Högsta Domstolen referat NJA 1987 s. 634 (NJA 1987:106)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1987 s. 634 (NJA 1987:106)
Målnummer
T33-86
Domsnummer
DT35-87
Avgörandedatum
1987-10-06
Rubrik
Sedan F erkänt faderskapet till ett barn, fött 1982, och barnet erhållit efternamnet F, ogiltigförklarades erkännandet. Fråga om det finns synnerliga skäl för att tillåta att barnet behåller namnet F. 16 § namnlagen (1982:670). Tillika fråga, om rättshjälpen i målet omfattade visst folkbokföringsärende.
Lagrum
16 § namnlagen (1982:670)

R.B. och M-L.P. ingick äktenskap 1977. M-L. förvärvade då efternamnet B.. Äktenskapet upplöstes d 2 juni 1982. M-L.B. födde d 11 nov 1982 sonen X., som vid födelsen förvärvade efternamnet B..

P.F. erkände sig d 2 dec 1982 vara far till X.. X:s efternamn byttes därefter till F.. Enligt uppgift från pastorsämbetet skedde detta d 21 dec 1982. M-L.B. återtog d 14 febr 1985 efternamnet P..

P.F. yrkade vid Lindesbergs TR att TR:n måtte förklara att hans erkännande av faderskapet till X. saknade laga verkan mot honom.

X. medgav yrkandet och yrkade för egen del att TR:n med stöd av 16 § 2 st namnlagen måtte tillåta honom att behålla efternamnet F..

P.F. medgav X:s yrkande.

TR:n (t f lagmannen Afrell) anförde i dom d 16 juli 1985:

Domskäl. Faderskapsfrågan. – – – Eftersom det genom utlåtandet från statens rättskemiska laboratorium får anses visat att P.F. inte är fader till X. skall käromålet bifallas.

Namnfrågan. Av utredningen i målet framgår följande. M-L.P. och R.B. separerade i månadsskiftet februari-mars 1982 och de erhöll dom på äktenskapsskillnad d 2 juni 1982. M-L., som d 14 febr 1985 återtog efternamnet P., har därefter sammanbott med P.F.. Familjen består av M-L., P., X. och en dotter. M-L. och P. önskar att den nu aktuella faderskapsfrågan skall påverka familjens liv så lite som möjligt och de anser det vore olyckligt om X. var tvungen att byta efternamn. X. bör, enligt deras bestämda åsikt, bära samma efternamn som sin syster. Det är således, enligt dem, bäst för X. att han får behålla efternamnet F..

Enligt 16 § 2 st namnlagen får domstol om synnerliga skäl föreligger tillåta att X. får behålla sitt efternamn. Om sådant tillstånd inte ges förvärvar X., enligt 1 st nämnda lagrum, moderns efternamn vid tiden för hans födelse, dvs B..

Faderskapsfrågan är ännu inte slutligt avgjord och någon utredning om R.B:s inställning har inte förebragts. Med hänsyn härtill samt att skilda efternamn redan nu förekommer i familjen och omständigheterna i övrigt anser TR:n att synnerliga skäl inte föreligger.

X:s begäran skall därför lämnas utan bifall.

Domslut. 1. TR:n förklarar att P.F:s erkännande d 2 dec 1982 av faderskapet till X.F., född d 11 nov 1982, saknar verkan mot honom.

2. X.F:s begäran om tillstånd att få behålla efternamnet F. lämnas utan bifall.

X. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle tillåta honom att behålla efternamnet F..

P.F. och R.B. anförde var för sig att de inte hade något att erinra mot bifall till yrkandet.

R.B. erkände sig d 9 aug 1985 var far till X..

Till stöd för sitt yrkande anförde X.: M-L.P. och P.F. har sammanbott sedan X:s födelse. De var vid den tidpunkten övertygade om att P.F. var X:s far och ett faderskapserkännande undertecknades d 2 dec 1982. Efter en tid började M-L.P. på grund av X:s utseende, bl a ögonfärg, misstänka att P.F. inte var fader till X.. Hon ombesörjde därför att en rättsgenetisk undersökning genomfördes. Resultatet av denna bekräftade hennes misstankar och faderskapserkännandet har genom överklagade domen förklarats sakna laga verkan. Detta påverkar emellertid inte på minsta sätt förhållandena i familjen F., som utökats med en gemensam dotter. X. kommer att växa upp tillsammans med P.F. och sin syster, som också har efternamnet F.. M-L.P. har en mycket stark önskan att hennes initiativ till att ta upp frågan om X:s rätta far skall påverka familjen så lite som möjligt och det vore därför högst otillfredsställande om X. tvingades få ett nytt och för familjen främmande efternamn. X. själv kommer säkert att känna sig främmande inför efternamnet B. när han växer upp och det kommer att bli svårt för honom att förstå varför han inte har samma efternamn som sin lilla syster.

