Högsta Domstolen referat NJA 1989 s. 342 (NJA 1989:58)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1989 s. 342 (NJA 1989:58)
Målnummer
T382-88
Domsnummer
DT22-89
Avgörandedatum
1989-06-22
Rubrik
Bland ett dödsbos tillgångar fanns en redovisningsfordran gentemot ett aktiebolag. För en statens fordran mot en av dödsbodelägarna utmätte kronofogdemyndighet dennes andel i fordringen och meddelade bolaget förbud att betala ut något av det utmätta till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisade. Bolaget betalade likväl ut fordringsbeloppet till dödsboet. Kronofogdemyndigheten har inte ansetts ha haft befogenhet att för dödsbodelägarens gäld utmäta någon del av fordringsbeloppet och av staten förd talan mot bolaget om betalningsskyldighet för del av beloppet har ogillats. 4 kap 17 § och 6 kap 3 § UB.
Lagrum
•  4 kap. 17 § utsökningsbalken (1981:774)
•  6 kap. 3 § utsökningsbalken (1981:774)

Staten förde genom riksskatteverket efter stämning å Fernlund Mäklare Aktiebolag (mäklarbolaget) vid Lunds TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n (lagmannen Alvå) anförde i dom d 16 mars 1987: Redogörelse för saken. Fru M.P. avled d 1 april 1984. Hon efterlämnade sonen J.P. samt en dotter. Bland tillgångarna i hennes dödsbo fanns en bostadsrättslägenhet i bostadsrättsföreningen Revingegården.

Enligt köpekontrakt d 13 nov 1985 överlät dödsboet efter M.P. den nämnda bostadsrättslägenheten för en köpeskilling av 170 000 kr, varav 150 000 kr skulle betalas av köparna kontant vid slutuppgörelsen före tillträdet d 1 dec 1985. Försäljningen förmedlades av mäklarbolaget.

Sedan en enskild borgenär d 22 nov 1985 hos kronofogdemyndigheten i Malmö ansökt om verkställighet mot J.P. av ett beslut om kvarstad förordnade kronofogdemyndigheten i beslut samma dag om kvarstad å "gäldenärens andel i köpeskillingen för andel nr 4 i bostadsrättsföreningen Revingegården i Lund" med uppskattat värde om 85 000 kr. Den kvarstadsbelagda egendomen hade anvisats i borgenärens ansökan. Samtidigt förordnade kronofogdemyndigheten om utmätning av samma egendom för restförd skatt samt för andra enskilda borgenärers fordringar enligt bevis om betalningsföreläggande och dom i tvistemål.

Med anledning av kvarstads- och utmätningsbeslutet utfärdade kronofogdemyndigheten ett förbudsmeddelande varigenom mäklarbolaget – såsom meddelandet efter rättelse slutligen formulerats – förbjöds att till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar utbetala J.P:s "andel i köpeskillingen för andel nr 4 i bostadsrättsföreningen Revingegården i Lund". Förbudsmeddelandet delgavs mäklarbolaget d 26 nov 1985.

Köparna av bostadsrättslägenheten betalade d 28 nov 1985 till mäklarbolaget med en check slutlikviden om 150 000 kr. Checken överläts samma dag av mäklarbolaget på M.P:s dödsbo och överlämnades till J.P. såsom företrädare för dödsboet.

Under påstående att mäklarbolaget genom utbetalningen av den erhållna slutlikviden överträtt förbudsmeddelandet, har staten efter stämning yrkat att TR:n förpliktar mäklarbolaget att till staten betala 36 704 kr jämte dröjsmålsränta beräknad efter diskontot med tillägg av åtta procent fr o m d 1 dec 1985. Det yrkade beloppet avser ersättning för den skada som genom överträdelsen drabbat staten.

Mäklarbolaget har bestritt käromålet under invändning att utbetalningen av den erhållna slutlikviden inte innefattat överträdelse av förbudsmeddelandet eftersom den gjorts till dödsboet och inte till J.P. personligen, samt att mäklarbolaget inte haft ställning som sekundogäldenär till J.P.. För den händelse en överträdelse av förbudsmeddelandet ändå skulle anses ha förelegat, har mäklarbolaget till grund för bestridandet gjort gällande att överträdelsen inte skett av vårdslöshet samt att det inte visats att staten genom överträdelsen drabbats av någon skada.

Domskäl. Mäklarbolaget har uppburit slutlikviden för bostadsrättslägenheten med redovisningsskyldighet till dödsboet efter M.P.. Det förbudsmeddelande som tillställts mäklarbolaget har avsett förbud mot utbetalning till J.P. av belopp som tillkommer denne. Meddelandet har därmed inte kunnat åberopas av mäklarbolaget till stöd för en underlåtenhet att fullgöra redovisningsskyldigheten gentemot dödsboet. Mäklarbolaget har sålunda inte överträtt förbudsmeddelandet och statens talan skall därför lämnas utan bifall.

