Högsta Domstolen referat NJA 1988 s. 575 (NJA 1988:109)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1988 s. 575 (NJA 1988:109)
Målnummer
Ö530-88
Domsnummer
SÖ678-88
Avgörandedatum
1988-11-24
Rubrik
För indrivning av skatt enligt 77 b § uppbördslagen (1953:272) krävs inte att betalningsskyldigbeten fastställts i särskild ordning. Den omständigheten att den ena av makarna varit ägare till den i målet aktuella rörelsen och momsregistrerad för denna har inte ansetts vara avgörande för frågan om vem av makarna som skall betraktas som företagsledare i förhållande till den andra.
Lagrum
77 b § uppbördslagen (1953:272)

Kronofogdemyndigheten i Västerviks distrikt (förste kronoassistenten Enwall) utmätte genom beslut d 12 jan 1988 M.G:s fordran på S.J. och E.J. på grund av försäljning av vissa tillgångar i hennes rörelse C:s Café i Västervik, vilken fordran beräknades till ett värde om 165 000 kr. Utmätningen skedde med stöd av 77 b § uppbördslagen (1953:272) för uttagande av M.G:s make K.G. åvilande B-skatter och restavgifter för inkomståren 1986 och 1987 och kvarstående skatt enligt 1985 och 1986 års taxeringar å tillhopa 93 488 kr. Fordringen var redan tidigare utmätt för vissa M.G:s egna skulder.

M.G. anförde besvär i  Göta HovR med yrkande att utmätningen måtte hävas, i vad avsåg uttagande av K.G. påförda skatter och restavgifter.

HovR:n (hovrättslagmannen  Larsson samt hovrättsråden Lundqvist, referent, och  Mogren) anförde i slutligt beslut d 3 mars 1988:

Skäl. Till stöd för sin talan har M.G. anfört. Hon har begärt att en del av det utmätta beloppet skall deponeras på särskilt konto, avsett för de skatter hon kommer att påföras vid 1988 års taxering. Då någon uppdelning av inkomsten från rörelsen C:s Café de senaste åren ej har ägt rum kan 77 b § uppbördslagen ej vara tillämplig.

Kronofogdemyndigheten har i yttrande anfört: M.G. ägde rörelsen C:s Café och var momsregistrerad för denna. Däremot har K.G. till största delen skött rörelsen och uppburit inkomsten därav. Enligt inkomstlängden för makarna G. framgår att K.G:s inkomst av rörelse enligt 1985 års taxering var 50 773 kr och M.G:s 26 624 kr, 1986 43 390 kr resp 211 kr och 1987 59 728 kr resp 0 kr. En uppdelning av inkomsten från rörelsen har således skett mellan makarna. Under inkomståren 1986 och 1987 har K.G. systematiskt underlåtit att betala inkomstskatt. Under den tid som skatteskulderna avser har K.G. inte haft någon annan anställning utan på heltid drivit C:s Café. Han hade dock enligt 1987 års taxering en inkomst av tjänst på 1 630 kr och 1987 kan även en mindre inkomst av tjänst förekomma. Dessa smärre inkomster av tjänst utgörs av sjukpenning Indrivning hos K.G. har inte kunnat ske då han saknat utmätningsbara tillgångar. – Kronofogdemyndigheten avstyrker bifall till besvären,  dock att utmätningsbeloppet kan sänkas med skäliga 3 000 kr av hänsyn till uppburen inkomst av tjänst (sjukpenning).

HovR:n gör följande bedömning.

Om gift skattskyldig inte inom föreskriven tid och ordning inbetalat skatt som påförts på grund av sådan inkomst som avses i 3 st av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen är maken jämte den skattskyldige enligt 77 b § uppbördslagen betalningsskyldig för skattebeloppet jämte restavgift. Beloppet får uttagas hos maken i den ordning som gäller för indrivning av skatt som påförts denne. Av handlingarna framgår att – i enlighet med nämnda anvisningar – en uppdelning av inkomsterna från M.G:s enskilda firma skett på så vis att K.G. påförts hela inkomsten av rörelsen eller större delen därav. M.G. är således jämte K.G. betalningsskyldig för honom åvilande skatteskulder. Besvären skall därför lämnas utan bifall; dock skall i enlighet med kronofogdemyndighetens medgivande utmätningen såvitt avser K.G. debiterade skatter begränsas till ett belopp om 90 488 kr.

