Högsta Domstolen referat NJA 1996 s. 490 (NJA 1996:81)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1996 s. 490 (NJA 1996:81)
Målnummer
Ö1217-95
Avgörandedatum
1996-09-11
Rubrik
Finskt krigsbarn har ansetts som fosterbarn vid bestämmandet av arvsskatt.
Lagrum
28 § 3 st. lag (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Rättsfall
NJA 1983 s. 515

K.B. avled d 2 jan 1994. Han var änkling efter D.B. Bouppteckningen utvisade en behållning av 307 248 kr. Som dödsbodelägare upptogs dels brodern E.B. dels två arvingar efter D.B. och dels P.S. i egenskap av universell testamentstagare. Till bouppteckningen fogades två testamenten. I det senare förordnade K.B. om legat om sammanlagt 30 000 kr och att återstoden av hans kvarlåtenskap skulle tillfalla fosterdottern P.S.

Tillsammans med bouppteckningen ingavs till TR:n ett fosterbarnsintyg undertecknat av E.B. i vilket denne uppgav att P.S. vistades ett par år hos makarna B. som s k krigsbarn. Enligt en tjänsteanteckning uppgav E.B. vidare till TR:n att P.S. hälsade på hos makarna B. några somrar efter det att hon återvänt till Finland och att hon gick ett eller ett par år i skolan under de två år hon bodde hos makarna B.

Bouppteckningen inregistrerades vid Piteå TR d 3 maj 1994. TR:n (tingsnotarien Anna Bergström) beräknade P.S:s lott till 123 624 kr och bestämde arvsskatten för lotten enligt skatteklass II till 13 520 kr.

P.S. överklagade i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att arvsskatten för hennes lott skulle bestämmas till 5 360 kr. Kammarkollegiet bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Lundin, hovrättsrådet Bondesson och hovrättsassessorn Öhman, referent) anförde i beslut d 7 mars 1995: Skäl. P.S. har till stöd för sin talan anfört följande: TR:n har bedömt att hon inte skall betraktas som fosterbarn. Hon vistades hos makarna B. som s k krigsbarn under åren 1941 och 1942. Exakta uppgifter är svåra att presentera med hänsyn till hennes ålder då och intygsgivarens nuvarande ålder. Därutöver har hon besökt makarna B. under sommarlov och bibehållit en regelbunden kontakt med dem som vuxen. – Enligt kommentaren till lagen om arvsskatt och gåvoskatt (Bratt, Fogelklou m fl) bör lagtextens begrepp "stadigvarande" anses motsvara inkomstskattereglernas tolkning, dvs ca 6 månader. Med åberopande av detta och rättsfallet RH 1986:88 och otvistiga sakförhållanden bör hon betraktas som fosterbarn och anses tillhöra skatteklass 1.

Kammarkollegiet har anfört följande: Av utredningen i målet kan det inte anses framgå att P.S. före fyllda 16 år vistats stadigvarande hos makarna B. under så lång tid att hon i arvsskattehänseende är att anse som fosterbarn till K.B.

HovR:ns bedömning.

Enligt 28 § 1 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) hänförs barn och vissa andra närstående personer till den avlidne till den lindrigaste skatteklassen, klass 1. Enligt 28 § 3 st AGL räknas fosterbarnsförhållande lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn. Av utredningen i målet framgår att P.S. vistades hos makarna B. under två år under andra världskriget och att hon under den tiden erhöll vård och fostran som makarna B:s eget barn. Hon återvände till sitt hemland Finland men besökte makarna B. under några somrar och har behållit kontakten som vuxen. Enligt HovR:ns uppfattning kan P.S:s vistelse hos makarna B. inte bedömas som stadigvarande i den mening som avses i 28 § 3 st AGL. Hon skall således inte betraktas som fosterbarn i arvsskattehänseende utan skatten för hennes lott skall beräknas enligt skatteklass II.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

P.S. överklagade och yrkade bifall till sin talan i HovR:n. Kammarkollegiet bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Gladh, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 28 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) hänförs fosterbarn till samma klass för arvsskattens bestämmande som den avlidnes egna barn. I §:ns 3 st anges att med fosterbarn avses barn som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn. I förarbetena till den lagändring, varigenom fosterbarn likställdes med arvlåtarens egna barn i detta avseende, adförde departementschefen att det i vissa fall inte föreligger den anknytning till fosterföräldrarna som motiverar en gynnsammare behandling i arvsskattehänseende men att det å andra sidan kan förekomma fall där det skulle vara stötande att vid arvsbeskattningen behandla fosterbarn på annat sätt än andra barn. Som exempel på en situation av sistnämnda slag anfördes det fallet att barnet redan i tidig ålder placerats i fosterhem och därefter under lång tid stadigvarande vistats hos fosterföräldrarna. Det angavs vidare att begreppet stadigvarande i sammanhanget borde ges motsvarande innebörd som i inkomstskattehänseende. (Prop 1970:71 s 110f.)

P.S. har åberopat samma omständigheter som i HovR:n till stöd för att hon skall anses som fosterbarn enligt den angivna bestämmelsen och därmed hänföras till den lindrigaste skatteklassen, klass I.

