Högsta Domstolen referat NJA 1995 s. 707 (NJA 1995:108)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1995 s. 707 (NJA 1995:108)
Målnummer
Ö4108-95
Avgörandedatum
1995-12-14
Rubrik
HovR:s angivande att beslut som avses i 54 kap 15 § 1 st RB får överklagas har ansetts inte utgöra hinder mot att i HD prövas om part har rätt att överklaga beslutet. 54 kap 16 § RB.
Lagrum
•  54 kap. 15 § första st. rättegångsbalken (1942:740)
•  54 kap. 16 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 1978 s. 477

(Jmf 1978 s 477)

Allmän åklagare väckte vid Eskilstuna TR åtal mot S.J. för olaga hot mm. Till offentlig försvarare för S.J. förordnades advokaten L-Å.C.. Sedan L-Å.C. anmält förhinder att fullgöra uppdraget, begärde S.J. att advokaten G.F., Stockholm, skulle förordnas till offentlig försvarare. Han angav samtidigt att han inte önskade någon annan försvarare.

TR:n (rådmannen Knutar) anförde i beslut d 17 aug 1995: L-Å.C. entledigas från uppdraget som offentlig försvarare.

Målet är inte av den beskaffenheten att försvarare från Stockholm kan komma i fråga. Begäran om förordnande av advokaten G.F. lämnas därför utan bifall.

Med hänsyn till S.J:s uttryckliga tillkännagivande förordnar TR:n ej annan försvarare.

S.J. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle förordna G.F. som offentlig försvarare för honom.

HovR:n (hovrättsråden Widebäck, Lampa och Fenborn, referent) anförde i beslut d 1 sept 1995: HovR:n finner att det skulle medföra avsevärt ökade kostnader i målet om G.F., som bedriver sin verksamhet i Stockholm, förordnas som offentlig försvarare för S.J.. Med hänsyn härtill samt att S.J. inte begärt någon annan försvarare och skäl i övrigt saknas att förordna offentlig försvarare lämnar HovR:n överklagandet utan bifall.

HovR:n lämnade överklagandehänvisning med angivande att överklagande skulle ske senast d 29 sept 1995.

S.J. överklagade HovR:ns beslut. Målet föredrogs.

HD (JustR:n Vängby, Freyschuss, Lars K Beckman, Solerud, referent, och Lambe) fattade följande beslut: HovR:n har angivit att dess beslut får överklagas. Enligt 54 kap 8 § 2 RB får emellertid beslutet inte överklagas (jfr Welamson, Rättegång VI, 3 uppl s 156).

HD avvisar därför överklagandet.

HD:s beslut meddelades d 14 dec 1995 (mål Ö 4108/95).