Högsta Domstolen referat NJA 1992 s. 656 (NJA 1992:108)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1992 s. 656 (NJA 1992:108)
Målnummer
B204-90
Domsnummer
DB651-92
Avgörandedatum
1992-11-23
Rubrik
Fiske på enskilt vatten med kastspö efter motordriven båt (s k trollingfiske) har ansetts inte utgöra sådant handredskapsfiske som avses i 20 a § lagen (1950:596) om rätt till fiske.
Lagrum
•  20 a § lag (1950:596) om rätt till fiske
•  34 § lag (1950:596) om rätt till fiske

Allmän åklagare väckte vid Tierps TR åtal mot J.A. för

olaga fiske och

olovligt fiske enligt följande gärningsbeskrivning: J.A. har d 19 febr 1988 bedrivit s k trollingfiske främst efter havsöring i Östersjön inom Östhammars kommun. Fisket har därvid även bedrivits inom det nordöstra kylvattenutsläppet vid Forsmarks kärnkraftverk där fiskeförbud råder. På det enskilda fiskevattnet inom förbudszonen tillkommer fiskerätten Forsmarks Kraftgrupp AB enskilt. J.A. har därvid av uppsåt eller oaktsamhet bedrivit fisket

a) i strid mot fiskeförbudet

b) – såvitt avser den del av fisket som skett på enskilt vatten inom förbudszonen dessutom utan lov – som s k trollingfiske i strid mot vad som gäller för det s k fria handredskapsfisket på enskilt vatten bl a i södra Östersjön.

J.A. bestred ansvar. Han uppgav enligt TR:ns dom bl a följande. Den aktuella dagen provkörde han sin motorbåt. Han färdades tillsammans med en kamrat norrut från Öregrund. Under färden fiskade de här och där och de fick därvid, såvitt han minns, två öringar. Så småningom kom de fram till vad de trodde var kylvattenutsläppet från Forsmarks kärnkraftverk. De stannade till där en eller två timmar,  varvid de ömsom fiskade ömsom gjorde uppehåll i fisket och lät båten driva. Fisket bedrevs i form av trolling som gick till på så sätt att de lät en wobbler, som de kastat ut med sina kastspön, driva efter båten medan denna framfördes med motor. De höll hela tiden kastspöet i handen. J.A. hade inte tagit reda på vad som gällde beträffande fiske i det ifrågavarande området och han hade inte fiskat där förut. Han kände dock till att det finns en gräns på 300 m från land samt att det varit diskussion om tillåtligheten av trollingfiske innanför denna gräns. De fiskade därför aldrig närmare land än 300 m och var troligen ändå längre ut från land vid fisket. De lyckades endast få upp en fisk och strax efteråt lämnade de platsen. Beträffande trollingfiske är det hans uppfattning att denna fiskemetod, liksom dragrodd, är att beteckna som tillåtet handredskapsfiske.

TR:n (ordf lagmannen Hellbacher) meddelade dom d 11 maj 1989.

Beträffande åtalet för olovligt fiske fann TR:n av utredningen framgå att J.A. utan lov bedrivit trollingfiske på enskilt vatten enligt vad åklagaren påstått. I domskälen anförde TR:n härefter: Enligt 20 a § lagen (1950:596) om rätt till fiske är det dock tillåtet för svenska medborgare att vid bl a kusten av Östhammars kommun fiska på enskilt vatten om det sker "med metspö, kastspö, pilk och liknande handredskap som är utrustat med lina och krok" och redskapet inte har mer än tio krokar. Vidare får inte heller "fiskemetoden som sådan kräva användning av båt".

Frågan är om det trollingfiske som J.A. bedrivit utgör tillåtet handredskapsfiske enligt lagrummet eller ej.

Vid en genomgång av förarbetena till den nu aktuella lagstiftningen framgår bl a följande. De föreslagna ändringarna i fiskelagen syftade till att göra fiske med handredskap fritt för allmänheten i enskilt vatten längs vissa delar av kusten och i de större sjöarna. Frisläppandet byggde på tanken att fiskebestånden i kustvattnen och de stora sjöarna räckte till för handredskapsfiske åt alla som var intresserade av fritidsfiske och att ett sådant fiske utan större olägenheter kunde bedrivas jämsides med det kustbundna yrkesfisket. Det konstaterades därvid att handredskapsfiske jämfört med nätfiske och andra yrkesmässiga fiskeredskap ger små fångster och att någon utfiskning genom denna fiskemetod inte behövde befaras.

