Högsta Domstolen referat NJA 1988 s. 52 (NJA 1988:9)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1988 s. 52 (NJA 1988:9)
Målnummer
Ö1350-86
Domsnummer
SÖ105-88
Avgörandedatum
1988-02-12
Rubrik
Fråga om stämpelskatt vid förvärv av fast egendom. Även om förvärvet betecknats som köp har det ansetts stå den skattskyldige fritt att hos inskrivningsmyndigheten eller genom överklagande av dess beslut påkalla prövning av frågan om rättshandlingen skall i stämpelskattehänseende behandlas som gåva eller köp. Frågan om skatteplikt för förvärvet har ansetts böra avgöras med hänsyn till samtliga omständigheter som anger rättshandlingens huvudsakliga karaktär. Särskild vikt har lagts vid frågan, om värdet av vederlaget uppgår till mindre än 85 procent av fastighetens värde i stämpelskattehänseende.
Lagrum
5 § lag (1984:404) om stämpelskatt
Rättsfall
•  NJA 1972 s. 263
•  NJA 1980 s. 291

Genom köpebrev d 12 jan 1985 överlät makarna J. och G.J. en fjärdedel av fastigheterna Remmen Sörgården 3:4 och Anguntorp 2:3 i Gökhem, Falköpings kommun, till sina barn B.J. och K.L. Köpeskillingen uppgick sammanlagt till 100 000 kr. Taxeringsvärdet för fastigheterna i sin helhet för år 1984 var 614 000 kr.

Inskrivningsmyndigheten i Falköpings domsaga beviljade d 23 jan 1985 lagfart för förvärvarna samt fastställde stämpelskatten till 2 300 kr.

B.J. och K.L. anförde besvär i Göta HovR. De yrkade att stämpelskatt inte skulle utgå och att erlagd skatt jämte ränta skulle återbetalas.

Kammarkollegiet bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Larsson  samt hovrättsråden Lundqvist, referent, och  Paulsson-Nordling) anförde i beslut d 11 aug 1986:

Skäl. B.J. och K.L. har anfört: Eftersom köpeskillingen uppgick till ca 65 procent av taxeringsvärdet för fastighetsdelarna bör fånget i stämpelskattehänseende bedömas som gåva trots att det rubricerats som köp. Stämpelskatt skall därför inte utgå.

Kammarkollegiet har – med hänvisning till rättsfallen NJA 1972 s 263 I och II – anfört bl a följande: I förevarande ärende har överlåtelsen betecknats som köp och vederlaget överstiger klart hälften av det värde som fastigheten skall anses äga i stämpelskattehänseende. Med hänsyn härtill och då det ej heller i övrigt föreligger några omständigheter som talar för att överlåtelsen skall anses innebära gåva bör överlåtelsen anses huvudsakligen innebära köp.

På de skäl kammarkollegiet anfört lämnar HovR:n besvären utan bifall.

HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

B.J. och K.L. (ombud jur kand C-G.S.) anförde besvär och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns beslut, måtte förordna att skatt ej skulle uttagas på förvärven.

Kammarkollegiet bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Wahlberg, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: Skäl. Enligt 5 § lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter (1984:404) skall stämpelskatt erläggas för ett såsom gåva betecknat förvärv om den ersättning förvärvaren erlagt uppgår till minst 85 procent av egendomens på visst sätt bestämda värde. I de fall en förvärvare påkallar prövning av frågan om skatteplikt för ett såsom köp betecknat förvärv bör samma princip tillämpas.

Vid angivna förhållanden och då vederlaget för fastigheten i detta fall inte uppgår till 85 procent av fastighetens värde är förvärvet inte skattepliktigt.

HD:s avgörande. HD bestämmer, med ändring av HovR:ns beslut, att någon stämpelskatt inte skall utgå på förvärven.

