Högsta Domstolen referat NJA 1997 s. 717 (NJA 1997:118)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1997 s. 717 (NJA 1997:118)
Målnummer
Ö4646-96
Avgörandedatum
1997-10-23
Rubrik
Skuldsanering skall som regel inte omfatta sådan del av en skuld avseende återbetalning av statliga studielån som inte är förfallen till betalning.
Lagrum
6 § 2 st. skuldsaneringslagen (1994:334)

K.S., född 1956, ansökte d 3 aug 1994 om skuldsanering hos Kronofogdemyndigheten i Västmanlands län. Sedan kronofogdemyndigheten bedömt att skuldsaneringslagens villkor för att inleda skuldsanering var uppfyllda fattade kronofogdemyndigheten d 5 okt 1994 beslut om att skuldsanering skulle inledas.

Ett förslag till skuldsanering upprättades av kronofogdemyndigheten tillsammans med K.S., varefter borgenärerna, 22 stycken, förelades att skriftligen yttra sig över förslaget.

Det upprättade förslaget accepterades inte av Centrala studiestödsnämnden (CSN) och fem andra borgenärer. Övriga borgenärer accepterade förslaget eller lämnade det utan erinran. Då förslaget inte godkänts av samtliga borgenärer beslöt kronofogdemyndigheten att med stöd av 21 § skuldsaneringslagen överlämna ärendet till Sala TR för vidare handläggning.

K.S. vidhöll vid TR:n sin begäran om skuldsanering.

TR:n (lagmannen Ljungkvist) anförde i beslut d 21 dec 1995: TR:n har vid sammanträde i ärendet prövat frågan om tvingande skuldsanering. Vid sammanträdet framkom i huvudsak följande om K.S:s ekonomiska och personliga förhållanden. Efter avdrag för skatt, underhållsbidrag till de två barnen och förbehållsbelopp saknar han i dag betalningsutrymme. De skulder som omfattas av skuldsaneringsförslaget uppgår till sammanlagt 671 111 kr. Förutom dessa skulder har han också en underhållsskuld som för närvarande uppgår till 31 626 kr. K.S. betalar i dag 479 kr per barn och månad i underhåll för sina två barn. Underhållsplikten kommer att bestå till 1999 eller 2001 beroende på om barnen kommer att fortsätta att studera. En eventuell inkomstökning kommer troligen inte att innebära någon ökning av hans betalningsutrymme, eftersom han då skulle få större underhållsförpliktelser (för närvarande upp till 1 173 kr per barn och månad). Vad beträffar utsikterna till att få arbete hoppas K.S. att han med AMI:s hjälp skall få en ALU-anställning under sex månader, och att AMI därefter skall lyckas hjälpa honom att få ett "riktigt" arbete.

Ingen av borgenärerna inställde sig till sammanträdet. Av handlingarna i ärendet framgår, att av de borgenärer som inte accepterat kronofogdemyndighetens förslag till skuldsanering har endast CSN närmare redogjort för sin inställning. Av CSN:s yttrande till kronofogdemyndigheten framgår bland annat följande. K.S:s studiemedelsskuld uppgår vid tidpunkten för inledande av skuldsanering till 129 986 kr. Några förfallna obetalda studiemedelsavgifter finns inte. Av 6 § 2 st skuldsaneringslagen framgår att vid skuldsanering får bestämmas att skuldsaneringen inte skall omfatta en fordran som inte är förfallen till betalning. Av förarbetena till skuldsaneringslagen kan tydligt utläsas att beträffande studieskulder gäller att de belopp som redan är förfallna till betalning skall omfattas av en skuldsanering, under det att de ej förfallna delarna av studieskulderna i de allra flesta fall skall undantas från att omfattas av en skuldsanering. Vidare uttalas i förarbetena att det i mycket sällsynta fall dock mot bakgrund av skuldsaneringsinstitutets rehabiliterande syfte kan finnas skäl att låta även den del av studielånet som i framtiden förfaller till betalning omfattas av en skuldsanering. I det upprättade förslaget till skuldsanering har inte några skäl åberopats till varför hela studiemedelsskulden skall omfattas av skuldsaneringen. CSN anser inte att det föreligger sådana särskilda skäl som skall föranleda att K.S:s hela studiemedelsskuld skall omfattas av skuldsaneringen.

TR:ns bedömning.

Av utredningen i ärendet måste anses framgå att K.S. är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Det måste vidare anses skäligt med hänsyn till hans personliga och ekonomiska förhållanden att han beviljas skuldsanering. Vid detta förhållande har TR:n att bestämma vilket belopp som skall fördelas mellan borgenärerna.

