Högsta Domstolen referat NJA 1999 s. 229 (NJA 1999:31)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1999 s. 229 (NJA 1999:31)
Målnummer
Ö3866-98
Avgörandedatum
1999-05-04
Rubrik
Underåriga barn har genom sin moder ansökt om resning i faderskapsmål under åberopande av att modern ändrat de uppgifter som hon lämnat i faderskapsmålet. Fråga om tillämpning av ettårsfristen enligt 58 kap 4 § 2 st RB.
Lagrum
58 kap. 4 § 2 st. rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
•  NJA 1985 s. 358
•  NJA 1986 s. 95
•  NJA 1997 s. 764

(Jfr 1986 s 95)

Stockholms TR förklarade genom dom d 30 april 1986 att M.J. var fader till A.I. född d 13 juni 1983, och B.I. född d 7 sept 1984. I målet fördes barnens talan av deras moder Z.I. såsom ställföreträdare. För M.J. var god man förordnad.

Från barnens sida anfördes i målet bl a: Z.I. och M.J. träffades första gången när M.J. var på tillfälligt besök i Sverige 1980. Han bodde då i USA. Z. hälsade därefter vid något tillfälle på M.J. i USA. I slutet av 1981 flyttade Z. till M.J. i USA. De sammanbodde under äktenskapsliknande former till i början av januari 1984 då Z. återvände till Sverige.

Z.I. hördes under sanningsförsäkran och uppgav bl a: M.J. och hon sammanbodde under äktenskapsliknande former från slutet av 1981 till d 6 jan 1984. De hade ett regelbundet samliv. M.J. lovade henne mycket men löftena infriades aldrig. Z. trivdes inte i USA. Hon hade inte något umgänge och kände sig mycket isolerad, vilket berodde på att hon av M.J. förbjöds att umgås med folk liksom att ha kontakt med släkten i Sverige. Hennes längtan efter mor och syskon var anledningen till att hon och A. återvände till Sverige. De blev osams när M.J. inte ville flytta med dem till Sverige. Hon hade inte samlag med annan man än M.J. under åren 1982, 1983 och 1984. De sammanbodde vid tiden för J:s födelse och M.J. tvivlade aldrig på att han skulle vara far till henne. Det är omöjligt att annan man kan vara far till barnen.

TR:n anförde i domskälen: TR:n finner anledning sätta tilltro till Z.I:s uppgifter. Det får därför genom hennes uppgifter anses ha blivit styrkt att hon under tid då barnen avlats haft samlag endast med M.J.. På grund härav och då det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att A. och B. avlats av M.J. skall denne förklaras vara far till båda barnen.

I ansökan som inkom till Svea HovR d 17 mars 1998 sökte A.I. och B.I. genom sin moder Z.I. som ställföreträdare om resning i faderskapsmålet. Som grund för ansökningen anförde de: Under åren 19801986 sammanlevde Z.I. med T.F. – de första åren i USA – och det är T.F. som är far till dem. För att inte försvåra T.F:s möjligheter att bli svensk medborgare uppgav deras mor inför berörda svenska myndigheter och inför TR:n en påhittad person, M.J., som far till dem.

HovR:n (hovrättsråden Rosenberg och Bergkvist, referent, samt tf hovrättsassessorn Lars-Åke Johansson) anförde i beslut d 11 sept 1998: Enligt 58 kap 4 § 2 st RB skall en ansökan om resning i ett tvistemål, oavsett om denna grundas på falsk utsaga eller nya omständigheter (58 kap 1 § 1 st 2 resp 3 samma balk), göras inom ett år från det att sökanden erhöll kännedom om det förhållande på vilket ansökningen grundas. Med att parten själv fått kännedom om förhållandet jämställs i rättspraBis i princip att behörig ställföreträdare för parten har fått sådan kännedom; se NJA 1985 s 358. Undantag har emellertid gjorts i en situation där resningsansökningen föranletts av att parten fått kännedom om att hennes ställföreträdare vid rättegången hade lämnat medvetet oriktiga uppgifter i strid mot vad som fick antas vara partens intressen (se NJA 1986 s 95).

Z.I. var vid tidpunkten för TR:ns dom i faderskapsmålet behörig ställföreträdare för sina döttrar A. och B. och är det alltjämt. Resningsansökan kom in till HovR:n d 17 mars 1998. Sökandenas ställföreträdare hade då i mer än ett år haft kännedom om de förhållanden på vilka ansökningen grundas. Enligt huvudregeln har följaktligen inte deras ansökan om resning gjorts inom rätt tid, och eftersom de i resningsärendet företräds av Z.I. såsom legal ställföreträdare är inte omständigheterna sådana att det synsätt som ligger till grund för det nyssnämnda avgörandet år 1986 kan vinna tillämpning.

