Högsta Domstolen referat NJA 1992 s. 607 (NJA 1992:95)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1992 s. 607 (NJA 1992:95)
Målnummer
Ö622-92
Domsnummer
SÖ587-92
Avgörandedatum
1992-10-26
Rubrik
Sambor hade flera år före tillkomsten av lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem ingått skriftligt avtal om delning av sin egendom vid en separation. Avtalet har ansetts förbli gällande även efter sambolagens tillkomst.
Lagrum
5 § lag (1987:232) om sambors gemensamma hem

J.H. och I.F. inledde ett samboförhållande år 1980, vilket upplöstes år 1990.

J.H. ansökte i Malmö TR om förordnande av bodelningsförrättare enligt lagen om sambors gemensamma hem (sambolagen), eftersom tvist hade uppkommit om hur parternas gemensamma bohag och bostad skulle fördelas mellan dem sedan samboförhållandet hade upphört.

I.F. bestred bifall till yrkandet. Till stöd för sitt bestridande åberopade hon att parterna d 23 mars 1981 hade träffat ett samlevnadsavtal som reglerade deras mellanhavanden i anledning av samboförhållandet och att sambolagen därför inte var tillämplig. Vidare uppgav hon att det förelåg tvist endast om bostaden.

J.H. invände att samlevnadsavtalet inte innebar att något avtal hade träffats om att bodelning inte skulle ske enligt sambolagen.

I.F. anförde häremot att det inte erfordrades att det i avtalet uttryckligen angavs att sambolagen inte skulle gälla, särskilt som parterna hade träffat avtalet före lagens ikraftträdande.

Det åberopade samlevnadsavtalet hade följande innehåll:

Jag, J.H., och jag, I.F., som sammanleva under äktenskapsliknande former, avtalar härmed, att för sammanlevnaden och vid ev separation följande skall gälla mellan oss:

§ 1. De tillgångar och skulder, som var och en av oss innehade då vi d 1 dec 1980 upptog sammanlevnaden, skall var och en av oss behålla, därest gåvobrev icke upprättas beträffande viss egendom.

Förteckning över varderas tillgångar och skulder sådana de voro per d 1 dec 1980 bilägges detta avtal.

Den egendom som någon av oss kan komma att förvärva genom arv, testamente eller gåva skall förvärvaren behålla för egen del.

Därest någon egendom försäljes och ersättes av annan egendom skall den egendomen förbli av samma karaktär som den försålda.

§ 2. De tillgångar, som vi komma att skaffa tillsammans eller var för sig under sammanlevnaden, skall, utom vad avser fast egendom, sedan de skulder som kan komma att skaffas tillsammans eller var för sig under samma tid räknats av, fördelas lika mellan oss. Den egendom som vi, var och en för sig eller till sammans under sammanlevnaden förvärvar skall, utom vad avser fast egendom, ägas av oss tillsammans så länge samlivet består och skall vid ev tvist om egendomen sådan tvist avgöras av skiljeman och sålunda lagen om samäganderätt ej vara tillämplig.

§ 3. Var och en av oss skall efter förmåga bidraga till den gemensamma hushållningen och varderas personliga behov.

§ 4. Om vi i en framtid överenskommer att häva sammanlevnaden och icke  klarar att rättvist dela vårt bo, överenskommer vi att uppdraga åt jur kand S.O.W., Malmö, att vara opartisk skiftesman och besluta om ev tvisters lösande utan rätt för någon av oss klandra beslutet inför domstol.

Malmö den 23 mars 1981.I.F.J.H.

TR:n (tingsfiskalen Westberg och nämndemannen Appelros) anförde i beslut d 26 aug 1991: Samboförhållandet har upphört 1990. Sambolagen är därför i princip tillämplig i förevarande fall. Av 5 § 2 st sambolagen följer att sambor har möjlighet att genom skriftligt avtal komma överens om att sambolagens bodelningsregler inte skall gälla vid en separation. Fråga är om J.H. och I.F. genom avtalet av d 23 mars 1981 skall anses ha kommit överens om att bodelningsreglerna i sambolagen inte skall gälla mellan dem.

