Högsta Domstolen referat NJA 1998 s. 608 (NJA 1998:94)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1998 s. 608 (NJA 1998:94)
Målnummer
Ö1485-98
Avgörandedatum
1998-11-04
Rubrik
Ett aktiebolag som upplösts genom konkurs har ansetts ha rätt att ansöka om resning beträffande beslutet att försätta bolaget i konkurs.
Lagrum
13 kap. 19 § aktiebolagslagen (1975:1385)
Rättsfall
•  NJA 1974 s. 13
•  NJA 1974 s. 295
•  NJA 1979 s. 700
•  NJA 1988 s. 110
•  NJA 1996 s. 459

Sedan Stockholms TR genom beslut d 9 maj 1994 försatt W. Värdepapper Aktiebolag i konkurs lämnade Svea HovR av bolaget anförda besvär över beslutet utan bifall. Efter det att bolaget överklagat HovR:ns beslut, fann HD i beslut d 25 aug 1994 ej skäl att meddela prövningstillstånd. HovR:ns beslut skulle därför stå fast.

Konkursen avslutades d 6 juni 1995 genom avskrivning enligt 10 kap 1 § konkurslagen (1987:672).

W. Värdepapper Aktiebolag ansökte om resning. Ärendet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Johansson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: I konkursärendet ansökte Nordbanken —se HD:s beslut — slutet av år 1990.

W. Värdepapper Aktiebolag har i sin resningsansökan åberopat att Nordbankens fordran inte varit klar och förfallen. Bolaget har därvid gjort gällande att checkräkningskrediten förlängts, att kapitalskulden och räntan angetts till felaktiga belopp i betalningsanmaningen, att banken gjort en otillfredsställande kreditprövning samt att bolaget beviljats övertrasseringsrätt. Vidare har bolaget anfört att Nordbanken inte styrkt sin behörighet enligt 2 kap 6 § KL att begära bolaget i konkurs. Bolaget har till stöd för sina påståenden åberopat viss bevisning.

HD finner det inte sannolikt att de nu åberopade omständigheterna och bevisen, om de hade f9rebragts i HovR:n, skulle ha lett till att Nordbankens konkursansökan hade avslagits.

HD avslår resningsansökningen.

HD (JustR:n Lars K Beckman, Munck, Regner, Blomstrand och Håstad, referent) fattade följande slutliga beslut: W. Värdepapper Aktiebolag har i och med konkursens avslutande blivit upplöst enligt 13 kap 19.§ 1 st aktiebolagslagen (1975:1385). Som huvudregel gäller att ett upplöst aktiebolag saknar rättskapacitet. Denna regel har dock genom domstolspraxis fått vidkännas åtskilliga inskränkningar. I rättsfallet NJA 1988 s 110 har sålunda ett aktiebolags överklagande av ett beslut om försättande i konkurs ansetts skola prövas i sak utan hinder av att konkursen avslutats och att bolaget därmed upplösts under överklagandets handläggning i överinstans (jfr även bl a NJA 1974 s 13 och 295, 1979 s 700 och 1996 s 459).

1 förevarande fall har beslutet om bolagets försättande i konkurs vunnit laga kraft. De skäl som talar för att ett genom avslutande av konkurs upplöst bolag skall få föra talan i ordinär väg mot konkursbeslutet får emellertid anses göra sig gällande även i fråga om rätten att angripa beslutet genom extraordinärt rättsmedel. Hinder föreligger därför inte mot att pröva resningsansökningen.

I konkursärendet ansökte Nordbanken om att W. Värdepapper Aktiebolag skulle försättas i konkurs. Banken åberopade som grund för ansökningen att bolaget enligt 2 kap 9 § KL hade uppmanats att till banken betala en klar och förfallen skuld om ca 3 500 000 kr jämte ränta men att betalning inte hade skett. Banken anförde att skulden avsåg en checkräkningskredit som på grund av bristande säkerhet hade sagts upp till betalning i slutet av år 1990.

W. Värdepapper Aktiebolag har i sin resningsansökan åberopat att Nordbankens fordran inte varit klar och förfallen. Bolaget har därvid gjort gällande att checkräkningskrediten förlängts, att kapitalskulden och räntan angetts till felaktiga belopp i betalningsanmaningen, att banken gjort en otillfredsställande kreditprövning samt att bolaget beviljats övertrasseringsrätt. Vidare har bolaget anfört att Nordbanken, bl a på grund av att krediten upptagits av L.W. personligen,_ inte styrkt sin behörighet enligt 2 kap 6 § KL att begära bolaget i konkurs. Bolaget har till stöd för sina påståenden åberopat viss bevisning.

I den mån de nu åberopade omständigheterna och bevisen inte förebragts redan i konkursmålet kan det inte anses sannolikt att deras förebringande där skulle ha lett till annan utgång.

HD avslår resningsansökningen.

HD:s beslut meddelades d 4 nov 1998 (mål nr Ö 1485-98).