Högsta Domstolen referat NJA 1997 s. 750 (NJA 1997:124)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1997 s. 750 (NJA 1997:124)
Målnummer
Ö3743-96
Avgörandedatum
1997-11-12
Rubrik
Skuldsanering utan betalningsplan har ansetts kunna beviljas två makar i fyrtioårsåldern med fast anställning, försörjningsskyldighet mot tre barn och betydande skuldbörda, huvudsakligen härrörande från kvarstående lån vid fastighetsförsäljning och från för mer än tio år sedan bedriven näringsverksamhet. 4, 7 och 8 §§ skuldsaneringslagen (1994:334).
Lagrum
4 § 1 st. skuldsaneringslagen (1994:334)

Makarna J.N., född 1956, och K.N., född 1959, ansökte var för sig hos Kronofogdemyndigheten i Örebro län om skuldsanering. Kronofogdemyndigheten beslöt att inleda skuldsanering d 24 maj 1995 i fråga om J.N. och d 6 juni 1995 beträffande K.N.. Ett stort antal borgenärer anmälde fordringar mot J.N. om sammanlagt 662 071 kr och mot K.N. om sammanlagt 384 799 kr, vilka sistnämna fordringar i allt väsentligt var sådana som J.N. och K.N. var solidariskt betalningsansvariga för. Därefter upprättade J.N. och K.N. tillsammans med kronofogdemyndigheten förslag om skuldsanering, vilka innebar s k nollerbjudanden, eftersom något betalningsutrymme att erbjuda borgenärerna inte förelåg. Förslagen sändes till borgenärerna, av vilka flera motsatte sig den föreslagna skuldsaneringen. Kronofogdemyndigheten överlämnade därför med stöd av 21 § skuldsaneringslagen ärendena till Hallsbergs TR för vidare handläggning.

Vid sammanträde inför TR:n vidhöll såväl J.N. som K.N. sin ansökan om skuldsanering.

Bl a Föreningsbanken AB och GE Capital Finans AB, för vilkas fordringar J.N. och K.N. i allt väsentligt var solidariskt betalningsansvariga, motsatte sig att J.N. och K.N. skulle beviljas skuldsanering.

Inför TR:n uppgav makarna N bl a följande.

