Högsta Domstolen referat NJA 1998 s. 829 (NJA 1998:123)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1998 s. 829 (NJA 1998:123)
Målnummer
Ö4522-97
Avgörandedatum
1998-12-17
Rubrik
Fråga i mål om editionsföreläggande om arbetet med att ta fram den begärda informationen utgör skäl att inte meddela editionsföreläggande. Tillika fråga om avvägning mellan bevisningens relevans och motpartens intresse av att inte lämna ut uppgifterna.
Lagrum
38 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
•  NJA 1958 s. 501
•  NJA 1977 s. 254

R.G. AB (R.G.bolaget) har kontorslokaler i Stockholm. I lokalerna är en automatisk inbrottsalarmanläggning installerad. Anläggningen förvärvades genom avtal med AB Securitas Alarm som sedermera överlåtit sina rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till Securitas Teknik AB (Securitas). Enligt avtalet skulle utryckning ske bl a när larmcentralen får en indikation på ledningsfel, exempelvis genom att den direkta ledningen mellan anläggningen och larmcentralen klipps av. Natten till d 21 jan 1993 skedde ett inbrott i lokalerna. Någon utryckning från Securitas sida ägde inte rum.

R.G.bolaget väckte vid Stockholms TR talan mot Securitas och yrkade skadestånd för den skada som bolaget drabbats av till följd av inbrottet. Bolaget gjorde gällande att Securitas förfarit vårdslöst.

I målet yrkade R.G.bolaget att TR:n skulle förelägga Securitas att förete utdrag från Securitas statuslogg avseende aktuell larmanläggning d 31 dec 1990, utdrag från statusloggen avseende övriga larmanläggningar kopplade till Securitas larmcentral natten till d 21 jan 1993, utdrag avseende R.G.bolagets larmanläggning från påkoppling d 20 jan 1993 fram till kl 01.08 d 21 jan 1993 samt utdrag från R.G.bolagets statuslogg för perioden d 17 jan 1993 till och med morgonen d 20 jan 1993. – Till stöd för yrkandet om editionsföreläggande anförde R.G.bolaget att de aktuella handlingarna kunde antas äga betydelse som bevis för att Securitas brustit i sina åligganden enligt larmavtalet och den mellan parterna gällande åtgärdsinstruktionen genom att underlåta utryckning den i målet aktuella natten. Bolaget angav att bolaget med handlingarna ville få klarlagt frekvensen av fladder och dess betydelse för frågan om det var oaktsamt att underlåta utryckning.

Securitas bestred yrkandet och anförde i huvudsak. Det ifrågasätts inte att de handlingar R.G.bolaget åberopar skulle kunna äga betydelse som bevis i målet. Securitas innehar emellertid inte de handlingar som yrkandet om editionsföreläggande avser. Visserligen innehar Securitas den information som begärs överlämnad. Informationen är emellertid lagrad på datamedium och är inte vare sig sammanställd eller sorterad på det sätt att den utan omfattande bearbetning skulle kunna överlämnas som en handling. Framtagandet av begärda handlingar förutsätter vidare tillgång till ett datasystem som, sedan Securitas bytt sådant, inte längre finns i larmcentralen.

TR:n (rådmannen Sahlström) anförde i beslut d 17 juli 1997: Skäl. Skriftliga handlingar i den mening som avses i 38 kap 2 och 4 §§ RB utgörs inte endast av skrifter i traditionell mening, dvs sådant som fästs på papper. För att en skriftlig handling skall anses föreligga krävs emellertid att viss information på något sätt finns lagrad. Att det behövs tekniska hjälpmedel för att informationen skall vara läsbar hindrar inte att det är fråga om en handling. Det är alltså tillräckligt att uppgifterna finns på t ex film, magnetband eller datamedium.

Securitas har uppgett att Securitas innehar den begärda informationen på data-medium. I enlighet med det ovan anförda föreligger därmed existerande skriftliga handlingar som Securitas har i sin besittning. Att informationen inte är sorterad eller att det krävs visst arbete med att ta fram den i läsbar form innebär inte att handlingarna inte kan vara föremål för edition. Inte heller den omständigheten att Securitas bytt datasystem kan få till följd att Securitas inte kan åläggas att förete den information som finns lagrad hos Securitas.

Securitas har inte ifrågasatt att handlingarna kan äga betydelse som bevis i målet.

Mot bakgrund av det anförda finner TR:n skäl att förelägga Securitas att förete ifrågavarande handlingar. Handlingarna bör överlämnas i form av datautskrifter. Föreläggandet skall förenas med vite.

Slut. Securitas föreläggs att vid vite om 10 000 kr inom två månader från det att Securitas fått del av detta beslut till TR:n inge datautskrifter innehållande utdrag från Securitas statuslogg avseende aktuell larmanläggning d 31 dec 1990, utdrag från statusloggen avseende övriga larmanläggningar kopplade till Securitas larmcentral natten till d 21 jan 1993, utdrag avseende R.G.bolagets larmanläggning från påkoppling d 20 jan 1993 fram till kl 01.08 d 21 jan 1993 samt utdrag från R.G.bolagets statuslogg för perioden d 17 jan 1993 till och med morgonen d 20 jan 1993.

