillgodoses genom att domstolsverket förutsätts fullfölja talan i ordinär väg.

Det sagda innebär att situationen, när make som vid gemensam ansökan om äktenskapsskillnad ålagts betalningsskyldighet för del av andra makens rättshjälpskostnad fullföljer talan med yrkande om befrielse från eller nedsättning av betalningsskyldigheten, ter sig från nu berörda synpunkter praktiskt taget fullständigt likartad med fall, där tappande part med rättshjälp fullföljer talan i huvudsaken. Det måste därför antas att överinstansen också i den förra situationen har en officialprövning såvitt gäller statsverkets anspråk på ersättning för rättshjälpskostnad och att rätten sålunda i samband med att den klagande maken vinner ändring skall ex officio göra den ändring beträffande beslutet om återbetalning som regleringen i 31 § rättshjälpslagen i och för sig föranleder. Det finns så mycket större anledning härtill som beslutet att befria andra maken från betalningsskyldighet eller nedsätta betalningsskyldigheten eljest måste vara att betrakta som en sådan ny omständighet som skulle berättiga domstolsverket  att erhålla resning beträffande beslutet om återbetalning till den rättssökande. Något bärande skäl till att i aktuellt hänseende göra skillnad mellan ordinär fullföljd och den situation som uppkommer vid bifall till makes resningsansökan synes inte stå att påvisa.

På grund av det anförda finner HD att bifall till M.B:s resningsansökan och därpå följande sakprövning kan leda till att E.P. går miste om den återbetalning av del av hans rättshjälpsavgift varom TR:n förordnat. E.P. är följaktligen motpart till M.B. i resningsärendet. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt förekommit förordnar HD att handlingarna i resningsärendet skall delges E.P. med föreläggande för honom att inkomma med skriftlig förklaring."

Domstolsverket och E.P. medgav bifall till resningsansökningen.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Cavallin, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: TR:n synes i förevarande mål ha tillämpat 31 § rättshjälpslagen. Enligt detta lagrum skall vid äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan den make som inte haft rättshjälp förpliktas att betala hälften av kostnaderna för andra makens rättshjälp samt den rättssökande i vissa fall berättigas att av staten återfå en del av rättshjälpsavgiften. Vid gemensam ansökan om överflyttande av vårdnad äger den angivna regeln inte tillämpning utan skall enligt 6 kap 22 § FB – med undantag för vissa speciella situationer varom här ej är fråga – vardera parten bära sin kostnad. TR:n har sålunda tillämpat gällande lag på uppenbart oriktigt sätt. Förutsättningar för beviljande av resning enligt 58 kap 1 § 1 st 4 RB föreligger därför.

HD beviljar den sökta resningen och befriar M.B. från henne ålagd betalningsskyldighet till staten om 810 kr samt upphäver TR:ns beslut såvitt därigenom E.P. berättigats att av staten återfå 780 kr. E.P:s rättshjälpsavgift utgör 1 590 kr.

HD (Just:Rn Palm, Jermsten, Broomé, Freyschuss, referent, och Beckman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.