Högsta Domstolen referat NJA 2001 s. 551 (NJA 2001:77)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 2001 s. 551 (NJA 2001:77)
Målnummer
B1152-99
Avgörandedatum
2001-09-10
Rubrik
Fråga om fullbordat brott mot privatinförsellagen. Tillika fråga om ringa fall.
Lagrum
9 § lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel
Rättsfall
•  NJA 1997 s. 808
•  NJA 2001 s. 172

Allmän åklagare väckte vid Helsingborgs TRåtal mot B. L. för brott mot privatinförsellagen enligt följande gärningsbeskrivning: B. L. har natten till d. 20 nov. 1996 i Helsingborg uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att anmäla införseln av 1,75 l vin och 16 l öl, vilken är skattepliktig.

TR:n (rådmannen Larsson) anförde i dom d. 12 okt. 1998: Domskäl. B. L. har vitsordat de faktiska omständigheterna men hävdat att hans underlåtenhet att anmäla införseln av dryckerna är ringa och därför inte brottslig.

I 9 § 1 st. privatinförsellagen föreskrivs att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar uppgift som befinnes oriktig eller underlåter att anmäla skattepliktig införsel enligt lagen skall dömas till böter. Vidare framgår att i ringa fall skall inte dömas till ansvar. I målet är utrett att B. L. underlåtit att anmäla skattepliktig införsel avseende 1,75 l vin och 16 l öl. Med hänsyn till vad som anförts i rättsfallet NJA 1997 s. 808 bör vid en analog tillämpning nu aktuell mängd bedömas som ringa (jfr Studier rörande påföljdspraxis, Georg Sterzel, avsnitt 10-3). Åtalet skall således ogillas.

Domslut. Åtalet ogillas.

Åklagaren överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bifalla åtalet och bestämma påföljden till penningböter. B. L. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Lindell och Nordenson samt adj.led. Wallen) meddelade d. 17 febr. 1999 följande dom: HovR:n fastställer TR:ns dom.

Riksåklagaren överklagade och yrkade bifall till åtalet. B. L. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ahrling, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Frågan i målet är om B. L. har brutit mot 9 § privatinförsellagen då han d. 20 nov. 1996 från Danmark förde in vin och starköl i landet. Det har i åtalet lagts honom till last att han därvid uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att anmäla denna skattepliktiga införsel av varor hos Tullverket.

Den 1 juli 1996 infördes som en ny 9 § i privatinförsellagen en straffbestämmelse för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar uppgift som befinns oriktig eller underlåter att anmäla skattepliktig införsel enligt lagen. Anmälningsskyldigheten reglerades liksom tidigare i lagens 4 §, där det föreskrevs att den som för in en skattepliktig vara vid införseln skall anmäla detta till beskattningsmyndigheten. I §:n skrevs också in att när införseln sker där bemannad tullplats finns, skulle Tullverket för beskattningsmyndighetens räkning ta emot anmälningen. Och i 5 § angavs att i ett sådant fall anmälan skulle ske till verket vid införseln. Försök till brott mot lagen straffbelades emellertid inte (se prop. 1995/96:166).

HD har vid prövningen nu att tillämpa privatinförsellagen i dess lydelse vid gärningstillfället, dvs. i 1996 års lydelse.

Privatinförsellagens 9 § förutsätter inte att den resande har fört in varorna till Sverige. Enbart det förhållandet att en resande, som medför skattepliktiga varor, kör in i blå fil kan dock inte anses innebära att denne underlåtit att fullgöra sin anmälningsplikt. Något fullbordat brott föreligger därför inte om den resande stoppas eller frivilligt stannar i tullkontrollområdet och anmäler sin införsel. Lämnar han däremot då oriktiga uppgifter om att han inte har några skattepliktiga varor att anmäla, får brott mot lagen därigenom anses fullbordat. Detsamma måste gälla också om den resande över huvud taget inte stoppas eller stannar i tullkontrollen och för in varorna utan att dessförinnan ha anmält införseln (se NJA 2001 s. 172).

1 målet har annat inte visats än att den buss som B. L. färdades i stoppades på ett sådant sätt att den befann sig i tullkontrollområdet när vinet och starkölen påträffades i hans bagage vid tulltjänstemännens kontroll. Det har i målet inte påståtts att B. L. har lämnat uppgift som befunnits oriktig. Det föreligger alltså inte något fullbordat brott mot privatinförsellagen. HD finner därför att HovR:ns domslut skall fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Svensson, Westlander, Blomstrand, Pripp, referent, och Lundius) beslöt följande dom: Domskäl. B. L:s införsel av skattepliktiga alkoholdrycker skedde i november 1996. Privatinförsellagen har därefter ändrats vid ett flertal tillfällen. HD skall pröva frågan om ansvar enligt lagen i dess lydelse vid införseltillfället.

Enligt Riksåklagaren var B. L. passagerare på en buss som vid ankomsten på kvällen med färja från Danmark till Helsingborg togs ut för kontrollvisitation. B. L. underlät att följa tullpersonalens uppmaning till bussresenärerna att anmäla eventuella skattepliktiga innehav av alkoholdrycker och vid kontroll därefter av hans bagage påträffades de skattepliktiga dryckerna.

