Högsta Domstolen referat NJA 1992 s. 497 (NJA 1992:71)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1992 s. 497 (NJA 1992:71)
Målnummer
Ö986-91
Domsnummer
SÖ398-92
Avgörandedatum
1992-07-23
Rubrik
Omfattningen av företagshypotek.
Lagrum
2 kap. 1 § lag (1984:649) om företagshypotek

G.B. Transport AB försattes d 28 april 1989 i konkurs vid Varbergs TR. Till förvaltare i konkursen utsågs advokaten J.E..

Konkursbolaget innehade försäkringar i HANSA ömsesidig sakförsäkring (HANSA SAK) och i HANSA TRAFIK ömsesidig sakförsäkring (HANSA TRAFIK).

Bolagsstämmorna i HANSA SAK och HANSA TRAFIK hade d 28 sept 1988 beslutat att försäkringsbolagens verksamhet d 1 jan 1989 skulle överlåtas till HANSA Försäkrings AB och att HANSA SAK och HANSA TRAFIK skulle träda i likvidation, varvid kvarvarande tillgångar skulle utskiftas på dem som var försäkringstagare vid tidpunkten för bolagsstämmobesluten. Tillgångarna utgjordes av aktier i det nybildade TRYGG-HANSA Holding AB.

Vid skifte av tillgångarna i HANSA SAK och HANSA TRAFIK i dec 1989 erhöll konkursboet sammanlagt 358 aktier i TRYGG-HANSA Holding AB. Konkursboet sålde aktierna d 7 dec 1989 för 72 179 kr.

Ett av förvaltaren upprättat förslag till utdelning i konkursen inkom till TR:n d 23 aug 1990. Falkenbergs sparbank gjorde invändning mot förslaget och hävdade att den till konkursboet influtna likviden för aktierna i TRYGG-HANSA Holding AB inte borde tilläggas allmänna boet utan till falla sparbanken såsom innehavare av företagshypotek i konkursbolagets rörelse.

Sedan förvaltaren yttrat sig över invändningen meddelade TR:n (rådmannen Lundström) d 30 nov 1990 följande beslut: TR:n delar förvaltarens bedömning att ifrågavarande aktier utgör egendom som till fallit gäldenären under konkursen och att aktierna utgör egendom som inte ingår i ett företagshypotek. TR:n fastställer därför utdelning i konkursen enligt förslaget.

Sparbanken anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle fastställa att likviden för aktierna i TRYGG-HANSA Holding AB skulle till falla sparbanken såsom innehavare av företagshypotek i konkursbolagets näringsverksamhet. Till stöd för sin talan anförde sparbanken: Aktierna har visserligen tillfallit bolaget under konkursen, men detta beror på omständigheter som var för handen redan vid konkursbeslutet. Det utbetalda beloppet är bokföringsmässigt att anse som återbetalning av försäkringspremier. Bolagets fordran fanns redan vid konkursbeslutet, då det var allmänt bekant att en återbetalning av försäkringspremier skulle ske genom utskiftning av aktier.

Staten genom kronofogdemyndigheten i Hallands län och Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktiebolag bestred i egenskap av motparter till klaganden bifall till besvären.

HovR:n (hovrättspresidenten Lindh, hovrättslagmannen Lindqvist och t f hovrättsassessorn Segerbo, referent) anförde i beslut d 24 maj 1991: Det förhållandet att HANSA SAK och HANSA TRAFIK beslutat att träda i likvidation har inte inneburit att bolaget den dag det försattes i konkurs haft en fordran på återbetalning av försäkringspremier, vilken omfattats av sparbankens företagshypotek.

HovR:n lämnar därför besvären utan bifall.

Sparbanken anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Riksskatteverket och Arbetsmarknadsförsäkringar bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, Revsekr Lindvall, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 2 kap 1 § lagen (1984:649) om företagshypotek omfattar ett företagshypotek näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade verksamheten. Företagshypoteket omfattar dock inte bl a aktier och egendom som varken kan utmätas eller ingå i konkurs.

G.B. Transport AB var försäkringstagare i de ömsesidiga försäkringsbolagen HANSA SAK och HANSA TRAFIK. Vid bolagsstämmor i sept 1988 beslöt försäkringsbolagen att överlåta sitt försäkringsbestånd per d 1 jan 1989 till ett försäkringsaktiebolag och att likvidera sina tillgångar. När B. bolaget d 28 april 1989 försattes i konkurs var bolaget delägare i de ömsesidiga försäkringsbolagen i likvidation. Bolagets andel i likvidationsbolagen får anses vara av beskaffenhet att kunna utmätas eller ingå i konkurs.

Det stod i och för sig klart vid konkursutbrottet att den egendom som skulle komma att tillskiftas B. bolaget skulle utgöras av aktier i TRYGG-HANSA Holding AB. Vid konkursutbrottet hade emellertid B. bolaget bara ett anspråk på att få ut ett inte närmare specificerat antal aktier. Detta medför att undantagsregeln om aktier i 2 kap 1 § lagen om företagshypotek inte blir tillämplig.

Den likvid som konkursboet uppburit sedan boet sålt de erhållna aktierna i TRYGG-HANSA Holding AB skall därför tillfalla sparbanken såsom innehavare av företagshypotek i B. bolaget.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns avgörande förklarar HD att den till konkursboet influtna likviden för 358 aktier i TRYGG-HANSA Holding AB skall tillfalla Falkenbergs sparbank.

HD (JustR:n Vängby, Heuman, referent, och Sterzel) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. G.B. Transport AB var försäkringstagare i de ömsesidiga försäkringsbolagen HANSA SAK och HANSA TRAFIK. Vid bolagsstämmor i sept 1988 fattade försäkringsbolagen beslut om överlåtelse av bolagens försäkringsbestånd per d 1 jan 1989 till ett försäkringsaktiebolag och om åtföljande likvidation av de ömsesidiga bolagens tillgångar. Dessa tillgångar utgjordes av aktier i TRYGG-HANSA Holding AB. När B. bolaget d 28 april 1989 försattes i konkurs ägde alltså bolaget aktier i TRYGG-HANSA. På grund av det mycket stora antalet försäkringstagare i de upplösta ömsesidiga försäkringsbolagen var det vid denna tidpunkt ej känt vilket antal aktier som skulle tillskiftas varje enskild försäkringstagare. Den bolaget tillkommande aktieposten, som utskiftades i dec 1989, måste likväl anses som en tillgång för bolaget och ingick i bolagets konkurs. Enligt 2 kap 1 § 2 st 1 lagen (1984:649) om företagshypotek omfattar företagshypotek inte aktier. Konkursförvaltaren har alltså rätteligen förfarit i utdelningsförslaget.

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

JustR:n Magnusson och Lars Å Beckman var av skiljaktig mening och gillade betänkandet.