J.N.: Han är fast anställd på ESAB i Laxå sedan 19 år tillbaka och har en inkomst om 13 779 kr per månad. Inkomsten har dock ökat eftersom ett nytt löneavtal har träffats. Han vet emellertid inte hur stor ökningen kommer att bli för hans del. Utöver det sagda har han inga inkomster. Han bor tillsammans med sin fru och sina tre barn, som är födda 1982, 1983 och 1986 i en villa i Finnerödja. Familjen hyr huset. Hyreskostnaderna belöper sig till 4 900 kr per månad. Till det skall läggas en månatlig kostnad om 400 kr avseende sophämtning och vatten. Årskostnaden för elektricitet beräknar han till ca 15 000-16 000 kr. Vid det närmast infallande årsskiftet kommer hyresvärden att inleda hyresförhandlingar, varför en hyreshöjning beträffande nästkommande år är att vänta. Han och frun är tvungna att hyra villan eftersom de inte kan ordna någon hyreslägenhet. Detta beror på att de har en oreglerad hyresskuld till Stiftelsen Bostadshus i Laxå. Villan är på 4 rum och kök. För att ta sig till arbetsplatsen åker han mestadels buss. Kostnaden härför uppgår till ca 500 kr i månaden. Barnbidraget för hans tre barn utgör 2 450 kr i månaden och det används i familjens gemensamma ekonomi. Familjens levnadskostnader är normala. För J.N:s del har numera tillkommit en tandläkarskuld vilken han betalar med 1 000 kr varje månad. Skulden, vilken han började att avbetala i september 1995, skall vara slutbetald i juni 1996. Redan nu ligger han dock efter med dessa betalningar med ett belopp om 2 600 kr. I dagsläget kan han inte ange exakt hur stor hans totala skuldbörda är. Den är i vart fall inte lägre än 662 071 kr. För tre av de skulder som han svarar för är hans maka solidariskt betalningsansvarig. Borgenärer för dessa lån är Föreningsbanken AB till ett belopp av 97 762 kr, Skandinaviska Enskilda Banken AB till ett belopp av 149 759 kr och GE Capital Finans AB till ett belopp av 138 485 kr. Förutom tandläkarskulden har inga nya skulder uppkommit sedan han ansökte om skuldsanering. De skulder som han har idag har han ådragit sig kontinuerligt under perioden 1977-1988. I och med ett fastighetsköp klarade han 1988 inte längre av att sköta sina avbetalningar, varför han då valde att i första hand betala de skulder som belöpte sig på fastigheten. Han blev föremål för utmätning och kronofogdemyndigheten rådde makarna att sälja fastigheten vilket de gjorde 1989. Fastigheten köptes för 500 000 kr och såldes för 550 000 kr. Vid försäljningstillfället var dock fastigheten belånad för mer än vad köpeskillingen förslog till. Efter försäljningen flyttade familjen till en hyreslägenhet. En sänkning av den nuvarande bostadskostnaden bedömer han inte som realistisk på grund av att makarna har tre barn och av att de inte har någon möjlighet att erhålla hyreslägenhet. Under en period var han tjänstledig från sin anställning på ESAB för att studera vid Kommunal Vuxenutbildning av det skälet att han önskade erhålla ett utåtriktat arbete inom företaget. Efter fastighetsförsäljningen har han tvingats leva på existensminimum. Han försökte åstadkomma en uppgörelse med de fordringsägare till vilka han hade de största skulderna, men fick beskedet att de endast kunde tänka sig en uppgörelse om samtliga borgenärer gick med på det. Med hjälp av konsumentvägledaren i Laxå kommun tillskrevs samtliga borgenärer i november 1994. 1 framtiden avser han att arbeta kvar på ESAB. För tillfället ser han ingen möjlighet att någonsin kunna klara av att betala av på sina skulder och efter årsskiftet ser det ännu mörkare ut eftersom han förväntar sig att få höjd hyra och sänkt barnbidrag. Skulden som han har till Kabelvision KB uppkom i samband med att han inte sade upp det avtal han hade med företaget när familjen flyttade från den hyreslägenhet de då bebodde. Lånet som han har hos Sparbanken Sverige AB uppkom i samband med att ett företag, som han och en kamrat till honom drev, avvecklades. Företaget hade en checkkredit som omvandlades till ett lån vilket löpte amorteringsfritt i fem år. Det hela fungerade bra fram till dess att det var dags att börja amortera på lånet. Då klarade han inte av att betala längre. Skatteskulderna härrör från tiden för husförsäljningen. Han har inga tillgångar. – Hans fru innehar en fast anställning på ESAB i Laxå. Hennes månadsinkomst är ungefär lika stor som hans.

