Högsta Domstolen referat NJA 1992 s. 420 (NJA 1992:62)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1992 s. 420 (NJA 1992:62)
Målnummer
Ö2018-92
Domsnummer
SÖ326-92
Avgörandedatum
1992-06-25
Rubrik
Interimistiskt beslut i mål om umgänge med barn kan inte bli föremål för resning.
Lagrum
•  58 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
•  58 kap. 10 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 1988 s. 429

(Jfr 1988 s 429)

I mål vid Huddinge TR mellan J.B. och Z.B. om umgänge med barn meddelade TR:n d 7 maj 1992 beslut varigenom ett av J.B. framställt interimistiskt yrkande om umgängesrätt med sonen A. ogillades. J.B. anförde besvär i Svea HovR och yrkade bifall till sitt interimistiska yrkande. HovR:n lämnade i beslut d 15 maj 1992 besvären utan bifall. Beslutet fick enligt 20 kap 12 § 3 st FB inte överklagas.

J.B. ansökte under åberopande av 58 kap 1 § 1 st 4 RB i HD om resning.

Föredraganden, Revsekr Eriksson, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: J.B. kan utan hinder av HovR:ns beslut hos TR:n påkalla ny prövning av umgängesfrågan. Beslutet äger således inte rättskraft. En förutsättning för att resning skall kunna komma i fråga beträffande ej rättskraftiga beslut anses vara att den har någon praktisk funktion att fylla. Möjligheten av att ett interimistiskt beslut om umgänge – i motsats till ett interimistiskt beslut om vårdnad (jfr NJA 1988 s 429) – kan påverka det slutliga avgörandet eller eljest få någon ingripande betydelse för parterna och barnet får anses vara försumbar. Något praktiskt behov av att få resning föreligger således inte.

HD avvisar därför J.B:s resningsansökan.

HD (JustR:n Vängby, Heuman, referent, Lars K Beckman, Sterzel och Lars Å Beckman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.