B. L. har förklarat att han inte har någon invändning mot Riksåklagarens beskrivning av händelsen, men tillagt att han inte med uppsåt underlät att anmäla införseln. Han har bestritt ansvar på den grunden att det inte varit fråga om något fullbordat brott och att brottet i vart fall skall bedömas som ringa.

Försök till brott mot privatinförsellagen är inte straffbart. En förutsättning för ansvar enligt lagen i dess lydelse vid det aktuella tillfället är att den resande underlåtit anmäla skattepliktig införsel. Om inresan skedde där det fanns en bemannad tullplats, skulle anmälan ske till Tullverket vid införseln. (4, 5 och 9 §§.)

I rättsfallet NJA 2001 s. 172 prövade HD när ett brott mot privatinförsellagen i dess lydelse enligt SFS 1998:508 fullbordas. Den tidigare anmälningsplikten hade då ersatts med en deklarationsskyldighet. Domstolen uttalade att något fullbordat brott inte föreligger om en resande stoppas eller frivilligt stannar i tullkontrollområdet och deklarerar sin införsel, men att brott får anses föreligga om han då lämnar oriktiga uppgifter.

I det nu aktuella fallet är det ostridigt att resenärerna på bussen före kontrollvisitationen uppmanades att anmäla de skattepliktiga varor som de medförde, men att B. L. inte efterkom uppmaningen innan visitationen inleddes. Härigenom gjorde sig B. L. skyldig till ett fullbordat brott.

B. L. hade rätt att skattefritt föra in 5 l vin och 15 l starköl. Han förde därutöver in 1,75 1 vin och 16 l starköl. B. L. har inte lämnat någon förklaring till varför han inte anmälde den skattepliktiga införseln. Omständigheterna är sådana att han måste anses ha uppsåtligen åsidosatt sin anmälningsskyldighet.

Enligt lagen skall det inte dömas till ansvar i ringa fall. I propositionens författningskommentar sägs att med ringa fall avses exempelvis att den oredovisade mängden är ringa eller att det i övrigt framstår som en bagatellartad förseelse (prop. 1995/96:166 s. 110). I rättsfallet NJA 1997 s. 808 hade HD att pröva gränsdragningen för ringa fall. Det var i det fallet fråga om underlåtenhet att anmäla en skattepliktig införsel av 4 l sprit, utöver en skattefri mängd om 1 l. HD uttalade därvid att det skulle stå i mindre god överensstämmelse med motivuttalandet att låta undantagen för ringa fall omfatta det i målet aktuella fallet, där den oredovisade spritinförseln var fyra gånger större än den införsel som var skattefri. HD fann att övervägande skäl talade för att gränsen vid införandet av spritdrycker sattes vid 2 1 och bestämde påföljden till 600 kr.

Vid prövningen av vilken påföljd som skulle ådömas i 1997 års fall hämtade HD ledning från Riksåklagarens föreskrifter angående ordningsbot vid varusmuggling, ringa brott (SFS 1991:2047), men tog därvid hänsyn till att en införsel upp till 21 sprit utöver den skattefria mängden i princip inte borde föranleda straffansvar. Efter domen i 1997 års fall har Generaltullstyrelsen d. 25 nov. 1998 efter samråd med Riksåklagaren beslutat allmänna råd för deposition av böter och utfärdande av strafföreläggande vid brott mot privatinförsellagen. I dessa råd anges att den övre gränsen för ringa fall utöver de skattefria mängderna bör vara, vid införsel av spritdrycker 2 l, av vin 4 l och av starköl 10 l. Denna gränsdragning får anses väl lämpad som utgångspunkt för prövningen av om en införsel utöver tillåten mängd kan bedömas som ett ringa fall.

Den mängd vin som B. L. förde in ligger med denna gränsdragning under nivån för ringa fall, medan mängden öl ligger över. Fråga uppkommer därför om varje införd vara bör ses för sig eller om det bör göras en samlad bedömning av den införda mängden drycker.

Med privatinförsellagen har klara bestämmelser meddelats för vilken mängd alkoholdrycker som vid varje tillfälle får föras in i landet utan skattskyldighet här. Den skattefria mängden är relaterad till varje enskild varukategori, såsom spritdrycker, starkvin, vin och starköl. Varje överskridande av den tillåtna mängden såvitt avser de enskilda kategorierna är således i strid mot lagen. Den helhetsbedömning som skall göras om en underlåtenhet att anmäla skattepliktig införsel utgör ett ringa fall bör grundas på den sammanlagda mängden alkoholdrycker som den inresande underlåtit att anmäla för beskattning.

Vid prövningen av gränsen för straffansvar när det gäller underlåten anmälan av vin och starköl bör jämförelse göras med ansvaret för underlåten anmälan av motsvarande mängd sprit. Med ledning av omräkningstabellenjämte kommentarer i de nyssnämnda allmänna råden bör den införsel som B. L. underlät att anmäla anses svara mot 2,5 l spritdrycker.

Med hänsyn till mängden alkoholdrycker och då det inte förelegat några speciella omständigheter som föranleder någon annan bedömning, skall B. L. fällas till ansvar för brott mot privatinförsellagen. Påföljden bör bestämmas till penningböter 300 kr.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom dömer HD B. L. för brott mot lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel till penningböter 300 kr.

HD:s dom meddelades d. 10 sept. 2001 (mål nr B 1152-99).