K.N.: Hon innehar en fast anställning på ESAB i Laxå och uppbär en inkomst om 13 971 kr per månad. I det beloppet ingår en månatlig livränta om 400 kr. Ett nytt löneavtal har nyligen träffats. Numera är hennes månadsinkomst därför något högre än den nyssnämnda. Utöver det sagda har hon inga inkomster. Hon bor tillsammans med sin man och sina tre barn, som är födda 1982, 1983 och 1986 i en villa i Finnerödja. Familjen hyr villan. Hyreskostnaderna belöper sig till 4 900 kr per månad. Till det skall låggas en månatlig kostnad om 400 kr avseende sophämtning och vatten. Årskostnaden för elektricitet beräknar hon till ca 15 000-16 000 kr. Vid det närmast infallande årsskiftet kommer hyresvärden att inleda hyresförhandlingar, varför en hyreshöjning beträffande nästkommande år är att vänta. Barnbidraget för hennes tre barn utgör 2 450 kr i månaden och det används i familjens gemensamma ekonomi. Familjens levnadskostnader är normala. I dagsläget kan hon inte ange exakt hur stor hennes totala skuldbörda är. Den är i vart fall inte lägre än 384 799 kn För tre av de skulder som hon svarar för är hennes make solidariskt betalningsansvarig. Borgenärer för dessa lån är Föreningsbanken AB till ett belopp av 97 762 kr, Skandinaviska Enskilda Banken AB till ett belopp av 149 759 kr och GE Capital Finans AB till ett belopp av 138 485 kr. Hon har inte ådragit sig några nya skulder sedan hon ansökte om skuldsanering. De skulder som hon har idag har hon ådragit sig kontinuerligt under perioden 1977-1988. I och med ett fastighetsköp klarade hon 1988 inte längre av att sköta sina betalningar och valde då att i första hand betala de skulder som belöpte sig på fastigheten. Hon blev föremål för utmätning och kronofogdemyndigheten rådde makarna att sälja fastigheten vilket de gjorde 1989. Fastigheten köptes för 500 000 kr och såldes för 550 000 kr. Vid försäljningstillfället var dock fastigheten belånad för mer än vad köpeskillingen förslog till. Efter försäljningen flyttade familjen till en hyreslägenhet. En sänkning av den nuvarande bostadskostnaden bedömer hon inte som realistisk. Efter husförsäljningen har hon tvingats leva på existensminimum. Med hjälp av konsumentvägledaren i Laxå kommun tillskrevs samtliga borgenärer i november 1994. I framtiden avser hon att arbeta kvar på ESAB. För tillfället ser hon ingen möjlighet att någonsin kunna klara av att betala av på sina skulder och efter årsskiftet ser det ännu mörkare ut eftersom hon förväntar sig att få höjd hyra och sänkt barnbidrag. Skulden till Balders Färg AB uppkom för 3-4 år sedan. Hon minns inte när skulden till Kungsfoto AB uppkom. Skatteskulderna härrör från tiden för husförsäljningen. Skulderna till Skolfotografen i Nerike E & S Foto AB och Tintins Äventyrsklubb är flera år gamla. Skulden till Laxå kommun gäller bland annat barnomsorgsavgifter och sophämtning. Hon har inga tillgångar. – Hennes man innehar en fast anställning på ESAB i Laxå. Hans månadsinkomst är ungefär lika stor som hennes.

TR:n (rådmannen Grevesmiih4 avgjorde ärendena genom två skilda, i allt väsentligt, så när som på sökandenas namn, i fråga om skälen likalydande beslut d 17 nov 1995, av vilka här återges skälen för beslutet rörande J.N., vari anfördes: TR:ns skäl. Det ankommer på TR:n att pröva huruvida förutsättningar för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen är uppfyllda för J.N:s vidkommande. Av intresse i sammanhanget är därför att skärskåda vilka krav som lagstiftaren uppställt. Några av dessa framgår av 4 §. I det lagrummet stadgas bland annat att skuldsanering får beviljas en gäldenär som är fysisk person om han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid.

Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet finner TR:n att J.N. för närvarande är på obestånd; vid denna bedömning har TR:n beaktat att även hustrun är betalningsansvarig för vissa av de skulder som J.N. uppgivit sig ha.

J.N., som sedan lång tid är väletablerad på arbetsmarknaden och som ännu inte fyllt 40 år, har en fast och regelbunden inkomst om ca 14 000 kr i månaden. Hans försörjningsbörda gentemot barnen får förutsättas bli lägre inom ett inte alltför stort antal år; försörjningsbördan delar han för övrigt med hustrun som också har fast och regelbunden inkomst. Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av nettoskuldbördans storlek finner TR:n att det inte kan antas att J.N. inte har förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Redan på grund av det anförda skall hans ansökan om skuldsanering lämnas utan bifall.

TR:n lämnade i sina beslut såväl J.N:s som K.N:s ansökning utan bifall.

Såväl J.N. som K.N. överklagade i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle bevilja dem skuldsanering.

Bl a Laxå kommun, Föreningsbanken AB och GE Capital Finans AB beträffande J.N. och de två sistnämnda borgenärerna även i fråga om K.N. bestred ändringsyrkandena.

Målen handlades gemensamt av HovR:n.

