Högsta Domstolen referat NJA 2002 s. 310 (NJA 2002:37)

Instans
Högsta Domstolen
Referat
NJA 2002 s. 310 (NJA 2002:37)
Målnummer
B2946-01
Avgörandedatum
2002-06-05
Rubrik
Bil som använts av annan än ägaren vid brott mot lagen om straff för vissa trafikbrott har inte ansetts kunna förverkas när talan om förverkande förts enbart mot den tilltalade för brottet
Lagrum
•  3 § och 7 § trafikbrottslagen (1951:649)
•  Lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.

Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å D. L., född 1968, för olovlig körning, grovt brott, enligt följande: D. L. har i Göteborg med omnejd fört personbil utan att vara berättigad till det och trots att han tidigare dömts för olovlig körning nämligen: a) d. 11 nov. 2000 på Bergslagsgatan, b) d. 29 nov. 2000 på Storås Industriväg, c) d. 4 dec. 2000 på Slakthusgatan, d) d. 23 dec. 2000 på Europaväg 6 vid Bäckebol, e) d. 27 mars 2001 på Litteraturgatan, f) d. 3 april 2001 på Importgatan.

Åklagaren yrkade förverkande jämlikt trafikbrottslagen av i beslag tagna personbilarna YYY 000 och XXX 000.

I målet yrkades ansvar å D. L. även för narkotikabrott, brott mot knivlagen och grovt vapenbrott.

TR:n (ordf. rådmannen Dufwa) meddelade dom d. 11 maj 2001. I domskälen anförde TR:n i fråga om åtalet för olovlig körning och förverkande av personbilarna: D. L. har erkänt gärningarna. Erkännandet stöds av utredningen i övrigt. TR:n finner därför gärningarna bevisade. De bör bedömas såsom åklagaren har gjort.

D. L. har under påstående att ett förverkande vore oskäligt bestritt förverkandeyrkandet avseende de i beslag tagna personbilarna. Han har hävdat att XXX 000 var värd 40 000 kr och att han lånat den av R. R. och att YYY 000 var värd 15 000-20 000 kr och disponerades av D. L. men ägs av hans mor, som var ovetande om att hans utländska körkort inte gällde.

TR:n anser utrett att XXX 000 inte var värd mer än 13 000 kr, som värderingen under förundersökningen visar. Vidkommande YYY 000 utgår TR:n från av D. L. angivet värde. Varken värdet eller annan omständighet medför att ett förverkande av någon av bilarna skulle vara oskäligt. Även i övrigt föreligger skäl för förverkande enligt 7 § trafikbrottslagen. Det förhållandet att bilen må tillhöra annan föranleder inte annan bedömning och utgör inget hinder mot ett förverkande. Åklagarens yrkande skall därför bifallas.

Domslut. TR:n dömde D. L. för olovlig körning, enligt 3 § 1 st. andra meningen trafikbrottslagen (1951:649),

samt för narkotikabrott, brott mot knivlagen och grovt vapenbrott till fängelse 1 år.

De i beslag tagna personbilarna och visst annat gods förklarades förverkade.

D. L. överklagade TR:ns dom i HovR:n för Västra Sverige. Han yrkade, förutom annat, att förverkandeyrkandena avseende de två i beslag tagna personbilarna skulle lämnas utan bifall.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Persson och Smith, tf. hovrättsassessorn Nilsson samt nämndemännen Johansson och Olsson) meddelade dom d. 2 juli 2001. Beträffande D. L:s överklagande av förverkandet av bilarna anförde HovR:n i domskälen: D. L. har i HovR:n vidhållit att ett förverkande av de båda personbilarna skulle vara oskäligt och har därvid, såvitt avser fordonet YYY 000, som bevisning åberopat vittnesförhör med modern I. L. som förklarat att hon inte kände till att D. L:s utländska körkort inte var giltigt. Han har såvitt avser fordonet XXX 000 gjort gällande ett värde på 33 600 kr och har därvid som bevisning åberopat utdrag av bilhandlarnas riktprislista. Åklagaren har åberopat samma bevisning som i TR:n.

Vad som förekommit i HovR:n avseende fordonet YYY 000 ger inte anledning till någon annan bedömning än den TR:n gjort. Den värdering som gjorts under förundersökningen av fordonet XXX 000 har skett efter en besiktning av fordonet, medan bilhandlarnas riktprislista avser bilar av visst märke i allmänhet. Värderingen under förundersökningen torde därför ge ett säkrare värde på bilen. Det kan dock inte uteslutas att värdet något överstigit detta. Även med beaktande härav och av vad som i övrigt förekommit anser HovR:n dock inte att ett förverkande i förevarande fall av fordonet skulle vara oskäligt. Åklagarens förverkandeyrkanden avseende de båda fordonen skall därför bifallas.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut i överklagad del.

D. L. överklagade HovR:ns dom. HD meddelade prövningstillstånd i frågan om förverkande av de i beslag tagna personbilarna men fann ej skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.

D. L. yrkade att framställningen om förverkande av personbilarna XXX 000 och YYY 000 skulle lämnas utan bifall.

Riksåklagaren bestred ändring såvitt avsåg personbilen YYY 000 och förklarade att han inte motsatte sig att beslutet om förverkande av personbilen XXX 000 upphävdes.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Lindbäck, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. D. L. har överklagat HovR:ns beslut att förverka bilarna YYY 000 och XXX 000 och har här – liksom vid TR:n och i HovR:n – anfört att bilarna inte tillhörde honom.