Enligt 8 § skuldsaneringslagen skall detta belopp bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som skall förbehållas gäldenären för hans och hans familjs försörjning. Beträffande K.S. framgår av utredningen att det efter sådant avdrag saknas medel att ta i anspråk för betalning av de skulder som kan komma att omfattas av en skuldsanering; ett förhållande som inte, såvitt framgår av handlingarna i ärendet, har ifrågasatts av någon borgenär. Mot bakgrund av de ökade underhållsförpliktelser som en eventuell inkomstökning kommer att medföra finns det inte heller anledning att anta att hans ekonomiska förhållanden inom överskådlig tid kommer att förändras i sådan utsträckning att något betalningsutrymme kommer att uppstå. Vid dessa förhållanden finns inget belopp att fördela mellan borgenärerna.

TR:n har också att ta ställning till vilka skulder som skall omfattas av skuldsaneringen. CSN har i fråga härom anfört att K.S:s skuld till CSN, 129 986 kr, inte förfallit till betalning och därför inte bör omfattas av skuldsaneringen.

Av förarbetena till skuldsaneringslagen (prop 1993/94:123 s 1211) framgår bland annat följande. Önskemålet om en totalreglering av gäldenärens skuldsituation medför att även återbetalningskrav avseende studielån i princip bör omfattas av en skuldsanering, trots att dessa skulder har karaktären av en investering som betalar sig på sikt. Belopp som redan är förfallna bör mot bakgrund av skuldsaneringens rehabiliterande syfte alltid omfattas av en skuldsanering, medan belopp som förfaller i framtiden bör hanteras mer flexibelt. A ena sidan kan skuldsaneringens rehabiliterande syfte motverkas om gäldenären efter skuldsaneringen fortfarande har kvar en stor studieskuld. Å andra sidan kan en gäldenär som genom en skuldsanering blivit av med alla sina förfallna skulder – inklusive den del av studielånet som har förfallit till betalning – mycket väl tänkas vara kapabel att betala av återstående del av studieskulden allteftersom den förfaller till betalning. Med hänsyn till sistnämnda förhållande, och till att studielån även i övrigt skiljer sig från vanliga "banklån", bör den del av studielånet som förfaller i framtiden i de allra flesta fall undantas från att omfattas av en skuldsanering. I mycket sällsynta undantagsfall kan det dock mot bakgrund av skuldsaneringsinstitutets rehabiliterande syfte finnas skäl att låta även den del av studielånet som förfaller i framtiden omfattas av en skuldsanering.

Som ovan redovisats är K.S:s ekonomiska förhållanden sådana att det efter avdrag för vad som skall förbehållas honom för hans försörjning saknas medel att ta i anspråk för betalning av de skulder som kan komma att omfattas av en skuldsanering. Inte heller finns det anledning att anta att hans ekonomiska förhållanden inom en överskådlig framtid kommer att förbättras i sådan utsträckning att något betalningsutrymme kommer att uppstå. Det lär således inte heller såvitt nu kan bedömas efter en genomförd skuldsanering finnas något betalningsutrymme att ta i anspråk för de studieskulder som i framtiden förfaller till betalning. Att vid detta förhållande inte låta skuldsaneringen omfatta den icke förfallna studieskulden, som utgör en relativt stor andel av K.S:s samlade skulder, torde inte leda till annat resultat än att skuldsaneringslagens rehabiliterande syfte motverkas. TR:n finner således att skäl föreligger att låta skuldsaneringen omfatta CSN:s hela fordran. Vad beträffar övriga skulder har ingen av dess borgenärer gjort gällande att någon av skulderna inte skall omfattas av en eventuell skuldsanering. TR:n finner heller inte anledning att frångå kronofogdemyndighetens förslag i fråga om dessa skulder.

TR:ns beslut.

1. TR:n beviljar K.S. skuldsanering.

2. Skuldsaneringen skall omfatta de fordringar som anges i bilagda av kronofogdemyndigheten upprättade skuldlista (bilaga 2; återges ej här, red:s anm).

3. De fordringar som omfattas av skuldsaneringen sätts ned till 0 kr i följd varav något belopp inte skall fördelas mellan borgenärerna eller någon betalningsplan fastställas för K.S..

Skuldsaneringen innebär att K.S. befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen. I skuldsaneringslagen finns bestämmelser om ytterligare verkningar av skuldsanering och om möjlighet till omprövning i vissa fall av ett beslut om skuldsanering.