Securitas överklagade i Svea HovR och yrkade att TR:ns beslut skulle hävas.

R.G.bolaget medgav Securitas ändringsyrkande i den delen av beslutet som avser utdrag av statuslogg från övriga larmanläggningar kopplade till Securitas larmcentral natten till d 21 jan 1993. R.G.bolaget yrkade att Securitas skulle föreläggas att utge utdrag av statusloggen endast avseende 25 stycken sådana anläggningar, förutsatt att dessa anläggningar fanns i närheten av bolagets egen. I övrigt bestred bolaget ändring.

Securitas anförde som skäl för sitt överklagande följande utöver vad som anförts i TR:n: Securitas kan inte finna att uppgifterna kan ha nämnvärd betydelse som bevis. R.G.bolaget har egentligen inte heller utvecklat på vilket närmare sätt som uppgifterna skulle ha betydelse. De uppgifter bolaget begär utlämnade innehåller uppgifter om Securitas kunders säkerhetsutrustning, säkerhetsrutiner och det säkerhetsarbete Securitas utför åt just dessa kunder. Utlämnandet av uppgifterna skulle försätta såväl Securitas som dess kunder i en säkerhetsmässigt oacceptabel situation. Flertalet av Securitas kunder skulle sannolikt inte acceptera att vara kunder i en larmcentral vars statusloggar tillsammans med samtliga andra kunders statusloggar utgör allmän handling. Ett hemlighållande av uppgiften om till vem respektive statuslogg hör skulle kräva omfattande bearbetningar.

R.G.bolaget anförde: Bolaget har redan i annat mål fått ut en statuslogg avseende natten till d 21 jan 1993, vilken således utgör en materialiserad handling från vad Securitas kallar rå-data. Vad Securitas anför om företagshemlighet förtjänar inte heller avseende. Bolaget skulle inte kunna missbruka informationen. Uppgifter, som med största sannolikhet innehåller att inga incidenter eller larmsignaler förekommit, kan omöjligen skada larmanläggningens innehavare. Kostnaderna för en avidentifiering kan, med det begränsade yrkande bolaget nu har, knappast vara överväldigande. Vad avser frågan om statusloggarnas betydelse som bevis är det Securitas som påstått att det s k fladdret inte inneburit larm och att utryckning därför inte behövt ske. Det är då angeläget för bolaget att få reda på om fladder varit frekvent vid andra tider och i andra larmanläggningar.

HovR:n (hovrättsråden Broqvist och Frideen, referent, samt tf hovrättsassessorn Höäg) anförde i beslut d 22 okt 1997: Skäl. Det sätt informationen finns lagrad på hos Securitas utgör, på av TR:n anförda skäl, ej hinder mot att handlingarna görs till föremål för edition.

Handlingarna kan inte antas bli uppenbart utan verkan som bevis i TR:ns mål. Inte heller på denna grund föreligger således skäl för ändring i TR:ns beslut.

Enligt huvudregeln i 38 kap 2 § 1 st RB är den som innehar en skriftlig handling som kan antas äga betydelse som bevis skyldig att förete den. Genom en hänvisning i paragrafens andra stycke till 36 kap 6 § samma balk behöver en handling vars företeende skulle innebära att yrkeshemlighet röjdes dock endast företes om synnerlig anledning förekommer därtill.

Undantagsregeln i 36 kap 6 § RB får anses tillämplig på sådan information som utgör företagshemlighet i dess betydelse enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (jfr NJA 1995 s 347). Lagen ger skydd för sådana kunskaper som har betydelse för en näringsidkare när han konkurrerar på marknaden med de konkurrensmedel som är förenliga med kravet på en sund konkurrens. I detta ligger att hemligheten skall ha ett ekonomiskt värde för näringsidkaren.

Bedömningen av om yrkeshemlighet föreligger skall ske utifrån uppgifternas betydelse för företaget som sådant. Vad Securitas anfört om sina kunders intresse att handlingarna ej lämnas ut saknar därför i sig betydelse. Även med beaktande av vad Securitas anfört i övrigt kan de handlingar editionsföreläggandet avser ej anses utgöra yrkeshemlighet.

HovR:n finner således ej skäl att ändra TR:ns beslut på annat sätt än som föranleds av bolagets medgivande.

Slut. HovR:n ändrar TR:ns beslut endast på så sätt att den dag då det meddelade föreläggandet senast skall fullgöras bestäms till d 30 dec 1997, och att skyldigheten att inge datautskrifter av statusloggar avseende andra larmanläggningar än bolagets egen begränsas till att avse 25 stycken.

Securitas (ombud advokaterna A.C. och J.S.) överklagade och yrkade att HD skulle ogilla R.G.bolagets yrkande om editionsföreläggande. Securitas hemställde att HovR:ns beslut skulle ändras i vart fall på så sätt, att tidpunkten för efterkommande av föreläggandet bestämdes till två månader efter det att HD avgjort målet.