HovR:n (hovrättslagmannen Ihrfelt och hovrättsrådet Beck-Friis) anförde i dom d 13 dec 1985:

Domskäl. Fastställs det att en man inte är far till ett barn som på grund av faderskapet har förvärvat mannens efternamn, förlorar barnet det efternamnet. I stället förvärvar barnet moderns efternamn vid tiden för barnets födelse. Detta föreskrivs i 16 § 1 st namnlagen.

Bestämmelsen innebär, tillämpad på det aktuella fallet, att X. utan särskild prövning förlorar namnet F. och återfår namnet B..

Som framgår av undantagsregeln i paragrafens 2 st kan emellertid X. tillåtas att behålla namnet F., om det finns synnerliga skäl. HovR:n har nu att ta ställning till frågan huruvida sådana skäl föreligger eller ej.

Enligt HovR:ns mening bör bedömningen ske med utgångspunkt i vad som får antas vara bäst för X.. Härvid bör till en början beaktas att X., som nu är tre år, är avlad i sina föräldrars äktenskap. Föräldrarna bar då det gemensamma efternamnet B.. Hans far bär fortfarande det namnet, och också hans mor bar det namnet vid hans födelse och ytterligare ett par år; hon har 1985 för sin del bytt tillbaka till namnet P.. Det sagda innebär bl a att X., om han får behålla  namnet F., inte kommer att ha namngemenskap med någon av sina föräldrar.

X:s ombud har visserligen anfört beaktansvärda skäl för att X. fortsättningsvis skall heta F.. Enligt HovR:ns mening kan det emellertid vara av stor vikt för ett barn och för dess utveckling att ha namngemenskap med åtminstone någon av sina föräldrar. Det har inte i och för sig kommit fram någonting som tyder på att den länk som X. genom efternamnet B. fick till sin far och till sina föräldrars äktenskap behöver brytas.

Mot bakgrund av det anförda föreligger i nuvarande läge inte sådana omständigheter som utgör synnerliga skäl för att X. skall kunna tillåtas att behålla namnet F. TR:ns domslut i namnfrågan skall därför fastställas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut i namnfrågan.

Referenten, adj led Björkman, var skiljaktig och anförde: Frågan i målet är om det enligt 16 § 2 st namnlagen föreligger synnerliga skäl för att X. skall få behålla efternamnet F.. Om X:s talan inte bifalles förvärvar han, som TR:n antecknat, efternamnet B.. – HovR:n har att göra sin bedömning med utgångspunkt från vad som är förenligt med X:s bästa. Vid denna prövning saknas anledning att utgå från annat än att förhållandet mellan M-L.P. och P.F. kommer att bestå. Skilda efternamn förekommer redan nu i familjen och det kan sägas att X. – om HovR:n ej ger tillstånd för honom att få behålla namnet F. – på enkelt sätt kan anta exempelvis moderns nuvarande efternamn. X:s yngre halvsyster bär dock namnet F., och såväl P.F. som R.B., vilken undertecknat ett faderskapserkännande, har samtyckt till att X. får behålla efternamnet F.. Vid en samlad bedömning föreligger enligt min mening synnerliga skäl och X. bör därför – med ändring av TR:ns dom – ges tillstånd att få behålla efternamnet F..

X. (ombud och biträde enligt rättshjälpslagen advokaten K.A. med jur kand K.S. som ersättare) sökte revision och yrkade att han måtte medges rätt att behålla efternamnet F..

P.F. medgav bifall till X:s revisionstalan.

K.A. yrkade ersättning med 2 630 kr för arbete, varav 1 215 kr avsåg arbete med överklagande av beslut av pastorsämbetet i Lindesberg ang anteckning att X. erhållit efternamnet B..

M-L.P. ingick d 20 juni 1986 äktenskap med P.F. och antog i samband därmed efternamnet F..

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Möller, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. Målet gäller frågan om det enligt 16 § 2 st namnlagen (1982:670) finns synnerliga skäl att tillåta X. att behålla efternamnet F..

Ifrågavarande bestämmelse är överförd från 1963 års namnlag. Den tillkom särskilt med tanke på fall då bördsprocessen kommer till stånd först sedan barnet nått vuxen ålder. Ett annat fall sades kunna vara att mannen förklarar sig inte ha något intresse av att barnet förlorar hans namn (se SOU 1960:5 s 196 f).

Under förarbetena till 1982 års namnlag ansåg några remissinstanser att synnerliga skäl inte borde krävas för att barnet skulle få fortsätta att bära sitt efternamn. Utgångspunkten borde i stället enligt dessa instanser vara vad som var mest förenligt med barnets bästa varvid de bl a pekade på risken för en identitetskris hos barnet vid en namnförlust. Departementschefen behöll dock kravet på synnerliga skäl och menade, att det även med ett sådant krav fanns möjligheter att vid prövningen ta hänsyn till vad som var förenligt med barnets bästa (se prop 1981/82:156 s 63).

