Högsta Domstolen referat NJA 1998 s. 379 (NJA 1998:59)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1998 s. 379 (NJA 1998:59)
Målnummer
T5450-95
Avgörandedatum
1998-06-12
Rubrik
Sakrättsligt giltigt förvärv?
Rättsfall
•  NJA 1926 s. 281
•  NJA 1936 s. 420
•  NJA 1945 s. 400
•  NJA 1991 s. 564
•  NJA 1996 s. 52
•  NJA 1997 s. 660

Masters Möbel AB (Masters) bildades år 1985 och bedrev tillverkning av möbler. Rörelsen bedrevs på fastigheten Sävrarp Södergård 2:63 i Rydaholm.

Den 12 okt 1989 sålde Masters till N.N. två borrmaskiner och ett antal andra maskiner. Någon tradition eller förfarande enligt lösöreköpslagen vidtogs inte. Samtidigt ingicks ett hyresavtal mellan N.N. och Masters enligt vilket Masters hyrde tillbaka maskinerna.

Fastigheten Sävrarp Södergård 2:63 förvärvades i slutet av 1990 av L & C.K. AB.

Den 17 jan 1991 gick Masters i konkurs och advokaten B.S. utsågs till konkursförvaltare. Med tillträdesdag d 25 febr 1991 överlät B.S. genom ett skriftligt avtal daterat d 4 mars 1991 hela inkråmet i konkursboet, förutom de maskiner som tidigare sålts till N.N., till L & C.K. AB. Den 17 juni 1991 gick L & C.K. AB i konkurs. Den 2 sept 1991 gick N.N. i personlig konkurs.

Masters konkursbo yrkade efter stämning å N.N:s konkursbo vid Halmstads TR att N.N:s konkursbo skulle förpliktas att till Masters konkursbo utge skadestånd med 668 000 kr jämte ränta, beloppet motsvarande vad som erhållits vid försäljning för N.N:s konkursbos räkning av de maskiner som omfattades av avtalet d 12 okt 1989.

N.N:s konkursbo bestred käromålet men vitsordade storleken av yrkat kapitalbelopp jämte ränta.

TR:n (rådmannen Chambert) anförde i dom d 2 febr 1995: Domskäl. Masters konkursbo har till utvecklande av sin talan anfört: Masters har sedan 1985 bedrivit tillverkning av massiva furumöbler. Under åren 1985 till 1988 förhyrde Masters av Eidenskog Bygg AB fastigheten Sävrarp Södergård 2:63 i Rydaholm. Den 1 april 1989 köpte Masters denna fastighet. Samma dag transporterades köpet på Åro Bygg AB och i samband härmed träffades ett hyresavtal mellan Masters och Aro Bygg AB. Det senare bolaget försålde i slutet av 1990 fastigheten till L & C.K. AB, varefter Masters träffade ett hyresavtal med detta bolag. – Från 1989 utökades verksamheten och bedrevs även i en intilliggande fastighet. Dock redovisade bolaget ingen vinst. För att öka volymen och därigenom lönsamheten planerade bolaget vissa ändringar och inköp av avancerade maskiner. På grund av sin dåliga ekonomi saknade bolaget möjlighet till finansiering av gjorda investeringar. Under försöken att finna finansiärer kom man i kontakt med Bygg-Per koncernen, där N.N. var en av ägarna. Företrädare för koncernen lovade att dels ställa finansiella resurser till Masters förfogande dels att gå in som delägare i Masters. Dock medförde vissa finansiella problem inom Bygg-Per koncernen att de inte kunde gå in som delägare eller med hjälp till finansiering. I stället utformades ett avtal (domsbilaga 1; återges ej här, red:s anm) enligt vilket N.N. från Masters köpte en borrmaskin och viss annan maskinell utrustning, vilken dock skulle kvarbli i säljarens besittning. Någon tradition skedde alltså inte. Överlåtelsen skedde heller inte enligt lösöreköpsförordningens regler. Avtalet innebar alltså att N.N. – och sedermera hans konkursbo – fick en fordran på Masters. De fick dock ingen separationsrätt beträffande maskinerna. Med tillträde d 25 febr 1991 försålde Masters konkursbo de i målet ifrågavarande maskinerna till L & C.K. AB.