R.G.bolaget (ombud jur kand U.J.) medgav att tidpunkten för efterkommande av föreläggandet bestämdes i enlighet med vad Securitas angett men bestred i övrigt ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Arvefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Målet i HD rör frågan om Securitas skall föreläggas att förete datautskrifter innehållande utdrag av Securitas’ statuslogg avseende den hos R.G.bolaget installerade larmanläggningen dels för d 31 dec 1990, dels för perioden från påkoppling av anläggningen d 20 jan 1993 till d 21 jan 1993 kl 01.08, dels för perioden d 17 jan-20 jan 1993 på morgonen. Vidare gäller målet om Securitas skall åläggas att tillhandahålla sådana utdrag för natten till d 21 jan 1993 beträffande 25 andra larmanläggningar kopplade till Securitas’ larmcentral den natten. För det fall beslutet om editionsföreläggande inte upphävs, har Securitas framställt yrkande i frågan om hur beslutet skall vara utformat i vad det avser den tidpunkt som föreläggandet senast skall efterkommas.

Som domstolarna anfört utgör det förhållandet att de aktuella uppgifterna är lagrade på data inte hinder att utskrifter avseende uppgifterna görs till föremål för edition. Det är ostridigt att den efterfrågade informationen kan antas äga betydelse som bevis. På de av HovR:n anförda skälen får anses att ett efterkommande av föreläggandet inte skulle innebära att Securitas uppenbarar sådan yrkeshemlighet som avses i 36 kap 6 § andra meningen RB.

Securitas har anfört att ett efterföljande av editionsföreläggandet skulle innebära att bolaget tvingas utföra en sådan kvalificerad bearbetning och sortering av det material som innefattar den efterfrågade informationen att detta skulle gå utöver vad som avses med ett föreläggande enligt 38 kap 2 § RB samt att angivna arbete skulle medföra en betydande tidsutdräkt. Till utveckling härav har Securitas anfört att informationen finns i form av obehandlade s k rådata lagrade på olika datamedier och att den datorutrustning som används för sådana datamedier inte längre brukas eller förekommer i Securitas’ larmcentral. Securitas har gjort gällande att det skulle krävas en arbetsinsats av en kvalificerad medarbetare under cirka en månads tid för att sortera och bearbeta uppgifterna.

Vad Securitas nu har anfört om arbetet med att ta fram informationen kan inte anses innebära en sådan kvalificerad hantering av materialet att det utgör hinder att meddela ett editionsföreläggande (jfr Reuman i juridisk Tidskrift 1989-90 s 8 f). Vad Securitas i övrigt anfört på denna punkt är inte i sig skäl att inte förelägga bolaget att förete de begärda handlingarna.

Securitas har i anslutning till vad bolaget i övrigt åberopat anfört att de av Securitas åberopade skälen för att inte lämna ut informationen är av sådan styrka att vad R.G.bolaget kan uppnå i bevishänseende genom att få tillgång till uppgifterna inte är tillräckligt för att ålägga Securitas att tillhandahålla de begärda handlingarna.

Av ordalydelsen i 38 kap 2 § RB framgår inte att det vid tillämpning av lagrummet skall ske en avvägning mellan utsikterna till att vad editionssökanden önskar bevisa skall komma att tillmätas relevans och motpartens intresse att inte nödgas lämna ut en efterfrågad handling, men i praxis synes detta slag av avvägning ha förekommit (jfr NJA 1977 s 254).

R.G.bolaget har anfört att de begärda utskrifterna av statusloggen kommer att kunna belysa huruvida det som Securitas benämner "fladder" har förekommit vid andra tillfällen avseende R.G.bolagets anläggning än natten till d 21 jan 1991 – t ex d 31 dec 1990 när ett inbrottsförsök ägde rum hos bolaget – och om det registrerades liknande signaler från andra larmanläggningar under nu aktuell natt. Med hänsyn till att Securitas till stöd för sitt bestridande av påståendet att bolaget har varit vårdslöst åberopat bl a förekomsten av "fladder" hänförligt till R.G.bolagets larmanläggning får den av R.G.bolaget efterfrågade informationen anses ha sådan relevans i bevishänseende att vad Securitas härutinnan anfört inte utgör tillräckliga skäl att upphäva det meddelade föreläggandet.

Med hänsyn till det anförda skall det meddelade editionsföreläggandet ändras endast i fråga om den tid inom vilken det skall ha efterkommits. På grund av R.G.bolagets medgivande skall Securitas’ yrkande på denna punkt bifallas.

HD:s avgörande. HD ändrar HovR:ns beslut endast på så sätt, att den dag då det meddelade editionsföreläggandet senast skall efterkommas bestäms till två månader räknat från dagen för HD:s beslut.

HD (JustR:n Lind, Nyström, Victor, Pripp och Lundius, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 17 dec 1998 (mål nr Ö 4522-97).