Högsta Domstolen referat NJA 1986 s. 422 (NJA 1986:69)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1986 s. 422 (NJA 1986:69)
Målnummer
Ö2032-85
Domsnummer
SÖ438-86
Avgörandedatum
1986-08-18
Rubrik
En TR har ogillat en fastighetsägares talan enligt 5 § miljöskyddslagen om begränsning i användningen av bekämpningsmedel i jordbruket på en grannfastighet. I samband härmed har TR:n beslutat att hans rättshjälp skulle upphöra, eftersom han saknade befogat intresse att få saken ytterligare prövad. Fråga om beslutet varit berättigat.
Lagrum
5 § miljöskyddslagen (1969:387)
Rättsfall
NJA 1982 s. 175

(Jfr 1982 s 175 I och II)

B.H. äger fastigheten Kävlinge Barsebäck 81:1 med en areal om 2 720 m2. På fastigheten finns bostadshus, och den del som inte upptas av byggnader består av trädgård. Fastigheten gränsar i söder till allmän väg. På övriga sidor gränsar fastigheten till Barsebäck 2:3. Denna tillhör I.H. och ingår i Barsebäcks fideikommiss. Marken kring Barsebäck 81:1 utgörs av åker.

Fideikommisset omfattar bl a c:a 1 050 ha åker som arrenderas av Barsebäcksföretagen Kommanditbolag, I.D.H.. Kommanditbolaget driver ett kreaturslöst jordbruk. Som ett led i driften förekommer besprutning av åkrarna med kemiska bekämpningsmedel av olika slag, bl a herbicider som användes för ogräsbekämpning.

Bertil II yrkade efter stämning å I.H. och kommanditbolaget vid Malmö TR, fastighetsdomstolen, att dessa skulle åläggas att begränsa sin verksamhet i vad avser användning av herbicider. Begränsningen skulle innebära att sådana medel inte fick spridas på kortare avstånd från Barsebäck 81:1 än 400 m. Alternativt yrkade B.H. att TR:n måtte meddela spridningsförbud för det mindre område TR:n kunde finna skäligt. Han tillade att TR:n i så fall borde överväga att meddela särskilda föreskrifter för användning av herbicider inom det område,  som låg utanför det av TR:n bestämda förbudsområdet men inom det område för vilket B.H. i första hand yrkat spridningsförbud. B.H. anförde att han grundade sin talan på miljöskyddslagen.

Svarandena bestred B.H:s talan.

B.H. åtnjöt i målet allmän rättshjälp med advokaten S.M. som rättshjälpsbiträde.

TR:n (lagmannen Andersson, chefsrådmannen Nilson, fastighetsrådet Hjukström samt nämndemännen Linder och Wöhleke) meddelade dom d 18 juli 1985. TR:n fann att B.H.:s talan skulle ogillas.