N.N:s konkursbo har till utvecklande av sin talan anfört: De uppgifter angående det faktiska händelseförloppet som lämnats av Masters vitsordas i den mån inte i det följande annat uttryckligen anges. Köpeavtalet mellan Masters och N.N. d 12 okt 1989 avser borrmaskiner, fräsar m m och köpeskillingen är 3 900 000 kr exkl moms. Vid samma tid upprättades ett hyresavtal mellan N.N. som uthyrare och Masters som hyresman till samma egendom som köpeavtalet upptog och man kom överens om en årlig hyreskostnad om 936 000 kr/år exkl moms. Någon förflyttning av inventarierna har inte ägt rum. Parterna är vidare ense om att lösöreköpsförordningens regler inte har iakttagits. I novemberdecember 1990 förvärvade L & C.K. AB, där N.N. var hälftenägare, fastigheten som rörelsen drevs på och L & C.K. AB träffade i samband därmed ett hyresavtal med Masters som hyresgäst. – Den 17 jan 1991 gick Masters i konkurs. Därvid inleddes förhandlingar mellan förvaltaren i Masters konkursbo, advokaten B.S., och N.N. om att N.N. skulle köpa hela inkråmet i Masters konkursbo. Under den tiden ägde B.S. vetskap om att N.N. redan tidigare köpt maskinerna angivna i domsbilaga 1. Vid förhandlingarna ifrågasatte B.S. aldrig N.N:s äganderätt till maskinerna. Inte heller redovisades maskinerna – eller någon rätt till dessa – i den konkursbouppteckning som B.S. upprättade. De förhandlingar som fördes mellan N.N. och Masters konkursbo ledde fram till ett köpeavtal som är undertecknat d 4 mars 1991. Svaranden åberopar 1 § i detta avtal till styrkande av att överlåtelsen omfattade allt som inte tillhörde N.N. enligt det tidigare träffade avtalet. Avsikten var att L & C.K. AB skulle driva rörelsen vidare och därför var det nödvändigt att ha tillgång till de maskiner som N.N. redan ägde enligt avtalet d 12 okt 1989. Genom köpeavtalet d 4 mars 1991 övertog L & C.K. AB hela verksamheten och anställde även personal som tidigare arbetat hos Masters. L & C.K. AB fortsatte driften i samma lokaler som Masters tidigare disponerat. Efter denna överlåtelse har Masters konkursbo inte haft möjlighet att på något sätt disponera över eller förfoga över de i målet aktuella maskinerna. I och med att L & C.K. AB "tillträdde köpet" har Masters konkursbo helt fråntagits denna möjlighet. Redan tidigare var ju L & C.K. AB ägare av själva fastigheten. Härefter har diskussioner förts mellan L & C.K. AB och N.N. som gick ut på att man skulle reglera villkoren för L & C.K. AB:s dispositionsrätt till N.N:s maskiner. Detta resulterade i en muntlig överenskommelse som reglerade L & C.K. AB:s nyttjanderätt till maskinerna. När L & C.K. AB gick i konkurs d 17 juni 1991 förordnades advokaten M.M. till förvaltare. Sedan N.N. försatts i konkurs d 2 sept 1991 fördes vissa diskussioner mellan konkursförvaltaren H.G. och M.M. angående rätten till ifrågavarande maskiner. Dessa diskussioner ledde fram till att M.M. inte hävdade någon äganderätt för L & C.K. AB:s konkursbo. Härefter beslutade M.M. och H.G. att d 20 nov 1991 gemensamt hålla en auktion, vid vilken bl a maskinerna såldes för N.N:s konkursbos räkning för ett pris om 668 000 kr. Kort före denna auktion – i brev d 25 okt 1991 – hade B.S., för Masters konkursbos räkning, framfört att han ansåg att konkursboet hade bättre rätt till maskinerna. Detta tillbakavisades brevledes av H.G.. Härefter kom ett nytt brev från B.S. d 31 okt 1991 där han vidhöll sin ståndpunkt och sade sig förbereda en stämningsansökan. Det är alltså i ett mycket sent skede som Masters konkursbo hävdar bättre rätt till dessa maskiner.

N.N:s konkursbo har angett grunderna för sin talan enligt följande. N.N:s konkursbo hävdar att N.N. gjort ett sakrättsligt skyddat förvärv av de omtvistade maskinerna och att N.N:s konkursbo därför framför Masters konkursbo haft bättre rätt till egendomen. Till stöd för detta åberopar N.N:s konkursbo följande.