Kammarkollegiet har invänt att P.S:s vistelse hos makarna B. inte var av sådan längd och omfattning att anknytningen till makarna motiverar en gynnsammare behandling vid arvsskattens bestämmande. Kollegiet har vidare till stöd för att ett fosterbarnsförhållande i den mening som avses i 28 § AGL inte kan anses ha förlegat anfört bl a följande: P.S. var i skolåldern när hon kom till makarna B. Hennes vistelse i Sverige var föranledd av krigssituationen i Finland och inte avsedd att bli permanent. Tiden som s k krigsbarn hos makarna kom endast att omfatta ett par år innan hon återvände till Finland. Annat har inte framkommit än att hon återvände till sina biologiska föräldrar. Hon var då fortfarande ett skolbarn. Vistelsen i Sverige måste ses som tillfällig i jämförelse med övrig uppväxttid i Finland. Av utredningen framgår inte att makarna B. ekonomiskt eller på annat sätt haft vårdnadsansvaret för P. efter vistelsen i Sverige. Den anknytning som sålunda skapades mellan P. och makarna B. kan enligt kollegiets mening inte anses jämförbar med en relation mellan föräldrar och eget barn. Enligt uppgift som kollegiet inhämtat från pastorsämbetet i Hortlax församling finns ingen anteckning i församlingsboken om att P. varit fosterbarn hos makarna B. – Utvecklingen av praxis visar att domstolarna funnit att en stadigvarande vistelse i den mening som gäller i inkomstskattehänseende inte är direkt tillämpbar i detta sammanhang. Enligt kollegiets mening måste avsikten med lagrummet vara att se till de verkliga relationerna mellan barnet och fosterföräldrarna. En helhetsbedömning av förhållandets varaktighet i förening med de mänskliga och ekonomiska relationer som rått mellan barnet och fosterföräldrarna måste bäst överensstämma med lagstiftarens intentioner.

Såsom Kammarkollegiet anfört gäller frågan om det förelegat ett fosterbarnsförhållande i nu aktuell mening inte enbart vistelsetidens längd. Vid bedömningen måste även beaktas den samhörighet och anknytning i övrigt som skapats mellan barnet och fosterföräldrarna. Viktiga omständigheter får härvid anses vara bakgrunden till barnets vistelse i den främmande familjen och i vilken mån de biologiska föräldrarna fortsatt att ta del i barnets vård och fostran.

P.S. vistades under ungefär två år under andra världskriget som s k finskt krigsbarn hos makarna B. HovR:n har funnit utrett att P. då erhöll vård och fostran som deras eget barn. Det saknas skäl att i HD göra en annan bedömning. Trots detta – och även med beaktande av de svårigheter som kan föreligga när det gäller att klarlägga förhållanden så långt tillbaka i tiden – måste det konstateras att det i fråga om de närmare omständigheterna kring P:s vistelse i Sverige och hennes förhållande till makarna B. inte framkommit mer än mycket sparsamma fakta. Utredningen har t ex inte givit klart besked om när hon vistades i Sverige eller hur gammal hon då var. Mot den bakgrunden och i övrigt med beaktande av de omständigheter som Kammarkollegiet anfört kan det inte anses klarlagt att P. skall anses ha varit fosterbarn hos makarna B. Hennes överklagande kan därför inte vinna bifall.

FD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD (JustR:n Knutsson, Lind, Danelius, Westlander, referent, och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 28 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt hänförs fosterbarn, liksom den avlidnes egna barn, till klass I för arvsskattens bestämmande. Med fosterbarn avses barn som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn. I förarbetena till den lagändring, varigenom fosterbarn likställdes med arvlåtarens egna barn i detta avseende, anförde departementschefen att det i vissa fall inte föreligger den anknytning till fosterföräldrarna som motiverar en gynnsammare behandling i arvsskattehänseende men att det å andra sidan kan förekomma fall där det skulle vara stötande att vid arvsbeskattningen behandla fosterbarn på annat sätt än andra barn. Som exempel på en situation av sistnämnda slag anfördes det fallet att barnet redan i tidig ålder placerats i fosterhem och därefter under lång tid stadigvarande vistats hos fosterföräldrarna. Det angavs vidare att begreppet stadigvarande i sammanhanget borde ges samma innebörd som i inkomstskattehänseende (prop 1970:71 s 1 l Of, se även Bratt m fl, Skatt på arv och skatt på gåva s 14:6).

I K.B:s testamente betecknas P.S. som hans fosterdotter. Av utredningen i målet framgår att hon två år under andra världskriget vistades som krigsbarn hos makarna B, att hon därefter återvände till Finland men i fortsättningen tillbringade några sommarlov i makarnas hem samt att hon som vuxen höll fortsatt kontakt med dem.

På grund av de angivna omständigheterna är P.S. i arvsskattehänseende att anse som fosterbarn till K.B. Hennes testamentslott från honom skall därför beskattas enligt skatteklass I och skatten bestämmas till 5 360 kr.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD arvsskatten för P.S. till 5 360 kr.

HD:s beslut meddelades d 11 sept 1996 (mål nr Ö 1217/95).