Högsta Domstolen referat NJA 1992 s. 733 (NJA 1992:115)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1992 s. 733 (NJA 1992:115)
Målnummer
Ö3659-92
Domsnummer
SÖ653-92
Avgörandedatum
1992-11-23
Rubrik
Fråga om förutsättningarna är uppfyllda för verkställighet här i landet av en utländsk skiljedom eller om avgörandet bör uppskjutas.
Lagrum
•  7 § första st. 3 lag (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar
•  9 § andra st. lag (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar
Rättsfall
NJA 1979 s. 527

Mods Data AB och det norska bolaget AS Cresco Bokreditt-Kjöpekort träffade d 30 aug 1985 ett samarbetsavtal som reglerade parternas samverkan på den norska marknaden. Mods Data AB heter numera Datema AB och det norska bolaget heter Forenede Cresco Finans AS; de omtalas i fortsättningen som Datema resp Forenede Cresco. Som en del i samarbetet gick parterna in som 50/50 ägare i ett bolag som fick namnet Cresco Mods AS. Samtidigt med samarbetsavtalet ingicks ett konsortieavtal mellan parterna och ett licensavtal mellan Datema och det hälftenägda Cresco Mods AS. Både samarbetsavtalet och licensavtalet innehöll skiljeklausuler som var likalydande, enligt vilka tvister skulle avgöras av skiljenämnd i Oslo.

Cresco Mods AS försattes i konkurs d 16 mars 1988. Den 21 mars 1988 förklarade Forenede Cresco att bolaget trätt in i licensavtalet i Cresco Mods AS:s ställe. Den 22 juni 1989 övertog Forenede Cresco för 25 000 kr, norsk valuta (NOK) konkursboets fordringar på Datema.

Sedan tvist uppstått mellan parterna påkallade Forenede Cresco skiljeförfarande och skiljemän utsågs enligt skiljeklausulen i samarbetsavtalet. Under skiljeförfarandet gjorde Datema gällande att ett flertal av Forenede Crescos yrkanden i processen inte var hänförliga till det samarbetsavtal i enlighet med vilket skiljenämnden utsetts och yrkade avvisning av dessa yrkanden. Skiljenämnden fann i beslut d 22 april 1991 att den var behörig att uppta alla de frågor som hänskjutits till dem för prövning och lämnade avvisningsyrkandena utan bifall.

Skiljenämnden meddelade skiljedom i Oslo d 25 mars 1992. Skiljedomen  innebar att Datema ålades att till Forenede Cresco betala dels 4 227 531 kr dels 6 701 092 kr och ränta 1 588 470 kr jämte kostnader samt att Forenede Cresco hade dispositionsrätt i Norge till programsystemet Cresco Mods.

Forenede Cresco ansökte i maj 1992 hos Svea HovR att skiljedomen skulle få verkställas i Sverige.

Efter Forenede Crescos ansökan om verkställighet i Sverige väckte Datema d 5 juni 1992 klandertalan mot skiljedomen i Norge och begärde där även inhibition av verkställigheten. Genom beslut d 8 sept 1992 avvisade Oslo Byrett Datemas yrkande om inhibition. Efter överklagande av avvisningsbeslutet fastställde Eidsivating lagmansrett i beslut d 30 sept 1992 Oslo Byretts avvisningsbeslut. Lagmansrettens beslut har överklagats.

HovR:n (hovrättspresidenten Blom, hovrättsrådet Lundmark, referent, och t f hovrättsassessorn Hernqvist) anförde i beslut d 9 okt 1992:

Yrkanden m m. Forenede Cresco har ansökt om verkställighet av skiljedomen i Sverige.

Datema har bestritt bifall till ansökningen. I andra hand har bolaget yrkat att HovR:n skall uppskjuta sitt avgörande av saken till dess frågan om skiljedomens giltighet avgjorts av norsk domstol genom lagakraftägande dom. I tredje hand har yrkats att HovR:n skall besluta om uppskov med avgörandet till dess frågan om uppskov med verkställigheten med anledning av den pågående klanderprocessen avgjorts av norsk domstol.

Forenede Cresco har bestritt bifall till Datemas yrkanden. För det fall att HovR:n bifaller Datemas andra- eller tredjehandsyrkanden har Forenede Cresco yrkat att Datema åläggs ställa skälig säkerhet för de belopp vilka kan komma att omfattas av ett sådant uppskov.

