Högsta Domstolen referat NJA 1999 s. 339 (NJA 1999:48)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 1999 s. 339 (NJA 1999:48)
Målnummer
Ö1554-96
Avgörandedatum
1999-06-09
Rubrik
Fråga hur klyvning av en fastighet med jord- och skogsbruksdrift bör ske. 3 kap 1 och 5-7 §§ samt 11 kap 7 § FBL.
Lagrum
•  3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
•  3 kap. 5 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
•  3 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
•  3 kap. 7 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
•  11 kap. 7 § fastighetsbildningslagen (1970:988)

Egendomen Sinclairsholm består av fastigheterna Gumlösa 21:1 och 21:6, Rommestorp 3:14 samt Sinclairsholm 1:2. Sinclairsholm ägs av J.B. till 79/100, av I.B. till 1/100 och av U.W. till 20/100. U.W. äger dessutom ensam fastigheten Gumlösa 5:2.

Fastighetsbildningsmyndigheten i nordöstra Skånes lantmäteridistrikt (FBM) beslöt d 21 okt 1993 om sammanläggning av de fyra fastigheter som utgör Sinclairsholm. FBM beslöt samtidigt att den nybildade fastigheten skulle klyvas i två lotter om vardera två skiften, nämligen lotten A (skiftena Al och A2) gemensamt för J. och I.B. om 787,8 ha och lotten B (skiftena Bl och B2) för U.W. om 194,8 ha. Klyvningsbeslutet innefattade också vissa servitutsåtgärder. Vid förrättningen diskuterades två huvudförslag till klyvning, dels ett alternativ B som förordades av J. och I.B. och dels ett alternativ W som förordades av U.W.. FBM:s beslut ansluter sig till ett under förrättningen framlagt kompromissalternativ K.

Som skäl för beslutet om klyvning anförde FBM i huvudsak: FBM har ingen frihet att genomföra en klyvning, som ej är förankrad hos någon av parterna. Finns två klyvningsförslag, väljer FBM det förslag som bäst överensstämmer med reglerna i 11 kap FBL. Justeringar av detta förslag kan endast ske i samråd med förslagsställaren och då i huvudsak för att undvika anomalier, som kan medföra att fastighetsregistermyndigheten ej kan registrera fastighetsbildningsbeslutet. – Samråd har under hela handläggningen skett med målsättningen att finna ett samfällt förslag. I de fall samråd ej medfört att det bästa klyvningsförslaget jämkats kvarstår oenigheten, och den får då lösas med stöd av bestämmelserna om fastighetsreglering efter det att klyvningslotterna registrerats. – FBM har samrått med länsstyrelsens lantbruksenhet och därvid stärkts i sin uppfattning att klyvningsalternativen B, W och K alla medger lantbruksföretag, som kan drivas på ekonomiskt godtagbara villkor.

FBM:s beslut överklagades i Kristianstads TR, fastighetsdomstolen, av såväl J.B. och I.B. som U.W..

J.B. och I.B. yrkade att FBM:s beslut skulle ändras så att klyvning skedde enligt det hos FBM redovisade alternativet B och att deras klyvningslott erhöll mantal även från Hälleberga och Rommestorp.

U.W. bestred J. och I.B:s yrkanden och yrkade å sin sida att klyvningen skulle genomföras i första hand enligt det hos FBM redovisade alternativet W och i andra hand enligt FBM:s beslut. J. och I.B. bestred U.W:s yrkanden.

Makarna B anförde till utvecklande av sin talan bl a: J.B. och U.W. är barn till C.B.. Denne skänkte Sinclairsholm till sina fem barn. Gåvobrevet innehöll vissa villkor, bl a att egendomen ej fick bli föremål för klyvning eller försäljning på offentlig auktion. Egendomen omfattar 957 ha, varav ca en tredjedel utgör jordbruksmark och ca två tredjedelar skogsmark. Den är av riksintresse från såväl kultur- som natursynpunkt och måste klyvas med varsamhet. J.B. arrenderar sedan flera år tillbaka egendomen. Numera äger han 79 procent, I.B. 1 procent och U.W. 20 procent av Sinclairsholm. Han har önskat förvärva även U.W:s andel, men hon har inte velat sälja den. Lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter är tillämplig, och J.B. har av delägarna utsetts till ställföreträdare.

(BILD)

Klyvning enligt makarna B:s förslag

Stora lotten (makarna B)

Mindre lotten, streckad (U.W.)

(BILD)

Klyvning enligt U.W:s förslag (såsom det justerats i HovR:n)

Stora lotten (makarna B)

Mindre lotten, streckad (U.W.)