Den nu gjorda resningsansökningen kan på anförda skäl inte upptas till prövning.

HovR:ns avgörande. HovR:n avvisar resningsansökningen.

A.I. och B.I. (ombud advokaten P.S.) överklagade och yrkade att resningsansökningen skulle tas upp till prövning. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Gauffin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 58 kap 4 § RB skall en ansökan om resning i tvistemål göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökningen grundas på. t det fall sökanden företräds av behörig ställföreträdare räknas tidsfristen från den dag denne erhållit sådan kännedom. HD har i rättsfallet NJA 1986 s 95 gjort undantag från sagda huvudregel i fall där ställföreträdaren medvetet lämnat oriktiga uppgifter i strid mot vad som fick antas vara i partens intresse. Tidsfristen har då i stället räknats från den dag sökanden erhållit vetskap om förhållande varpå ansökningen grundas.

I nyss nämnda fall ansökte parten själv om resning. I förevarande resningsärende företräds sökandena, två minderåriga barn, i stället av sin mor såsom legal ställföreträdare. Det var också hon som företrädde barnen i det faderskapsmål i vilket resning sökts. I en situation som den förevarande, när sökandena företräds av sin legala ställföreträdare och det är osäkert om sökandena alls känner till de förhållanden varpå ansökningen grundas, kan någon tidsfrist inte beräknas utifrån sökandenas vetskap. Sökandena bör emellertid, även i detta fall, vara oförhindrade att åberopa de uppgifter som deras mor nu har lämnat. HovR:n borde alltså ha tagit upp resningsansökningen till prövning. HovR:ns avvisningsbeslut skall därför undanröjas.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns avvisningsbeslut och förordnar att resningsansökningen skall tas upp på nytt i HovR:n.

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, Nyström, Westlander och Victor, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Frågan i målet gäller om A.I:s och B.I:s ansökan i HovR:n om resning gjorts inom föreskriven tid.

I mål om faderskap till barn har barnet ett grundläggande rättsligt intresse av att faderskapsfrågan blir avgjord på ett materiellt riktigt sätt. Enligt 58 kap 4 § 2 st RB skall ansökan om resning i tvistemål, som grundas på falsk utsaga eller på omständighet eller bevis som inte tidigare har förebragts, göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som åberopas. I fall då sökanden företräds av ställföreträdare räknas tidsfristen i princip från det att denne har erhållit sådan kännedom (se NJA 1985 s 358, som gällde faderskapsmål). I rättsfallet NJA 1986 s 95, som också rörde faderskapsmål, har emellertid tidsfristen, när ställföreträdaren medvetet har lämnat oriktiga uppgifter i strid mot vad som fick antas vara partens intressen, ansetts inte böra beräknas med utgångspunkt från ställföreträdarens vetskap om rätta förhållandet. Sökanden ansågs därför i det fallet oförhindrad att åberopa de uppgifter som hennes tidigare ställföreträdare senare lämnat och som hon fått kännedom om mindre än ett år före det att hon ansökte om resning.

I nu förevarande fall har Stockholms TR:s dom, vari M.J. förklarades vara fader till A.I. och B.I. grundats på de uppgifter som Z.I. i egenskap av ställföreträdare för barnen lämnade i målet. I resningsärendet åberopas att Z.I. i TR:n av vissa skäl uppgav en påhittad person som fader till barnen samt att hon under åren 1980-1986 sammanlevde med en annan, angiven man och att denne är barnens fader.

Förhållandena i det nu aktuella fallet skiljer sig från dem som förelåg i 1986 års rättsfall genom att barnens talan även i resningsärendet förs av deras moder Z.I. som ställföreträdare. Den omständigheten bör emellertid inte leda till att de skall vara bundna av hennes vetskap om det rätta förhållandet. Att barnen själva må ha känt till vad Z.I. nu uppgett får, med hänsyn till att de alltjämt är underåriga, också anses sakna betydelse. Barnen är alltså oförhindrade att i resningsmålet åberopa de uppgifter som Z.I. numera har lämnat.

På grund av det anförda skall HovR:ns avvisningsbeslut undanröjas.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns avvisningsbeslut, i följd varav resningsansökningen skall tas upp till behandling av HovR:n.

HD:s beslut meddelades d 4 maj 1999 (mål nr Ö 3866-98).