Högsta Domstolen referat NJA 1995 s. 217 (NJA 1995:35)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1995 s. 217 (NJA 1995:35)
Målnummer
B3162-94
Domsnummer
SB61-95
Avgörandedatum
1995-04-07
Rubrik
Fråga om överklagande av TR:ns dom i brottmål uppenbart är ogrundat. 51 kap 8 § 2 st RB.
Lagrum
51 kap. 8 § 2 st. rättegångsbalken (1942:740)

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å R.V., född 1933, jämlikt 4 a § trafikbrottslagen (1951:649) för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning:

R.V. har d 11 nov 1993 i Stockholm fört personbil efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd, att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgick till minst 1,19 mg per liter. – Rattfylleribrottet är att anse som grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen.

TR:n (ordf rådmannen Löfstrand) anförde i dom d 8 april 1994: Domskäl.

Ansvarsfrågan.

R.V. har erkänt vad som lagts honom till last och anfört bland annat. Kvällen innan var han på ett 60-årskalas och kom hem vid 08tiden på morgonen. Under förmiddagen drack han två burkar starköl. Vid 18-tiden skulle han hämta hustrun i Västertorp och sedan åka hem till Älvsjö-Långbro. Han trodde att han kunde köra, han kände sig inte berusad, och tyckte att han körde försiktigt. Han var inte så berusad att poliserna måste hålla i honom då han klev ur bilen. Han hade aldrig tidigare haft att göra med polisen och blev knäsvag då dessa kom. – Som liten blev han inlåst av kamrater och fick panik. Sedan dess lider han av klaustrofobi och kan inte sitta inlåst.

Erkännandet stöds av utredningen. TR:n finner att åtalet är styrkt och skall bifallas.

Påföljdsfrågan.

R.V. förekommer inte i kriminalregistret. Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga. TR:n förutsätter att kriminalvården kan ta hänsyn till R.V:s situation.

Domslut. TR:n dömde R.V. jämlikt 4 a § trafikbrottslagen till fängelse en månad.

R.V. överklagade TR:ns dom i Svea HovR och yrkade att påföljden skulle ändras till villkorlig dom.

HovR:n (hovrättslagmannen Hillerudh, hovrättsrådet Hriden och hovrättsassessorn Sandmark, referent) anförde i dom d 1 juni 1994: HovR:n finner att R.V:s vadetalan är uppenbart ogrundad. Med stöd av 51 kap 8 § 2 st RB meddelar HovR:n därför genast dom i målet.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

R.V. (offentlig försvarare advokaten I.F.) överklagade HovR:ns dom och yrkade att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom. I andra hand yrkade han att HD med undanröjande av HovR:ns dom skulle återförvisa målet till HovR:n för att där avgöras efter muntlig förhandling.

Riksåklagaren medgav återförvisningsyrkandet. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Joharisson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. R.V. har av TR:n dömts för grovt rattfylleri till fängelse en månad. Sedan han överklagat domen har HovR:n avgjort målet genast av det skälet att vadetalan varit uppenbart ogrundad.

I överklagandet till HovR:n yrkade R.V. att påföljden skulle ändras till villkorlig dom. Som grund för yrkandet åberopade han personliga förhållanden. Vidare begärde han att huvudförhandling skulle hållas i HovR:n. Enligt 51 kap 21 § 3 st RB (efter d 1 okt 1994 51 kap 13 § 3 st RB) skulle då huvudförhandling hållits i HovR:n, om det inte varit uppenbart obehövligt (jfr NJA 1988 s 92 och s 572).

Normalpåföljden för grovt rattfylleri är fängelse. Den tilltalades personliga förhållanden kan dock motivera att avsteg görs från normalpåföljden. Av TR:ns dom framgår att R.V. uppgett att han har vissa psykiska besvär. Han har vidare i HovR:n åberopat viss medicinsk utredning som dessutom skulle komma att kompletteras. Med hänsyn till det anförda kan det inte anses att huvudförhandling i HovR:n varit uppenbart obehövlig. HovR:ns dom bör därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom samt visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Vängby, Heuman, referent, Lind, Lambe och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Om det är uppenbart att ett överklagande i brottmål är ogrundat, får HovR:n, enligt 51 kap 8 § 2 st RB, genast meddela dom i målet. Utrymmet för att tillämpa bestämmelsen är som redan framgår av ordalydelsen mycket begränsat. Enbart att vid en genomgång av handlingarna anledning inte framkommer till ändring av det slut vartill TR:n kommit gör inte överklagandet uppenbart ogrundat. När en tilltalad av TR:n dömts till fängelse för trafiknykterhetsbrott och överklagar påföljden kan en tillämpning av bestämmelsen endast förekomma i rena undantagsfall. Sådana omständigheter som gör det uppenbart att R.V:s överklagande är ogrundat föreligger inte. HovR:ns dom bör därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom samt visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s beslut meddelades d 7 april 1995 (nr SB 61).

Samtidigt med det refererade målet och på samma sätt avgjorde HD ett mål mellan D.H. och Riksåklagaren (SB 60).