U.W. har hos FBM ansökt om dels sammanläggning och klyvning av Sinclairsholm, dels sammanläggning av hennes klyvningslott med hennes fastighet Gumlösa 5:2. Vid Hässleholms TR har I.B. anhängiggjort ett ärende angående försäljning av Sinclairsholm på offentlig auktion. Ärendet har förklarats vilande i avbidan på att klargörande föreligger i klyvningsmålet. Sedan FBM ifrågasatt om klyvningsansökningen kunde upptas till prövning med hänsyn till gåvobrevets bestämmelser, förklarade J. och I.B. att de biträdde U.W:s ansökan om klyvning under förutsättning att hennes äganderätt till Gumlösa 5:2 inte tilläts påverka prövningen av klyvningsärendet. FBM:s beslut i ärendet vilar på den uppenbara felbedömningen att myndigheten vid prövningen tagit hänsyn till Gumlösa 5:2. Detta strider mot de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap 1 § FBL. Bestämmelserna i nämnda lagrum har till syfte att motverka en onödig splittring av fastighetsbeståndet för tillfälliga behov. – FBM har inte heller beaktat de särskilda bestämmelserna beträffande jordbruk och skogsbruk i 3 kap 5-7 §§ FBL, eftersom skiftet B1 inte är ändamålsenligt från vare sig jordbruks- eller skogsbrukssynpunkt. Beslutet om klyvning strider även mot bestämmelserna om båtnadsprövning i 5 kap 4 och 6 §§ FBL. FBM har helt förbisett den negativa inverkan som beslutet innebär för såväl lotten A som lotten B. Det är absurt att klyvningen skall resultera i fyra skiften, Al, A2, Bl och B2, i stället för två klyvningslotter i vardera ett skifte. Det senare är det naturliga och ger högst fastighetsvärde för både lotten A och lotten B. – När U.W. begärt att få ut sin del av egendomen har J. och I.B. inte ansett att de kan motsätta sig denna begäran. Det är då ytterst angeläget att en klyvning av Sinclairsholm sker så skonsamt som möjligt för att i görligaste mån efterleva intentionerna i gåvobrevet. – FBM har inte motiverat varför den anser alternativet K vara den bästa lösningen. Vidare har FBM förbisett att skiftet Bl saknar brukningscentrum. – I sitt beslut har FBM ansett att s k sociala hänsyn bör tas till U.W. och tydligen godtagit hennes uppfattning att det vore en olägenhet för henne att inte få sin lott utlagd i anslutning till Gumlösa 5:2. Det måste understrykas att endast omständigheter som hon anfört i egenskap av delägare i klyvningsfastigheterna kan beaktas och inte sådant som sammanhänger med hennes ägande av Gumlösa 5:2. – FBM har inte heller motiverat varför J. och I.B:s klyvningslott inte skall erhålla mantal från Hälleberga och Rommestorp. – Enligt FBM:s beslut är skiftet Bl av U.W:s klyvningslott beläget mycket nära Sinclairsholms huvudbyggnader, och skiftet saknar naturliga gränser. Det utgör en onaturlig ö om 22 ha mitt i J. och I.B:s klyvningslott. En sådan fastighetsbildning medför olägenheter både från arronderingssynpunkt och skogsvårdssynpunkt. Praktiska problem och tvister kan uppstå beträffande såväl diken som vägar. Vidare spolieras lämplig planering av jakten. – Skiftet A2 saknar naturligt brukningscentrum. – Hela egendomens marknadsvärde kommer att sjunka. – Sammantaget är olägenheterna av sådant slag att en klyvning enligt FBM:s beslut är olämplig. Fastighetsbildningen bör ske enligt det alternativ som vållar minst olägenhet. Vid denna bedömning är det av underordnad betydelse vem som bor på de olika fastigheterna, eftersom fastighetsindelningen skall bestå i generationer. FBM har tagit hänsyn till rent personliga önskemål, då Gumlösa 5:2 fått inverka på lottläggningen. En klyvning i enlighet med alternativ B är lämpligare utformad med hänsyn till Sinclairsholms brukningscentrum. – Även det av U.W. förordade alternativet W är en olämplig fastighetsbildning. Särskilt kan framhållas den smala korridor som uppkommer väster om U.W:s klyvningslott. Ej heller alternativ W ger klyvningslotterna naturliga gränser. Alternativet har samma inverkan på marknadsvärdet och jakten som FBM:s alternativ, och det kan också ge upphov till allehanda tvister.

U.W. anförde till stöd för sin talan bl a: J. och I.B.:s beskrivning av hur klyvningsförfarandet startades är ej riktig. Efter en förhandling mellan parterna träffades en skriftlig överenskommelse mellan dem angående J. och I.B:s biträdande av klyvningsansökningen. Överenskommelsen innehöll inte någon begränsning med avseende på Gumlösa 5:2. Sedan överenskommelsen träffats, skrev J. och I.B. på ansökningen till FBM. – U.W. bestrider J. och I.B:s yrkande om klyvning enligt alternativ B på följande grunder.

1. Alternativet innebär att U.W:s lott blir en icke bärkraftig skogsfastighet. 2. Det medför en orättvis fördelning av mark bevuxen med gran och mark bevuxen med ädellöv. 3. Alternativet medför vidare för U.W:s del dels behov av omgradering, dels en oacceptabel likvidavräkningssituation, där U.W. nödgas betala ett oproportionerligt högt belopp. Nettoavkastningen äts upp av ståndskogslikviden. 4. Det medför dessutom att någon samarrondering inte sker med Gumlösa 5:2. – Eftersom U.W:s lott inte blir ekonomiskt bärkraftig i vare sig ett långsiktigt eller kortsiktigt perspektiv, är alternativet olämpligt och strider mot bestämmelserna i dels 11 kap 1 § jämförd med 3 kap 1 och 5 §§ FBL, dels 11 kap 8 § FBL. När U.W. förvärvade Gumlösa 5:2, ägde hon en 20-procentig andel av marken runt fastigheten. Hon hade därför möjlighet att påverka sin närmiljö. Alternativ B ger henne inte denna möjlighet. – Till stöd för alternativ W kan följande anföras. U.W:s lott blir en renodlad skogsfastighet, som får ekonomisk bärkraft. Alternativ W står i god överensstämmelse med kraven i 11 kap 1 § jämförd med 3 kap 1 och 5-7 §§ FBL. Det innebär en rättvis fördelning mellan gran och ädellöv samt medför inga negativa konsekvenser vid likvidavräkningen. Vidare åstadkommes en lämplig samarrondering med Gumlösa 5:2. Något brukningscentrum med ekonomibyggnader behövs inte. Det skulle snarare utgöra en ekonomisk belastning. Även i övrigt innebär alternativ W en lämplig arrondering. Det bestrids att alternativet är olämpligt från jaktsynpunkt. Avståndet från U.W:s lott till huvudbyggnaderna på Sinclairsholm utgör ingen olägenhet. Brukningscentrum på Sinclairsholm ligger närmare andra fastigheter. Det ligger även nära allmänna vägar och kyrka. På grund av det anförda hävdar U.W. att alternativ W står i överensstämmelse med allmänna lämplighetskrav och med innehållet i 11 kap 7 § FBL.

TR:n (rådmännen Odencrants och Nilsson, fastighetsrådet Möree samt nämndemännen J.sson och Persson) anförde i utslag d 8 juli 1994: Vittnesförhör har på J. och I.B:s begäran hållits med skogsvårdsassistenten S.T. och på U.W:s begäran med f d skogsdirektören S.F. och f d överjägmästaren G.E..

S.T. har bl a uppgett: Skogsbruksplan över klyvningsfastigheten upprättades av Skogsvårdsstyrelsen år 1990. Därefter gjorda utstämplingar av ädellövskog har utförts av styrelsens personal, som också fortlöpande granskat och kontrollerat avverkningsuttagen. – Ädellövskogen inom Sinclairsholm är av en för trakten osedvanligt hög kvalitet. De delar som enligt klyvningsalternativen B och K skulle komma att tillhöra U.W:s klyvningslott domineras av bokskog (ca 76 ha). Den har nått så hög ålder att det är lämpligt att omgående inleda föryngringsavverkning. Detta kommer att innebära en hög ekonomisk avkastning. – Klyvningsalternativet K skulle medföra ett separat skifte på ca 22 ha omkring U.W:s bostadsfastighet Gumlösa 5:2. En sådan fastighetsindelning är direkt olämplig. – I den graderingsvärdering som utförts värderas bokskog och ordinär lövskog tillsammans, medan ekskog utgör en egen värderingsenhet. Ädellövskogen och den ordinära lövskogen bör emellertid värderas var för sig. P-30-priset bör dessutom vara högre än 175 kr för bok och ek. Då U.W:s klyvningslott i alternativen B och K domineras av bokskog, är graderingsvärdet sannolikt satt för lågt.