HD (JustR:n Welamson,  Nyman, Vängby, referent, Heuman och Lars Å Beckman) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Vid tillkomsten av stämpelskatteförordningen – sedermera stämpelskattelagen – (1964:308) föreskrevs i 3 § 3 st för det fallet, att ett som gåva betecknat förvärv skett mot övertagande av ansvar för intecknad skuld eller eljest mot vederlag, att frågan om fånget skulle anses som gåva eller som köp eller annat skattepliktigt fång skulle avgöras med hänsyn till samtliga omständigheter av vilka förvärvets huvudsakliga innebörd framgick. Någon föreskrift meddelades inte för det motsatta fallet att fånget betecknats som köp men kunde tänkas innefatta gåva. Föredragande departementschefen uttalade i propositionen bl a att inskrivningsdomaren rimligen inte kunde få tyngas med en prövning huruvida varje köp möjligen kunde anses utgöra en gåva och att, om ett fång betecknats som köp, inskrivningsdomaren liksom dittills skulle ta ut den för köp stadgade skatten utan att frånräkna någon uppskattad gåvodel (prop 1964:75 s 88).

I HD:s praxis vid tillämpningen av 1964 års författning behandlades vissa överlåtelser som gåva, trots att överlåtelsehandlingarna betecknats som köpebrev. HD utgick därvid från att den skattskyldige skulle ha rätt att påkalla prövning av frågan, huruvida förvärvet trots beteckningen kunde anses utgöra gåva. HD uttalade att innebörden av lagstiftningen måste anses vara att, oavsett om överlåtelsen betecknats som gåva eller på annat sätt, frågan om skatteplikt för förvärvet skulle avgöras med hänsyn till samtliga omständigheter som angav rättshandlingens huvudsakliga karaktär (NJA 1972 s 263, jfr 1980 s 291).

Vid tillkomsten av den nu gällande lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter infördes – på grundval av HD:s praxis i de fall då fråga uppkommit om ett som gåva betecknat förvärv skulle behandlas som köp – i 5 § en bestämmelse som innebär att när sådant förvärv sker mot att förvärvaren övertar ansvaret för en skuld, för vilken borgenär har säkerhet i form av pantbrev, eller annars mot ersättning, förvärvet är skattepliktigt om ersättningen uppgår till minst 85 procent av egendomens värde. Någon föreskrift för det motsatta fallet finns inte heller i denna lag. Föredragande statsrådet uttalade i propositionen att, som framgick av nyssnämnda bestämmelses avfattning, den inte innebar att inskrivningsmyndigheterna hade att pröva om de förvärv som betecknats som köp skulle vara skattefria (prop 1983/84:194 s 31).

Förarbetena till 1984 års lag ger ej vid handen att lagstiftaren avsett att, för de fall då fråga uppkommer om ett som köp betecknat förvärv innefattar gåva, ta avstånd från HD:s praxis vid tillämpningen av den tidigare gällande författningen. Ej heller i övrigt föreligger skäl att nu frångå denna praxis. Det bör därför alltjämt stå den skattskyldige fritt att hos inskrivningsmyndigheten eller genom överklagande av dess beslut påkalla prövning av frågan om rättshandlingen skall i stämpelskattehänseende behandlas som gåva eller köp. Vid sådan prövning bör frågan om skatteplikt för förvärvet avgöras med hänsyn till samtliga omständigheter som anger rättshandlingens huvudsakliga karaktär.

Om värdet av vederlaget uppgår till mindre än 85 procent av fastighetens värde i stämpelskattehänseende, utgör detta ett starkt skäl att vid prövningen betrakta förvärvet som gåva. I förevarande fall uppgår värdet av vederlaget endast till något mer än 65 procent av fastighetens värde i stämpelskattehänseende. I målet är upplyst att förvärvarna är barn till överlåtarna och att de tidigare har erhållit vardera en fjärdedel av fastigheterna i gåva.

På grund av det anförda bör förvärven, trots att de i överlåtelsehandlingen betecknats som köp, i stämpelskattehänseende behandlas som gåva. Förvärven är därför inte skattepliktiga.

HD:s avgörande. HD bestämmer, med ändring av HovR:ns beslut, att någon stämpelskatt inte skall utgå för förvärven.