Beträffande frågan om vad som skulle förstås med handredskap uttalades i departementspromemorian Ds Jo 1984:3 att därmed avsågs endast sådana fiskeredskap som kan föras från hand, som fordrar passning med händerna under fisket och som består av krok och lina med eller utan spö. Efter konstaterande att bl a kastspö är ett typiskt handredskap tillades "Om t ex båt är ett nödvändigt hjälpmedel för att redskapet skall kunna användas, bör det inte anses som handredskap. Detta gör att exempelvis trollingfiske och fiske med dragutter inte omfattas av reformen" (prop 1984/85:107 s 38). I det lagförslag som remitterades till lagrådet hade dock inte i lagtexten angetts vad som skulle gälla beträffande handredskapsfiske som bedrivs från båt. Detta  uppmärksammades av lagrådet som konstaterade att det i specialmotiveringen till 20 a § uttalats att fiske från båt är tillåtet men att båten inte får vara ett nödvändigt hjälpmedel för att redskapet skall kunna användas över huvud taget. Vidare att fiske med t ex dragutter i enlighet härmed inte omfattas av reformen men att det däremot uppenbarligen blir tillåtet med sådant fiske som kan bedrivas såväl från land som från båt, exempelvis fiske med metspö eller kastspö. Lagrådet ansåg att den sålunda intagna ståndpunkten när det gäller fiske från båt också skulle komma till uttryck i lagtexten och föreslog att lagrummet skulle ha den lydelse det nu har, vilket tillstyrktes av departementschefen (a prop s 157 och s 165).

Vad gäller frågan om trolling är tillåtet handredskapsfiske eller ej enligt 20 a § ger till en början exemplifieringen i departementspromemorian klart besked om att avsikten enligt denna varit att ej tillåta trolling. Även den slutliga utformningen av lagtexten, där det anges att fiskemetoden som sådan inte får kräva användning av båt, kan tolkas på detta sätt om man med "fiskemetod" avser t ex trolling. Tolkar man begreppet "fiskemetod" i mera vidsträckt betydelse behöver detta dock inte vara fallet. Enligt det uttalande i specialmotiveringen som låg till grund för ändringen i lagrummet skulle båt inte få vara ett nödvändigt hjälpmedel för att redskapet skulle kunna användas över huvud taget. I specialmotiveringen nämns inte det tidigare exemplet trolling som en otillåten typ av fiske utan endast fiske med dragutter. Utgår man från redskapet råder inte någon tvekan om att även trolling med ett kastspö skall anses som tillåtet handredskapsfiske. Båten är ju inte ett nödvändigt hjälpmedel för att kastspöet skall kunna användas över huvud taget. En tolkning av lagtexten som tillåter trolling av det slag som nu är i fråga – användande av ett kastspö som hela tiden hålls med händerna – torde också bäst stå i överensstämmelse med den gränsdragning man tänkt sig vid genomförandet av reformen, fritt handredskapsfiske av sådant slag som ej medför utfiskning utan endast ger små fångster. Däremot kan mera avancerad trolling, där t ex en motorbåt har utrustats med ett flertal spön som gjorts fast vid båten, vara att bedöma på annat sätt. Enligt TR:ns mening är det trollingfiske J.A. bedrivit på enskilt vatten med hänsyn till vad som anförts att anse som tillåtet handredskapsfiske. Åtalet för olovligt fiske skall därför ogillas.

Beträffande åtalet för olaga fiske fann TR:n enligt domskälen styrkt att J.A. hade fiskat inom det område utanför Forsmarks kärnkraftverks kylvattenutsläpp där totalt fiskeförbud råder och att han härigenom av oaktsamhet gjort sig skyldig till olaga fiske.

Domslut. TR:n ogillade åtalet för olovligt fiske

men dömde J.A. för olaga fiske till 30 dagsböter å 40 kr samt förklarade i beslag tagna fiskeredskap och värdet av fångsten förverkade.

Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att J.A. skulle fällas till ansvar även för olovligt fiske.

