Högsta Domstolen referat NJA 1993 s. 252 (NJA 1993:53)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1993 s. 252 (NJA 1993:53)
Målnummer
T296-89
Domsnummer
DT336-93
Avgörandedatum
1993-06-10
Rubrik
Fråga vid vilken tidpunkt tillämpning av skiljeavtal påkallats.
Lagrum
•  11 § lag (1929:145) om skiljemän
•  18 § lag (1929:145) om skiljemän
•  21 § lag (1929:145) om skiljemän
Rättsfall
NJA 1955 s. 224

(Jfr 1955 s 224)

J.D. sålde virke enligt kontrakt till K J A Skogsprodukter Handelsbolag. Kontrakten var försedda med en skiljedomsklausul. J.A. trädde sedermera i handelsbolagets ställe för en fordran som bolaget ansåg sig ha på J.D.. J.A. väckte genom sitt ombud advokaten J.O.B. talan mot J.D., företrädd av advokaten E.L., vid Alingsås TR och yrkade att J.D. skulle återbetala visst belopp som han erhållit i förskott av handelsbolaget. Talan återkallades d 10 juli 1985 i samband med att J.A. i stället påkallade skiljedom i tvisten. Genom skiljedom d 7 maj 1986 förpliktades J.D. att till J.A. utge 45 271 kr jämte ränta och ersättning för skiljedomskostnader.

J.D. väckte talan mot J.A. vid Karlstads TR och yrkade hävning av skiljedomen. Som grund återopades i första hand att skiljedomen hade meddelats efter den i lag föreskrivna tiden.

J.A. bestred bifall till käromålet.

Till stöd för sin talan anförde J.D. bl a: J.A. påkallade genom sitt ombud skiljenämnd d 10 juli 1985. Påkallandeskriften är ställd till J.D. under hans ordinarie adress. Påkallandedatum är avgörande för tid inom vilken skiljedom skall meddelas (11 § och 18 § 2 st lagen om skiljemän). Skiljedomen har meddelats d 7 maj 1986, mer än sex månader efter den dag då skiljedom påkallades. Jämlikt 21 § 1 lagen om skiljemän skall därför skiljedomen på parts talan av domstol hävas. J.D. har inför skiljenämnden gjort invändning om att tiden för skiljedomens meddelande gått till ända och att skiljenämnden därför saknar behörighet att pröva tvisten. Skiljenämnden har uttalat, att man anser att tiden för skiljedomens meddelande utgick d 8 maj 1986. Ombud i skiljeförfarandet för J.D. var E.L.. Enligt skiljenämndens domskäl synes den förutsätta att påkallandeskrift skall vara delgiven J.D. personligen, vilket skedde d 8 nov 1985. Först därefter skulle sexmånadersfristen börja löpa. Så är emellertid inte fallet, vilket skiljenämnden borde haft klart för sig. För att ändå upprätthålla skiljeförfarandet anger nämnden i sina domskäl som motivering att J.A:s ombud J.O.B. måste anses ha saknat kännedom om att E.L. var J.D:s ombud, att J.O.B. haft skäl för denna sin tro samt att E.L. underlåtit att ge tillkänna sin behörighet såsom ombud. Detta är felaktigt då såväl förhandlingar som brevväxling har förekommit E.L. och J.O.B. emellan i saken. Vid tidpunkten för påkallandet av skiljedom var E.L. ombud för J.D. vilket J.O.B. var medveten om. En kopia av påkallandeskriften till J.D. skickades av J.O.B. till E.L. för kännedom. När E.L. såsom ombud för J.D. erhållit skriften i fråga är J.D. delgiven denna. E.L. erhöll skriften d 15 juli 1985. Sista dag för meddelande av skiljedom skulle därmed ha varit d 15 jan 1986.