Domslut. Käromålet ogillas.

Riksskatteverket fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n måtte bifalla statens vid TR:n förda talan.

Mäklarbolaget bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Eilard och adj led Hartman) anförde i dom d 19 juli 1988:

Domskäl. Genom det d 22 nov 1985 daterade, till mäklarbolaget riktade förbudsmeddelandet har kronofogdemyndigheten – med upplysningen att J.P:s andel i köpeskillingen för andelen nr 4 i bostadsrättsföreningen Revingegården i Lund utmätts – förbjudit mäklarbolaget att betala ut något av det utmätta till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisade samt anmodat mäklarbolaget att till kronofogdemyndighetens postgirokonto betala in hela det belopp utmätningen avsåg. Mäklarbolaget har ostridigt fått del av förbudsmeddelandet d 26 nov 1985.

Av utredningen framgår att mäklarbolaget d 28 nov 1985 genom en på bolaget utställd bankväxel mottagit slutlikviden om 150 000 kr avseende försäljningen av bostadsrättsandelen. Av utredningen framgår vidare att mäklarbolaget samma dag överlåtit växeln i dess helhet på dödsboet.

På grund av förbudsmeddelandet har mäklarbolaget varit förhindrat att till dödsboet överlåta den del av köpeskillingen som utmätts. Det har visserligen inte av förbudsmeddelandet framgått till vilket belopp eller till hur stor del köpeskillingen blivit utmätt, men det har inte  ankommit på mäklarbolaget att bedöma om och i vad mån J.P. ägt andel i köpeskillingen. Genom att överlåta bankväxeln till dödsboet har mäklarbolaget således överträtt förbudsmeddelandet. Den omständigheten att mäklarbolaget inte varit sekundogäldenär i förhållande till J.P. saknar betydelse.

Överträdelse av ett förbudsmeddelande bör inte enligt vad som sägs i förarbetena till UB (se prop 1980/81:8 s 513) medföra ersättningsskyldighet i ett fall där förbudsmeddelandet varit otydligt och någon oaktsamhet inte kan läggas den som överträtt förbudet till last. I förevarande fall har förbudsmeddelandet varit bristfälligt såtillvida som däri inte angetts till vilket belopp eller till hur stor del köpeskillingen utmätts. Den oklarhet, som härigenom tillskapats, har emellertid inte avsett annat än frågan om någon del av slutlikviden överhuvudtaget kunnat utbetalas till dödsboet. Förbudsmeddelandet har riktats till ett bolag, som yrkesmässigt förmedlar överlåtelser bl a av bostadsrätter. Det måste anses oaktsamt av mäklarbolaget att trots förbudsmeddelandet utan någon närmare undersökning överlåta hela slutlikviden till dödsboet. Omständigheterna är således sådana att ersättningsskyldighet skall åläggas mäklarbolaget.

Riksskatteverket har oemotsagt uppgett att samtliga borgenärer skulle ha förnöjts genom utmätningen om mäklarbolaget ställt sig förbudsmeddelandet till efterrättelse. Enligt riksskatteverket har senare genomförd verkställighet medfört att utmätningsfordringarna kunnat nedbringas till 36 704 kr.

På grund av vad sålunda anförts finner HovR:n att mäklarbolaget skall åläggas ersättningsskyldighet gentemot staten med yrkat belopp.

Domslut. Med upphävande av TR:ns domslut förpliktar HovR:n mäklarbolaget att till staten utge 36 704 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen (1975:635) från d 1 dec 1985 tills betalning sker.

Referenten, hovrättsrådet Schlyter, var skiljaktig och anförde: Kronofogdemyndigheten har meddelat beslut om kvarstad och utmätning av J.P:s andel i köpeskillingen för den överlåtna bostadsrättslägenheten och i anledning därav meddelat bolaget förbud att utbetala något av det utmätta till annan än kronofogden. Den åsyftade köpeskillingen för bostadsrättslägenheten tillkom emellertid dödsboet efter M.P. och inte till någon del J.P.. De till grund för förbudsmeddelandet liggande kvarstads- och utmätningsbesluten var således felaktiga och skulle inte ha lett till betalning av någon J.P:s gäld. Vid sådant förhållande kan – därest bolaget genom sitt handlande kommit att överträda förbudsmeddelandet – någon skada, för vilken bolaget bör svara, inte anses ha drabbat staten genom bolagets förfarande. På grund av det anförda fastställer jag TR:ns domslut.

