Högsta Domstolen referat NJA 2001 s. 381 (NJA 2001:55)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 2001 s. 381 (NJA 2001:55)
Målnummer
Ö1036-00
Avgörandedatum
2001-06-06
Rubrik
Sedan en tvistig lönefordran hade förfallit till betalning träffade parterna en förlikning innebärande bl.a. att fordringsbeloppet skulle betalas vid en senare tidpunkt. Förbudet mot att överlåta en icke förfallen lönefordran har ansetts inte hindra att fordringen överläts före den betalningstidpunkt som var bestämd i förlikningsavtalet.
Rättsfall
NJA 1913 s. 496

D.J. var anställd hos Top Floor International AB. Hans anställning upphörde år 1995. När han slutade innestod en tvistig uppsägningslön hos bolaget.

D.J. och Top Floor International AB kom d. 1 dec. 1996 överens om att D.J. skulle erhålla 75 000 kr för utebliven lön under uppsägningstiden att utges med halva beloppet d. 1 dec. 1996 och återstoden d. 6 jan. 1997. Den 3 dec. 1996 stadfäste Göteborgs TR förlikningen. D.J. överlät d. 6 dec. 1996 den del av fordran som skulle betalas d. 6 jan. 1997 till Advokaterna B. & B. HB (Advokatbyrån) som samma dag underrättade aktiebolaget om överlåtelsen.

Kronofogdemyndigheten i Göteborg utmätte d. 19 dec. 1996 D.J:s innestående fordran hos aktiebolaget intill 24 375 kr.

Advokatbyrån gjorde hos kronofogdemyndigheten gällande att Advokatbyråns förvärv av D.J:s fordran skulle gå före utmätningen. Kronofogdemyndigheten, som uppfattade Advokatbyråns inställning som en begäran om rättelse, uttalade i beslut d. 4 febr. 1997 att D.J:s fordran avsåg ersättning för utebliven lön under uppsägningstid, att en fordran på utebliven lön i princip inte anses kunna överlåtas och att lön som inte kan överlåtas endast kan utmätas enligt reglerna om löneutmätning. Under anförande att överlåtelsen därför var ogiltig vidhöll kronofogdemyndigheten utmätningen.

Advokatbyrån överklagade hos Vänersborgs TR och yrkade att TR:n, med upphävande av kronofogdemyndighetens beslut, måtte besluta att överlåtelsen till Advokatbyrån var giltig.

Till stöd för sin talan anförde Advokatbyrån bl.a. kronofogdemyndighetens uppfattning att fordran på lön inte kan överlåtas synes i detta avseende inte vara korrekt. I Löntagarrätt, 2 uppl. 1980, skriver Folke Schmidt på s. 274 att "Lön som ej förfaller till betalning kan inte överlåtas, den kan då inte heller tvångsvis tas i anspråk av borgenärerna, enär grundsatsen är tillämplig även för det fallet att lönen skulle vara intjänad… Först när lönen är förfallen är den frigjord från sitt beroende av det ömsesidigt förpliktande rättsförhållandet, varur den uppstått. Lön blir en vanlig förmögenhetsrättslig tillgång först på förfallodagen." Beträffande lönens förfallodag skriver Schmidt att "Lönen utgår i efterskott: den förfaller till betalning periodiskt. För tjänstemän har sedan länge gällt att lönen betalas per månad vid månadens slut" (a.a. s. 221) och vidare "Betalas inte lön på förfallodagen är arbetsgivaren i mora och har att utge ränta enligt 6 § räntelagen… Har en uppsägning skett från arbetsgivaren eller från arbetstagaren händer det inte sällan att arbetsgivaren befriar den anställde från tjänstgöring under uppsägningstiden. Detta faktum ändrar inte arbetsgivarens skyldighet att som eljest periodvis betala lön till uppsägningstidens slut" (a.a. s. 223). Den lön som D.J. enligt domstolsavgörandet skulle utfå av Top Floor International AB är en uppsägningslön som hänför sig till våren 1995. Det råder därför ingen tvekan om att lönefordran sedan länge är förfallen och därmed också överlåtbar. Att en lönefordran skulle vara förfallen först sedan arbetstagaren fått en dom mot arbetsgivaren synes inte vara i enlighet med gällande rätt.