S.F. har i huvudsak uppgett: Klyvningsalternativen B och K skulle ge U.W:s klyvningslott en låg andel granskog och en stor andel likåldrig gammal bokskog. Huvuddelen av bokskogen bör vara avvecklad inom 15-20 år för att allvarlig kvalitetsförsämring skall kunna undvikas. Efter avvecklingen kommer höga skötselkostnader i storleksordningen 25 000 kr/ha under en 20årsperiod. Något avverkningsnetto kan inte påräknas från den nya skogen förrän vid 50-årsåldern. Bokskogen är inte heller av den godhetsgraden att man kan förvänta sig god virkeskvalitet. Detta framgår av utfallet från senare års avverkningar på Sinclairsholm, då utbytet av sortiment bättre än massaved varit mindre än 25 procent och av boktimmer endast 4 procent. Bokskogens nettoavkastning blir då mycket låg. Den tredjedel av arealen som är bevuxen med granskog och som kan ge långt större andel välbetalade sortiment till betydligt lägre avverknings- och skötselkostnader får svara för hela skogsbrukets ekonomi på U.W:s klyvningslott. – Eftersom granskogen nästan helt är i yngre åldrar, kommer ekonomin i skogsbruket att svänga våldsamt och under decennier vara omöjlig. – Klyvningsalternativ W skulle ge U.W:s klyvningslott en större andel granskog med en sådan åldersfördelning att dess avkastning kommer att vara uppe i god nivå om ca 15 år. Endast ca 20 ha ädellövskog behöver föryngras under de närmaste 20 åren. Skogsbruket kommer att ge enjämn och under 20 år sakta stigande nettoavkastning, som kommer att kunna behållas på uppnådd nivå även på sikt. – Eftersom kombinationen låg andel granskog och en stor andel likåldrig gammal bokskog är ekonomiskt förödande, kan varken alternativ B eller K ge U.W:s klyvningslott förutsättningar för ett på lång sikt tillnärmelsevis bärkraftigt skogsbruk. Däremot kan alternativ W ge henne en klyvningslott, som möjliggör ett ekonomiskt bärkraftigt skogsbruk. Det är alltså det enda möjliga av de tre alternativen. – Vid den bestämning av graderingsvärdena som legat till grund för FBM:s beräkningar har priset per skogskubikmeter av träd med 30 cm brösthöjdsdiameter satts alldeles för högt för bok och ordinärt löv jämfört med gran. Härtill kommer att gradering efter de normer som användes även vid rätta ingångsvärden på priserna resulterar i för höga värden på bokskog. En oriktig relation mellan gran och bok spelar liten roll i alternativ W, då andelen granmark inom U.W:s klyvningslott blir nära 20 procent av hela Sinclairsholms granmarker. Om alternativen B eller K skulle genomföras, måste omgradering ske. – I de båda sistnämnda alternativen skulle U.W. också få långt mer än 20 procent av skogens nuvärde på sin lott, vilket kommer att medföra en stor ståndskogslikvid. Denna likvid kan inte betalas genom omedelbara stora virkesuttag. All granskog är ung, och bokskogen kan endast avvecklas i den takt föryngring infinner sig. Därigenom kan U.W. råka i en mycket besvärlig ekonomisk situation.

G.E. har i allt väsentligt bekräftat de uppgifter som lämnats av S.F.. Han har därutöver särskilt framhållit att den graderingsmodell som använts och som grundas på erfarenheter från barrskog är omöjlig att tillämpa för ädellövskog.

Fastighetsdomstolen har hållit syn på i målet aktuella delar av Sinclairsholm.

Skäl. För prövning i fastighetsdomstolen föreligger klyvningsalternativen K, B och W.

De i 3 kap FBL stadgade lämplighetsvillkoren gäller för en vid klyvning nybildad fastighet på samma sätt som för fastighet som nybildas genom avstyckning.

Av främst S.F:s och G.E:s vittnesmål framgår att såväl alternativen K som B ger upphov till en klyvningslott för U.W., som med hänsyn till sammansättningen i skogsmarken inte lämpar sig för uthålligt skogsbruk. Följaktligen uppfyller dessa alternativ inte lämplighetsvillkoret i 3 kap 1 § FBL.

Om klyvningen skulle genomföras enligt alternativ W, erhåller U.W. en lott, som väl kan godtagas i fråga om skogsmarkens sammansättning. Hennes lott innehåller emellertid därjämte 23,3 ha åker och 7,3 ha betesmark. Huvuddelen av åkermarken bör – såvitt fastighetsdomstolen kunnat bedöma vid synen – hänföras till den bättre jorden inom klyvningsfastigheten. Till denna klyvningslott hör inga byggnader. Det förhållandet att U.W. äger Gumlösa 5:2, som i detta alternativ blir belägen inom hennes klyvningslott, har ingen betydelse för jordbruket, eftersom denna fastighet är en ren bostadsfastighet utan ekonomibyggnader. Att nybilda en kombinerad jord- och skogsbruksfastighet med denna omfattning av inägorna utan tillgång till något som helst brukningscentrum strider enligt fastighetsdomstolens uppfattning mot bestämmelserna i såväl 3 kap 1 § som 3 kap 5 § FBL.

Av det anförda framgår att inget av de för prövning föreliggande klyvningsalternativen uppfyller i 3 kap FBL stadgade krav på nybildad fastighets lämplighet.

FBM:s samtliga beslut skall sålunda undanröjas och den inledda förrättningen inställas.

Fastighetsdomstolens avgörande. Fastighetsdomstolen undanröjer fastighetsbildningsmyndighetens samtliga beslut och förklarar förrättningen inställd.

Parterna å ömse sidor överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge. U.W. yrkade att HovR:n skulle fastställa FBM:s beslut om sammanläggning och förordna om klyvning av den sammanlagda fastigheten enligt alternativ W med viss justering.

Makarna B yrkade även de att HovR:n skulle fastställa beslutet om sammanläggning men bestred i övrigt bifall till U.W:s talan och yrkade å sin sida helt bifall till sin talan vid TR:n.