HovR:n (hovrättsrådet Lundholm, referent, och tf hovrättsassessorn Karlbrink Malmquist) anförde i slutligt beslut d S juli 1996: HovR:ns skäl. J.N. och K.N. har i HovR:n anfört följande. De skulle ha haft större förståelse för ett avslagsbeslut om de t ex hade varit arbetslösa och man inte vetat vilka inkomster de skulle ha i framtiden. Det faktum att de är etablerade på arbetsmarknaden med fasta och regelbundna inkomster borde i stället vara skäl att bevilja skuldsanering eftersom man känner till de framtida inkomsterna. När det gäller den framtida försörjningsbördan gentemot barnen tar det minst 7-11 år innan barnen är 20 år och förhoppningsvis kan försörja sig själva, förmodligen tar det längre tid beroende på studier. TR:ns skäl att försörjningsbördan kommer att lätta i framtiden måste ställas i relation till att den totala skuldbördan också ökar avsevärt och att J.N. och K.N. blir äldre med färre år på sig att betala tillbaka sina skulder. J.N. har i dag en nettoskuldbörda på 662 071 kr varav 386 000 kr utgör ett solidariskt betalningsansvar tillsammans med K.N.. K.N. har en nettoskuldbörda på 384 799 kr, varav 344 329 kr solidariskt med maken. Enligt den information som de erhållit skulle en nettoskuldbörda på ca 200 000 kr utgöra en nedre gräns för att bevilja skuldsanering. Inte heller detta har TR:n beaktat. J.N. och K.N. har sedan de sålde sitt hus år 1989 levt på existensminimum, så någon uppgörelse med sina fordringsägare har de inte kunnat göra. Det har helt enkelt inte funnits några pengar till det.

Laxå kommun har anfört följande. J.N. har inte gjort minsta försök till betalningsuppgörelse. Han har en lång anställning bakom sig och kommer troligen att ha kvar den många år till. Barnomsorgskostnaden har antingen redan försvunnit eller kommer att göra så redan detta eller nästa år. Dessutom har han kunnat delbetala en tandläkarskuld till viss del. Dessa antaganden gör att J.N. åtminstone har en liten möjlighet till delbetalning. Ett 0-förslag kan därför inte antagas.

Föreningsbanken har anfört följande. I målen är fråga om det kvalificerade insolvensrekvisitet är uppfyllt eller inte. Enligt lagen utmärkes detta av att gäldenären skall vara så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder under överskådlig tid. I förarbetena framhålls att man härmed avser att insolvensen skall vara långt in i framtiden. I princip skall det inte gå att se att insolvensen någonsin upphör. En tidsperiod om 5-10 år måste därför anses som en alltför kort tid, särskilt när det är fråga om någorlunda unga personer 39 respektive 36 år gamla. Någon bestämd nedre gräns för hur stor en nettoskuldbörda skall vara för att kvalificera skuldsanering, vilket åberopats, föreligger heller inte. I målen är vidare upplyst att gäldenärerna har barn som inom en 5-6 års period kommer att kunna försörja sig själva, varefter gäldenärernas försörjningsbörda kommer att minska och betalningsutrymme skapas. Att i detta läge förutsätta att försörjningsbördan gentemot barnen blir längre än vad huvudregeln i lagen anger (18) år, vilket J.N. åberopat, finns inget utrymme för.

GE Capital Finans AB har anfört liknande synpunkter som Föreningsbanken.

HovR:n gör följande bedömning.

För såväl J.N. som K.N. är skuldbördan omfattande och har en sådan ålder som krävs för att skuldsanering skall kunna komma i fråga. Deras ekonomiska förhållanden är sådana att de, sett i ett inte allt för långt tidsperspektiv, är kvalificerat insolventa. Det i skuldsaneringslagen uppställda kvalificerade insolvenskravet avser emellertid att man i princip inte skall kunna se att insolvensen någonsin kommer att upphöra. Det är tveksamt om de i ett sådant mera långsiktigt perspektiv kan anses vara kvalificerat insolventa.