HovR:ns beslut. HovR:n ändrar kronofogdemyndighetens beslut endast på så sätt att utmätningen för K.G. påförda skatter skall avse ett belopp av 90 488 kr.

M.G. anförde besvär och yrkade att utmätningen för uttagande av K.G. påförda skatter och restavgifter måtte hävas.

Riksskatteverket bestred ändring.

K.G. biträdde M.G:s yrkande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ingrid Olsson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. M.G. har i HD gjort gällande att kronofogdemyndigheten inte har befogenhet att "fördela skattebelopp mellan skattebetalare"; sådana frågor bör enligt henne avgöras av den lokala skattemyndigheten. Riksskatteverket har häremot anfört att det tillkommer kronofogdemyndigheten att fastställa betalningsansvar för make enligt 77 b § uppbördslagen (1953:272) såsom ett moment i indrivningen av skatt som påförts medhjälpande make.

Enligt 59 § uppbördslagen åligger det kronofogdemyndigheten att verkställa indrivning av restförd skatt. Detta får ske genom utmätning enligt UB:s bestämmelser. Någon särskild exekutionstitel behövs inte (se 3 kap 1 § punkterna 6 och 7 samt 24 § UB).

Om en gift skattskyldig inte i föreskriven tid och ordning har betalat in skatt som påförts på grund av sådan inkomst som avses i 3 st av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) är maken enligt 77 b § uppbördslagen jämte den skattskyldige betalningsskyldig för skattebeloppet jämte restavgift. I paragrafen föreskrivs att beloppet får tas ut hos maken i den ordning som gäller för indrivning av skatt som påförts honom.

För vissa andra av de undantagsfall där en annan person än den skattskyldige kan bli betalningsansvarig för skatten finns bestämmelser om att ansvaret skall fastställas i viss ordning (se t ex 75 § uppbördslagen angående prövning av lokal skattemyndighet och 77 a § samma lag angående talan vid allmän domstol). Ett skäl för att ha sådana bestämmelser är att prövningen huruvida förutsättningarna för betalningsansvar är uppfyllda kan kräva särskild utredning och inrymma bedömningar med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

I 77 b § uppbördslagen saknas emellertid bestämmelser om att betalningsskyldigheten skall prövas i viss ordning. Det föreskrivs inte ens att betalningsansvaret skall fastställas innan indrivning får ske.

Frånvaron av bestämmelser av nämnda slag har skapat osäkerhet den praktiska tillämpningen. RegR:n har i ett resningsärende undanröjt ett beslut av lokal skattemyndighet om betalningsskyldighet för makes skatt enligt 77 b § uppbördslagen med motiveringen att åtgärden saknade stöd i lag (RegR:ns beslut d 26 april 1988 i mål 3611-1987). I ett rättsfall från HovR (RH 1986:46) avvisades en ansökan av staten om betalningsföreläggande för en make att utge visst belopp på grund av betalningsskyldighet enligt 77 b § uppbördslagen. HovR:n anförde att sådant betalningsansvar realiseras genom att beloppet utan särskild exekutionstitel tas ut i den ordning som gäller för indrivning av påförd skatt.

Eftersom det – låt vara möjligen till följd av förbiseende – inte finns bestämmelser om fastställande av makes betalningsskyldighet enligt 77 b § uppbördslagen får kronofogdemyndigheten anses i princip ha befogenhet, och även skyldighet, att själv pröva frågan om betalningsansvar såsom ett led i verkställigheten av indrivning av skatt som påförts den andre maken. En prövning i denna ordning förutsätter emellertid att kronofogdemyndigheten inte behöver göra någon ingående utredning eller särskild skatterättslig bedömning som inte har sin plats i ett utsökningsmål.

