Högsta domstolen referat NJA 2007 s. 209 (NJA 2007:29)

Instans
Högsta domstolen
Referat
NJA 2007 s. 209 (NJA 2007:29)
Målnummer
T4520-04
Avdelning
2
Avgörandedatum
2007-04-03
Rubrik
En tingsrätts dom i mål om skadestånd hade överklagats av båda parter. Vid huvudförhandling i hovrätten inställde sig ena parten, som förelagts att infinna sig personligen, endast genom ombud. Hovrätten förklarade den partens överklagande förfallet och erinrade om möjligheten att ansöka om målets återupptagande. Vid huvudförhandlingen prövade hovrätten motpartens överklagande och målet avgjordes genom dom som meddelades innan tiden för att ansöka om återupptagande hade gått ut. Sådan ansökan inkom i rätt tid. Hovrättens förfarande att avgöra målet trots att fristen för att ansöka om återupptagande löpte har ansetts utgöra grovt rättegångsfel som - i betraktande av att ansökan om återupptagande inte framstått som ogrundad - antagits ha inverkat på målets utgång. Hovrättens dom har undanröjts och målet återförvisats till hovrätten.
Lagrum
50 kap. 21 §, 22 § och 28 § rättegångsbalken (1942:740)

M.K. glömde, när han bodde som gäst hos SSRS Stora Hotellet Jönköping AB, (hotellet) sin klocka på hotellrummet. Städerskan tog hand om denna och lämnade den till husfrun. Husfrun lade den på ett skrivbord. Hon försökte få tag på M.K. utan att lyckas med det. Under tiden försvann klockan från skrivbordet. M.K. stämde hotellet vid Jönköpings tingsrätt och yrkade skadestånd med 90 000 kr jämte ränta motsvarande värdet på klockan. Han gjorde gällande att hotellet hade ett vårdansvar som grundade skadeståndsskyldighet. Hotellet bestred detta och hävdade att ett eventuellt skadestånd skulle jämkas till 0 kr.

Tingsrätten fann att hotellet hade ett vårdansvar och att det brustit i detta. Hotellet hade därmed att ersätta den skada M.K. lidit. Någon jämkningsgrund ansågs inte föreligga. M.K. ansågs dock inte ha styrkt att klockan var värd mer än 500 kr. Hotellet ålades således skadeståndsskyldighet med detta belopp.

Göta hovrätt

Såväl M.K. som hotellet överklagade tingsrättens dom i Göta hovrätt. I själva saken yrkade M.K. fullt bifall till sin talan vid tingsrätten och hotellet att käromålet skulle ogillas i dess helhet.

Hovrätten kallade till huvudförhandling den 23 september 2004. Dagen före förhandlingen, till vilken M.K. förelagts att infinna sig personligen, anmälde M.K. förhinder och bifogade ett läkarintyg.

Till förhandlingen inställde sig inte M.K. personligen, men hans ombud var närvarande.

Hovrätten (hovrättslagmannen Lennart Thorelli, tf. hovrättsassessorn Henrik Johansson och fd. hovrättspresidenten Lars Åhlén) meddelade i anledning av att M.K. inte kommit personligen efter förnyat pårop under förhandlingen följande beslut:

M.K. har uteblivit från huvudförhandlingen. Det är inte sannolikt att han har laga förfall för sin utevaro. På grund härav har M.K:s överklagande förfallit. Målet kan emellertid åter tas upp om det visar sig att M.K. hade laga förfall för sin utevaro och detta inte hade kunnat anmälas i tid. I så fall kan M.K. hos hovrätten ansöka om att målet skall tas upp. Ansökan skall göras skriftligen och ha kommit till hovrätten, Box 2223, 550 02 Jönköping, senast den 14 oktober 2004.

Hovrätten konstaterade sedan att hinder inte förelåg mot huvudförhandling avseende hotellets överklagande. På begäran av M.K:s ombud hördes i den delen M.K. per telefon under sanningsförsäkran. I dom den 7 oktober 2004 fastställde hovrätten i angiven sammansättning tingsrättens dom i själva saken.

I skrivelse, som inkom till hovrätten den 14 oktober 2004, ansökte M.K. om målets återupptagande.

Hovrätten (hovrättsråden Carl-Gustav Ohlsson, referent, och Ingrid Engqvist samt tf. hovrättsassessorn Åsa Nordlander) anförde i beslut den 2 november 2004 bl.a.:

I och med att hovrätten har meddelat dom i målet uppstår fråga om tillämpningen av olika regelsystem i RB, när hovrätten nu har att ta ställning till M.K:s ansökan om återupptagande.