1. Masters har överlåtit egendomen och erhållit full betalning för den.

2. Sedan Masters försatts i konkurs har konkursförvaltaren B.S. under en månads tid förhandlat med N.N. om försäljning av hela konkursboet, utom maskinerna, utan att ifrågasätta N.N:s äganderätt till maskinerna. Till en början var det inte heller klart om N.N. personligen eller L & C.K. AB skulle förvärva det s k inkråmet.

3. Masters konkursbo har genom avtal d 4 mars 1991, med tillträde d 25 febr 1991, överlåtit samtliga fordon, varulager och inventarier, utom de i målet aktuella maskinerna, till L & C.K. AB, vari N.N. ägde hälften och var firmatecknare, för fortsatt drift i rörelsen. I samband med att L & C.K. AB emottagit denna egendom har Masters konkursbo avskurits från rådigheten även såvitt gäller de ifrågavarande maskinerna. Det görs gällande att N.N., som ägde hälften av L & C.K. AB, i och med detta fått sina maskiner i sin besittning. I och med att Masters avskurits från rådigheten över maskinerna och N.N. fått dem i sin besittning har en tradition ägt rum.

5. För det fall TR:n inte skulle anse att maskinerna kommit i N.N:s besittning har de i vart fall kommit i L & C.K. AB:s besittning såsom varande tredje man. Sakrättsligt skydd får då anses ha uppkommit vid tidpunkten för L & C.K. AB:s förvärv av fastigheten dvs i november-december 1990 eller allra senast i samband med att L & C.K. AB inträtt som köpare av Masters konkursbo dvs d 25 febr 1991, varvid L & C.K. AB måste anses ha fått vetskap om Masters överlåtelse av maskinerna till N.N. och hans äganderätt till dessa. N.N:s konkursbo hävdar att N.N. eller möjligen L & C.K. AB är "besittare". Det kan även vara frågan om en gemensam besittning för dessa båda.

Masters konkursbo har genmält:

Beträffande punkten 2: N.N. har visserligen förhandlat angående köp av ifrågavarande maskiner, men han har förhandlat som ombud för L & C.K. AB. Den överlåtelse enligt avtalet daterat d 4 mars 1991 som blev resultatet av förhandlingarna skedde också mycket riktigt till L & C.K. AB. Vad N.N:s konkursbo anfört under denna punkt avhjälper därför inte bristen på tradition av maskinerna.

Beträffande punkten 3: Parterna är ense om att hela Masters konkursbo, förutom ifrågavarande maskiner, överlåtits till L & C.K. AB. Men Masters konkursbo hävdar att inte heller genom denna överlåtelse har maskinerna kommit i N.N:s besiktning. Bristande tradition har alltså inte heller här botats.

Punkten 4. Något sakrättsligt skydd för N.N. har inte uppkommit när L & C.K. AB förvärvat fastigheten Sävrarp Södergård 2:63. Ifrågavarande maskiner fanns i lokalen på fastigheten redan före förvärvet och förvärvet botar inte brister på tradition. Maskinerna var nämligen fortfarande i Masters besittning.

N.N:s konkursbo har som skriftlig bevisning åberopat köpeavtalet d 4 mars 1991, § l, § 2 och § 4.

I målet har på svarandens begäran vittnesförhör ägt rum med N.N., född 1929, vilken uppgett: Anledningen till att N.N. förvärvade maskinerna från Masters var följande. Han hade ett ägarintresse i den fastighet Sävrarp Södergård 2:63 där Masters drev sin verksamhet. Masters hade en dålig finansiell situation. Då träffade N.N. en överenskommelse med Masters bank om att N.N. skulle hjälpa till genom att köpa en del av Masters maskiner. Meningen var att Masters sedan skulle hyra maskinerna från N.N.. Så skedde också och maskinerna stod hela tiden kvar i Masters lokaler. I december 1990 köpte L & C.K. AB fastigheten Sävrarp Södergård 2:63. Det visade sig att Masters inte klarade sin situation och då "satt" N.N. där med alla de ifrågavarande maskinerna. Den 17 jan 1991 gick Masters i konkurs. N.N. lade ett bud på hela fabriken och förhandlade om detta med konkursförvaltaren B.S.. De i målet aktuella maskinerna var uttryckligen på tal och B.S. ifrågasatte aldrig att N.N. ägde dem. Till de maskiner som N.N. redan ägde hörde även vissa verktyg och dessa köptes av L & C.K. AB. Advokaten B.S. såg detta som den enda möjligheten – eftersom N.N. redan ägde de omtvistade maskinerna. N.N. fick senare från advokaten H.G. höra att hans äganderätt till de omtvistade maskinerna hade ifrågasatts av B.S.. Detta hände först efter auktionen d 20 nov 1991. L & C.K. AB fortsatte att använda de omtvistade maskinerna även sedan L & C.K. AB köpt resten av inkråmet i Masters konkursbo av advokaten B.S..