Datema har bestritt bifall till yrkandet att bolaget skall åläggas ställa säkerhet vid beslut om uppskov av avgörandet av saken.

Datemas talan. Datema har åberopat följande omständigheter som grunder för sitt bestridande av Forenede Crescos ansökan:

1. Skiljeförfarandet har till övervägande del grundats på ett ogiltigt alternativt ett mellan parterna icke existerande skiljeavtal.

2. Skiljemännen har överskridit sitt uppdrag varför skiljedomen saknar verkan.

3. Skiljeförfarandet strider mot vad parterna avtalat och mot norsk lag och skiljedomen saknar därför verkan.

4. Tillämpning av skiljedomen skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för den svenska rättsordningen.

5. Datema har väckt klandertalan mot skiljedomen vid norsk domstol.

6. Datema har i under punkten 5 nämnd klanderprocess yrkat uppskov med verkställighet av skiljedomen.

Till vidare utveckling av de omständigheter som Datema till stöd för bestridandet åberopat har bolaget i huvudsak angett följande.

Skiljenämnden utsågs enligt skiljeklausulen i samarbetsavtalet och enligt den hade nämnden att avgöra tvister som gäller "tolkningen eller anvendelse av denne avtale". I skiljeförfarandet behandlades tre huvudsakligen skilda krav mot Datema nämligen

a) en av Forenede Cresco åberopad fordran, av vilken bolaget tillerkändes NOK 4 227 531 jämte ränta,

b) en fordran som Forenede Cresco hade förvärvat från Cresco Mods AS:s konkursbo, av vilken bolaget tillerkändes NOK 6 701 092 jämte ränta och

c) yrkanden av Forenede Cresco om fastställelse dels av att samarbetsavtalet skulle förklaras gälla mellan parterna, dels av att Forenede Cresco övertagit Cresco Mods AS:s rättigheter och skyldigheter enligt licensavtalet.

Kraven under b) och c) har enligt Datema grundats inte på samarbetsavtalet utan på licensavtalet mellan Datema och Cresco Mods AS. Eftersom skiljeklausulen i licensavtalet endast gällde mellan Datema och Cresco Mods AS har skiljeförfarandet avseende kraven under b) och c) grundats på "ett ogiltigt skiljeavtal, dvs en ogiltig skiljeklausul alternativt en mellan parterna icke existerande skiljeklausul". – I frågan om att skiljemännen har överskridit sitt uppdrag gör Datema gällande att skiljemännen utsetts enligt skiljeklausulen i samarbetsavtalet och att de genom att behandla kraven enligt punkterna b) och c) dömt över frågor som inte är hänförliga till det avtalet. Datema pekar på att skiljeklausulen i samarbetsavtalet enligt sin ordalydelse endast omfattar tvist i anledning av tolkning eller tillämpning av samarbetsav talet. Någon hänvisning till att även därmed sammanhängande frågor eller dylikt skulle falla under skiljeklausulen har inte gjorts. Forenede Cresco har inte övertagit licensavtalet från Cresco Mods AS och det förhållandet att Forenede Cresco påstår sig ha övertagit ett penningmässigt krav mot Datema från Cresco Mods AS medför inte att något licensavtal överförts. Detta innebär enligt Datema att Forenede Cresco inte kan stödja sig på skiljeklausulen i licensavtalet i fråga om skiljenämndens behörighet. Om det skulle anses föreligga en mellan parterna giltig skiljeklausul med avseende på licensavtalet har skiljenämnden emellertid enligt Datema ändå överskridit sin behörighet genom att sammanföra två skiljeförfaranden. Varken skiljeklausulen i samarbetsavtalet eller skiljeklausulen i licensavtalet är utformad för att medge sammanläggning. Någon överenskommelse om sammanföring har inte träffats och laglig grund för sammanläggning i avsaknad av partsöverenskommelse saknas enligt norsk lag.

Skiljemännen har enligt Datema också överskridit sitt uppdrag genom att i punkt 2 i domslutet tillerkänna Forenede Cresco en rätt som inte motsvarar yrkandena enligt vad som anges under punkten c).

Datema har också anfört att parterna avtalat att tvister om samarbetsavtalet skall handläggas i skiljeförfarande. Eftersom något avtal om skiljeförfarande för eventuellt andra tvister mellan parterna inte har träffats anser Datema att skiljeförfarandet strider mot vad parterna har avtalat.