I domskälen anförde TR:n bl a: Sedan frågan om användningen av kemiska medel utretts av olika kommittéer, har vissa hithörande frågor behandlats vid årets riksdag, som antog en ny lag om kemiska produkter. I proposition 1984/85:118, s 32-34, har jordbruksministern gjort vissa uttalanden om sin inställning till frågan om spridning av bekämpningsmedel, se domsbilaga 4. – Jordbruksutskottet gjorde i sitt betänkande 1984/85:30 inga kommentarer till dessa uttalanden. – TR:n konstaterar – – – dels att användningen av herbicider är av stor ekonomisk betydelse för jordbruksnäringen och att detta särskilt gäller jordbruksföretag där – såsom fallet är på Barsebäcks gods – huvudsakligen spannmål, oljeväxter och sockerbetor odlas, dels ock att statsmakterna hittills inte ansett sig böra genom lagstiftning förbjuda eller nämnvärt inskränka användningen av herbicider inom jordbruket. – Med hänsyn till denna statsmakternas inställning anser TR:n, att även ett lokalt begränsat herbicidförbud inte kan föreskrivas genom domstolsavgörande utan att alldeles speciella omständigheter föreligger. Ett sådant förbud kan därför inte grundas vare sig på generella överväganden om herbiciders skadlighet för trädgårdsväxter eller på det förhållandet, att en villaträdgård av vanlig typ kan utsättas för skaderisk även vid en normal besprutning av angränsande åkrar. Detta ställningstagande innebär dock inte att ägaren av en för skador av bekämpningsmedel utsatt trädgård skulle vara rättslös; han har ju alltid möjlighet att få skadestånd såväl enligt miljöskyddslagen som enligt skadeståndslagen. Skadestånd har emellertid inte yrkats i detta mål. – De speciella omständigheter, som således måste föreligga för att en domstol överhuvudtaget skall överväga att meddela ett herbicidförbud, kan vara hänförliga såväl till det objekt vilket skall skyddas som till det sätt varpå besprutningen normalt utföres och till de använda bekämpningsmedlens farlighet. – – – TR:n kan i vart fall inte finna att trädgården på Barsebäck 81:1 är ett så speciellt skyddsvärt objekt, att dess karaktär kan motivera ett förbud mot herbicidbesprutning, som sker i normal omfattning och med iakttagande av erforderlig försiktighet i skadeförebyggande syfte. – – – Oavsett om de sprutningar med herbicider av olika slag, som kommanditbolaget regelbundet företar, även under 1980-talet vållat skador på växtligheten i B.H:s trädgård, är dessa skador inte av den omfattning och svårighetsgrad att de på något sätt kan motivera en sådan åtgärd som ett besprutningsförbud, vilket ju enligt vad ovan  angivits kräver alldeles speciella omständigheter. – TR:n har därefter att pröva B.H:s andrahandsyrkande om meddelande av skyddsföreskrifter. Vissa generella sådana finns redan eftersom det är föreskrivet att bekämpningsmedel skall registreras. Bestämmelserna härom har i viss mån skärpts genom årets lagstiftning. Av domsbilaga 4 framgår att regeringen även överväger att införa bestämmelser om godkännande av sprututrustning. Vid sådant förhållande och med hänsyn till den försiktighet kommanditbolaget iakttar i fråga om besprutningarnas utförande i tekniskt hänseende, anser TR:n anledning saknas att meddela några speciella för godset gällande föreskrifter härom.

Under rubriken Rättegångskostnader anförde TR:n, sedan frågor om ersättning till svarandena och Michelson behandlats, följande: Omständigheterna i målet är sådana att TR:n anser sig böra uppta frågan om B.H. fortfarande kan anses ha befogat intresse av att få sin sak behandlad. Om så ej är fallet skall hans rättshjälp upphöra enligt 34 § 1 st 4 rättshjälpslagen.

Som ovan upptagits anser TR:n att förbud mot besprutning med bekämpningsmedel ej kan meddelas av domstol utan att alldeles speciella förhållanden föreligger. B.H. har likväl yrkat sådant förbud, ehuru för skånsk landsbygd normala förhållanden råder på och kring hans fastighet. Detta tyder på att han missuppfattat rättsläget. Sedan detta klargjorts ej minst genom de i domsbilaga 4 upptagna uttalandena från regeringen, kan B.H. ej anses ha befogat intresse av att få saken ytterligare prövad. Den allmänna rättshjälpen skall alltså upphöra, vilket inte kan anses uppenbart obilligt mot B.H..

I enlighet med vad HD uttalat i rättsfallet NJA 1983 s 221 anser TR:n, att B.H:s ansvar för de hittills uppkomna rättshjälpskostnaderna skall begränsas till det för honom fastställda maximibeloppet. Detta bör han redan ha in betalat till Michelson och beloppet kommer att avdragas när ersättning utbetalas till denne. I övrigt får rättshjälpskostnaderna betalas av staten. I TR:ns domslut upptogs – förutom ogillande av B.H:s talan och reglering av rättegångskostnadsfrågor – under p 3: TR:n bestämmer att den B.H. beviljade allmänna rättshjälpen skall upphöra. Detta beslut skall enligt 17 kap 14 § 2 st 6 RB genast gå i verkställighet.