X. har till stöd för att han skall få behålla sitt efternamn åberopat sin starka bindning till styvfadern, vikten av att han får behålla namngemenskapen med sin syster, de svårigheter han själv säkerligen skulle få vid ett namnbyte samt det förhållandet att alla inblandade – den biologiske fadern, styvfadern och modern – är helt överens i frågan om vad som är bäst för honom.

Av utredningen framgår att X:s moder efter giftermål med P.F. numera bär efternamnet F..

Vid angivna förhållanden finner HD sådana synnerliga skäl som avses i 16 § 2 st namnlagen föreligga för att medge X. rätt att behålla sitt efternamn.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom tillåter HD X. att behålla efternamnet F..

För det biträde K.S. lämnat X.F. i HD fastställs ersättning enligt rättshjälpslagen till 3 075 kr, avseende arbete.

HD fastställer rättshjälpsavgiften för X.F. till 175 kr och tilläggsavgiften till 300 kr.

HD (JustR:n Welamson, Palm, Jermsten och Broomé, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Målet gäller frågan om det enligt 16 § 2 st namnlagen (1982:670) finns synnerliga skäl att tillåta X. att behålla efternamnet F..

Ifrågavarande bestämmelse är överförd från 1963 års namnlag. Den tillkom särskilt med tanke på fall då en bördsprocess kommer till stånd först sedan barnet nått vuxen ålder. Ett annat fall sades kunna vara att mannen förklarar sig inte ha något intresse av att barnet förlorar hans namn. I regel borde man dock vara restriktiv med att tillåta undantag från huvudregeln. (Se SOU 1960:5 s 196 f, jfr prop 1963:37 s 109 f.)

Under förarbetena till 1982 års namnlag ansåg några remissinstanser att synnerliga skäl inte borde krävas för att barnet skulle få fortsätta att bära sitt efternamn. Utgångspunkten borde i stället enligt dessa instanser vara vad som var mest förenligt med barnets bästa, varvid de bl a pekade på risken för en identitetskris hos barnet vid en namnförlust. Departementschefen behöll dock kravet på synnerliga skäl och menade, att det även med ett sådant krav fanns möjligheter att vid prövningen ta hänsyn till vad som var förenligt med barnets bästa (se prop 1981/82:156 s 63).

X. har till stöd för att han skall få behålla sitt efternamn åberopat familjegemenskapen med P.F. och sin starka bindning till denne, vikten av att han får behålla namngemenskapen med sin syster, de svårigheter han själv säkerligen skulle få vid ett namnbyte samt det  förhållandet att alla inblandade – P.F., modern och den biologiske fadern – är helt överens i frågan om vad som är bäst för honom.

Redan vad som sålunda har åberopats innefattar enligt HD:s mening sådana synnerliga skäl som avses i 16 § 2 st namnlagen. Till detta kommer det ytterligare skälet att X:s mor, efter vad som är upplyst i HD, efter giftermål med P.F. numera bär efternamnet F.. X. bör alltså tillåtas att behålla efternamnet F..

K.A. har yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen bl a för arbete som hon under den tid då målet handlades i HD har lagt ned med anledning av att pastorsämbetet hade skrivit in nytt efternamn för X. innan namnfrågan slutligt hade avgjorts. Först efter besvär hos domkapitlet kunde rättelse komma till stånd. K.A. har gjort gällande att X:s rättshjälp bör omfatta också detta arbete.

Den X.F. beviljade rättshjälpen har i beslutet härom angetts gälla angelägenhet rörande "faderskap". Som en del av denna är att se spörsmålet om rätt för X. att, sedan faderskapserkännandet förklarats sakna verkan, behålla mannens efternamn. Frågan om anteckning av rätt efternamn i kyrkobokföringen har i sin tur haft sådant samband med namnmålet att också den får anses vara omfattad av den beviljade rättshjälpen.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom tillåter HD X. att behålla efternamnet F..

För biträde åt X.F. i HD fastställs ersättning enligt rättshjälpslagen till K.A. med 2 630 kr och till K.S. med 445 kr, allt avseende arbete.

Högsta domstolen fastställer rättshjälpsavgiften för X.F. till 175 kr och tilläggsavgiften till 300 kr.

JustR Sterzel var skiljaktig beträffande motiveringen i själva saken och anförde: Sedan X:s mor numera, efter HovR:ns dom, ingått äktenskap med P.F. och i samband därmed även antagit hans efternamn, får sådana synnerliga skäl anses föreligga som förutsätts i 16 § 2 st namnlagen. X. bör alltså tillåtas att behålla efternamnet F..