J.A. anförde bl a: Skiljedomen har meddelats i rätt tid. Den 10 juli 1985 översändes skrift vari skiljedom påkallades till J.D. för delgivning och till E.L. för kännedom. Den 27 aug skrev J.O.B. till E.L. och meddelade att J.D. inte blivit delgiven och att J.O.B. övervägde att anlita stämningsmannadelgivning. E.L. svarade ej på brevet. Ny påkallelseskrift sändes d 20 sept 1985. Kopia översändes för kännedom till E.L.. Brev från E.L. hade då kommit J.O.B. tillhanda. Av brevet framgår att E.L. ännu inte fått kontakt med J.D.. Först i brev avd 25 sept 1985 meddelade E.L. att han talat med J.D. i telefon. Den 8 okt 1985 översände J.D. ett brev till J.O.B.. Det sägs ingenting i brevet om att E.L. är ombud. I nov inkom hinder avseende stämningsmannadelgivningen av påkallandeskriften. J.O.B. översände ny påkallelseskrift till J.D. d 7 nov 1985, varå E.L. erhöll kopia. J.D. delgavs d 8 nov 1985. Den 3 febr 1986 skrev E.L. till skiljenämnden. I brevet talade E.L. om att han avsagt sig uppdraget som ombud för J.D.. E.L. skrev ett nytt brev till skiljenämnden samma dag, vari han angav att han saknade befogenhet och till synes behörighet att företräda J.D.. I brevet fanns ingen invändning om fel tid. Den 28 febr 1986 tillskrev E.L. skiljenämnden och omtalade att han hade fullmakt daterad d 7 febr 1986. Det är först då påståendet om att tiden för skiljenämndens dom utgått framfördes.

TR:n (lagmannen Nordahl samt rådmännen Eneström och Hertting) anförde i dom d 28 okt 1987:

Domskäl. Enligt 18 § 2 st lag om skiljemän skall, för det fall att parterna inte träffat överenskommelse om tid för skiljedomens meddelande, skiljedomen meddelas inom sex månader från den tidpunkt då skiljeavtalets tillämpning påkallades. Part som påkallar skiljedom skall enligt 11 § och 18 § lagom skiljemän skriftligen meddela motparten detta.

Utgångspunkten för beräkning av tiden för skiljedoms meddelande i detta mål skall vara när påkallandet av skiljedom kom J.D. tillhanda. Något uttryckligt krav på delgivning enligt delgivningslagen finns därvidlag inte i fråga om påkallande av skiljedom.

J.A. har genom J.O.B. i skrivelse, dagtecknad d 10 juli 1985 och ställd till J.D., påkallat skiljedom med angivande av de frågor varom skiljedom önskas. Skrivelsen har översänts förutom till J.D. även till hans dåvarande ombud E.L.. Av skriftväxlingen, bl a ett brev d 22 juli 1985 från E.L. till J.O.B., framgår att E.L. fått del av skrivelsen d 15 juli 1985. J.D. har delgetts en likalydande skrivelse dagtecknad d 7 nov 1985 dagen därpå.

E.L. var behörigt ombud för J.D. när han fick del av påkallelseskriften. J.O.B:s uppfattning eller tvekan i den frågan saknar enligt TR:ns mening betydelse. Eftersom E.L., efter vad han själv bekräftat i brev till J.O.B., fick del av skriften d 15 juli 1985 skall utgångspunkten för beräkning av tiden för skiljedoms meddelande vara d 15 juli 1985. Skiljedom skulle således ha meddelats senast d 15 jan 1986. Någon överenskommelse mellan parterna om förlängning av denna tid föreligger inte. Ej heller har andra åtgärder vidtagits för att få till stånd en förlängning av tiden.

TR:n finner således att skiljenämnden meddelat sin dom efter den tid som gäller. På grund härav skall skiljedomen hävas.

Domslut. Skiljedomen av d 7 maj 1986 hävs.

J.A. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade ogillande av J.D:s talan.

J.D. bestred ändring.

Till utveckling av sin talan i HovR:n gjorde parterna bl a följande tillägg.