För att verkställighet skall få ske mot en make med hänvisning till betalningsskyldighet enligt 77 b § uppbördslagen måste utredningen i utsökningsmålet visa att förutsättningarna för betalningsansvar är uppfyllda. Det måste således framgå att skatten har påförts den skattskyldige på grund av inkomst enligt 3 st av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370).

En grundläggande förutsättning för att 3 st av anvisningarna skall vara tillämpligt är – såsom framgår av 1 st – att makarna deltagit tillsammans i förvärvsverksamhet avseende inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. Anvisningarna skiljer vidare mellan å ena sidan fall där ene maken är att anse såsom företagsledare och den andre medhjälpare samt å andra sidan fall av gemensam verksamhet. En rörelse anses bedriven av den ene av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andre maken inte har en sådan ledande ställning. Avgörande för vem av makarna som är att betrakta som företagsledare i förhållande till den andre – medhjälpande – maken är således inte vem som äger rörelsen. Vid gemensam verksamhet har ingen make någon företagsledande ställning i förhållande till den andre maken. 3 st av anvisningarna avser inte gemensam verksamhet utan endast inkomst som hänförs till medhjälpande make. Betalningsskyldighet enligt 77 b § uppbördslagen kan bli aktuell endast för den företagsledande maken.

I makarna G:s fall utgörs den i utmätningsmålet framtagna utredningen huvudsakligen av utdrag ur skattelängder samt de uppgifter om rörelsen som antecknats i HovR:ns beslut.

Enligt utdrag ur skattelängder för taxeringsåren 1985-1987 (inkomståren 1984-1986) har makarna haft följande inkomster av rörelse och tjänst. Inkomståret 1984 hade mannen inkomst av rörelse med 50 773 kr och ingen inkomst av tjänst, medan hustrun hade inkomst av rörelse med 26 624 kr och inkomst av tjänst med 99 214 kr. Inkomståret 1985 hade mannen inkomst av rörelse med 43 390 kr och inkomst av tjänst med 2 326 kr, medan hustrun hade inkomst av rörelse med 211 kr och inkomst av tjänst med 103 808 kr. Inkomståret 1986 hade mannen inkomst av rörelse med 59 728 kr och inkomst av tjänst med 1 630 kr, medan hustrun inte hade någon inkomst av rörelse men inkomst av tjänst med 88 537 kr.

I utmätningsmålet har inte redovisats vilka uppgifter om ställning och arbetsinsatser i rörelsen som makarna G. kan ha lämnat i sina självdeklarationer och inte heller vilka bedömningar som kan ha legat till grund för taxeringsbesluten.

Utredningen i utmätningsmålet visar inte att den skatt som påförts K.G. avser inkomst som hänförts till honom såsom medhjälpande make enligt 3 st av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen. Det finns därmed inte grund för beslutet om utmätning av M.G. tillkommande fordran till fullgörande av betalningsskyldighet för henne enligt 77 b § uppbördslagen.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av M.G. tillkommande fordran för uttagande av K.G. påförda skatter jämte restavgifter.

HD  (JustR:n Höglund, Palm, Gad, referent, Svensson och  Danelius) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Enligt huvudregeln i 52 § 1 mom kommunalskattelagen (1928:370) taxeras envar av äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, för sin inkomst. Har makarna tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse gäller särskilda bestämmelser i anvisningarna till nämnda paragraf. Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken inte har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksamheten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om inte annat följer av bl a 3 st av anvisningarna. Och i 3 st stadgas att när verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minst 400 timmar under beskattningsåret, makarna får fördela inkomsten sig emellan så att en del av hela inkomsten av förvärvskällan hänförs till medhjälpande make.