TR:ns bedömning.

I målet är samtliga omständigheter i sak ostridiga mellan parterna. Tvisten gäller huruvida ett sakrättsligt skyddat förvärv uppkommit för N.N:s konkursbo.

Vid bedömningen härav konstaterar TR:n till en början att det är ostridigt mellan parterna att något förfarande enligt lösöreköpsförordningens regler inte ägt rum. Vidare anser TR:n att det inte kan vara fråga om en skentransaktion, eftersom Masters fått fullt betalt för maskinerna.

Nästa fråga blir huruvida tradition eller därmed jämställt förfarande kan anses ha ägt rum.

Knut Rodhe diskuterar i Handbok i sakrätt, s 210, vad som krävs för att en förvärvare av lös egendom skall vinna skydd mot överlåtarens borgenärer. En förutsättning härför är, enligt Rodhe, att överlåtaren avskärs från rådigheten över egendomen. Rodhe konstaterar vidare att rättspraxis är svårtolkad när det gäller frågan huruvida det för sakrättsligt skydd även krävs att förvärvaren vunnit rådighet över egendomen.

Frågan om säljaren avskurits från rådigheten över den lösa egendomen har även i praxis tillmätts avgörande betydelse, jämför NJA 1926 s 281, NJA 1936 s 420 samt NJA 1945 s 400.

Bo Helander anför i Kreditsäkerhet i lös egendom, s 435, att det finns en opinion inom doktrinen för att det för sakrättsligt skydd krävs ett rådighetsavskärande när det gäller överlåtaren, men att ett besittningstagande från köparens sida inte är någon nödvändig förutsättning.

I nu förevarande fall finner TR:n att Masters konkursbo, i och med att det lämnat lokalerna på fastigheten Såvrarp Södergård 2:63, avskurits från rådigheten över ifrågavarande maskiner. Förvaltaren i Masters konkursbo, advokaten B.S., har heller inte någon gång vid förhandlingarna med N.N. om försäljning av den lösa egendomen i konkursboet, förutom aktuella maskiner, ifrågasatt N.N:s äganderätt till nyssnämnda maskiner. Till detta kommer att ett av N.N. hälftenägt bolag köpt den lösa egendomen i Masters konkursbo, förutom de omtvistade maskinerna, och härefter fortsatt driva verksamheten i samma lokaler.

TR:n finner att nu nämnda omständigheter sammantagna konstituerar ett skydd mot överlåtarens borgenärer. N.N:s konkursbo har alltså en sakrättsligt skyddad rätt till ifrågavarande egendom. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut. Käromålet ogillas.

Masters konkursbo överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle bifalla dess vid TR:n förda talan.

N.N:s konkursbo bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Wennberg hovrättsrådet Olsson och adj led hovrättsfiskalen Lakatos, referent) anförde i dom d 13 nov 1995: Domskäl. Parterna har i HovR:n vidhållit de grunder för sin talan som de åberopat vid TR:n. Masters konkursbo har till förtydligande anfört att det försäljningsbelopp som skadeståndsyrkandet grundas på är det som erhölls vid auktionen d 20 nov 1991. N.N:s konkursbo har anfört att de fyra punkter som upptagits under grunder i TR:ns dom är sakomständigheter till stöd för grunden. Vidare har N.N:s konkursbo förtydligat fjärde punkten på så sätt att man hävdat dels att L & C.K. Aktiebolag har varit besittare av maskinerna, dels att det kan ha varit fråga om gemensam besittning för N.N. och L & C.K. Aktiebolag.

HovR:ns bedömning.