J.A.: Den 15 juli 1985 var advokat E.L. inte ombud för J.D. i skiljemålet. I vart fall hade E.L. inte styrkt sin behörighet eller uppgivit sig vara behörigt ombud för J.D. vid denna tidpunkt. I brev till J.O.B. d 22 juli 1985 gav E.L. ett förslag till skiljeman samtidigt som han reserverade sig för sin behörighet. Genom att använda sig av begreppet behörighet ville E.L. klargöra att han eventuellt inte hade någon fullmakt. I brev d 27 aug 1985 till E.L. begärde J.O.B. besked av E.L. huruvida hans utseende av skiljeman skulle gälla eller inte. Annorlunda uttryckt gällde frågan om E.L. var ombud för J.D. eller inte. Frågan besvarades inte av E.L.. Handlingarna i målet styrker att E.L. under tiden d 15 juli-8 nov 1985 inte var ombud för J.D.. Enligt praxis kan en handling delges parten direkt. Genom att tillställa E.L. en kopia för kännedom av den till J.D. ställda påkallelseskriften avsåg J.O.B. att klargöra för E.L. att han inte avsåg att delge honom skriften. Det ifrågasätts om inte E.L. varit skyldig att för J.O.B. klargöra att han ansåg "förkännedomskopian" utgöra en till honom som ombud för J.D. ställd påkallelseskrift oberoende av J.D:s intresse att förhala ärendet och oberoende av vilka instruktioner J.D. lämnat E.L. härvidlag.

J.D.: E.L. var ombud för J.D. i sakfrågan som handlade om tvist rörande ett virkeskontrakt. Intill dess ett ombud avträder är han likväl ombud och därmed behörig att mottaga delgivning för huvudmannens räkning. J.O.B:s vetskap och uppfattning om E.L:s kommunikationsproblem med J.D. gav honom inte anledning att betvivla, att E.L. verkligen var J.D:s ombud, hur inskränkt E.L:s rörelsefrihet än må ha varit. Något uttryckligt besked om att E.L. avträtt som ombud har ej lämnats förrän d 3 febr 1986. I J.O.B:s brev d 27 aug 1985 till E.L. kan inte utläsas någon fråga av innebörd att J.O.B. efterfrågade om E.L. var behörig att företräda J.D.. Orsaken till att J.O.B. inte ansåg J.D. delgiven genom E.L. måste ha varit att J.O.B. trott att påkallande av skiljenämnd måste ske med part personligen och icke med ombud. Att E.L. reservationslöst först i nov 1985 utsåg skiljeman innebär inte att han först då blev ombud för J.D. utan endast att han då fick J.D:s godkännande av åtgärden. En part kan delges såväl personligen sona genom sitt ombud. Är ombudet delgivet är sålunda parten delgiven. När E.L. är delgiven kan J.O.B. inte välja att betrakta delgivningen som ogiltig och verkningslös.

HovR:n (hovrättsråden Thorleif och af Klinteberg samt adj led Sandin och Månsson, referent) anförde i dom d 26 maj 1989:

Domskäl. Av en av J.D. d 28 febr 1985 dagtecknad rättegångsfullmakt för E.L. framgår, att E.L:s behörighet bl a omfattade rätt att väcka och utföra talan utom domstol och inför skiljenämnd. E.L. fick d 15 juli 1985 del av den skrift i vilken J.A. påkallade tillämpning av skiljeavtalet. I målet har inte förebringats omständigheter som ger HovR:n anledning anta, att full makten inte var gällande i nämnda hänseende sistnämnda dag. Det förhållandet att J.O.B. avsåg att i första hand delge J.D. personligen skriften medför inte att delgivningen av skriften med E.L. inte skulle binda J.D..

På grund av det anförda och TR:ns skäl i övrigt skall TR:ns domslut fastställas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

J.A. (ombud advokaten P.S.) sökte revision och yrkade ogillande av J.D:s talan.

J.D. (ombud advokaten R.J.) bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Johnsson, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Enligt 18 § 1 st lagen (1929:145) om skiljemän ankommer det i första hand på parterna att komma överens om den tid, inom vilken skiljedom skall vara meddelad. När, som i förevarande fall, parterna inte kommit överens om annat, skall enligt 2 st samma lagrum skiljedom meddelas inom sex månader från det skiljedom påkallades.

Skiljemannalagen lämnar flera processrättsliga frågor oreglerade. I lagen finns t ex inga bestämmelser som reglerar formen för påkallelse. Påkallelse kan således ske muntligen eller skriftligen. Med hänsyn bl a till att påkallelsen måste vara bevislig, torde emellertid skriftlig form vara det vanligast förekommande. Inte heller nämns i lagen något om delgivning. Part, som gör gällande att påkallelse har skett en viss dag, har emellertid att styrka detta.

