Högsta Domstolen referat NJA 1985 s. 806 (NJA 1985:146)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1985 s. 806 (NJA 1985:146)
Målnummer
Ö645-85
Domsnummer
SÖ602-85
Avgörandedatum
1985-12-13
Rubrik
Fråga om förordnande av offentlig försvarare i mål om ansvar för häleri.
Rättsfall
NJA 1984 s. 435

(Jfr 1984 s 435)

Luleå TR dömde d 7 febr 1985 envar av J.L. och J.N. för häleri till villkorlig dom och böter.

Sedan J.L. och J.N. genom advokaten I.G. såsom ombud fullföljt talan mot domen i HovR:n för Övre Norrland hemställde de att I.G. skulle förordnas till offentlig försvarare för dem.

HovR:n (hovrättspresidenten Skarstedt samt adj led länsrättslagmannen Lindström och hovrättsfiskalen Eriksson, referent) anförde i beslut d 26 mars 1985: J.L. och J.N. har hemställt att HovR:n förordnar I.G. till offentlig försvarare för var och en av dem.

HovR:n finner att förutsättningarna i 21 kap 3 a § RB för förordnande av offentlig försvarare inte är uppfyllda. HovR:n lämnar därför J.L:s och J.N:s begäran om offentlig försvarare utan bifall.

J.L. och J.N. anförde besvär över beslutet och yrkade bifall till sin hemställan om offentlig försvarare.

Riksåklagaren avgav yttrande i målet och förklarade sammanfattningsvis att han ansåg att J.L. eller J.N. på grundval av de regler som nu gäller om rätt till offentlig försvarare och med beaktande av vad som förekommit i målet inte hade rätt till sådan försvarare.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Orton, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: De häleribrott för vilka J.L. och J.N. har dömts av TR:n har bestått i inköp av bildäck och andra bil tillbehör från en person vid namn G.Å., vilken i sin tur köpt godset av en person som olovligen tillgripit det. J.L. och J.N., vilka själva förde sin talan vid TR:n, har vidgått att de köpt godset men bestritt ansvar för häleri. TR:n anförde till stöd för sin bedömning i huvudsak att det för J.L. och J.N. måste ha framstått som synnerligen tvivelaktigt om G.Å. förvärvat godset på ärligt sätt, att de inte närmare efterforskat varifrån egendomen kommit, att de måste ha misstänkt att det var fråga om stöldgods samt att de måste antas ha inköpt egendomen även om de haft full insikt om G.Å:s oärliga åtkomst. De har sålunda båda fällts på grund av eventuellt uppsåt. Ingen av dem har såvitt framkommit lagförts tidigare, frånsett att J.L. år 1981 dömts för ett trafiknykterhetsbrott. I HovR:n har de begärt förhör med G.Å..

Av det sagda framgår att det i rättegången i HovR:n kan antas uppkomma utrednings- och rättsfrågor av sådan natur att J.L. och J.N. har behov av juridiskt biträde. Med hänsyn härtill bör deras begäran om offentlig försvarare bifallas.

Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD I.G. till offentlig försvarare för J.L. och J.N..

HD (JustR:n Höglund, Welamson, Persson, Bengtsson, referent, och Bergqvist) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.