Fråga är i målet om N.N. gjort ett sakrättsligt giltigt förvärv av maskinerna och om N.N:s konkursbo därför haft bättre rätt till dessa än Masters konkursbo.

Av utredningen framgår till en början följande ostridiga omständigheter.

Masters Möbel Aktiebolag (Masters) bedrev tillverkning av furumöbler på fastigheten Sävrarp Södergård 2:63 i Rydaholm. Genom köpekontrakt d 12 okt 1989 överlät Masters de omtvistade maskinerna, vilka användes vid tillverkningen av furumöbler på fastigheten, till N.N.. Någon tradering av maskinerna skedde inte och det var heller inte fråga om något köp som skedde enligt reglerna i lösöreköpslagen. N.N. erlade köpeskillingen och samtidigt med köpet träffades ett hyresavtal mellan parterna innebärande att Masters hyrde maskinerna av N.N..

I slutet av år 1990 förvärvades fastigheten av ett av N.N. till hälften ägt aktiebolag, nämligen L & C.K. aktiebolag (L & C.K.), för vilket han även var firmatecknare. Den 17 jan 1991 försattes Masters i konkurs. Konkursförvaltaren B.S. inledde förhandlingar med N.N. rörande överlåtelse av konkursboets inkråm. Förhandlingarna resulterade i att L & C.K. genom köpeavtal d 4 mars 1991 förvärvade inkråmet i konkursboet. Enligt köpeavtalet skulle L & C.K. tillträda den överlåtna egendomen d 25 febr 1991. De maskiner som redan tidigare köpts av N.N. berördes inte av denna senare överlåtelse. Efter tillträdet fortsatte L & C.K. driften på fastigheten och i tillverkningen användes även de av N.N. tidigare köpta maskinerna. Därefter försattes såväl L & C.K. som N.N. i konkurs.

En grundläggande förutsättning för att N.N. skall anses ha gjort ett sakrättsligt giltigt förvärv av maskinerna är att Masters konkursbo har avskurits från rådigheten över dessa (se bl a NJA 1945 s 400 och Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s 210). Mot bakgrund av angivna förhållanden finner HovR:n att det får anses visat att Masters konkursbo avskurits från rådigheten över maskinerna i samband med att det lämnade lokalerna på fastigheten och L & C.K. tillträdde dessa för att driva verksamheten vidare.

Fråga är då om den omständigheten att Masters konkursbo avskurits från rådigheten över maskinerna är tillräcklig för att N.N. skall anses ha gjort ett sakrättsligt skyddat förvärv av dessa. Rättspraxis är härvidlag svårtolkad och doktrinen splittrad. Närmast går tendensen mot att ett rådighetsavskärande skulle vara tillräckligt (Rodhe, a a s 210-211. – Se vidare Helander, Kreditsäkerhet i lös egendom, 1984 s 434, Hessler, Allmän sakrätt, 1973 s 241 och Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 1994 s 277). I förevarande mål finns emellertid ett antal tillkommande omständigheter som talar för att ett sakrättsligt giltigt förvärv har skett.

L & C.K. ägde sedan slutet av år 1990 fastigheten varpå Masters bedrev sin tillverkning. Sedan L & C.K. förvärvat inkråmet i Masters konkursbo fortsatte bolaget att driva verksamheten vidare på fastigheten och använde även N.N:s maskiner i tillverkningen. På grund härav får det anses klarlagt att N.N:s maskiner varit i L & C.K:s besittning. N.N. ägde hälften av aktierna i L & C.K. och han var även firmatecknare i bolaget. Maskinerna var därför i ett av N.N. kontrollerat företags besittning och till följd härav även i hans besittning. På grund av angivna förhållanden finner HovR:n att N.N. gjort ett sakrättsligt giltigt förvärv av maskinerna.

Masters konkursbos talan kan således inte bifallas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Masters konkursbo (ombud advokaten K-Å.L.) överklagade och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

N.N:s konkursbo (ombud advokaten B.P.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bratt, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Lars K Beckman, Victor och Blomstrand) beslöt följande dom: Domskäl. Som HovR:n uttalat är frågan i målet om N.N. gjort ett sakrättsligt giltigt förvärv av maskinerna och om N.N:s konkursbo därför haft bättre rätt till dessa än Masters konkursbo.