HovR:n (f d hovrättsrådet Eilard, hovrättsrådet Agneta Ohlsson, referent, fastighetsrådet Landin och hovrättsassessorn Adelswärd) anförde i utslag d 19 febr 1996:

U.W. har till stöd för klyvningsalternativet W åberopat i allt väsentligt detsamma som för hennes del antecknats i TR:ns utslag samt vidare anfört: Klyvningsalternativet W leder till bildandet av två var för sig varaktigt ekonomiskt bärkraftiga fastigheter. Det är det enda av de båda alternativen som i fråga om den mindre klyvningslotten uppfyller kravet i sådant hänseende enligt 3 kap 1 § FBL. I vart fall får den mindre klyvningslotten en bättre ekonomisk bärkraft än enligt alternativ B. Alternativ W leder också till en rättvisare fördelning av skogsbeståndet på klyvningsfastigheten. Det finns inget lagligt krav att en klyvningslott skall tilldelas mark av alla de på klyvningsfastigheten ingående ägoslagen. Hennes lott enligt alternativ W blir en renodlad skogsbruksfastighet och saknar behov av ett brukningscentrum. Med hänsyn till lottens belägenhet runt den henne tillhöriga fastigheten Gumlösa 5:2 och till att hennes ansökan hos FBM även syftar till att lägga samman denna med lotten kan dock som ett extra plus vid lämplighetsbedömningen noteras att fastigheten efter avslutad fastighetsbildning kommer att innehålla ett bostadshus av god standard samt åbyggnader lämpade som garage eller förråd. En klyvning enligt alternativ W medför vidare inte några krav på omgradering och ger en rimligare fördelning av ståndskogslikviderna. Den mindre lotten enligt alternativ B lämpar sig inte för uthålligt skogsbruk. Lotten innehåller en oproportionerligt stor andel bokskog, vilken – då den till ca 80 procent är så gott som avverkningsmogen – också kommer att leda till att hon får utge en betydande ståndskogslikvid. Bokskogen kommer visserligen att inledningsvis ge ett stort intäktsflöde under 10-15 år men blir därefter under lång tid olönsam. Granskogen på lotten är inte avverkningsmogen förrän 10-15 år senare. Skogens extrema fördelning i åldersklasser och i trädslag med olika omloppstider och lönsamhet leder till återkommande långvariga ekonomiska svackor, den första efter 15-20 år och en följande 30-40 år senare. Lotten omfattar också 14 hektar mossmark, som vegetationsmässigt avviker från normal skogsmark och där avverkningsmöjligheterna är kraftigt försvårade. På ett område om sju hektar (Hälleberga backe) är förutsättningarna för ett normalt skogsbruk vidare begränsade av kulturhistoriska hänsyn. En fastighetsbildning i enlighet med alternativ B leder således till att U.W. erhåller en lott, på vilken skogsbruket på sikt inte ger ett godtagbart ekonomiskt utbyte. Byggnaderna på Axeltorp motsvarar varken lågt ställda krav på permanentboende eller rimliga krav på ekonomibyggnader. Med hänsyn till det stora behovet av genomgripande ombyggnad, renovering och reparation innebär dessa byggnader snarast en ekonomisk belastning. En klyvning enligt alternativet W ger däremot U.W. en lott med i stort sett samma fördelning mellan gran och lövträd som klyvningsfastigheten och en jämnare fördelning i åldersklasser. Till följd härav uppstår inte några ekonomiska svackor av betydelse och riskspridningen blir rättvisare. Alternativ W kan inte anses medföra någon olämplig arrondering av den större lotten. Från skogsbrukssynpunkt är det inte någon olägenhet för denna om klyvning sker enligt alternativ W, och den får därigenom också behålla den inägomark som för närvarande brukas. Lotten kommer vidare att bibehålla mantal i Hälleberga och Rommestorp. Beträffande jakten uppkommer inte någon olägenhet vid en klyvning enligt alternativ W. Jakten är redan nu utarrenderad i en östlig och en västlig del. Inte heller på annat sätt medför en klyvning enligt alternativ W någon olägenhet för den större lotten. – Klyvningsfastighetens totala graderingsvärde är 21 644 000 kr och U.W:s andel därav 4 333 000 kr. En klyvning enligt alternativ W ger henne en lott med ett sammanlagt graderingsvärde om 4 217 963 kr eller ca 115 000 kr mindre än som skall tillkomma henne. Hon samtycker till detta avsteg från graderingsvärdet.

Makarna B har till stöd för klyvningsalternativet B i allt väsentligt åberopat detsamma som för deras del antecknats i TR:ns utslag samt vidare anfört: En klyvning i en östlig och en västlig del enligt alternativet B är i förevarande fall naturligast. Härigenom får U.W. en lott med samlad ägovidd och god arrondering, skild från restfastigheten genom endast en kortare ny gräns. Lotten har ett eget vägsystem och ett välbeläget brukningscentrum – Axeltorp – varifrån inägomarken i norr kan skötas och tillsyn över skogen utövas. Fastigheter i trakten omfattar traditionellt både åker, betesmark och skog, vilket är ägnat att ge större ekonomisk stabilitet under växlande konjunkturer. Klyvningsfastigheten består till en tredjedel av öppen mark och två tredjedelar av skog, och av rättviseskäl bör båda klyvningslotterna tilldelas både odlingsbar mark och skog. – Det är inte riktigt att U.W:s lott enligt klyvningsalternativet B skulle sakna uthållig ekonomisk bärkraft. Enligt de beräkningar som sakkunniga framlagt i HovR:n kommer nettoavkastningen av skogen på lotten under de första femtio åren att variera mellan 140 000 kr och 223 000 kr om året för att därefter under de följande åren ligga mellan 65 000 kr och 70 000 kr om året. Härtill skall läggas inkomster genom t ex utarrendering av jordbruksmarken, 30 hektar å 1 500 kr per hektar, med 45 000 kr om året och av jakten med 17 000 kr per år samt uthyrning av Axeltorp som kan beräknas ge 15 000 kr årligen. Det sammanlagda årsnettot uppgår således till närmare 150 000 kr fortfarande efter 50 år. U.W. kan också välja att plantera gran eller energiskog på åkermarken för att utjämna framtida svängningar i ekonomin. Lotten måste därför anses varaktigt lämplig för sitt ändamål, och det företag som kommer att bedrivas där måste med hänsyn till lottens storlek, sammansättning och utformning antas ge ett godtagbart ekonomiskt utbyte för framtiden. – Vid en klyvning måste störst avseende fästas vid hur makarna B:s lott påverkas. De är aktivt verksamma inom jordbruk och skogsbruk på godset, där de också bedriver konferens- och turistverksamhet. Även framtida ägare av godset torde komma att vara verksamma där. U.W. och framtida ägare av hennes lott torde däremot komma att inta en mera passiv ägarroll med annan yrkesverksamhet som huvudsaklig sysselsättning. Avkastningen av makarna B:s lott skall inte bara täcka deras egen försörjning utan också ge utrymme för det kostnadskrävande underhållet av kulturbyggnaderna och för vidmakthållandet av det öppna landskapet. Med annan ägare av mark i närheten av godsets brukningscentrum kan man riskera negativa miljöförändringar till skada såväl för djurproduktionen där som för de allmänna natur- och kulturvärdena. En utformning av makarna B:s lott i enlighet med alternativ W kommer också att fördyra jordbrukets och skogsbrukets transportkostnader och försvåra tillsynen och skötseln av godset. Som hushållningssällskapet anfört i yttrande är belägenheten av U.W:s lott enligt alternativ W ägnad att avsevärt försämra jaktförhållandena på den större lotten och till följd därav minska lottens marknadsvärde med närmare en miljon kr. När olika klyvningsalternativ finns skall enligt 11 kap 7 § FBL det alternativ väljas som medför minsta olägenhet utan att oskälig kostnad uppstår.