Staten, som vitsordade att D.J:s fordran härrörde från ett anställningsförhållande och att han uppbar månadslön under sin anställning, förklarade sig biträda den uppfattning som kronofogdemyndigheten redovisat i rättelsebeslutet d. 4 febr. 1997 samt tillade bl.a. följande: D.J:s fordran på uppsägningslön var före den stadfästa förlikningen tvistig. Förlikningen har inte ändrat fordringens karaktär utan den har uppenbarligen utgått från de löneanspråk som anställningsförhållandet grundade. Genom förlikningen är man numera ense om det som tidigare varit tvistigt. På grund av lönefordrans särskilda karaktär fick överlåtelsen av den inte rättskraft innan den förföll till betalning d. 1 dec. 1996 respektive d. 6 jan. 1997 vilket var de tidpunkter D.J. kunde förfoga över beloppen. Enligt de rättsgrundsatser som utsökningsbalken vilar på skall utmätningen av lönefordringen ha företräde framför överlåtelsen.

Hoist Kredit AB bestred Advokatbyråns yrkande. Till stöd för detta gjorde bolaget gällande att D.J:s fordran avsåg en lönefordran som inte kan överlåtas före förfallodagen och att förfallodagarna genom den i dom stadfästa överenskommelsen bestämts till d. 1 dec. 1996 och d. 6 jan. 1997 oavsett vilken löneperiod som D.J. ursprungligen krävt ersättning för.

TR:n (rådmannen Sandgen) anförde i beslut d. 25 juli 1997: De parter som yttrat sig i frågan är ense om att den fordran som omfattas av utmätningen har sitt ursprung i D.J:s anställning hos Top Floor International AB och att den avser ersättning för utebliven lön under uppsägningstid. Ingen av parterna har ifrågasatt principen om att en fordran på lön inte är överlåtbar innan den är förfallen till betalning (det s.k. överlåtelseförbudet) men tvist råder om när D.J:s lönefordran skall anses ha förfallit till betalning. Advokatbyrån har gjort gällande att detta inträffade under våren 1995 vilket skulle innebära att den var överlåtbar vid tiden för överlåtelsen. Förklarandena har å sin sida påstått att fordran inte förföll till betalning förrän D.J. kunde förfoga över beloppen och att tidpunkten för detta blivit bestämd genom den fastställda överenskommelsen. Med detta betraktelsesätt skulle D.J:s fordran vid tiden för överlåtelsen till Advokatbyrån träffas av överlåtelseförbudet, vars sanktion är ogiltighet, men vara utmätningsbar enligt 7 kap. UB.

Principen att en löntagare inte med bindande verkan kan överlåta eller på annat sätt förfoga över icke förfallen lön bärs främst upp av sociala skäl; en löntagare skall skyddas mot att av obetänksamhet eller annan liknande anledning försätta sig i en situation där vederbörande inte kan försörja sig. Men även hänsyn till arbetsgivaren motiverar överlåtelseförbudet eftersom det kan verka menligt på löntagarens intresse av att utföra en fullgod arbetsinsats om vederlaget redan disponerats. I föreliggande fall när det är fråga om utbetalning av uppsägningslön avsevärd tid efter uppsägningstidens slut är dock dessa argument måhända av mindre betydelse.

Eftersom tvist förelåg blev fordringen inte fastställd förrän lång tid efter intjänandeperioden. Innan den fastställdes får den anses ha varit osäker och inte särskilt lämpad för omsättning; den överläts också till Advokatbyrån först efter det att parternas förlikning blivit stadfäst av TR:n. Förlikningen innebar vidare att inte bara ersättningens storlek blev bestämd utan också att tiden för utbetalningen blev fastställd. Till dess utbetalning enligt förlikningen skulle ske var D.J:s fordran på uppsägningslön sålunda innestående hos hans tidigare arbetsgivare. Förhållandena kan jämföras med vad som gäller för retroaktiv lön som också i många fall utbetalas lång tid efter den eller de perioder som lönen hänför sig till. Ränta på sådan i efterhand utbetald lön anses däremot vara överlåtbar och därmed också utmätningsbar enligt vanliga regler om utmätning eftersom den utgör kompensation för arbetsgivarens dröjsmål och inte ersättning för en arbetsinsats.