CSN överklagade i Svea HovR och yrkade att skuldsaneringen inte skulle omfatta K.S:s reguljära studiemedelsskuld.

K.S. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Sundberg och tf hovrättsassessorn Abrahamsson, referent) anförde i beslut d 23 sept 1996: Skäl: Fråga är om skuldsaneringen skall omfatta de återbetalningspliktiga studiemedel som K.S. har uppburit före den dag då beslut meddelades om att inleda skuldsanering men som inte förfallit till betalning.

Enligt 6 § 1 st skuldsaneringslagen (1994:334) omfattar en skuldsanering alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före den dag då beslut meddelades att inleda skuldsanering. 12 st samma lagrum anges bl a att det vid skuldsanering får bestämmas att en fordran, som avses i 1 st och som inte är förfallen till betalning, inte skall omfattas av skuldsanering.

Lagtextens uppbyggnad ger vid handen att huvudregeln – enligt 1 st – är att alla skulder skall omfattas av sanering, från vilken regel undantag enligt 2 st kan göras beträffande skulder som inte har förfallit till betalning.

I förarbetena till skuldsaneringslagen (se prop 1993/94:123 bl a s 119ff och s 139; kursiveringarna gjorda här) har beträffande frågan om vad som skall gälla för icke förfallna delar av statliga studielån anförts bl a följande. Förfallna delar av ett studielån bör alltid omfattas av en skuldsanering medan det i varje enskilt fall måste prövas i vilken utsträckning icke förfallna studielån skall göra det. Den delen av skulden som förfaller i framtiden bör i princip omfattas av en skuldsanering men det bör i det enskilda fallet kunna bestämmas att denna del inte omfattas av skuldsaneringen. Man bör i de allra flesta fall utnyttja möjligheten att undanta den del av studielånet som förfaller i framtiden från att omfattas av en skuldsanering. Detta bör bestämmas regelmässigt. Endast i mycket sällsynta undantagsfall kan det mot bakgrund av skuldsaneringsinstitutets rehabiliterande syfte finnas skäl att även låta denna del av studielånet omfattas av skuldsanering.

Enligt HovR:ns mening anvisar inte lagtext och motivuttalanden någon generell regel om hur icke förfallna studielån bör behandlas vid skuldsanering. Denna fråga är att pröva med hänsyn till vad som kan vara skäligt i det enskilda fallet. Härvid bör – mot bakgrund av att en skuldsanering inte skall bli verkningslös – det främst fästas vikt vid skuldens storlek, gällande regler om återbetalning av studiemedel samt den söktes ekonomiska och personliga förhållanden.

K.S. är 40 år och frånskild. Han har två barn – bägge födda 1986 – som han betalar underhållsbidrag till. Han har haft ett långvarigt alkoholmissbruk men är i dag drogfri. Hans studieskuld uppgår till ca 130 000 kr. Han har uppburit studiemedel före år 1989. Bestämmelserna i 8 kap studiestödslagen (1973:349) i deras äldre lydelse är därför tillämpliga (se övergångsbestämmelserna till ändring i studiestödslagen 1988:877). Dessa bestämmelser är i olika avseenden förmånligare för den återbetalningsskyldige än de nuvarande reglerna i fråga om bl a återbetalning och möjligheten att erhålla anstånd med betalning. Detta förhållande bör, enligt HovR:ns mening, tillmätas viss vikt vid bedömningen huruvida K.S:s icke förfallna studielån skall omfattas av skuldsaneringen.

Vad gäller K.S:s ekonomiska förhållanden delar HovR:n TR:ns bedömning att det, efter avdrag för vad som skall förbehållas K.S. för hans försörjning, saknas medel att ta i anspråk för betalning av de skulder som omfattas av skuldsaneringen och att det inte finns anledning att anta att hans ekonomiska förhållanden inom en överskådlig tid kommer att förändras i sådan utsträckning att något betalningsutrymme kommer att uppstå. HovR:n anser vidare, liksom TR:n, att skuldsaneringslagens rehabiliterande syfte skulle motverkas om K.S:s icke förfallna studielån inte skulle omfattas av skuldsaneringen.