Omförhör har ägt rum med vittnena S.F., G.E. och S.T.. På makarna B:s begäran har vidare vittnesförhör hållits med jägmästaren G.F. och skogvaktaren N.G.. Utöver den vid TR:n åberopade skriftliga bevisningen har U.W. åberopat ytterligare ett utlåtande av S.F. och G.E. angående klyvningen av Sinclairsholm med därvid fogade bilagor samt ett yttrande av S.F. angående den framtida nettoavkastningen av skogsbruket på den mindre klyvningslotten enligt alternativet W. Makarna B har åberopat en av G.F. och S.T. upprättad beskrivning och värdering av den mindre klyvningslotten enligt alternativ B jämte därvid fogade bilagor. HovR:n har hållit syn på klyvningsfastigheten.

HovR:ns skäl. I HovR:n föreligger bara två alternativ – makarna B:s klyvningsalternativ B och U.W:s här justerade klyvningsalternativ W – att ta ställning till. Mot klyvningsalternativet B har U.W. främst invänt att det leder till att hon får en klyvningslott som inte långsiktigt är en ekonomiskt bärkraftig fastighet. Mot alternativet W har makarna B å sin sida huvudsakligen invänt att detta leder till sådana olägenheter för den större lotten att det av den anledningen inte kan accepteras.

Den muntliga och den skriftliga bevisningen i HovR:n har i allt väsentligt varit inriktad på det ekonomiska utfallet av skogsbruk på den mindre lotten enligt alternativ B. I den frågan har de sakkunniga vittnena på ömse sidor framfört starkt delade meningar. Förvisso utgör fördelningen i trädslag med olika omloppstider och lönsamhet och den ringa åldersspridningen inom skogsbeståndet omständigheter som gör att man kan anta att avkastningen av skogsbruket på lotten kommer att variera kraftigt mellan olika tidsperioder. Utöver skogen innehåller lotten emellertid också odlingsbar mark och andra avkastningsgenererande faktorer.

Lotten, som omfattar cirka 170 hektar, innehåller inägomark om drygt 33 hektar, varav närmare 30 hektar utgör åker. En fastighetsbildning omfattande lotten ger därför upphov till en fastighet som är att betrakta som en kombinerad jordbruks- och skogsbruksfastighet. Axeltorp med åbyggnader, som utgör den enda bebyggelsen på lotten, kan med hänsyn till sin storlek, standard och belägenhet inte godtas som ett brukningscentrum för jordbruks- och skogsbruksdriften på lotten. Såsom TR:n uttalade beträffande U.W:s lott enligt den tidigare utformningen av alternativ W strider det mot bestämmelserna i 3 kap 1 och 5 §§ FBL att nybilda en kombinerad jordbruks- och skogsbruksfastighet med motsvarande omfattning av inägorna utan tillgång till ett brukningscentrum. En klyvning enligt alternativ B kan därför inte komma till stånd.

En klyvning enligt alternativ W synes ge upphov till två var för sig för sina ändamål varaktigt lämpliga fastigheter och medger dessutom att de företag som kommer att bedrivas på dem ger godtagbart ekonomiskt utbyte. Det föreligger inte hinder att klyva en fastighet på sådant sätt att i huvudsak endast skogsmark avskiljs för en av lotterna medan återstoden av skogen jämte övriga ägoslag i dess helhet tillförs den andra. En klyvning enligt alternativ W berör inte den odlingsbara marken och är således inte ägnad att medföra olägenhet av någon betydelse för jordbruksnäringen. En klyvning enligt alternativet försämrar inte möjligheterna att ekonomiskt utnyttja skogen. Hinder mot detta klyvningsalternativ föreligger således inte enligt 3 kap 1, 5, 6 eller 7 § FBL.

Makarna B:s invändning att klyvningsalternativet W medför så stora olägenheter för nyttjandet av den större lotten att det av den anledningen inte kan godtas synes främst grunda sig på det förhållandet att alternativet leder till en försämrad arrondering av lottens ägor än alternativet B. Det förhåller sig också så att den västliga delen vid alternativ W kommer att mera markant än hittills avskiljas från den större lottens övriga delar och förbinds med dem endast genom en förhållandevis smal åkerremsa. Från transportsynpunkt synes detta emellertid sakna betydelse. Oavsett vilket alternativ som väljs får båda lotterna egna eller gemensamma skogsvägnät. En klyvning enligt alternativ W leder inte till att den större lotten kommer att belastas med längre transportsträckor än som för närvarande är fallet. Det öppna natur- och kulturlandskapet i närmiljön till godsets brukningscentrum berörs överhuvudtaget inte av klyvningsalternativet i dess nuvarande utformning. Jaktens utövande på den större lotten påverkas enligt HovR:ns bedömning inte i den omfattning som hävdats av makarna B vid en klyvning enligt alternativ W. Makarna B har inte förebringat någon utredning som ger vid handen att underhållet av de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna på brukningscentrum eller av byggnadsbeståndet i övrigt skulle försvåras av en klyvning enligt alternativ W. Inte heller i övrigt har makarna B övertygat HovR:n om att olägenheterna av en klyvning enligt detta alternativ är sådana att den inte bör komma till stånd.