På grund av det anförda finner TR:n att den till Advokatbyrån överlåtna fordran på uppsägningslön har förfallit till betalning vid den tidpunkt som bestämts i den stadfästa förlikningen. När överlåtelsen gjordes omfattades fordran således av överlåtelseförbudet som sanktioneras genom att en överlåtelse blir ogiltig. På grund härav kan Advokatbyråns talan inte vinna bifall utan utmätningen skall stå fast.

TR:n avslår överklagandet.

Advokatbyrån överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n med ändring av TR:ns beslut skulle upphäva kronofogdemyndighetens beslut om utmätning. Riksskatteverket och Hoist Kredit Aktiebolag motsatte sig ändring.

HovR:n (hovrättsråden Westerling och Lönqvist, referent, samt tf. hovrättsassessorn Åberg) anförde i beslut d. 22 febr. 2000: Av utredningen i målet framgår att den utmätta fordran avser ersättning för utebliven lön. Enligt rättspraxis kan en arbetsgivare inte med bindande verkan överlåta lön som ännu inte har förfallit till betalning.

Genom förlikningen d. 1 dec. 1996 har förfallodagen för den utmätta fordran, oavsett vad som kan ha gällt tidigare, bestämts till d. 6 jan. 1997. Överlåtelsen av fordran till Advokatbyrån d. 6 dec. 1996 har därför skett vid en tidpunkt då Dan J. inte hade rätt att förfoga över fordran. Överlåtelsen utgör därför inget hinder mot utmätningen.

Advokaterna B. & B. Handelsbolag överklagade och yrkade att utmätningen av lönefordringen intill 24 375 kr skulle hävas. Riksskatteverket, Hoist Kredit Aktiebolag och Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa bestred ändring.

D.J. medgav B. & B:s talan.

B. & B. yrkade ersättning för rättegångskostnader. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr T. föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl (efter en inledning i huvudsak motsvarande de fem första styckena i HD:s beslut). En arbetstagare kan inte överlåta en fordran på lön innan den förfallit till betalning (jfr NJA 1913 s. 496 och SvJT 1941 rf s. 26). Förbudet har tillkommit bl.a. för att skydda arbetstagaren mot att denne på förfallodagen inte skall kunna lyfta den lön som normalt behövs och används för betalning till löpande utgifter och försörjning.

Dan J:s uppsägningslön förföll till betalning månadsvis under våren 1995. Det förhållande att fordran var tvistig och betalning uteblev ändrar inte detta förhållande. D.J. kunde efter varje förfallodag överlåta sin lönefordran. Den överenskommelse som senare träffades om uppsägningslönens storlek och betalningens förfallodag innebär inte att förbudet att överlåta lön på nytt börjar gälla. Den gjorda utmätningen är således felaktig och skall upphävas.

Enligt 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden kan ersättning för motparts rättegångskostnader utgå när enskilda är motparter till varandra. Om det finns både en allmän och en enskild part på den tappande sidan kan den enskilda parten ensam få svara för motpartens kostnader (se prop. 1995/96:115 s. 118).

Riksskatteverkets fordran i målet avser skatt och Västra Götalands allmänna försäkringskassas fordran avser återbetalningsskyldighet för underhållsstöd. Varken Riksskatteverket eller försäkringskassan är att anse såsom enskild part i förevarande fall och skall därför inte åläggas att betala rättegångskostnader (jfr NJA 1998 s. 443).

D.J. har yttrat sig i målet först i HD och då medgett B. B:s talan. Med hänsyn till detta och då någon egentlig intressekonflikt inte förelegat mellan D.J. och B. & B. skall D.J. inte åläggas skyldighet att betala B. & B:s rättegångskostnader.

Hoist Kredit Aktiebolag skall därför ensamt betala B. & B:s rättegångskostnader.

HD:s avgörande. Med ändring— se HD:s beslut— rättegångskostnader.