Av propositionen till sambolagen framgår att reglernas uppgift närmast är att verka som ett skydd för den ekonomiskt svagare parten i ett samboförhållande (se prop 1986/87:1 om AktB m m s 106). Enligt departementschefen bör därför avtalet ges en fastare utformning genom krav på skriftlighet, och av detsamma skall framgå att parterna kommit överens om att delningsreglerna i 5 § sambolagen inte skall gälla (se prop 1986/87:1 s 258-259). J.H:s och I.F:s överenskommelse reglerar i och för sig hur deras egendom skall fördelas i händelse av en separation. Sambolagen hade emellertid inte trätt i kraft 1981. Undantagsregeln i 5 § 2 st sambolagen hänför sig till 1 st i samma §. Av förarbetsuttalandet ovan framgår vidare att av ett avtal skall framgå att just bodelningsreglerna i 5 § 1 st inte skall gälla. TR:n anser mot bakgrund av att sambolagen har till syfte att vara en skyddslagstiftning att försiktighet bör iakttagas vid bedömningen av om J.H:s och I.F:s avtal skall anses undantaga sambolagens bodelningsregler. Visserligen har departementschefen uttalat i förarbetena till lagen (1987:789) om ikraftträdande av lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem att det inte föreligger något hinder för sambor att redan före lagens ikraftträdande träffa överenskommelse om att sambolagen inte skall gälla (se prop 1986/87:86. Följdlagstiftning till ÄktB m m s 81). Detta uttalande förutsätter enligt TR:ns mening att den nya lagstiftningen varit känd vid avtalets tillkomst, vilket inte kan ha varit fallet 1981. J.H. och I.F. kan därför inte anses ha träffat ett sådant avtal som avses i 5 § 2 st sambolagen. TR:n finner därför att sambolagens bodelningsregler är tillämpliga i förevarande fall.

TR:n förordnar advokaten B.A. att såsom bodelningsförrättare uppteckna parternas tillgångar och skulder samt förrätta bodelning mellan dem.

Nämndemännen Weiler och Ziedén var skiljaktiga och anförde: J.H. och I.F. har upprättat ett samlevnadsavtal som innehåller en reglering av hur deras egendom skall fördelas vid en separation. Överenskommelsen har i och för sig träffats vid en tidpunkt som ligger före sambolagens ikraftträdande. Syftet med lagstiftningen kan dock inte ha varit att ålägga de sambor, som redan före lagens tillkomst reglerat sina ekonomiska förhållanden enligt en annan ordning, att genom ändring eller tillägg till  avtalet uttryckligen behöva ange att sambolagens bodelningsregler inte skall vara tillämpliga. Samlevnadsavtalet bör därför ges den tolkningen att J.H. och I.F. enligt 5 § 2 st sambolagen har avtalat att bodelningsreglerna som avses i samma §:s 1 st inte skall gälla. J.H:s yrkande om förordnande av bodelningsförrättare bör därför lämnas utan bifall.

I.F. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle lämna J.H:s yrkande om bodelningsförrättare utan bifall.

J.H. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Ekstedt, hovrättsrådet Ohlsson och t f hovrättsassessorn Bläckberg, referent) anförde i beslut d 28 jan 1992: Parterna har träffat ett samlevnadsavtal år 1981 vilket ger bestämmelser om deras egendom och hur delning skall ske om deras samboende upphör. Avtalet rör sålunda samma sorts frågor som avses med reglerna i den senare tillkomna lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen). Den lagen har gjorts tillämplig på samboförhållanden som förelåg vid lagens ikraftträdande, och den har sålunda kommit att skapa ett nytt rättsläge för bestående samboförhållanden. Detta har skett i enlighet med familjerättsliga lagstiftningsprinciper. De dispositioner som sambor kan ha gjort före lagens ikraftträdande har måst göras enligt allmän förmögenhetsrättslig lagstiftning och i den delen gäller som princip att ny lag inte får ändra innebörden av rättshandlingar som vidtagits dessförinnan. Det kan möjligen sägas att familjerättslig lag – såsom lagen om sambors gemensamma hem – får ingripa i tidigare partsdispositioner till den del de avser samma frågor som den nya familjerättsliga lagen avser.

Sambolagen har emellertid en reglering som avser lagens förhållande till parternas egna dispositioner. I 5 § 2 st anges det att det är tillåtet att sambor träffar avtal om att lagens regler om bodelning inte skall gälla. En förutsättning för att ett sådant avtal skall gälla framför lagen är enligt lagtexten att avtalet är skriftligt och undertecknat av båda parterna. Bakgrunden till regeln är enligt förarbetena att parterna före lagens tillkomst hade att själva reglera sina mellanhavanden och att det ansetts att de bör ha tillfälle till detta även i fortsättningen. Det förutsätts sålunda att parterna samtidigt som de avtalar om att lagens system inte skall gälla i stället reglerar sina mellanhavanden genom avtal.

Den fråga som uppkommit i det nu aktuella målet är vad som skall gälla beträffande avtal som sambor träffat före den nya lagens tillkomst. Frågan berörs inte i förarbetena till den lagen. Däremot finns det ett uttalande i departementsförslaget till lagen (1987:813) om dess ikraftträdande. Uttalandet utsäger att det inte finns något hinder att sambor som omfattas av den nya sambolagen redan före ikraftträdandet träffar avtal om att det gemensamma hemmet inte skall fördelas enligt sambolagen (prop 1986/87:86 s 81). Uttalandet står helt isolerat och ger intrycket att det avser fall då den nya lagen är känd ehuru inte ännu gällande.

