Högsta Domstolen referat NJA 1994 s. 439 (NJA 1994:77)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1994 s. 439 (NJA 1994:77)
Målnummer
Ö1814-92
Domsnummer
SÖ173-94
Avgörandedatum
1994-06-29
Rubrik
Fråga huruvida hinder mot utmätning av lön för verkställighet här i riket enligt lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, av finsk domstols utslag kan anses föreligga när verkställighet i form av utmätning av lön inte skulle ha kunnat ske i Finland till följd av en bestämmelse i den finska utsökningslagen.
Lagrum
4 § lag (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge
Rättsfall
•  NJA 1930 s. 692
•  NJA 1984 s. 25

(Jfr 1930 s 692 och 1984 s 25)

Genom dom d 14 febr 1969 av Muonio häradsrätt, Finland, förpliktades V.S. att utge underhållsbidrag till sina söner O. och M.S.. Socialnämnden i Enontekiö kommun samt O. och M.S. ansökte hos Kronofogdemyndigheten i Jönköpings län om utmätning avseende oguldna underhållsbidrag för tiden d 1 sept 1981 och framåt.

Kronofogdemyndigheten bestämde genom beslut om utmätning av lön d 18 dec 1991 att, till täckande av förfallna underhållsbidrag för tiden 1981-1987, V.S:s arbetsgivare från V.S:s lön under sammanlagt sex avlöningstillfällen skulle draga 1800 kr per månad samt att V.S. hade rätt att efter avdrag behålla 6 716 kr.

V.S. anförde besvär i Göta HovR och yrkade att utmätningsbeslutet skulle upphävas.

HovR:n (hovrättsråden Ericsson, Göran Olsson och Holm, referent) anförde i beslut d 13 april 1992: Skäl. V.S. har anfört bl a följande. Enligt 7 kap 9 § FB gäller tre års preskriptionstid för fastställda underhållsbidrag. Införsel på lön kan heller inte göras enligt finsk rätt på underhållsbidragskrav som är äldre än tre år.

HovR:ns bedömning.

Enligt 1 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall lagakraftvunnen dom, administrativ myndighets beslut eller skriftlig förbindelse, varigenom i de nämnda staterna någon förpliktats eller utfäst sig att utge underhållsbidrag till bl a barn och varå verkställighet kan vinnas i den stat, där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks, på begäran omedelbart verkställas här i riket efter vad som sägs i lagen.

Av rättsfallet NJA 1984 s 25 följer att den i svensk rätt i 7 kap 9 § FB intagna preskriptionsbestämmelsen inte utgör hinder för verkställighet här i riket av det finska utslaget. Den i Finland gällande preskriptionstiden 10 år blir därför avgörande och V.S. har inte påstått att någon del av kraven är preskriberade enligt denna regel.

De i målet aktuella kraven på underhållsbidrag är således inte preskriberade. Däremot föreligger enligt den finska utsökningslagen 4 kap 6 § 4 mom den begränsningen i fråga om verkställighet att utmätning av lön inte får ske för underhållsbidrag sedan mer än tre år förflutit sedan de förföll till betalning. Av det angivna rättsfallet (s 29) följer emellertid också enligt HovR:ns tolkning att verkställighetsfrågan skall prövas enligt svensk lag. Utsökningsbalkens 7 kap innehåller ingen begränsning motsvarande den forska och besvären skall därför lämnas utan bifall.

HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

V.S. (ombud jur kand E-L.K.) anförde besvär och yrkade att HD skulle häva utmätningen.

Socialnämnden och medparter bestred ändring. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Elserth, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. V.S. har åberopat att motparternas krav är preskriberade enligt såväl den finska utsökningslagen som 7 kap 9 § FB.

