Högsta Domstolen referat NJA 1997 s. 278 (NJA 1997:55)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1997 s. 278 (NJA 1997:55)
Målnummer
B5319-96
Avgörandedatum
1997-05-14
Rubrik
Skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst har ådömts som påföljd för grovt rattfylleri.
Lagrum
•  4 a § trafikbrottslagen (1951:649)
•  1 § lag (1989:928) om samhällstjänst

Allmän åklagare yrkade vid Södertälje TR ansvar å G.E, född 1968, för grovt rattfylleri enligt följande: G.E har d 25 febr 1996 fört personbil i Södertälje efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hennes utandningsluft under eller efter körningen uppgått till 0,63 mg/1. Brottet är att bedöma som grovt på grund av den höga alkoholkoncentrationen.

TR:n (ordf hovrättsassessorn Lotta Gustavson) anförde i dom d 29 maj 1996: Domskäl. G.E har erkänt gärningen.

Närmare hörd över åtalet har hon uppgivit följande. Hon hade varit ute och festat med några bekanta under kvällen och hade gått hem till en väninna och lagt sig vid ett-tiden på natten. Hon vaknade ca tre timmar senare och bestämde sig för att köra hem till Nykvarn från Södertälje. Hon kände sig trött men tyckte att körningen gick bra. Hon har inga problem med alkoholen och dricker måttligt.

Genom G.E:s erkännande, som stöds av övrig utredning, finner TR:n åtalet styrkt. Gärningen är att rubricera på sätt åklagaren påstått. G.E förekommer inte tidigare i kriminalregistret. Av ett från frivårdsmyndigheten i Södertälje inhämtat yttrande framgår att G.E lever under ordnade förhållanden och att hon varken missbrukar eller är beroende av alkohol. Dock kan viss överkonsumtion förekomma vid speciella tillfällen.

Grovt rattfylleri är ett brott av den arten att påföljden normalt skall bestämmas till fängelse. Tillräckliga skäl att döma G.E till en icke frihetsberövande påföljd föreligger inte. Hon skall därför dömas till ett kortare fängelsestraff.

Domslut. TR:n dömde G.E enligt 4 a § trafikbrottslagen (1951:649) för grovt rattfylleri till fängelse en månad.

G.E överklagade i Svea HovR och yrkade att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Victor, hovrättsrådet Swahn, tf hovrättsassessorn Magnus Jonson, referent, samt nämndemännen Gyhlenius och Falk) anförde i dom d 28 okt 1996: Domskäl. I enlighet med TR:ns i denna del inte överklagade dom skall G.E dömas för grovt rattfylleri.

I påföljdsfrågan gör HovR:n följande bedömning. Grovt rattfylleri är ett brott av den arten att fängelse normalt skall väljas som påföljd. Av frivårdsmyndighetens yttrande framgår att G.E vid speciella tillfällen kan överkonsumera alkohol vilket kan ge konsekvenser. Däremot kan inte missbruk eller beroende konstateras. Med hänsyn till brottets art bedöms viss alkoholinformation vara erforderlig och som påföljd föreslås skyddstillsyn med s k samhällstjänst. G.E har bedömts vara lämplig för samhällstjänst och har förklarat sig villig att följa en sådan föreskrift. HovR:n finner att vad frivårdsmyndigheten anfört om behovet av information vinner stöd av G.E:s egna uppgifter och av den höga alkoholkoncentration som uppmättes vid körningen. HovR:n delar frivårdsmyndighetens bedömning att en skyddstillsyn framstår som den lämpligaste påföljden. Med hänsyn till vad som i HovR:n framkommit om G.E:s personliga förhållanden och övriga omständigheter finner HovR:n att det i detta fall, med särskild hänsyn till att G.E förklarat sig villig att följa en föreskrift om samhällstjänst, får anses föreligga tillräckliga skäl för att välja en annan påföljd än fängelse. TR:ns dom skall därför ändras i enlighet härmed.

Domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom på så sätt att påföljden bestäms till skyddstillsyn med föreskrift att G.E i samband med verkställigheten skall utföra oavlönat arbete i 40 timmar.

Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse en månad ha ådömts.

Till övervakare förordnas frivårdsinspektören M.L.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle bestämma påföljden till fängelse.

G.E (offentlig försvarare advokaten L.T) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen K.Å).

HD (JustR:n Vängby, Lars Å Beckman och Svensson) beslöt följande dom: Domskäl. I enlighet med TR:ns i denna del inte överklagade dom skall G.E dömas för grovt rattfylleri.

Det är upplyst att G.E har fullgjort den samhällstjänst om 40 timmar som ålagts henne genom HovR:ns dom och att hon har deltagit i samhällstjänstgruppens kurs för unga rattfylleridömda. Hon har i HD berättat att kontakten med övervakaren är bra och att de talas vid en gång i veckan. Hon har återfått sitt körkort. Den alkoholinformation som lämnats henne inom ramen för den ådömda påföljden har fått henne att inse att hon tidigare haft alkoholproblem. Behandlingen har hjälpt henne att komma till rätta med dessa och hon anser sig nu vara botad.