Det är ostridigt att Masters sålde maskinerna till N.N. d 12 okt 1989 och samma dag träffade avtal med denne om att hyra dem. Det är vidare ostridigt att N.N. erlade köpeskillingen för maskinerna och att dessa blev kvar hos Masters utan att parterna hade iakttagit lösöreköpslagens bestämmelser.

Som framgår bl a av NJA 1997 s 660 är traditionsprincipen alltjämt uttryck för gällande rätt vad gäller sakrättsligt skydd för förvärv av lösöre, i de fall försålt gods kvarblivit hos säljaren utan att lösöreköpslagen följts. Den närmare innebörden av principen har diskuterats i doktrinen (se bl a Helander, Kreditsäkerhet i lös egendom, 1984 s 432ff, Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s 210, Göranson, Traditionsprincipen, 1985, och Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppl 1996 s 2096) samt bl a av Utredningen om konsumenträttsliga frågor i SOU 1995:11 Nya konsumentregler. Så till vida står det klart att det för sakrättsligt skydd krävs att överlåtaren har förlorat rådigheten över det försålda godset. Eftersom Masters kom att hyra och därmed ha fortsatt rådighet över de maskiner som bolaget sålde till N.N. i oktober 1989, erhöll denne inte då något sakrättsligt skydd för sitt förvärv. Att han erlade full betalning för maskinerna saknar betydelse såvitt nu är i fråga.

Vid tiden för N.N:s köp förhyrde Masters av Aro Bygg AB den fastighet, Såvrarp Södergård 2:63, där maskinerna fanns förvarade och användes. Det är ostridigt att fastigheten såldes i slutet av år 1990 till L & C.K. AB och att Masters träffade avtal med bolaget om fortsatt förhyrning av fastigheten. Såvitt framgår av utredningen gällde detta hyresavtal och hyresavtalet med N.N. fortfarande när Masters försattes i konkurs d 17 jan 1991 och maskinerna fanns då alltjämt kvar på fastigheten. Masters hade således då ännu rådighet över maskinerna. Att L & C.K. AB innan Masters försattes i konkurs kände till N.N:s köp av maskinerna saknar betydelse för frågan om dennes sakrättsliga skydd vid konkursutbrottet. Eftersom maskinerna inte hade traderats dessförinnan hade N.N. inte vid konkursutbrottet något sakrättsligt skydd gentemot konkursboet för sitt förvärv.

Förvaltningen av ett konkursbo handhas av konkursförvaltaren, som är behörig ställföreträdare för konkursboet och kan företa rättshandlingar med bindande verkan för boet. I förevarande fall har förvaltaren i Masters konkurs överlåtit Masters rörelse till L & C.K. AB. Överlåtelsen innefattade den maskinella utrustning som ägdes av Masters; däremot omfattades inte de maskiner som är aktuella i målet. L & C.K. AB tillträdde den överlåtna egendomen d 25 febr 1991, då Masters konkursbo flyttade från den fastighet där rörelsen bedrevs och där de i målet aktuella maskinerna lämnades kvar. Som HovR:n har funnit avskars Masters konkursbo därigenom från rådigheten över dessa maskiner, som i stället kom i L & C.K. AB:s besittning. L & C.K. AB använde maskinerna i den fortsatta verksamheten med kännedom om överlåtelseavtalet mellan Masters och N.N..

Genom att Masters konkursbo sålunda avstod från rådigheten över maskinerna fullbordades N.N:s förvärv och blev sakrättsligt skyddat mot anspråk från konkursboet.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Referenten JustR Pripp, med vilken JustR Thorsson instämde, var skiljaktig i själva saken och anförde: jag är ense med majoriteten i fråga om skälen för HD:s dom till och med det stycke som slutar "— gentemot konkursboet för sitt förvärv" men anser att domen därefter borde lyda så:

Vad nu sagts innebär att maskinerna kom att ingå som en tillgång i Masters konkursbo, utan separationsrätt för N.N.. Varken åtgärder som konkursförvaltaren kan ha företagit eller det förhållandet att maskinerna kom att bli kvar på den fastighet som L & C.K. AB ägde leder till att N.N. därefter kan ha fått sakrättsligt skydd för sitt förvärv. Överklagandet skall därför bifallas.

HD:s dom meddelades d 12 juni 1998 (mål nr T 5450/95).