Såvitt avser bilen XXX 000 är det ostridigt att den tillhör annan och D. L:s talan i den delen skall bifallas.

Såvitt avser bilen YYY 000, som är registrerad på D. L:s moder I. L., har Riksåklagaren gjort gällande dels att det förhållandet att D. L. under fyra tillfällen under en och en halv månad blivit ertappad med att framföra bilen visar att det är han som disponerar bilen, dels att I. L. medverkat till brottet på sätt som avses i 36 kap. 5 § 1 st. a BrB.

Vidare har Riksåklagaren gjort gällande att det inte är oskäligt gentemot I. L. att förverka bilen.

Enligt 7 § trafikbrottslagen (1951:649) kan ett fordon som har använts vid brott enligt den lagen förklaras förverkad om det behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte är oskäligt. I avsaknad av särskilda bestämmelser i trafikbrottslagen om hos vem förverkande kan ske skall den allmänna bestämmelsen i 36 kap. 5 § BrB tillämpas. Av tredje stycket i bestämmelsen framgår att egendom inte kan förverkas om den inte vid brottet tillhörde gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet, den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var eller den som beretts vinning genom brottet eller näringsidkare som avses i 36 kap. 4 § BrB.

Det förhållandet att D. L. vid fyra tillfällen under en period om en och en halv månad ertappats med att framföra den aktuella bilen ger ensamt inte tillräckligt underlag för att anse att D. L. är den verklige ägaren av bilen. Bilen har därför inte enligt 36 kap. 5 § 1 och 3 st. BrB kunnat förklaras förverkad hos D. L.

Det återstår därför att pröva om förverkande av den aktuella bilen kan ske gentemot I. L. så som medverkande till D. L:s brott. När ett yrkande om förverkande riktas mot någon som inte är tilltalad för brott skall, om inte annat följer av särskilda bestämmelser, lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. tillämpas. I trafikbrottslagen finns inte några särskilda bestämmelser om förfarandet vid förverkande från annan än den som är föremål för talan om ansvar enligt den lagen, varför 1986 års lag skall tillämpas. Av 2 § i 1986 års lag fram går att en fråga som avses i lagen skall prövas av TR:n efter särskild talan. Frågan om förverkande kan enligt andra stycket samma lagrum, efter utfärdande av stämning, avgöras antingen vid en huvudförhandling eller vid ett skriftligt förfarande.

I den aktuella situationen skulle således särskild talan om förverkande av bilen YYY 000 ha förts mot ägaren till bilen, dvs. I. L. Någon sådan talan har inte förts mot I. L. HovR:ns beslut om förverkande av YYY 000 skall således upphävas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom upphäver HD beslutet om förverkande av bilarna YYY 000 och XXX 000 samt förordnar att beslaget inte längre skall bestå.

HD (JustR:n Svensson, referent, Westlander, Regner, Håstad och Lundius) beslöt följande dom: Domskäl. Enligt 36 kap. 5 § 3 st. BrB får egendom inte förklaras förverkad till följd av brott med mindre egendomen vid tiden för brottet tillhörde gärningsmannen eller någon annan som anges i punkterna a)-c) i paragrafens första stycke, bl.a. såvitt här är av intresse den som medverkat till brottet. Bestämmelsen är tillämplig inte bara vid brott enligt brottsbalken utan gäller i princip också på specialstraffrättens område. Om emellertid en författning innehåller föreskrift om att förverkande får ske i en vidare eller snävare personkrets än som anges i 36 kap. 5 § BrB så gäller denna specialbestämmelse i stället för brottsbalksbestämmelsen.

Enligt 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott får ett fordon som har använts vid brott enligt den lagen förklaras förverkat, om det behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte är oskäligt. Den nu angivna bestämmelsen i trafikbrottslagen utgör inte någon sådan föreskrift som gör att 36 kap. 5 § BrB inte är tillämplig.

Det innebär till att börja med att personbilarna XXX 000 och YYY 000, som använts vid de trafikbrott D. L. har begått, kan förverkas hos honom i brottmålet, om han vid tiden för brottet ägde bilarna helt eller delvis. Riksåklagaren har emellertid inte gjort gällande att D. L. var ägare till bilarna.

De ifrågavarande bilarna är registrerade på andra än D. L. Lagen ger möjlighet till förverkande av bilarna hos de verkliga ägarna, om det är utrett t.ex. att de har medverkat till D. L:s trafikbrott. En förutsättning för ett sådant förverkande är emellertid att åklagaren fört förverkandetalan mot ägarna antingen i samband med åtal mot dem för medverkan till trafikbrotten eller särskilt enligt lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. Någon förverkandetalan mot bilägarna har emellertid inte förts i målet.

På grund av det anförda skall HovR:ns beslut om förverkande av personbilarna upphävas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom upphäver HD beslutet om förverkande av personbilarna med registreringsnummer XXX 000 och YYY 000 samt förordnar att beslagen på bilarna inte längre skall bestå.

HD:s dom meddelades d. 5 juni 2002 (mål nr B 2946-01).