Mäklarbolaget (ombud jur kand G.L.) sökte revision och yrkade att HD måtte ogilla riksskatteverkets talan.

Riksskatteverket medgav att det belopp som mäklarbolaget hade att utge till staten nedsattes till 32 139 kr jämte ränta men bestred i övrigt ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindstedt, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom. Domskäl. Det är ostridigt i målet att bolaget d 26 nov 1985 delgavs ett förbudsmeddelande från kronofogdemyndigheten i Malmö. Enligt meddelandet hade kronofogdemyndigheten utmätt J.P:s fordran/rättighet hos bolaget. Som utmätt objekt angavs J.P:s andel i köpeskillingen för den i målet aktuella bostadsrättslägenheten. Meddelandet innehöll vidare ett beslut av kronofogdemyndigheten, innebärande att bolaget förbjöds att betala ut något av det utmätta till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisade.

Parterna är vidare överens om att köpeskillingen för bostadsrätten i realiteten tillkom dödsboet efter J.P:s moder och att J.P. tillsammans med sin syster var delägare i dödsboet.

Vad tvisten gäller är om bolaget, som förmedlat försäljningen av bostadsrätten och som d 28 nov 1985 skulle medverka när den resterande delen av köpeskillingen skulle lämnas över till dödsboet, hade rätt att vidarebefordra betalningen till dödsboet trots förbudsmeddelandet.

Kronofogdemyndighetens talan vilar på stadgandet i 6 kap 3 § 1 st UB. Det står till en början klart att bolaget under den tid bolaget hade den resterande köpeskillingen om hand var sådan "annan förpliktad" mot vilken ett förbudsmeddelande kan riktas (jfr Hassler, Utsökningsrätt, 2:a uppl 1960, s 225 not 2). Bolagets förpliktelse utgjordes emellertid av en skyldighet att redovisa den uppburna köpesumman till dödsboet, medan bolaget inte hade någon förpliktelse mot J.P. personligen. Även om kronofogdemyndigheten redan från början hade varit på det klara med vem som faktiskt var säljare av bostadsrätten hade myndigheten inte kunnat meddela något betalningsförbud för bolaget under hänvisning till J.P:s fordran hos bolaget, eftersom någon direkt verkställighet riktad mot dennes – eventuella – rätt som dödsbodelägare till köpeskillingen inte var lagligen möjlig. Det har alltså över huvud taget inte funnits något utrymme för kronofogdemyndigheten att träda i J.P:s ställe gentemot bolaget. Statens talan kan därför inte bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.

HD (JustR:n Palm, Heuman, Freyschuss, Törnell och Munck, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Det är ostridigt i målet att mäklarbolaget d 26 nov 1985 delgavs ett förbudsmeddelande från kronofogdemyndigheten i Malmö. Enligt meddelandet hade kronofogdemyndigheten utmätt J.P:s "fordran/rättighet" hos bolaget. Som utmätt objekt angavs J.P:s andel i köpeskillingen för den i målet aktuella bostadsrättslägenheten. Meddelandet innehöll vidare ett beslut av kronofogdemyndigheten, enligt vilket bolaget förbjöds att betala ut något av det utmätta till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisade.

Av utredningen framgår att den hos mäklarbolaget innestående köpeskillingen i sin helhet tillkom dödsboet efter J.P:s moder M.P.. Eftersom J.P. alltså inte hade någon andel i köpeskillingen, utgjorde förbudsmeddelandet enligt dess ordalag ej något hinder för mäklarbolaget att fullgöra sin redovisningsskyldighet gentemot dödsboet.

Riksskatteverket får emellertid anses ha gjort gällande att mäklarbolaget likväl är betalningsskyldigt gentemot staten, eftersom bolaget  trots den formella bristen måste ha förstått syftet med förbudsmeddelandet. En förutsättning för att verkets talan skall kunna bifallas på denna grund måste vara att kronofogdemyndigheten i den föreliggande situationen lagligen ägt meddela bolaget betalningsförbud. Kronofogdemyndigheten – som kunnat utmäta J.P:s andel i dödsboet och därefter med stöd av 4 kap 31 § UB utöva dennes befogenheter som dödsbodelägare – har emellertid inte haft rättslig möjlighet att för J.P:s gäld utmäta eller kvarstadsbelägga någon del av fordringen på köpeskillingsbeloppet, vilken utgjort en i dödsboet ingående särskild tillgång (jfr riksskatteverkets publikation Utsökning, 1984, s 115). En följd härav är att kronofogdemyndigheten inte heller haft befogenhet att meddela mäklarbolaget – som stod i förpliktelse till dödsboet och inte till J.P. – något sådant betalningsförbud som avses i 6 kap 3 § UB.

Riksskatteverkets talan mot mäklarbolaget kan alltså inte bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.