På grund av vad sålunda anförts finner HovR:n att hinder inte föreligger att efter sammanläggning förordna om klyvning av godset i enlighet med alternativ W. Till följd härav och då hinder för bifall till ansökningen om sammanläggning inte föreligger skall TR:ns förordnande att inställa förrättningen upphävas, FBM:s beslut om sammanläggning fastställas och förrättningen i övrigt återförvisas till – numera – lantmäterimyndigheten för ny handläggning i frågan om klyvning.

HovR:ns avgörande. Med ändring av TR:ns avgörande upphäver HovR:n TR:ns beslut att inställa förrättningen, fastställer FBM:s beslut om sammanläggning av fastigheterna Gumlösa 21:1 och 21:6, Rommestorp 3:14 och Sinclairsholm 1:2 till en fastighet samt återförvisar förrättningen i övrigt till Lantmäterimyndigheten i Kristianstads län för ny behandling med föreskrift att parternas ansökan om klyvning skall prövas med utgångspunkt i att hinder mot klyvning i enlighet med alternativ W, sådant detta numera utformats, inte möter enligt 3 kap 1 och 5-7 §§ eller 11 kap 7 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

J.B. och I.B. (ombud för båda advokaten B.G.P.) överklagade och yrkade att HD skulle helt bifalla deras talan vid TR:n. U.W. (ombud advokaten J.Å.E.) yrkade i första hand att HovR:ns utslag skulle fastställas med föreskrift att klyvning skall ske i enlighet med alternativ W med en viss justering. I andra hand bestred hon ändring.

Lantmäteriverket avgav yttrande i målet. I yttrandet anförde verket som sin slutsats:

I såväl fastighetsdomstolen som HovR:n har 3 kap FBL tillämpats på de olika lottläggningsalternativen för U.W:s andel med utgångspunkt ifrån att reglerna skyddar enskilda företag. Emellertid skall skyddsreglerna i 6 och 7 §§ tillämpas på så sätt att det är näringen som skall skyddas, inte de enskilda företagen. Dessa skyddsregler är inte tillämpliga på något av lottläggningsalternativen för U.W:s del. Detta gäller även alternativet W i sin ursprungliga utformning. Något krav på brukningscentrum för bildandet av fastighet enligt något av lottläggningsalternativen föreligger därför inte i gällande lagstiftning.

LMV anser att klyvningen av den sammanlagda fastigheten uppfyller de lämplighetskrav som uppställs i 3 kap. Den större lotten är fortfarande ett rationellt heltidsföretag. De olika lottläggningsalternativen för U.W., även alternativ W i sin ursprungliga form, skulle bli skogsbruksfastigheter. De uppfyller kraven i 5 §. Bestämmelsen i 6 § är inte tillämplig och skyddsreglerna i 7 § för mark avsedd för skogsbruk utgör inte hinder.

HD företog syn på Sinclairsholms gods. Målet föredrogs.

HD (JustR:n Magnusson, Munck, Regner, Blomstrand, referent, och Lundius) beslöt följande utslag: Skäl. Parterna är ense om att fastigheterna Gumlösa 21:1, Gumlösa 21:6, Rommestorp 3:14 och Sinclairsholm 1:2 skall sammanläggas och att den sammanlagda fastigheten skall klyvas i en lott om fyra femtedelar för makarna B och en lott om en femtedel för U.W.. Parterna är däremot oense om hur klyvningen skall ske. Makarna B har i HD hållit fast vid det alternativ som i HovR:ns utslag har betecknats som alternativ B. U.W. har yrkat att klyvningen skall ske i enlighet med HovR:ns alternativ W, dock i första hand så att den mindre lotten tillförs ett område nordost om Gumlösa 5:2 med en areal om ungefär tre hektar och ett motsvarande område avgår längst i väster.

I enlighet med allmänna processrättsliga principer gäller i fastighetsbildningsmål som huvudregel att en överinstans får ompröva bara sådana delar av det överklagade avgörandet som har överklagats i behörig ordning och att överinstansen i sitt avgörande inte får förordna om annan eller mer vidsträckt ändring än som yrkats i överklagandet eller som i vart fall har nödvändigt samband med en yrkad ändring (se Landahl-Nordström, Fastighetsbildningslagen, 2 uppl 1991 s 471). Några undantag från denna huvudregel är föreskrivna i 16 kap 11 § fastighetsbildningslagen (1970:988). Bl a får en ändring göras i en del som inte har överklagats, om det behövs för att uppenbar notstridighet eller oenhetlighet inte skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.

U.W. har inte överklagat HovR:ns utslag. Makarna B har förklarat att – sett från deras synpunkt – alternativ W är bättre så som det är utformat i HovR:ns utslag än så som U.W. har utformat det i sitt förstahandsyrkande i HD. Med hänsyn härtill kan yrkandet inte ses som en inskränkning av hennes talan. Det finns inte heller i övrigt skäl att i strid med huvudregeln ta upp U.W:s förstahandsyrkande till prövning.

För HD:s prövning föreligger därmed samma klyvningsalternativ som i HovR:n. Parterna har åberopat i huvudsak samma omständigheter och bevis som i HovR:n. I HD har dock åberopats ny skriftlig bevisning angående bl a Sinclairsholms ekonomiska förhållanden. Makarna B har vidare åberopat en dom av Länsrätten i Kristianstads län för att belysa godsets kulturvärden. HD har hållit syn på fastigheterna.

I 3 kap FBL finns bestämmelser om allmänna villkor för fastighetsbildning. De särskilda bestämmelserna i 5-7 §§ beträffande jordbruk och skogsbruk fick sin nuvarande lydelse genom lagändringar som trädde i kraft d 1 jan 1994. Ändringarna var föranledda av att statsmakterna hade beslutat om en ny livsmedelspolitik och en ny skogspolitik. Genom ändringar i skogsvårdslagen. (1979:429) minskade regleringen och skogsägarna fick större frihet. Även jordförvärvslagen (1979:230) hade ändrats så att de rationaliseringssträvanden som tidigare hade utgjort lagens viktigaste syfte nu sköts i bakgrunden och att lagen i stället syftade framför allt till att främja bosättning och sysselsättning på landsbygden.

Föredragande statsrådet fann det angeläget att fastighetsbildningslagen var utformad så att rean vid tillämpningen kunde beakta gällande jord- och regionalpolitik. Landsbygdsutveckling måste i högre utsträckning än tidigare bygga på människors boende och på åtgärder som gör det mer attraktivt att bo på landsbygden. Detta kunde åstadkommas genom att den enskilde gavs större möjligheter att självständigt äga och bruka mark och genom att han eller hon fick frihet att anpassa sin fastighet till egna önskemål Den enskildes önskemål borde alltså ges större spelrum vid fastighetsbildning. Jordbrukets minskade markutnyttjande innebar samtidigt att det fanns mindre anledning än tidigare att av hänsyn till denna näring begränsa möjligheterna att bilda mindre fastigheter. I stället torde ökade möjligheter att bilda mindre fastigheter skapa bättre förutsättningar för det slag av boende och kombinationsverksamhet som i framtiden kunde antas komma att dominera landsbygden.

