Högsta Domstolen referat NJA 2001 s. 286 (NJA 2001:40)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 2001 s. 286 (NJA 2001:40)
Målnummer
B4706-99
Avgörandedatum
2001-05-04
Rubrik
Vårdslöshet i trafik eller hastighetsöverträdelse?
Lagrum
1 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
Rättsfall
NJA 1979 s. 274

Allmän åklagare väckte vid Mölndals TR åtal mot C-J.L. för vårdslöshet i trafik enligt följande gärningsbeskrivning: C-J.L. har d. 8 april 1999 fört personbil på riksväg 40 Mölnlycke Östra i Härryda kommun och därvid i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som krävs till förekommande av en trafikolycka genom att föra personbilen med en hastighet av 189 km/tim trots att högsta tillåtna hastigheten där varit 110 km/tim. Genom sitt körsätt har C-J.L. framkallat fara för trafikolycka.

Alternativt yrkade åklagaren ansvar för förseelse mot vägtrafikkungörelsen under påstående att C-J.L. genom sin körning hade brutit mot gällande lokal trafikföreskrift som meddelats genom vägmärke.

TR:n (rådmannen Bärlhel) anförde i dom d. 25 maj 1999: Domskäl. På åklagarens begäran har hörts såsom vittne polisinspektören K-E.B. C-J.L. har erkänt att han har framfört personbil med den av åklagaren påstådda hastigheten, men gjort gällande att gärningen bör bedömas inte som vårdslöshet i trafik utan som förseelse mot vägtrafikkungörelsen. Han har anfört i huvudsak följande. Den personbil han körde, en Opel Calibra Turbo, var i mycket gott skick med perfekta däck. Vädret var bra med god sikt och torr vägbana. När han körde på riksväg 40, en motorväg, ungefär i jämnhöjd med Kronans Droghandel, mot Göteborg, gasade han lite extra under en kort sträcka därför att han var försenad till ett avtalat möte i Kungälv. Han höll den höga hastigheten i högst en kilometer och körde inte om någon under tiden. Han saktade ned så fort han fick syn på annan trafik på vägen. Han har haft körkort sedan d. 18 aug. 1998 och har kört bil varje dag sedan dess. Han har kört på Autobahn vid flera tillfällen på de sträckor där fri fart råder och han har också tävlingskört på bana. Han är van vid höga hastigheter och klarar av att bedöma när man kan köra fort utan risk.

K-E.B. har uppgivit i huvudsak följande. Han var bisittare i helikopter vid tillfället, med uppdrag att göra hastighetskontroller. Det var bra väder denna dag med mycket god sikt, torrt väglag och åtta plusgrader. Under mätsträckan såg han fordonet i fråga färdas i mycket hög hastighet i vänster fil. Han kan inte minnas om fordonet passerade någon annan trafik under mätsträckan men däremot passerades tre eller fyra bilar efter mätsträckan men innan polispatrullen på marken stoppade fordonet. Mätningen utfördes med manuella ur som var kontrollerade och godkända av statens provningsanstalt och det fanns ingen förväxlingsrisk.

TR:ns bedömning.

C-J.L:s erkännande stöds av utredningen i övrigt. Det är således styrkt att han framfört personbilen med den av åklagaren påstådda hastigheten. Återstår frågan hur gärningen skall bedömas.

För att ansvar för vårdslöshet i trafik enligt 1 § trafikbrottslagen skall kunna ådömas någon krävs att denne har i väsentlig mån brustit i den omsorg och aktsamhet som krävs till förekommande av trafikolycka. Vissa typiska beteenden kan urskiljas som rent allmänt bör leda till ansvar enligt 1 § trafikbrottslagen. Allvarliga hastighetsöverträdelser i trafikfarliga miljöer kan vara ett sådant beteende, men det är omständigheterna i det enskilda fallet som är avgörande. Vad gäller C-J.L:s körning ägde den rum på motorväg. Hans egna uppgifter att hans bil var i mycket gott skick, att trafikintensiteten var låg och att han inte passerat några andra bilar i den höga hastigheten får i avsaknad av annan utredning tas för goda. Väderleken var enligt både Karl-Evert Berglind och C-J.L. utmärkt och vägbanan var torr. Det har vidare inte ens påståtts att själva körningen har innefattat några andra moment än den höga hastigheten som kunnat innebära risk för trafiksäkerheten. Sammantaget finner TR:n ej visat att C-J.L:s körning – även om det är synnerligen olämpligt att överskrida gällande hastighetsbegränsningar i så betydande grad som C-J.L. har gjort- medfört risk för trafikolycka. Gärningen kan därför inte bedömas som vårdslöshet i trafik. C-J.L. skall i stället dömas för förseelse mot vägtrafikkungörelsen.

Domslut. TR:n dömde C-J.L. enligt 164 § 1 st. 16 vägtrafikkungörelsen (1972:603) och lokal trafikföreskrift för hastighetsöverträdelse till penningböter 2 000 kr.

Åklagaren överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att C-J.L. skulle dömas för vårdslöshet i trafik.

C-J.L. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Thimfors, referent, och hovrättsassessorn Drakenius) beslöt följande dom: HovR:n fastställer TR:ns dom.

Hovrättsrådet Lindskogvar skiljaktig och anförde: 1 § lagen om straff för vissa trafikbrott erhöll sin nuvarande lydelse genom ändring som trädde i kraft d. l jan.1995. I förarbetena till ändringen (NJA II 1994s. 736f.) sägs att ansvar för vårdslöshet i trafik skall förbehållas sådana beteenden som kan betecknas som vårdslösa i egentlig mening och främst sådana fall då trafikanten har gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande. Som exempel nämns bl.a. trafikfarliga omkörningar, brott mot stopplikt, körning mot rött ljus och allvarligare hastighetsöverträdelser i trafikfarliga miljöer. Enbart körning i hög fart nämns däremot inte. Det torde emellertid vara självklart att så höga farter som det här är fråga om medför avsevärt ökade risker även i en förhållandevis gynnsam trafikmiljö. Jag anser därför att gärningen skall bedömas som vårdslöshet i trafik. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att C-J.L. skulle dömas för vårdslöshet i trafik.

C-J.L. (ombud advokaten H.B.) bestred ändring. Riksåklagaren anförde till utveckling av sin talan: Enligt min mening är det uppenbart att en hastighetsöverträdelse i den storleksordning som det rör sig om här – nära 80 km/tim över den tillåtna hastighetsgränsen – typiskt sett medför avsevärda risker för allvarliga olyckor och detta oaktat trafikförhållandena i övrigt. Skulle något oväntat inträffa under färd i en sådan hög hastighet är t.ex. tiden och utrymmet för en adekvat reaktion och riskfria undanmanövrar mycket litet, i praktiken kanske co.m. obefintligt. Ett hastigt uppdykande hinder innebär också en uppenbar risk för att fordonet i samband med inbromsning och undanmanöver hamnar på den motsatta vägbanan trots att det i detta fall är fråga om en motorväg, där mötande trafik kan finnas.

Sammanfattningsvis är det min uppfattning att C-J.L. genom att föra fordonet med nära 190 km i timmen gjort sig skyldig till ett sådant medvetet risktagande att gärningen bör bedömas som vårdslöshet i trafik.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bylund Uddenfeldt, föreslog i betänkande följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n tregom, Lars K. Beckman, Nyström, referent, Victor och Håstad) beslöt dom i enlighet med betänkandet.

HD:s dom meddelades d. 4 maj 2001 (mål nr B 4706-99).