Högsta Domstolen referat NJA 1994 s. 72 (NJA 1994:15)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1994 s. 72 (NJA 1994:15)
Målnummer
Ö4355-93
Domsnummer
SÖ44-94
Avgörandedatum
1994-02-22
Rubrik
Fråga om tillämpning av 8 § 1 st 9 rättshjälpslagen.
Lagrum
8 § första st. 9 rättshjälpslagen (1972:429)
Rättsfall
•  NJA 1985 s. 657
•  NJA 1985 s. 659

K.G. ingick genom ett d 2 jan 1992 dagtecknat köpekontrakt avtal om förvärv av en fastighet med tillträde d 1 aug 1992. Enligt 6 § i köpekontraktet skulle äganderätten till fastigheten övergå på K.G. på tillträdesdagen, då slutlikvid skulle erläggas och kvitterat köpebrev utfärdas. K.G. frånträdde emellertid dessförinnan köpet. Med anledning härav väckte säljarna talan mot honom vid Helsingborgs TR och yrkade ersättning för den skada de hade lidit genom att köpet inte fullföljts.

K.G. ansökte om allmän rättshjälp i målet. Det upplystes att hans hustru hade en hemförsäkring i Folksam och att rättsskydd skulle utgå ur den försäkringen om K.G. inte beviljades rättshjälp.

TR:n (rådmannen Weiertz) meddelade d 1 juni 1993 följande beslut: Genom köpekontrakt avseende fast egendom får förvärvaren ett anspråk mot såväl överlåtaren som dennes borgenärer och kan dessutom i sin tur överlåta egendomen. Det måste därför trots lydelsen av § 6 i det förevarande kontraktet anses att K.G. genom detta blivit ägare till den fastighet som avses med den rättsliga angelägenheten. Med hänsyn härtill och då denna omfattas av rättsskydds-försäkring, kan allmän rättshjälp ej beviljas honom i målet.

TR:n avslår därför K.G:s ansökan om allmän rättshjälp.

K.G. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin begäran om allmän rättshjälp.

Domstolsverket bestred ändring.

Till stöd för sitt yrkande anförde K.G. bl a följande. Han har till följd av 6 § kontraktet inte blivit ägare till fastigheten. Tvisten avser inte heller denna. Frågan rör i stället huruvida han är skyldig att betala skadestånd på grund av kontraktsbrott. Föreskriften i 8 § 1 st 9 rättshjälpslagen lägger därför inte något hinder i vägen för att bevilja honom rättshjälp. Det är slutligen oriktigt som anförs i det överklagade beslutet att fastigheten omfattas av rättsskyddsförsäkring. Han har aldrig haft fastigheten försäkrad och har inte heller haft anledning att ha denna försäkring, eftersom säljaren enligt kontraktet stod faran för fastigheten till tillträdesdagen. Folksam har beviljat rättsskydd på grund av K.G:s hustrus kollektiva hemförsäkring hos bolaget.

HovR:n (hovrättsråden Werdinius, referent, och Elmqvist samt hovrättsassessorn Karlen) anförde i beslut d 14 okt 1993: HovR:n bedömer K.G:s yrkande enligt följande.

K.G. är att anse som ägare till fastigheten i den mening som avses i rättshjälpslagen (1972:429) – (jfr rättshjälpsnämndens beslut d 15 mars 1993, 220/1993). Tvisten har vidare en så nära anknytning till fastigheten att 8 § 1 st 9 rättshjälpslagen är tillämplig i fallet (jfr prop 1982/83:61 s 35 och RH 1987:94). K.G. har genom sin hustru rättsskyddsförsäkring som omfattar tvisten i målet. Han kan av nu anförda skäl inte beviljas allmän rättshjälp i målet.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

K.G. (ombud advokaten E.P.) anförde besvär och yrkade bifall till sin begäran om allmän rättshjälp.

Domstolsverket bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Skarborg, föreslog i betänkande följande beslut: Frågan är om föreskriften i 8 § 1 st 9 rättshjälpslagen innebär ett hinder mot att K.G. beviljas rättshjälp trots att äganderätten till fastigheten aldrig övergått på honom enligt köpekontraktets bestämmelser.

När båda parter undertecknat en köpehandling, som uppfyller de krav som ställs i 4 kap 1 § JB, uppkommer ett dem emellan bindande avtal även om försäljningen bara kan anses som villkorlig. Själva äganderättsövergången kan därefter ske successivt i olika moment. I och med att avtalet är ingånget äger köparen behörighet att rättsligt förfoga över fastigheten genom exempelvis överlåtelse eller upplåtelser. Köparen vinner också sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer och fastigheten anses i princip tillhöra köparens bo. Själva tillträdet till fastigheten har däremot ingen sakrättslig verkan. I samband med ändringar i rättshjälpslagen i syfte att inskränka möjligheterna att få rättshjälp i angelägenheter som avser fastigheter har uttalats att dessa ofta mycket kostnadskrävande tvister inte skulle subventioneras av det allmänna utan att rättsskyddet fick bekostas genom privata försäkringar.

K.G. har genom undertecknandet av köpekontraktet ingått ett bindande köpeavtal och också fått en sådan dispositionsrätt över den fastighet avtalet gällde att han bör jämställas med ägare i sådan mån att rättshjälpslagens bestämmelser i 8 § 1 st 9 får anses tillämpliga på honom. En förutsättning för att rättshjälpen skall vara subsidiär till annat rättsskydd är att angelägenheten omfattas av en rättsskyddsförsäkring eller annat liknande rättsskydd. Det föreligger inte något krav på att det skall finnas en särskild sådan försäkring knuten till innehavet av fastigheten. K.G. har genom sin hustru en rättsskyddsförsäkring som omfattar tvisten i målet. På nu anförda skäl finner HD därför inte K.G. berättigad att erhålla allmän rättshjälp

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Knutsson, Magnusson, Lind, Lars K Beckman och Nyström, referent) fattade följande slutliga beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD:s beslut meddelades d 22 febr 1994 (nr SÖ 44).