Om den medhjälpande maken inte i föreskriven tid och ordning har betalat in skatt som påförts på grund av sådan inkomst som nu nämnts är den andra maken enligt 77 b § uppbördslagen (1953:272) jämte den skattskyldige betalningsskyldig för skattebeloppet jämte restavgift. Beloppet får enligt paragrafen tas ut hos den företagsledande maken i den ordning som gäller för indrivning av skatt som påförts honom.

För vissa fall då en annan person än den skattskyldige kan bli betalningsskyldig för skatten finns bestämmelser om att betalningsskyldigheten skall fastställas i viss ordning (se t ex 75 § uppbördslagen angående prövning av lokal skattemyndighet och 77 a § samma lag angående talan vid allmän domstol). Ett skäl för sådana bestämmelser är att frågan huruvida förutsättningar för betalningsskyldighet är uppfyllda kan kräva särskild utredning och inrymma bedömningar med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Bestämmelser av detta slag saknas i 77 b § uppbördslagen Beslut i särskild ordning angående betalningsskyldigheten förutsätts sålunda inte för att indrivning skall få ske. I överensstämmelse härmed har också RegR:n i ett resningsärende undanröjt ett i särskild ordning meddelat beslut av lokal skattemyndighet om betalningsskyldighet för makes skatt enligt 77 b § uppbördslagen med motiveringen att åtgärden saknade stöd i lag (RegR:ns beslut d 26 april 1988 i mål 3611-1987). Likaså har Göta HovR i ett fall (RH 1986:46) avvisat en ansökan av staten om betalningsföreläggande för en make att utge visst belopp på grund av betalningsskyldighet enligt 77 b § uppbördslagen under motivering att sådant betalningsansvar realiseras genom att beloppet utan särskild exekutionstitel tas ut i den ordning som gäller för indrivning av påförd skatt.

Det sagda innebär att kronofogdemyndigheten har att själv pröva frågan om betalningsskyldighet enligt 77 b § uppbördslagen såsom ett led i den indrivning av skatten som det åligger honom att genomföra.

För att verkställighet skall få ske hos en make med hänvisning till betalningsskyldighet enligt 77 b § uppbördslagen måste utredningen i utsökningsmålet ge vid handen att skatten har påförts den skattskyldige på grund av sådan inkomst som avses i 3 st av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.

I nu förevarande mål utgörs utredningen huvudsakligen av utdrag ur skattelängder samt de uppgifter om rörelsen som antecknats i HovR:ns beslut. Företedda utdrag ur skattelängder för taxeringsåren 1985-1987 (inkomståren 1984-1986) visar endast vilka inkomster av rörelse eller av tjänst som makarna haft. Inkomståret 1984 hade sålunda mannen enbart inkomst av rörelse, uppgående till 50 773 kr, medan hustruns inkomst av rörelse uppgick till 26 624 kr och inkomst av tjänst till 99 214 kr. Inkomståret 1985 uppgick mannens inkomst av rörelse till 43 390 kr och inkomst av tjänst till 2 326 kr, medan hustruns inkomst av rörelse uppgick till 211 kr och inkomst av tjänst till 103 808 kr. Inkomståret 1986 uppgick mannens inkomst av rörelse till 59 728 kr och inkomst av tjänst till 1 630 kr, medan hustrun hade inkomst av tjänst uppgående till 88 537 kr men ingen inkomst av rörelse. Däremot saknas närmare uppgifter om vilken ställning vardera maken intagit i rörelsen eller vilka arbetsinsatser de gjort. Den av kronofogdemyndigheten åberopade omständigheten att M.G. var ägare till rörelsen och momsregistrerad för denna är ej avgörande för frågan vem av makarna som skall betraktas som företagsledare i förhållande till den andra (jfr SkU 1975/76:27 s 43).

Av utredningen i målet framgår sålunda inte att den skatt som påförts K.G. avser sådan inkomst som hänförts till honom i egenskap av medhjälpande make enligt 3 st av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen. Grund saknas följaktligen för utmätning hos M.G. för uttagande av K.G. påförda skatter.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD kronofogdemyndighetens beslut om utmätning hos M.G. för K.G:s skatter och restavgifter.