Frågan vad som gäller om avtal träffade långt före tillkomsten av den nya sambolagen står sålunda öppen. Man kan inte rätt gärna vänta sig att parterna då träffat ett avtal om att en framtida okänd lag inte skulle gälla i deras förhållande. Problemet måste lösas med hjälp av gällande lagstiftningsprinciper för familje- och förmögenhetsrättsliga förhållanden samt mot bakgrund av vad som framkommit om den nya sambolagens innehåll och bakgrund.

Överväganden av angivet slag ger följande resultat.

Sambolagens regelsystem kan vara uteslutet på grund av avtal som sambor träffat långt före lagens tillkomst. En första förutsättning är att avtalet är skriftligt och undertecknat av båda parterna. Avtalet behöver inte vara kombinerat med ett uttryckligt uttalande att en framtida lag av sambolagens typ inte skall gälla för deras förhållande. I stället måste man bedöma om parterna i sitt avtal reglerat samma frågor som avses i sambolagen så uttömmande att det kan sägas att lagen inte kan tillämpas vid sidan av avtalet. Om sådant avtal föreligger får det anses innebära detsamma som ett uttryckligt avtal om att sambolagen inte skall gälla för deras förhållanden.

Vid en bedömning av det i målet föreliggande avtalet enligt de angivna principerna finner HovR:n att avtalet till form och innehåll är sådant att det framför sambolagen skall ligga till grund för en reglering parterna emellan av de frågor avtalet avser. Det saknas sålunda utrymme för ett förordnande av bodelningsförrättare enligt sambolagen. I.F:s ändringsyrkande i HovR:n skall sålunda bifallas.

J.H. (ombud advokaten S.B.) anförde besvär och yrkade att advokaten B.A. skulle förordnas som bodelningsförrättare att enligt sambolagen uppteckna parternas tillgångar och skulder samt förrätta bodelning mellan dem.

I.F. (ombud advokaten J.G.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Eriksson, föreslog i betänkande följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, referent, Lars K Beckman, Sterzel och Nilsson) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Enligt 5 § 1 st lagen om sambors gemensamma hem (sambolagen) skall, när ett samboförhållande upphör, på begäran av någon av samborna deras gemensamma bostad och bohag fördelas mellan dem genom bodelning, om egendomen har förvärvats för gemensamt begagnande. I anslutning härtill ges bestämmelser om hur fördelningen skall gå till (6-11 §§) och om bodelningsförrättare (20 §). Bestämmelserna om bodelning mellan sambor är inte tvingande. Enligt 2 st i 5 § gäller sålunda inte 1 st, om samborna har kommit överens om det i ett skriftligt avtal som har undertecknats av dem båda. Sambolagens bestämmelser om bodelning är tillämpliga även beträffande samboförhållanden som har inletts före lagens ikraftträdande, om förhållandet har upphört efter ikraftträdandet, men någon särskild övergångsbestämmelse har inte meddelats i anledning härav.

Frågan i målet gäller om det skriftliga och av båda parter undertecknade samlevnadsavtal, som J.H. och I.F. ingick år 1981 – alltså långt före sambolagens tillkomst – och som reglerar bl a deras egendomsförhållanden vid en eventuell separation, utgör hinder mot att bodelningsförrättare nu förordnas med stöd av sambolagen. I avtalet anges bl a att var och en skall behålla de tillgångar och skulder som han eller hon hade då de upptog sammanlevnaden, om inte gåva sker, och att detsamma gäller vad som ersätter sådan egendom på grund av försäljning (1 §) samt att tillgångar, som parterna kommer att skaffa tillsammans eller var för sig under sammanlevnaden, skall, utom vad avser fast egendom, fördelas lika mellan dem sedan skulder, som de kan komma att ådraga sig tillsammans eller var för sig under samma tid, har avräknats (2 §). För det fall att parterna, om sammanlevnaden hävs, inte kan själva dela boet innehåller avtalet föreskrift om viss person som skall vara skiftesman och om att dennes beslut inte får klandras vid domstol (4 §).

J.H. har inte i HD hävdat att det mellan parterna träffade avtalet är ogiltigt enligt de bestämmelser och principer som gällde före sambolagen. Bedömningen av nyssnämnda fråga skall därför utgå från att avtalet var gällande mellan parterna vid lagens tillkomst.

Det rättsförhållande som på grund av avtalet uppkommit mellan J.H. och I.F. kan, i enlighet med allmänna principer för ny lagstiftnings tillämplighet på äldre förhållanden, inte anses ha upphört i följd av tillkomsten av sambolagen. Avtalet har alltså förblivit gällande även efter det att lagen trädde i kraft.

Det måste antas att avtalet uttömmande reglerar i vad mån parterna avsett att deras egendom skall bli föremål för delning vid en separation. Mot bakgrund härav finns det inte utrymme för att vid sidan av avtalet tillämpa vad som i 5 § 1 st sambolagen sägs om egendom som skall ingå i bodelning. Vid sådant förhållande skall inte förordnas bodelningsförrättare enligt sambolagen.

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.