Beträffande påståendet i punkten 4 i sina grunder för bestridande av verkställighet har Datema framhållit att omständigheterna som behandlas i punkterna 1-3 utgör sådana felaktigheter i skiljeförfarandet som medför att en tillämpning av skiljedomen skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för den svenska rättsordningen. Genom att skiljenämnden trots Datemas invändning dömt i fråga som skiljenämnden inte har haft behörighet till har den enligt Datemas uppfattning undandragit Datema möjligheten att få sin sak prövad i rätt forum med möjlighet för Datema att på ett helt annat sätt än nu varit fallet förbereda och tillbakavisa Forenede Crescos krav i den del det avser fordringen som Forenede Cresco förvärvat från Cresco Mods AS.

Vad slutligen gäller de under punkterna 5 och 6 åberopade grunderna för bestridandet av ansökningen om verkställighet har Datema hänvisat till sin ansökan vid Oslo Byrett d 5 juni 1992 om stämning på Forenede Cresco med yrkande om ogiltigförklaring av skiljedomen samt sitt i samband därmed framställda yrkande om uppskov med verkställighet.

HovR:ns skäl. De omständigheter som Datema under punkterna 1-3 angett som grund för bestridandet av ansökningen om verkställighet har i sina huvuddrag behandlats av skiljenämnden i dess beslut d 22 april 1991, vilket meddelades med anledning av oenighet mellan parterna om skiljenämndens behörighet att behandla de i målet framställda yrkandena. Av beslutet framgår att skiljenämnden, enligt den tolkning skiljemännen gett samarbetsavtalet, ansett att de yrkanden som Forenede Cresco framställt och som kom att omfattas av den betalningsskyldighet som Datema ålagts i skiljedomen har sin grund i själva samarbetsavtalet och att nämnden därför ansett sig ha behörighet att pröva yrkandena. Skiljenämnden framhöll i sitt beslut att Cresco Mods AS var en integrerad del av det samarbete som parterna etablerat genom samarbetsavtalet och ett verktyg för att genomföra detta samarbete. Skiljenämnden pekade vidare på att skiljeklausulerna är likalydande i de skilda avtalen och fann det osannolikt att det varit parternas mening att olika skiljenämnder skulle komma att bedöma parternas rättigheter och förpliktelser i det etablerade samarbetet mellan dem.

HovR:n finner att Datema i förevarande mål inte har förmått visa att skiljedomstolens tolkning av samarbetsavtalet är felaktig och att de av Forenede Cresco framställda ersättningsyrkandena därför inte skulle kunna grundas på samarbetsavtalet. Vid sådant förhållande är således inte visat att skiljenämnden överskridit sitt uppdrag eller att – som Datema gjort gällande – skiljeförfarandet strider mot vad parterna avtalat och därmed mot norsk lag. Det saknas grund för påståendet att skiljedomen skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för den svenska rättsordningen.

Datema har inte gjort gällande att bolagets klandertalan mot skiljedomen i sig utgör hinder mot verkställighet i Norge av skiljedomen och Datemas yrkande vid norsk domstol om uppskov med verkställighet har hittills avvisats av norska domstolar.

Datema kan sålunda enligt HovR:ns mening inte anses ha visat att det föreligger sådana omständigheter som enligt 7 § lagen om utländska skiljeavtal och skiljedomar medför att skiljedomen d 25 mars 1992 inte gäller i Sverige.

Frågan om HovR:n bör uppskjuta avgörandet om verkställighet i avbidan på att klandertalan prövats eller yrkandet om uppskov med verkställighet har slutligt avgjorts i Norge måste bli beroende av en bedömning av sannolikheten av att Datemas i den norska processen framställda yrkanden kommer att helt eller delvis bifallas. Såsom HD uttalat i rättsfallet NJA 1979 s 527 bör vid denna prövning hänsyn tas till strävandena att underlätta verkställighet av utländska skiljedomar. Det bör även beaktas att svensk skiljedom enligt 3 kap 15 § UB får verkställas utan hinder av förestående eller väckt klandertalan, om det ej görs sannolikt att domen kan hävas enligt 21 § lagen (1929:245) om skiljemän. HovR:n finner inte att omständigheterna i förevarande fall är sådana att uppskov med verkställighetsavgörandet här i landet bör bifallas.