HD (JustR:n Magnusson, Munck, Blomstrand, referent, Fripp och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. D.J:s anställning hos Top Floor International AB upphörde under våren 1995. Tvist uppstod om D.J:s rätt till uppsägningslön. Den 1 dec. 1996 kom parterna överens om att D.J. skulle få 75 000 kr för utebliven lön under uppsägningstiden. Av beloppet skulle hälften betalas d. 1 dec. 1996 och återstoden d. 6 jan. 1997. D.J. överlät d. 6 dec. 1996 sin återstående fordran till B. & B. som samma dag underrättade Top Floor om överlåtelsen. Den 19 dec. 1996 utmätte kronfogdemyndigheten 24 375 kr av lönefordringen hos D.J.

B. & B. har som grund för sin talan anfört att en fordran på lön kan överlåtas efter det att den har förfallit till betalning. D.J:s fordringar på uppsägningslön förföll under första halvåret 1995 och överlåtelsen skedde före beslutet om utmätning.

Hoist Kredit har som grund för sitt bestridande anfört att förlikningsöverenskommelsen mellan Top Floor och D.J. innebar att den del av uppsägningslönen som överläts till B. & B. inte förföll till betalning förrän d. 6 jan. 1997. En lönefordran kan inte överlåtas före förfallodagen. Överlåtelsen till B. & B. som skedde d. 6 dec. 1996, hindrade därför inte att fordringen kunde utmätas.

Riksskatteverket har åberopat bl.a. vad TR:n och HovR:n har anfört i sina beslut.

Försäkringskassan har förklarat sig inte ha för avsikt att återkalla sin ansökan om utmätning.

En arbetstagare kan inte överlåta eller annars förfoga över en fordran på lön innan den har förfallit till betalning (se Sigeman i Festskrift till Henrik Hessler s. 383 ff. och NJA 1913 s. 496). Förbudet syftar till att skydda arbetstagaren mot att han försätter sig i en sådan situation att han inte på förfallodagen kan lyfta den lön som han normalt behöver för att betala löpande utgifter. Även arbetsgivarens intresse av att den anställde skall göra en fullgod arbetsinsats har ansetts tala för ett sådant förbud.

Dan J:s uppsägningslön förföll till betalning månadsvis under våren 1995. Efter varje förfallodag kunde han förfoga över den förfallna lönefordringen, och det även om fordringen var tvistig. D.J. har också förfogat över lönefordringen i och med att han ingick en överenskommelse med Top Floor om vilket belopp som skulle betalas och när betalning skulle ske. Det kan inte gärna komma i fråga att överlåtelseförbudet därefter på nytt skulle börja gälla. De syften som ligger bakom överlåtelseförbudet gör sig inte gällande när lönefordringen en gång väl har förfallit till betalning.

D.J:s överlåtelse till B. & B. är alltså giltig och fordringen kunde inte utmätas hos D.J. Utmätningen skall därför hävas.

Enligt 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden får domstolen i ett ärende där enskilda ät motparter till varandra förplikta den ena parten att ersätta den andra parten för dennes kostnader i ärendet. Om det finns både en allmän och en enskild part på den tappande sidan, kan den enskilda parten ensam få svara för motpartens kostnader (se prop. 1995/96:115 s. 118).

Varken Riksskatteverket eller försäkringskassan är enskilda parter i ärendet. De kan därför inte åläggas att betala rättegångskostnader (jfr NJA 2000 s. 109). D.J. har yttrat sig i ärendet först i HD och då medgett B. & B:s talan. Med hänsyn till detta och då någon egentlig intressekonflikt inte har förelegat mellan D.J. och B. & B. skall D.J. inte åläggas att betala B. & B:s rättegångskostnader.

Hoist Kredit skall därför ensamt betala B. & B:s rättegångskostnader.

HD:s avgörande: Med ändring av HovR:ns beslut häver HD utmätningen

samt förpliktar Hoist Kredit Aktiebolag att ersätta advokaterna B. & B. Handelsbolag dess rättegångskostnader —.

HD:s beslut meddelades d. 6 juni 2001 (mål nr Ö 1036-00).