Mot bakgrund av dessa allmänna överväganden mildrades det företagsekonomiska villkoret för ny- eller ombildning av jord- och skogsbruksfastigheter, 3 kap 5 § FBL. Även den särskilda skyddsregeln för jordbruket, 3 kap 6 § FBL, mjukades upp. Däremot förstärktes skyddet för skogsnäringen och skogsmiljön, 3 kap 7 § FBL. (Se till det anförda prop 1992/93:226 och prop 1993/94:27.)

I 3 kap 1 § FBL föreskrivs att fastighetsbildning skall ske så att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. För att en jordbruksfastighet eller en skogsbruksfastighet skall anses lämpad för sitt ändamål skall den enligt 5 § i samma kapitel ha en sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger att det företag som skall bedrivas på fastigheten ger ett godtagbart ekonomiskt utbyte. Enligt motiven (se prop 1993/94:27 s 30) innebär detta att det företag som skall bedrivas på fastigheten alltid måste lämna ett visst positivt bidrag till brukarens försörjning. Vad som härutöver skall krävas för att företaget skall anses vara ekonomiskt godtagbart måste enligt motiven bestämmas med hänsyn till bl a de jordbrukspolitiska och skogspolitiska riktlinjer som statsmakterna har beslutat om. Beträffande jordbruksfastigheter uttalas att det fortfarande torde vara naturligt att ha som utgångspunkt att företaget skall kunna ge brukaren hans eller hennes huvudsakliga utkomst, medan det inte torde vara meningsfullt att söka bibehålla en liknande utgångspunkt när det gäller rena skogsbruksfastigheter. I detta sammanhang uttalas också att en fastighet på vilken det bedrivs ett kombinerat jord- och skogsbruk bör bedömas som jordbruksfastighet, om jordbruksdelen har sådan omfattning och effektivitet att jordbruket kan anses som bärkraftigt eller utvecklingsbart; om så inte är fallet, får fastigheten anses som skogsbruksfastighet.

Enligt den särskilda bestämmelsen till skydd för jordbruksnäringen i 3 kap 6 § FBL får fastighetsbildning som berör en jordbruksfastighet inte äga rum, om åtgärden är ägnad att medföra någon olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen. Bestämmelsen syftar bl a till att säkra landets behov av livsmedelsförsörjning under kriser och krig och att förhindra ägosplittring och dålig skiftesindelning (a prop s 24). I 7 § finns en liknande bestämmelse för skogsbruksnäringen. Där föreskrivs emellertid också att fastighetsbildning som berör mark som är avsedd för skogsbruk inte får äga rum, om den innebär en skadlig delning av en skogsbruksfastighet. Bestämmelsen syftar till att förhindra att fastigheter delas upp i mindre skogsbruksenheter, som visserligen uppfyller kraven på lämplig arrondering men som skulle bli så små att de typiskt sett kan bli ekonomiskt mindre intressanta att sköta. Som riktmärke "för närvarande" nämns i motiven (a prop s 35) att den nybildade fastigheten skall kunna ge en årlig tillväxt om 200-250 kubikmeter skog.

Lantmäteriverket har i sitt yttrande till HD förklarat som sin uppfattning att bestämmelserna i 3 kap 1 och 5-7 §§ FBL inte lägger hinder i vägen för en klyvning enligt vare sig alternativ B eller alternativ W. Verket har vidare uttalat att när som i detta fall allmänna intressen inte lägger hinder i vägen och när flera objektivt sett i huvudsak likvärdiga alternativ föreligger, hänsyn bör tas i första hand till sökandens – U.W:s – egna önskemål när det gäller lottläggning för hennes del.

Båda de klyvningsalternativ som är aktuella i målet innebär att det bildas en större lott som kommer att innehålla såväl jordbruksmark som skogsbruksmark och som kommer att ha sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger att det företag som skall bedrivas på fastigheten ger ett godtagbart ekonomiskt utbyte. Godsets corps-de-logi och intilliggande ekonomibyggnader kommer liksom hittills att kunna fungera som brukningscentrum på ett tillfredsställande sätt. Det innebär att den stora lotten uppfyller lämplighetskraven enligt 3 kap 1 och 5 §§ FBL, oavsett vilket av alternativen som väljs.

Den mindre lotten enligt alternativ B omfattar omkring 170 hektar, varav närmare 30 hektar utgör åker. Som Lantmäteriverket har funnit torde jordbruksdelen av denna lott inte vara bärkraftig eller utvecklingsbar, vilket däremot skogsbruksdelen får anses vara. Lotten är därför att se som en skogsbruksfastighet. Vid sådant förhållande är det inte motiverat att kräva att det skall finnas ett brukningscentrum på fastigheten. Det är tydligt att ett företag som skulle bedrivas på fastigheten skulle ge ett avsevärt överskott och att lämplighetskraven i 3 kap 1 och 5 §§ blir uppfyllda.

På den lilla lotten enligt alternativ W är jordbruksmarken mindre omfattande än enligt alternativ B. Även den lilla lotten enligt alternativ W skulle vara att anse som en skogsbruksfastighet och skulle uppfylla lämplighetskraven i 3 kap 1 och 5 §§.

Vad härefter beträffar bestämmelsen i 3 kap 6 § om skydd för jordbruksnäringen kan noteras att båda alternativen innebär att jordbruksmark kommer att skiljas av från det nuvarande företaget på godset och föras till en fastighet som inte kan utgöra underlag för ett bärkraftigt jordbruksföretag. Vid bestämmelsens tillämpning finns det emellertid anledning att uppmärksamma de nyss nämnda motivuttalandena om frihet för den enskilde att anpassa sin fastighet efter egna önskemål och om minskad anledning att av hänsyn till jordbruksnäringen begränsa möjligheten att bilda mindre fastigheter. Som Lantmäteriverket har konstaterat kommer den stora lotten att kunna bära ett rationellt heltidsföretag. Den jordbruksmark som förs till den mindre lotten blir av underordnad betydelse. Förutsättningarna för jordbruksdriften i dess helhet förändras alltså inte i sådan mån att det kan sägas medföra någon olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen.