Även om J.N. och K.N. skulle anses vara kvalificerat insolventa i den mening som avses i skuldsaneringslagen återstår att bedöma om det är skäligt att samtliga skulder skrivs av i sin helhet, utan någon som helst avbetalning från makarnas sida. Härvid noterar HovR:n att båda makarna har fast anställning med normala inkomster, vilka på sikt bör kunna medföra ett visst överskott. Makarna är också relativt unga; 36 respektive 39 år gamla. När det gäller skulderna framgår inte klart hur de har uppkommit men tillgänglig utredning ger intryck av att det till inte obetydlig del avser konsumtionsskulder som makarna ådragit sig genom att under flera år leva över sina tillgångar. Såvitt framgår av utredningen har avbetalningar förekommit endast i mycket begränsad omfattning de senaste sex åren medan vissa mindre skulder har tillkommit, såsom skulder till företaget Kabelvision KB, till färgaffärer och fotografer. En borgenär har uppgivit att man, trots flera försök alltsedan år 1990, inte hört av makarna N förrän förslaget om en total avskrivning förmedlades till dem av en konsumentsekreterare. Ytterligare någon borgenär har framställt liknande anmärkningar.

En av tankarna bakom skuldsaneringslagen är att den sökande efter ekonomiska uppoffringar under en längre tid skall kunna befrias från resterande del av skulderna. Därmed skall gäldenären bl a motiveras att nu och i framtiden göra rätt för sig. I förevarande fall har makarna säkert levt under ansträngda ekonomiska förhållanden i ett antal år.

Några mera påtagliga ekonomiska uppoffringar som har kommit borgenärerna till del synes emellertid inte ha förekommit under senare år, vilket naturligtvis delvis kan förklaras med att makarnas löner har gått åt till löpande utgifter. Några ekonomiska uppoffringar blir inte heller följden av det föreliggande förslaget till skuldsanering. Även om skuldsanering kan komma i fråga även för gäldenärer som helt saknar betalningsförmåga är förhållandena i förevarande fall sådana att det enligt HovR:ns mening inte är skäligt att bevilja den föreslagna skuldsaneringen. HovR:n fastställer de överklagade besluten.

Hovrättsrådet Olsson var skiljaktig och anförde: J.N. och K.N. är solidariskt betalningsansvariga för en betydande del av skulderna och lever tillsammans. Även deras försörjningsbörda är gemensam och anledning att göra skilda bedömningar när det gäller frågan om skuldsanering kan beviljas föreligger inte.

För att J.N. och K.N. skall kunna beviljas skuldsanering krävs att de är kvalificerat insolventa. Därmed avses att det i princip inte skall gå att se att insolvensen någonsin kommer att upphöra. J.N:s och K.N:s skuldbörda – som inte motsvaras av några tillgångar – är betydande. Deras barn är i en sådan ålder att de är skyldiga att försörja dem under flera år framåt och denna skyldighet upphör för det äldsta av barnen tidigast om fyra år. Även om såväl J.N. som K.N. har fasta anställningar överstiger deras nettolöner inte vad som motsvarar förbehållsbeloppet enligt 7 kap 4 och 5 §§ UB. Deras skulder kan mot bakgrund härav förutses öka med räntan under i vart fall fyra år. Även om de därefter får visst utrymme för att betala av på skulderna måste J.N. och K.N. anses kvalificerat insolventa i skuldsaneringslagens mening.

För att skuldsanering skall beviljas krävs också enligt 4 § 1 st andra punkten skuldsaneringslagen att det med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att skuldsanering beviljas honom. Vid denna bedömning skall enligt tredje stycket samma lagrum särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären medverkat vid ärendets handläggning.

Den alldeles övervägande delen av J.N:s och K.N:s skulder har en sådan ålder som krävs för att skuldsaneringen skall kunna komma i fråga. Ingenting i målet har framkommit som ger vid handen att skulderna är hänförliga till något mera påtagligt ekonomiskt lättsinne. Tvärtom får uppgifterna att makarnas dåliga ekonomi åtminstone delvis har sin grund i J.N:s ansvar för en skuld hänförlig till tidigare näringsverksamhet godtas. När skuldsanering beviljas innebär det att gäldenären under en period av fem år tvingas leva på förbehållsbeloppet enligt UB. Det kan enligt min mening inte krävas att gäldenären, för att kvalificera sig för skuldsanering, före beslutet skall leva på en ändå lägre ekonomisk nivå. Det förhållandet att J.N. och K.N. under senare år inte betalat av på sina skulder kan mot bakgrund härav inte medföra att det anses oskäligt att bevilja dem skuldsanering. Med ändring av TR:ns beslut beviljar jag J.N. och K.N. skuldsanering i enlighet med kronofogdemyndighetens förslag.