HovR:ns beslut. HovR:n förordnar jämlikt 9 § 3 st lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar att skiljedomen d 25 mars 1992 skall verkställas som svensk domstols lagakraftägande dom om ej HD efter talan mot detta beslut förordnar annat.

Datema (ombud advokaten T.L.) anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan. Subsidiärt yrkade Datema att HD skulle lämna Forenede Crescos ansökan utan bifall, eller åtminstone meddela uppskov, såvitt avsåg det belopp om NOK 6 701 092 jämte ränta som härrörde från den fordran vilken Forenede Cresco förvärvat från Cresco Mods AS:s konkursbo. Datema yrkade också att HD skulle besluta om inhibition, i vart fall beträffande nyssnämnda belopp om NOK 6 701 092 jämte ränta.

Föredraganden, RevSekr Johansson, hemställde att HD skulle meddela följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Magnusson, Freysckuss, Munck, referent, och Lennander) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. HD upptar först till bedömning frågan om, såsom Datema gjort gällande, hinder möter mot verkställighet av skiljedomen såvitt avser den fordran som Forenede Cresco förvärvat från det av parterna gemensamt ägda företaget Cresco Mods konkursbo.

Av handlingarna framgår att skiljenämnden tillkallats med stöd av det mellan parterna träffade samarbetsavtalet d 30 aug 1985 och inte med stöd av det licensavtal mellan Datema och Cresco Mods som legat till grund för det senare bolagets konkursbos anspråk gentemot Datema. Vartdera av dessa avtal innehåller emellertid en skiljeklausul i vilken det anges att tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av avtalet skall avgöras av en skiljenämnd i Oslo.

Som framgår av HovR:ns beslut behandlade skiljenämnden frågor rörande sin behörighet i ett särskilt beslut d 22 april 1991, i vilket nämnden anförde två skäl till stöd för sin ståndpunkt att den var behörig att pröva Forenede Crescos krav enligt den från Cresco Mods konkursbo förvärvade fordringen. För det första angavs att Cresco Mods var en integrerad del av det samarbete som parterna hade etablerat och ett verktyg för detta samarbete. För det andra pekade skiljenämnden på att skiljeklausulerna var likartade i de skilda avtalen och fann det osannolikt att det varit parternas mening att olika skiljenämnder skulle komma att bedöma parternas rättigheter och förpliktelser i det samarbete som hade kommit till stånd dem emellan.

De skäl som skiljenämnden sålunda anfört till stöd för sin behörighet i denna del av målet kan lämna utrymme för diskussion. Den omständigheten att företaget Cresco Mods som sådant varit en del av det samarbete mellan parterna som regleras i samarbetsavtalet behöver sålunda – kunde det hävdas – inte utan vidare innebära att även det anspråk som Forenede Cresco grundat på sitt förvärv för egen del av konkursboets fordran skall anses röra detta samarbete. Det andra av de av skiljenämnden åberopade skälen synes bygga på uppfattningen att Datema under alla förhållanden skulle ha varit bundet av skiljeklausulen i licensavtalet inte bara gentemot Cresco Mods, som var dess motpart enligt detta avtal, utan också i förhållande till Forenede Cresco, sedan detta företag övertagit Cresco Mods fordran enligt licensavtalet. Enligt en uppfattning som förts fram i vart fall i svensk doktrin är emellertid en part som slutit skiljeavtal inte bunden av detta gentemot den som på grund av överlåtelse inträtt i motpartens rättigheter med mindre än att han godkänt överlåtelsen (se Heuman i Festskrift till Sveriges Advokatsamfund s 229 ff;jfr Hassler-Cars, Skiljeförfarande, 2 u s 45).

Någon slutgiltig prövning av frågan om skiljenämndens behörighet skall emellertid ej ske i förevarande mål. Enligt den regel i lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar som här närmast är av intresse – 7 § 1 st 3 – förutsätts för att en utländsk skiljedom inte skall gälla här i riket att den mot vilken skiljedomen åberopas visar att skiljemännen överskridit sitt uppdrag och att skiljedomen av sådan anledning är utan verkan i den stat där den meddelats eller enligt vars lag den meddelats. När det som här gäller en svårbedömd behörighetsfråga, som kan vara föremål för skilda meningar, kan det inte komma i fråga att frånkänna en utländsk skiljedom giltighet här i riket om inte skiljedomen undanröjts i den främmande staten eller i varje fall underlag finns för att förutse en sådan utgång av en klanderprocess i den staten.