B.H. fullföljde talan mot TR:ns dom i HovR:n över Skåne och Blekinge. Han yrkade i samband därmed att HovR:n omedelbart upphävde TR:ns förordnande att den allmänna rättshjälpen som beviljats honom skulle upphöra.

HovR:n (hovrättsråden Nelander, Schlyter och Ohlsson, referent) lämnade i beslut d 13 nov 1985 B.H:s yrkande angående rättshjälpen utan bifall.

B.H. (ombud S.M.) anförde besvär och yrkade, att HD, med ändring av HovR:ns beslut, måtte upphäva TR:ns beslut om upphörande av den för honom beviljade rättshjälpen.

Domstolsverket bestred ändring.

B.H. åberopade ett utlåtande av docenten S.W. rörande vissa frågor om rättsläget avseende bekämpningsmedelsanvändning.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Kvillner, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: Skäl. Såsom HD närmare utvecklat i rättsfallen NJA 1982 s 175 (I och II) kan det endast vara i uppenbara fall som brist på befogat intresse av sakens prövning kan få anses föreligga. Som exempel härpå nämns mål där det belopp som det tvistas om är av mycket obetydlig storlek eller då en parts talan, t ex på grund av att han uppenbart felbedömt eller missuppfattat rättsläget, utan att omständigheterna i målet behöver granskas närmare framstår som klart utsiktslös.

B.H. har med stöd av 5 § miljöskyddslagen (1969:387) yrkat begränsningar i spridningen av bekämpningsmedel på åkermark. Vid bedömningen om B.H. skall få behålla allmän rättshjälp har TR:n utgått från sin slutsats att förbud mot besprutning med bekämpningsmedel inte kan meddelas av domstol utan att vissa alldeles speciella förhållanden föreligger. B.H. har i HovR:n ifrågasatt denna slutsats. Mål med yrkanden om begränsningar av detta slag är sällan förekommande och något vägledande rättsfall på området finns inte. B.H. får därför anses ha fog för att ifrågasätta TR:ns dom och omständigheterna i målet i övrigt är inte heller sådana att B.H. får anses sakna ett befogat intresse av att få sin talan ytterligare prövad. HovR:ns beslut bör därför upphävas.

HD:s avgörande. HD upphäver HovR:ns beslut i följd varav den för B.H. beviljade allmänna rättshjälpen skall bestå.

HD (JustR:n Welamson, Sven Nyman, Vängby, Bengtsson, referent, och Jermsten) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Beslutet om rättshjälpens upphörande grundas på att B.H. skulle ha missuppfattat rättsläget, eftersom domstol inte med stöd av 5 § miljöskyddslagen kunde meddela beslut om förbud mot besprutning med bekämpningsmedel om inte alldeles speciella förhållanden förelåg samt detta inte var fallet på och omkring B.H:s fastighet. En talan av det slag B.H. för om förbud eller skyddsföreskrifter utgör emellertid det i miljöskyddslagen förutsatta sättet att förhindra eller begränsa störningar från en grannes verksamhet särskilt i de fall där denna inte fordrar tillstånd av miljöskyddsmyndighet (jfr prop 1969:28 s 219, 232); det har här inte någon avgörande betydelse att de befarade störningarna sker med medel som på grund av sin miljöfarlighet underkastats kontroll genom särskild lagstiftning. Vad som förekommit i målet ger inte heller fog för att anta att B.H:s talan skulle vara så utsiktslös eller röra så små värden i förhållande till ersättningsgilla kostnader att det berättigar ett beslut om rättshjälpens  upphörande inför processen i HovR:n. HovR:ns överklagade beslut bör därför upphävas.

HD:s avgörande. HD upphäver HovR:ns beslut, i följd varav den för B.H. beviljade rättshjälpen skall bestå.