J.A. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Edling, hovrättsrådet Persson, referent, och adj led Ernstson) anförde i dom d 30 jan 1990:

Domskäl. Statsmakternas beslut 1984 om att handredskapsfisket på enskilt vatten skulle släppas fritt kom till av rekreationspolitiska skäl. Då allmänhetens rätt till handredskapsfiske – på grund av de tämligen små fångster som kunde erhållas – inte ansågs komma att medföra några inskränkningar i fiskerättshavarnas möjligheter att utöva fiske på eget vatten, skulle ersättning i princip inte utgå. Den fiskemetod som släpptes fri gällde handredskap och exemplifieras i lagtexten, där det också framgår att användande av båt inte får vara ett nödvändigt hjälpmedel. Enligt HovR:ns mening har lagstiftaren med detta tänkt sig att tillåta de nämnda handredskapsfiskemetoderna om de bedrivs på normalt sätt, t ex från land, från en brygga, från ett skär eller från en stillaliggande eller drivande båt som man använt för att förflytta sig en bit ut från stranden. I alla dessa fall är metoden densamma, dvs en lina med krok kastas ut och dras in med handkraft.

S k trolling innebär att man använder samma typ av fiskeredskap men att man fiskar från en båt i rörelse med lina och bete släpande efter båten. Denna metod blir mera effektiv än sedvanligt spinnfiske eller liknande, eftersom man då kan genomsöka ett avsevärt större område och därigenom öka möjligheterna till fångst. Man kan tala om mer eller mindre avancerad trolling och HovR:n ansluter sig till TR:ns uppfattning att det i detta fall är fråga om en enkel variant av trollingfiske. Metoden kräver emellertid användande av båt och faller därför – liksom den mera avancerade fiskemetoden dragutter – utanför det fria handredskapsfisket. Enligt HovR:ns mening skulle för övrigt svåra gränsdragningsproblem uppstå i den praktiska tillämpningen med en annan tolkning av 20 a § fiskelagen.

På grund av det anförda finner HovR:n att det trollingfiske som J.A. bedrivit på enskilt vatten är ett icke tillåtet handredskapsfiske. Åtalet för olovligt fiske skall därför bifallas. Någon skärpning av påföljden är inte erforderlig.

Domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom endast på så sätt att J.A. – förutom för olaga fiske – också döms för olovligt fiske enligt 20 a och 34 §§ lagen (1950: 596) om rätt till fiske till det av TR:n bestämda bötesstraffet.

J.A. (ombud advokaten X.X.) sökte revision. HD meddelade prövningstillständ beträffande frågan om ansvar för olovligt fiske och påföljden men fann inte skäl att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt.

J.A. yrkade att HD skulle, med ändring av HovR:ns dom, ogilla åtalet mot honom för olovligt fiske.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Lars L).

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Lars K Beckman, Danelius, referent,  och Nilsson) beslöt följande dom:

Domskäl. Från rätten enligt 20 a § lagen om rätt till fiske att bedriva handredskapsfiske i enskilt vatten gäller enligt sista meningen i nämnda lagrum ett undantag för det fallet att fiskemetoden som sådan kräver användning av båt. Vid tillämpningen av denna undantagsbestämmelse bör beaktas att rätten till fritt handredskapsfiske utgör en inskränkning i fiskerättshavarens principiella ensamrätt till fiske i enskilt vatten. En sådan inskränkning i enskild rätt bör tolkas restriktivt och inte ges ett vidare omfång än som kan utläsas av lagtexten.

Vid det aktuella tillfället bedrev J.A.sk trollingfiske med kastspö från en båt som framfördes med motor. Även om fiskeredskapet var sådant som används också vid fiske från ett fast underlag, innebar den valda fiskemetoden att båtens förflyttning och rörelse utnyttjades som ett viktigt hjälpmedel vid fisket. Metoden får därför anses ha varit av sådant slag som avses i sista meningen av 20 a § lagen om rätt till fiske.

Av utredningen framgår att fisket ägde rum i enskilt vatten. Med hänsyn härtill och då J.A. måste anses ha handlat åtminstone av oaktsamhet, skall han, som HovR:n funnit, ådömas ansvar för olovligt fiske.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut såvitt J.A. dömts för olovligt fiske samt i fråga om påföljden.