I förevarande fall framgår av handlingarna att Datema i juni 1992 har väckt klandertalan mot Forenede Cresco vid Oslo Byrett under påstående att skiljedomen är ogiltig. Omständigheterna är inte sådana att utgången av denna process kan förutses såvitt gäller det anspråk som Forenede Cresco har övertagit från Cresco Mods konkursbo. Förutsättningar för att i denna del lämna Forenede Crescos ansökan om verkställighet utan bifall på grund av vad Datema gjort gällande om att skiljenämnden överskridit sitt uppdrag föreligger alltså inte.

Som HovR:n funnit finns det inte heller i övrigt skäl att lämna Forenede Crescos ansökan om verkställighet av skiljedomen utan bifall.

Enligt 9 § lagen om utländska skiljeavtal och skiljedomar får avgörandet av en fråga om verkställighet här i landet av en utländsk skiljedom uppskjutas, om sökandens motpart invänder att han hos behörig myndighet i den stat där skiljedomen har meddelats eller enligt vars lag den meddelats har gjort framställning om undanröjande av skiljedomen eller om uppskov med dess verkställighet. Bestämmelsen har tillkommit mot bakgrund av artikel VI i 1958 års New Yorkkonvention om erkännande och verkställighet av skiljedomar, som avser det fallet att en part i skiljedomslandet för talan om upphävande eller "suspension" av skiljedomen samtidigt som motparten begär verkställighet av denna i en annan stat.

Ett yrkande från Datemas sida i klanderprocessen om uppskov med verkställighet av skiljedomen har avvisats av Oslo Byrett, och beslutet har fastställts av Eidsivating lagmannsrett. Lagmannsrettens beslut grundas på en tolkning av New Yorkkonventionen enligt vilken denna inte ger utrymme för att frågan om uppskov med verkställighet av skiljedomen prövas av annan domstol än den som behandlar själva verkställighetsfrågan och att följaktligen uttrycket "suspension" i artikel VI tar sikte på suspension inte av skiljedomens exigibilitet utan av dess rättskraft, en fråga som ej ansetts kunna komma under bedömning enligt norsk rätt.

Den tolkning av New Yorkkonventionen som sålunda ligger till grund för lagmannsrettens beslut synes i och för sig kunna ifrågasättas, och det kan alltså inte uteslutas att Datema – som överklagat lagmannsrettens beslut – skulle kunna få sitt yrkande om uppskov prövat i sak vid norsk domstol. Även om så skulle bli fallet, är det på föreliggande material inte möjligt att bedöma förutsättningarna för att uppskovsyrkandet skulle kunna komma att bifallas vare sig helt eller delvis. Några närmare upplysningar om det nuvarande läget i själva klanderprocessen har inte lämnats i förevarande mål. Det kan ta lång tid innan slutligt avgörande föreligger, och som framgår av det förut anförda är det ovisst om Datema till någon del kan få framgång med sin talan. Vid dessa förhållanden och med hänsyn till det allmänna intresset av att underlätta verkställighet av utländska skiljedomar (jfr NJA 1979 s 527) bör avgörandet beträffande frågan om verkställighet här i landet av skiljedomen inte lämpligen uppskjutas.

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.

JustR Bengtsson var skiljaktig såvitt angick frågan om uppskov med verkställigheten och yttrade: Rättsläget i fråga om den norska domens verkställbarhet är, som också framgår av majoritetens uttalanden, tveksamt i två avseenden: dels rörande skiljenämndens behörighet att pröva Förenade Crescos krav enligt den fordran företaget förvärvat från Cresco Mods konkursbo, dels i fråga om norsk domstols möjlighet att förordna om uppskov med verkställigheten. Tillsammantagna medför dessa förhållanden en sådan osäkerhet om bedömningen enligt norsk rätt, att – trots det  angelägna i att utländsk skiljedoms verkställighet inte onödigt fördröjs – skäl talar för att verkställigheten bör uppskjutas såvitt angår den från konkursboet förvärvade fordringen, för den händelse godtagbar säkerhet ställs. Jag anser därför att i varje fall motparten bör höras över besvären. Sedan jag överröstats i denna fråga, är jag i övrigt ense med majoriteten.