Högsta Domstolen referat NJA 1995 s. 366 (NJA 1995:60)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1995 s. 366 (NJA 1995:60)
Målnummer
Ö1496-95
Domsnummer
SÖ106-95
Avgörandedatum
1995-06-14
Rubrik
Ett bankrån, i vilket flera deltagit, ansågs av HD inte som grovt brott (1994 s 732). A som genom lagakraftägande dom tidigare dömts för grovt rån till ett i jämförelse med medgärningsmännen längre fängelsestraff har ansökt om resning enligt 58 kap 2 § 5 RB. Ansökningen har lämnats utan bifall.
Lagrum
58 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 1981 s. 350

(Jmf 1981 s 350)

R.F. rånade tillsammans med R.A. och M.L. Nordbanken i Sigtuna d 27 juli 1993. R.A. och M.L. flydde efter rånet utomlands.

R.F. dömdes av Svea HovR d 25 nov 1993 för bl a rånet mot Nordbanken i Sigtuna, vilket bedömdes som grovt. Domen vann laga kraft.

R.A. och M.L. dömdes, sedan de gripits och förts till Sverige, d 8 sept 1994 av Svea HovR för bl a sin delaktighet i rånet mot Nordbanken i Sigtuna, varvid deras brott inte bedömdes som grova. Domen överklagades och HD fann i dom d 22 dec 1994 (NJA 1994 s 732) ej skäl att frångå HovR:ns brottsrubricering beträffande rånet i fråga.

R.F. (ombud advokaten P.R.) ansökte hos HD om resning av HovR:ns dom mot honom d 25 nov 1993.

Till stöd för sin resningsansökan anförde R.F. följande. Vid de båda rättegångarna var processmaterialet detsamma. Skillnaden i rättstillämpningen har medfört att han för samma gärning dömts för ett svårare brott än R.A. och M.L. och till ett betydligt längre fängelsestraff. HD:s nämnda avgörande utgör därmed en sådan omständighet som medför att resning skall beviljas.

Riksåklagaren bestred bifall till resningsansökningen. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ek, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Den rättstillämpning som ligger till grund för HovR:ns dom d 25 nov 1993 kan – även om den inte står i överensstämmelse med HD:s avgörande i NJA 1994 s 732 – ej anses uppenbart strida mot lag. HD lämnar därför ansökningen utan bifall.

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, referent, Danelius, Lennander och Regner) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 14 juni 1995 (nr SÖ 106).