J.N. och K.N. överklagade och vidhöll sina yrkanden om skuldsanering.

Vissa borgenärer medgav ändring och vissa förklarade sig inte ha något att tillägga, medan bl a Handelsbanken Finans AB, Föreningsbanken AB och GE Capital Finans AB bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Fenjesjö, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl: J.N. och K.N. har i HD anfört bland annat följande. När huvuddelen av skulderna uppkom var de båda fullt friska och arbetade heltid. Deras svåra ekonomiska situation uppstod när K.N. blev långvarigt sjuk och J.N:s mor insjuknade och avled efter en kort tid. K.N:s sjukdom ledde oförutsett till ett stort ekonomiskt avbräck. J.N:s mors bortgång medförde att de måste betala oförutsett höga kostnader för barnomsorg. Den hade tidigare till stor del ombesörjts av henne till ringa kostnad.

De skulder som uppkommit under tid då de enligt HovR:n levt över sina tillgångar är till beloppen små. Skulden till Kabelvision kan betraktas som påtvingad eftersom deras hyresvärd låtit installera kabel-TV och tvingat hyresgästerna att betala för denna utöver hyran.

För att skuldsanering skall beviljas — se HD:s beslut — vid ärendets handläggning.

Såväl J.N. som K.N. har relativt begränsade inkomster; deras nettolöner överstiger inte vad som motsvarar förbehållsbeloppet enligt 7 kap 4 och 5 §§ UB. Med hänsyn härtill samt till deras avsaknad av tillgångar och deras personliga och ekonomiska förhållanden i övrigt får bådas nettoskuldbörda anses betydande. De har tre barn i åldrarna 11, 14 och 15 år och har försörjningsskyldighet gentemot barnen under flera år framåt. De har under lång tid inte kunnat betala av sina skulder och det kan antas att de under ytterligare inte obetydlig tid kommer att sakna utrymme för betalning av skulderna. Deras skuldbörda kan därför förväntas öka. Det kvalificerade insolvensrekvisitet i skuldsaneringslagen får därför anses uppfyllt.

J.N:s och K.N:s skulder har till större delen en sådan ålder som krävs för att en skuldsanering skall komma i fråga. Ingenting har framkommit som ger anledning att anta att skulderna uppkommit på grund av ekonomiskt lättsinne. Deras uppgifter om orsakerna till obeståndet får i stället godtas. I målet har inte förekommit något som tyder på att de handlat illojalt mot sina borgenärer. Inget i utredningen motsäger att de saknat förmåga att fullgöra sina förpliktelser. De har också före ansökningarna om skuldsanering, med hjälp av konsumentvägledare, försökt nå en uppgörelse med borgenärerna.

Mot bakgrund av nu anförda och övriga omständigheter i målet är det skäligt att J.N. och K.N. beviljas skuldsanering. Kronofogdemyndighetens förslag till skuldsanering grundas på en utredning som visar att såväl J.N. som K.N. saknar förmåga att betala något belopp till borgenärerna. Förslaget bör godtas. Någon betalningsplan skall alltså inte fastställas.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut beviljar HD vardera av J.N. och K.N. skuldsanering utan betalningsplan. De fordringar som omfattas av skuldsaneringen framgår av bilaga 2 och bilaga 3 (här uteslutna; red:s anm).

HD (JustR:n Lind, Lars K Beckman, Nyström, referent, Munck och Westlander) fattade följande slutliga beslut: Skäl: För att skuldsanering skall beviljas en gäldenär krävs bland annat enligt 4 § 1 st skuldsaneringslagen (1994:334), att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att det inte kan antas att han kommer att kunna betala sina skulder inom överskådlig tid (kvalificerad insolvens) samt att det med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att skuldsanering beviljas honom. Vid skälighetsbedömningen skall enligt tredje stycket samma lagrum särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären medverkat vid ärendets handläggning.