I målet är ostridigt att advokaten E.L. d 15 juli 1985 tog emot kopia av påkallelseskriften och att J.D. personligen fick del av påkallelsen först d 8 nov 1985. Frågan är från vilken av dessa två tidpunkter tidsfristen för att meddela skiljedom skall räknas.

Av utredningen framgår att E.L. var ombud för J.D. i tvistemålet vid Alingsås TR, då han fick kopian av påkallelsen. Den till TR:n ingivna skriftliga fullmakten omfattar enligt sin ordalydelse rätt för E.L. att väcka och utföra talan även inför skiljenämnd. Oaktat detta gav E.L. vid upprepade tillfällen under skriftväxlingen med såväl J.O.B. som skiljenämnden uttryck för osäkerhet i fråga om sin behörighet. I skrift till E.L. d 27 aug 1985 angav J.O.B. uttryckligen att J.D. inte var delgiven påkallelseskriften och begärde besked angående vissa processuella frågor. E.L. lämnade inget annat besked än att han inte hade fått kontakt med J.D. och att han, när han nådde J.D., skulle diskutera frågan om han skulle fortsätta med ärendet. Sedan E.L. enligt brev till skiljenämnden d 3 febr 1986 avsagt sig uppdraget som ombud för J.D. utfärdade denne en ny fullmakt för honom d 7 febr 1986. Först därigenom tycks osäkerheten beträffande behörigheten ha varit helt undanröjd. Påståendet att påkallelse skett redan i juli 1985 framförde J.D. första gången i samband med att sistnämnda fullmakt d 28 febr 1986 gavs in till skiljenämnden, dvs när det redan hade förflutit mer än sex månader från det att E.L. tog emot kopian av påkallelseskriften.

Med hänsyn till de rättsverkningar som är knutna till påkallelsen, måste det vara möjligt för den påkallande parten att själv utröna vid vilken tidpunkt påkallelse har skett. J.A. får mot bakgrund av såväl J.D:s som E.L:s agerande anses ha haft anledning att utgå från att E.L. saknade behörighet att för J.D. ta emot påkallelsen. Oaktat att det i efterhand har kunnat konstateras att E.L. var behörig, bör därför påkallelse inte anses ha skett förrän d 8 nov 1985. Skiljedomen har således meddelats inom sexmånadersfristen. Klandertalan skall därför ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD J.D:s talan.

HD (JustR:n Knutsson, Lars K Beckman, referent, Törnell, Munck och Nilsson) beslöt följande dom:

Domskäl. När, som i förevarande fall, parterna inte kommit överens om annat, skall enligt 18 § lagen (1929:145) om skiljemän skiljedom meddelas inom sex månader från den dag då tillämpning av skiljeavtalet påkallades.

Den i målet aktuella påkallelseskriften, som var dagtecknad d 10 juli 1985, sändes av J.A:s dåvarande ombud, advokaten J.O.B., till J.D. personligen i rekommenderat brev med mottagningsbevis. En kopia för kännedom sändes samtidigt till advokaten E.L., som fick del av kopian d 15 juli 1985. J.D. själv fick del av påkallelsen d 8 nov 1985.

E.L. var ombud för J.D. i ett mål vid Alingsås TR angående samma tvist som i skiljeförfarandet och fullmakten i det målet omfattade enligt sin ordalydelse rätt för E.L. att väcka och föra talan även inför skiljenämnd. Denne var alltså i och för sig behörig att ta emot påkallelse på J.D:s vägnar.

J.O.B:s avsikt var emellertid otvetydigt att påkalla skiljeförfarande hos J.D. personligen. Av den fortsatta skriftväxlingen mellan J.O.B. och E.L. framgår också dels att J.O.B. fortfarande hade den avsikten, dels att E.L. inte gav uttryck för att skiljeförfarande hade påkallats genom den kopia som han hade mottagit för kännedom utan tvärtom framförde viss osäkerhet beträffande sin behörighet att företräda J.D.. Påkallelse kan därför inte anses ha skett genom att E.L. d 15 juli 1985 fått del av kännedomskopian. Vid denna prövning skall påkallelse anses ha skett först d 8 nov 1985. Skiljedomen har alltså meddelats inom rätt tid.

På grund av det anförda och då J.D. inte heller i övrigt visat fog för sin klandertalan skall denna ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD J.D:s talan.