Inte heller bestämmelsen i 3 kap 7 § om skydd för skogsbruksnäringen synes hindra en klyvning enligt något av alternativen. Skogsbruket på den stora lotten kommer under alla förhållanden att kunna fortgå på i stort sett samma sätt som hittills. Den fastighet som bildas av den lilla lotten kommer i båda alternativen att rymma ett skogsbruk av sådan omfattning att det synes kunna bedrivas rationellt och med tillräckligt god avkastning.

HD delar således Lantmäteriverkets uppfattning att klyvningen kan ske enligt såväl alternativ B som alternativ W utan att den kommer i konflikt med de villkor för fastighetsbildning som ställs upp i 3 kap FBL.

Sedan det sålunda har konstaterats att båda klyvningsalternativen är godtagbara från fastighetsbildningssynpunkt, återstår att ta ställning till vilket av dem som skall få företräde. Vägledande för denna bedömning är bestämmelsen i 11 kap 7 § FBL, som föreskriver att klyvning skall genomföras på det sätt som medför minsta olägenhet utan att oskälig kostnad uppkommer. Parterna har åberopat åtskilliga förhållanden av olika slag till stöd för sina skilda ståndpunkter i frågan.

En huvudpunkt i makarna B:s argumentation i HD har varit att den stora lotten måste få så goda betingelser som möjligt så att avkastningen från den lotten kan bära de betydande kostnaderna för underhållet av kulturbyggnaderna inom Sinclairsholms brukningscentrum och för vården av naturmiljön där omkring. Vidare har de hävdat att särskild hänsyn skall tas till deras intressen, eftersom de bor på godset och själva driver jord- och skogsbruk där.

Enligt makarna B får den stora lotten en sämre arrondering enligt alternativ W än enligt alternativ B. Detta medför bl a att det blir större kostnader för tillsyn och transporter inom den stora lotten. Vidare uppstår fler anledningar till tvister på grund av vägservitut samt gemensamma diken och rågångar.

I 3 kap 5 § FBL föreskrivs att hänsyn skall tas till betydelsen av att vården av natur- och kulturmiljön främjas. I linje med detta ligger att kostnader för att underhålla kulturellt värdefulla byggnader och för att vårda värdefull natur skall beaktas när klyvningslotterna läggs ut. Det bör vidare beaktas att enligt motiven (a prop s 14) helårsboende bör prioriteras framför fritidsboende i fall då det råder konkurrens om markresurserna.

Alternativ W kan synas ge den stora lotten en säregen arrondering med endast en smal korridor mellan fastighetens östra och västra del. Det är dock inte utrett att detta i praktiken skulle medföra några större olägenheter. Det kan anmärkas att fastigheterna Gumlösa 21:3 och Gumlösa 21:4 redan i dag går som en kil djupt in i Sinclairsholms ägor. De beräkningar som makarna B har presenterat till stöd för sitt påstående om ökade kostnader är tämligen osäkra och tar inte hänsyn till andra ekonomiska följder av de olika alternativen. Utredningen i denna del leder därför inte till slutsatsen att alternativ B från kostnadssynpunkt skulle vara nämnvärt mer fördelaktigt för den stora lottens innehavare än alternativ W. Inte heller de förhållanden som makarna B påtalat som potentiellt tvistskapande kan antas ha mer än marginell betydelse.

Parterna har uppehållit sig mycket vid det ekonomiska utfallet av skogsbruket på den lilla lotten. De sakkunniga som parterna har anlitat har varit påfallande oeniga i sina bedömningar. Det står emellertid klart att skogsbeståndet på den lilla lotten enligt alternativ B skulle komma att innehålla en betydligt större andel bokskog än skogsbeståndet på godset som helhet. Enligt alternativ W skulle den lilla lottens skogsbestånd däremot få en fördelning mellan trädslag som är mera likartad fördelningen på hela godset. Detta talar i viss mån för alternativ W, som medför att skogens ekonomiska utveckling inte kommer att få andra konsekvenser för U.W:s lott än för godset i övrigt.

Makarna B har gjort gällande att en klyvning enligt U.W:s önskemål skulle inverka menligt på jaktförhållandena på den stora lotten. Vidare har de pekat på att, om U.W. tilldelas en lott enligt alternativ W, inget av de befintliga torpen kommer att finnas på hennes mark. Vad makarna B sålunda har anfört kan emellertid inte anses ha så stor vikt.

Med hänsyn till Lantmäteriverkets yttrande har U.W. gjort gällande att klyvningen skall fastställas enligt hennes önskemål, eftersom det var hon som tog initiativet till klyvningen. Den synpunkten kan emellertid inte tillmätas betydelse i förevarande fall, där parterna har varit överens om att samägandet till fastigheterna skulle avvecklas. Bedömningen bör således inte påverkas av att det var U.W. som ursprungligen gjorde ansökan till fastighetsbildningsmyndigheten.

U.W. har vidare åberopat att hon äger fastigheten Gumlösa 5:2 och att alternativ W medför den fördelen för henne att klyvningslotten kommer att lokaliseras i anslutning till den fastigheten. Vid en fastighetsbildning kan man normalt inte fästa någon vikt vid en sådan omständighet som att två eller flera fastigheter är i samma ägares hand. Det finns nämligen inte någon säkerhet för att ett sådant förhållande kommer att bestå. (Se Landahl-Nordström, a a s 45 f.) Vid en klyvning finns dock som Lantmäteriverket anfört större möjligheter att ta hänsyn till personliga och sociala önskemål, eftersom fastighetsbildningen i detta fall inte syftar till att åstadkomma bästa möjliga fastighetsindelning utan till att upplösa ett samäganderättsförhållande. I förevarande fall tillkommer också att U.W. har ansökt om sammanläggning mellan sin klyvningslott och Gumlösa 5:2.

Alternativ W innebär att den lilla lotten blir en utpräglad skogsbruksfastighet. Inslaget av jordbruksmark blir obetydligt. Fastigheten blir ekonomiskt bärkraftig och förvaltningen blir tämligen okomplicerad. Den kan antas komma att fungera väl i varje ägares hand. Alternativ B innebär att den lilla lotten inte blir lika enhetlig till sin karaktär. Visserligen skall den även enligt detta alternativ betraktas som en skogsbruksfastighet. Inslaget av jordbruksmark blir emellertid mer betydelsefullt, något som ställer andra krav på förvaltningen.

Sammanfattningsvis talar övervägande skäl för att klyvningen skall ske i enlighet med alternativ W.

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns avgörande. Förrättningen skall dock återförvisas till Lantmäterimyndigheten i Skåne län.

HD:s utslag meddelades d 9 juni 1999 (mål nr Ö 1554-96).