Såväl J.N. som K.N. har relativt begränsade inkomster; deras nettolöner överstiger inte vad som motsvarar förbehållsbeloppet enligt 7 kap 4 och 5 §§ UB. Med hänsyn härtill samt till deras avsaknad av tillgångar och deras personliga och ekonomiska förhållanden i övrigt får bådas nettoskuldbörda anses betydande. De har tre barn i åldrarna 11, 14 och 15 år och har försörjningsskyldighet gentemot barnen under flera år framåt. De har under lång tid inte kunnat betala av på sina skulder och det kan antas att de under ytterligare inte obetydlig tid kommer att sakna utrymme för betalning av skulderna eller ränta på dessa. Deras skuldbörda kan därför förväntas öka. Det kvalificerade insolvensrekvisitet i skuldsaneringslagen får därför anses uppfyllt.

J.N:s och K.N:s skulder har till större delen en sådan ålder som krävs för att en skuldsanering skall komma i fråga. Ingenting har framkommit som ger anledning att anta att skulderna uppkommit på grund av ekonomiskt lättsinne. Deras uppgifter om orsakerna till obeståndet får i stället godtas. I målet har inte förekommit något som tyder på att de handlat illojalt mot sina borgenärer. Inget i utredningen motsäger att de saknat förmåga att fullgöra sina förpliktelser. De har också före ansökningarna om skuldsanering, med hjälp av konsumentvägledare, försökt nå en uppgörelse med borgenärerna. Sammantaget får det med hänsyn till J.N:s och K.N:s personliga och ekonomiska förhållanden anses skäligt att skuldsanering beviljas envar av dem.

De allmänna villkoren för skuldsanering enligt 4 § skuldsaneringslagen är således uppfyllda. Vad som vid sådant förhållande skall bestämmas är innehållet i skuldsaneringen enligt 7 och 8 §§ skuldsaneringslagen, främst – om utrymme för betalning av skulder finns – vilket belopp som skall fördelas mellan borgenärerna och en betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp av varje borgenärs fordran skall betalas.

Enligt 8 § 2 st skall fördelningsbeloppet bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som skall förbehållas gäldenären för hans och hans familjs försörjning, därvid bestämmelserna i UB om förbehållsbelopp skall vara vägledande. J.N. och K.N. är båda i fyrtioårsåldern. De är fast anställda med avtalsenlig lön. Enligt den i målet verkställda ekonomiska utredningen når J.N:s och K.N:s inkomster inte upp till det belopp som skall förbehållas dem och deras familj för försörjning. Det är inte heller troligt, att de inom överskådlig tid kommer att få väsentligt högre inkomster. Däremot kan det förutses att deras försörjningsbörda successivt kommer att lätta och att de därigenom kan få utrymme för betalning av skulder. Såvitt nu kan bedömas kommer emellertid J.N. och K.N. inte att få något betalningsutrymme under de närmaste fem åren.

En betalningsplan som skall bestämmas skall löpa under fem år om det inte finns särskilda skäl att bestämma en kortare eller längre tid. Under lagstiftningsarbetet uttalades (NJA II 1994 s 45f) att några större avvikelser härifrån aldrig borde förekomma, dock att det vore tänkbart att "avrunda" perioden så att den löpte till ända vid t ex ett halvårs- eller kvartalsskifte. Ett frångående av huvudregeln med flera år borde emellertid bli mycket sällsynt förekommande; en tänkbar situation kunde vara att borgenärerna beträffande en mycket stor skuldmassa satte som villkor för en skuldsanering att betalningsplanen avsåg en längre tid.

Den i J.N:s och K.N:s fall föreliggande situationen är inte ett av lagstiftaren avsett undantagsfall. Den får i stället ses som långt ifrån ovanlig. Någon möjlighet att uppskjuta skuldsaneringen till dess att ett betalningsutrymme uppkommit finns inte enligt gällande lag.

Kronofogdemyndighetens förslag till skuldsanering grundas på en utredning som visar att såväl J.N. som K.N. saknar förmåga att betala något belopp till borgenärerna. Förslaget får godtas. Någon betalningsplan skall alltså inte fastställas.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut beviljar HD envar av J.N. och K.N. skuldsanering utan betalningsplan. De fordringar som omfattas av skuldsaneringen framgår av de två skuldlistor som bifogats kronofogdemyndighetens båda beslut (dnr 16-95 och 44-95).

HD:s beslut meddelades d 12 nov 1997 (mål nr Ö 3743/96).