Mot bakgrund av det anförda och trots de generösa reglerna för återbetalning av studiemedel tagna före år 1989 delar HovR:n TR:ns bedömning att det föreligger skäl att låta skuldsaneringen omfatta Centrala studiemedelsnämndens hela fordran på icke förfallna studielån. Slut. HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

Hovrättslagmannen Cars var skiljaktig och anförde: Fråga är om skuldsaneringen — se HovR:ns beslut— skall omfattas av skuldsaneringen. K.S. är fullt arbetsför. Hans underhållsskyldighet gentemot de två barnen upphör senast år 2001, då han är 45 år. Det får antas att han lyckats erhålla en anställning till dess och att han under sin återstående yrkesaktiva tid har möjlighet att avbetala studielånet eller väsentlig del därav.

En nedsättning av samtliga fordringar till noll skulle vidare kunna uppfattas som stötande, inte minst med hänsyn till att en betydande del av fordringarna utgörs av böter, skadestånd, skatter och konsumtionskrediter.

På grund av det anförda anser jag inte att det föreligger tillräckliga skäl att låta K.S:s icke förfallna studielån omfattas av skuldsaneringen. TR:ns beslut bör därför ändras i enlighet härmed.

CSN överklagade och yrkade att HD skulle ändra HovR:ns beslut så att icke förfallet belopp avseende återbetalningspliktiga studiemedel inte skall omfattas av skuldsaneringen.

K.S. inkom inte med svarsskrivelse. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Skarborg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Lind, Munck, referent, Danelius och Lambe) fattade följande slutliga beslut: Skäl: Genom TR:ns beslut har K.S. beviljats skuldsanering, varvid de fordringar som omfattas av skuldsaneringen satts ned till noll, med följd att något belopp inte skall fördelas mellan borgenärerna och någon betalningsplan inte fastställas. Frågan i målet är om den fordran som staten genom Centrala studiestödsnämnden har mot K.S. på återbetalning av studiemedel och som inte är förfallen till betalning skall undantas från skuldsaneringen.

Enligt 6 § 2 st skuldsaneringslagen (1994:334) får det vid skuldsanering bestämmas att en fordran som är beroende av villkor, inte är till beloppet fastställd eller inte är förfallen till betalning inte skall omfattas av skuldsaneringen, trots att den uppkommit före inledandet av saneringen. Lagen i sig ger ingen ledning för bedömningen av när denna bestämmelse bör tillämpas. I motiven till lagen har emellertid förhållandevis ingående behandlats frågan om bestämmelsens tillämpning med avseende på en sådan del av en skuld avseende återbetalning av statliga studielån som inte är förfallen till betalning. Även om uttalandena år något motsägelsefulla får de förstås så att det förutsatts att skulden i den delen som regel inte skall omfattas av en skuldsanering (se prop 1993/94:123 s 119ff, 139 och 201).

Skulder av nu aktuellt slag har i flera avseenden en särställning i förhållande till skulder i allmänhet. Lånen beviljas utan någon affärsmässig kreditprövning, säkerhet får inte krävas och ett lån kan inte sägas upp till omedelbar betalning. Från den återbetalningsskyldiges synpunkt är att märka att regleringen syftar till att återbetalningsskyldigheten skall fördelas på lång tid och fortlöpande kunna anpassas till hans eller hennes betalningsförmåga. Så t ex gäller, när det som här är fråga om studiemedel som utgått före ikraftträdandet av 1988 års ändringar i studiestödslagen (1973:349), att den som har nedsatt betalningsförmåga kan få anstånd med hela eller delar av den årliga avgiften och att den som har en årsinkomst som ej överstiger tre och ett halvt basbelopp får uppskov med hela avgiften (30-32, 36 och 43-47 §§ studiestödslagen i lydelse före d 1 jan 1989). Studiestödslagen ger också ytterligare möjligheter till befrielse från eller nedsättning av betalningsskyldigheten liksom till avskrivning av skulden. En tillämpning av 6 § 2 st skuldsaneringslagen i linje med vad som enligt det nyss anförda får anses vara förutsatt är därför förenlig med de allmänna syften som ligger till grund för skuldsaneringslagen.

I K.S:s fall föreligger, såvitt framgår av handlingarna, inte sådana skäl att det finns anledning att låta skuldsaneringen omfatta Centrala studiestödsnämndens fordran, vilken inte till någon del avser belopp som förfallit till betalning. Nämndens talan skall alltså bifallas.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut bestämmer HD att Centrala studiestödsnämndens icke förfallna fordran mot K.S. på återbetalning av studiemedel inte skall omfattas av den honom beviljade skuldsaneringen.

JustR Lars K Beckman var skiljaktig och gillade betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 23 okt 1997 (mål nr Ö 4646/96).