Grovt rattfylleri utgör ett brott av en sådan art att påföljden skall bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl talar emot det.

G.E har uppgivit att hon förtärt alkohol d 24 febr 1996 med början vid 17.00-tiden och att alkoholförtäringen avslutades senast vid 01-tiden d 25 febr. Vid polisens provtagning vid 05-tiden sistnämnda dag uppmättes alkoholkoncentrationen i utandningsluften till 0,63 mg/1. Den förhållandevis höga alkoholkoncentrationen i förening med hennes uppgift att hon inte kände sig berusad vid tillfället tyder på en förvärvad alkoholtolerans. Man kan därför utgå från att G.E, såsom hon har uppgivit, vid tiden för körningen hade vissa alkoholproblem. Det talar för en påföljd som ger möjlighet till behandling av alkoholproblematiken.

Kriminalvården erbjuder i dag behandling av trafiknykterhetsbrottslingar som avtjänar fängelse men har också alkoholprogram för trafiknykterhetsbrottslingar som har dömts till skyddstillsyn. Det är tydligt att G.E inte är i behov av ett omfattande behandlingsprogram. Däremot framstår det som motiverat med mera begränsade insatser i syfte att påverka hennes inställning till alkohol. Sådana åtgärder kan antas vara ägnade att förhindra återfall i trafikonykterhetsbrott. Frågan blir då om denna påverkan skall ske under kriminalvård i anstalt eller i frivård.

Bestämmelser om hur rätten skall förfara när valet står mellan fängelse och skyddstillsyn finns bl a i lagen (1989:928) om samhällstjänst. I 1 § sägs att om det vid val av påföljd enligt 30 kap BrB är av avgörande betydelse för att rätten, i stället för att döma till fängelse, skall kunna döma till bl a skyddstillsyn, får rätten, utöver vad som följer av 28 kap 6 § BrB, meddela särskild föreskrift om s k samhällstjänst I lagtexten finns inte någon begränsning till unga lagöverträdare eller något förbud mot att föreskriva samhällstjänst som påföljd för rattfylleri eller annat s k artbrott (jfr prop 1989/90:70 s 20).

Enligt HD bör det vid valet mellan fängelse och skyddstillsyn som påföljd för grovt rattfylleri vara möjligt att välja det senare alternativet för en tilltalad med måttliga alkoholproblem, om skyddstillsynen innehåller ett frihetsinskränkande moment som ger påföljden en erforderlig skärpa (jfr prop 1989/90:70 s 40f). Ett sådant innehåll får den, om skyddstillsynen förenas med samhällstjänst av tillräcklig omfattning.

På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Referenten JustR Lennander, med vilken JustR Gregow instämde, var skiljaktig och anförde: Genom G.E:s egna uppgifter och övrig utredning i målet har framkommit bland annat följande. Hon lever under välordnade sociala förhållanden och missbrukar inte alkohol. Hon är inte heller alkoholberoende. I hemmet förekommer alkohol mycket sparsamt. Däremot händer det två eller tre gånger per år att hon går ut tillsammans med sina väninnor och vid dessa tillfällen kan hon ha svårt att sätta gränser för sin alkoholkonsumtion. Sedan hon – inom ramen för den skyddstillsyn som hon dömts till av HovR:n – genomgått samhällstjänstgruppens kurs för unga rattfylleridömda, där hon närvarat vid fyra kurstillfällen om två timmar, har hon, enligt vad hon uppgivit, kommit till rätta med detta problem.

Grovt rattfylleri är ett brott av sådan art att fängelse normalt skall väljas som påföljd. Vad som framkommit om G.E:s personliga förhållanden utgör inte tillräckliga skäl att frångå normalpåföljden. Såsom TR:n funnit skall hon därför, enligt min mening, dömas till ett kortare frihetsstraff. Brottet har ett straffvärde motsvarande en månads fängelse. Emellertid är upplyst att G.E i anledning av HovR:ns dom fullgjort den henne ålagda samhällstjänsten om 40 timmar samt att hon dessutom inom skyddstillsynens ram genomgått ett program avsett för personer som dömts för rattfylleri och haft kontakter med övervakaren enligt uppgjord plan. Vid bestämmandet av fängelsestraffets längd bör nämnda förhållanden beaktas. Fångelsestraffets längd kan därför stanna vid 14 dagar.

Jag vill tillägga följande. Förhållandena i förevarande mål skiljer sig i princip inte från dem som vanligen är för handen i de ofta förekommande mål, vari någon har gjort sig skyldig till grovt rattfylleri utan att det föreligger några egentliga alkoholproblem. I sådana mål bestäms påföljden enligt fast praxis till ett kort fängelsestraff, om det inte finns speciella omständigheter. Att fastställa påföljden för det rattfylleribrott som G.E har begått till skyddstillsyn jämte föreskrift om samhällstjänst innebär ett frångående av denna praxis. Enligt min mening finns det inte för närvarande skäl för ett sådant ändrat synsätt.

HD:s dom meddelades d 14 maj 1997 (mål nr B 5319/96).