Enligt 4 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall verkställighet av bl a finsk dom ske enligt vad som är stadgat om svensk domstols lagakraftvunna dom. HD har tidigare uttalat att detta i fråga om preskription inte innebär mer än att sådana preskriptionsbestämmelser i svensk lag som direkt anknyter till verkställigheten skall tillämpas. Frågan om rätten att utkräva fordran på underhållsbidrag gått förlorad på grund av preskription skall dock bedömas enligt bestämmelserna i det land vars lag varit tillämplig på frågan om underhållsskyldighetens fastställande. (Se NJA 1984 s 25.) 1 förevarande fall bör finsk lag ha tillämpats när V.S:s underhållsskyldighet fastställdes av finsk domstol och följaktligen skall finsk lag även tillämpas på frågan om fordringspreskription. Däremot skall svensk lag tillämpas på frågan om verkställighetspreskription.

V.S. har inte gjort gällande att preskription inträtt enligt finska rättsregler om fordringspreskription. I svensk lag finns regler om verkställighetspreskription i 15 kap 5 § UB som föreskriver treårig preskription vid införsel i lön. En motsvarande bestämmelse saknas emellertid i 7 kap UB som reglerar utmätning av lön. Det anförda innebär att motparternas krav inte är preskriberade, varför besvären inte kan vinna bifall.

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Vängby, Lars K Beckman, Solerud, referent, Törnell och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. V.S. har åberopat att motparternas krav är preskriberade enligt såväl 7 kap 9 § FB som den finska utsökningslagen. Han har vidare satt i fråga huruvida verkställighet skall kunna erhållas i Sverige när sådan är utesluten i Finland.

I rättsfallet NJA 1984 s 25 ansåg HD att preskriptionsreglerna i 7 kap 9 § FB inte var tillämpliga vid verkställighet här i riket enligt lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge. Rättsfallet rörde verkställighet av en finsk domstols utslag i vilket underhållsskyldigheten fastställts med tillämpning av finska rättsregler. Handlingarna i förevarande mål ger inte anledning till annat antagande än att finsk lag har tillämpats när V.S:s underhållsskyldighet fastställdes av finsk domstol. Med hänsyn till det anförda kan V.S:s besvär inte vinna bifall på den grunden att motparternas krav skulle vara preskriberade enligt den berörda regeln i FB.

Enligt 4 § 1962 års lag skall verkställighet ske enligt vad som är stadgat om svensk domstols lagakraftvunna dom. I det nyssnämnda rättsfallet uttalade HD att detta i fråga om preskription fick antas inte innebära mer än att sådana preskriptionsbestämmelser i svensk lag som direkt anknyter till verkställigheten skall tillämpas. Rättsfallet gällde emellertid frågan huruvida bestämmelser i svensk lag skulle kunna begränsa möjligheterna att här i riket uppnå verkställighet av ett utslag meddelat i Finland. Denna fråga är en annan än den V.S. väckt i målet.

I 1 § 1962 års lag anges att verkställighet i Sverige skall kunna ske av dom eller beslut, varå verkställighet kan vinnas i den stat där domen eller beslutet meddelades. HD ansåg i 1984 års rättsfall att vid verkställighet som sker med stöd av 1962 års lag frågan om preskription av fordringen på underhållsbidrag bör bedömas enligt bestämmelserna i det land vars lag varit tillämplig på frågan om underhållsskyldighetens fastställande. I överensstämmelse med det nu anförda och rättsfallet NJA 1930 s 692 bör i förevarande fall verkställighet inte ske enligt 1962 års lag om verkställighet är utesluten i Finland.

Bestämmelsen i 4 kap 6 § 4 mom i den finska utsökningslagen föreskriver att utmätning av lön inte får verkställas för indrivning av vissa angivna underhållsbidrag, beträffande vilka mer än tre år förflutit sedan de förföll till betalning. Av handlingarna får anses framgå att till följd av denna bestämmelse verkställighet i form av utmätning av lön inte skulle kunna ske i Finland i fråga om de underhållsbidrag som är aktuella i målet. V.S. har emellertid inte påstått att varje annan farm av verkställighet i Finland är utesluten. Han har inte heller gjort gällande att preskription inträtt enligt finska rättsregler om fordringspreskription. Med hänsyn härtill skall hans besvär lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

HD:s beslut meddelades d 29 juni 1994 (nr SÖ 173).