Såväl käranden, M.K., som svaranden, bolaget, har överklagat tingsrättens dom självständigt, och alltså inte genom anslutningsöverklagande.

– – -.

I och med att bolaget självständigt överklagat tingsrättens dom, har bolaget haft rätt att få sitt överklagande prövat, oaktat att M.K:s överklagande förfallit.

Om ett överklagande har förfallit enligt det nyss nämnda stadgandet, skall hovrätten enligt 50 kap. 22 § RB under vissa förutsättningar återuppta målet på ansökan av klaganden. Efter skriftlig ansökan ingiven av klaganden inom viss tid skall hovrätten besluta att återuppta målet, om han för sin utevaro eller underlåtenhet att infinna sig personligen hade laga förfall som han inte kunde anmäla i tid. M.K. har inom rätt tid skriftligen ansökt om målets återupptagande och har därvid anfört att han hade laga förfall. Utifrån dessa förutsättningar skulle han ha rätt att få sin ansökan om återupptagande prövad av hovrätten.

Hovrätten har emellertid meddelat dom i målet. Genom domen har hovrätten avgjort hela den sak varom talan väckts och har därigenom skiljt sig från målet.

Till utveckling av denna ståndpunkt vill hovrätten anföra följande. Tillämpningen av RB måste vara grundad på att RB:s reglering – i fråga om en doms räckvidd och rättskraft samt om innebörden av domens rättsliga imperativ – är enhetlig, logisk och förutsägbar. Hovrättens dom utgör inte en deldom eller mellandom, varigenom har avgjorts frågan om bolagets skadeståndsskyldighet i sig och frågan om skadeståndsbeloppets storlek upp till viss nivå, nämligen 500 kr. Ett sådant synsätt saknar stöd i såväl domens utformning som bestämmelserna i 17 kap. 4 och 5 §§ RB om deldom och mellandom. Att inte godta ståndpunkten att hovrätten genom sin dom har avgjort hela den sak varom talan väckts, skulle vidare innebära att parallella processer om samma sak kan uppstå i hovrätten och HD. Så skulle bli fallet exempelvis om bolaget överklagar hovrättens dom i materiellt hänseende samtidigt som hovrätten förordnar om målets återupptagande på ansökan av M.K. RB innehåller inte någon reglering härav och balken har uppenbarligen inte utformats med tanke på att en sådan situation skulle kunna uppstå (jfr 50 kap. 24 § RB avseende kärandens överklagande av tredskodom och svarandens ansökan om återvinning av samma dom). Kravet på den processuella rättsordningens enhetlighet, logik och förutsägbarhet medför även att en och samma ordning måste gälla dels i det förevarande fallet, dels i det fall i stället bolagets överklagande hade förklarats förfallet på grund av utevaro och M.K:s överklagande hade bifallits helt varpå bolaget ansökt om målets återupptagande för prövning av huruvida käromålet skulle ogillas. Att tillåta en sådan omprövning av hovrättens dom skulle uppenbarligen strida mot RB:s grundläggande bestämmelser.

Den enda lösning som RB synes erbjuda till undvikande av nu angivna problem är att hovrätten ställer in en påbörjad huvudförhandling efter det att hovrätten förklarat den ena partens överklagande förfallet. Hovrätten har sedan möjlighet att avvakta att tiden för ansökan om återupptagande går ut eller att en ansökan om återupptagande ges in och prövas. Härefter kan hovrätten företa målet till huvudförhandling och därvid avgöra målet i hela dess räckvidd.

På nu anförda skäl konstaterar hovrätten följande. Hovrätten har genom sin dom den 7 oktober 2004 avgjort hela den sak varom talan väckts och har därigenom skiljt sig från målet. Vid sådant förhållande är det över huvud taget inte möjligt för hovrätten att på ansökan av M.K. förordna om målets återupptagande. I följd härav kan M.K:s ansökan härom inte tas upp till prövning. Det innebär med andra ord att hans ansökan skall avvisas.

Hovrättens dom har emellertid ännu inte vunnit laga kraft. Ett överklagande och undanröjande av hovrättens dom skulle medföra att M.K. skulle vara berättigad att få sin ansökan om återupptagande prövad. I avvaktan på att hovrättens dom vinner laga kraft, skall därför vidare handläggning av hans ansökan om återupptagande anstå.

Detta beslut får enligt lag inte överklagas.

Högsta domstolen

M.K. överklagade hovrättens dom av den 7 oktober 2004 och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens dom och återförvisa målet till hovrätten för fortsatt behandling.

Hotellet bestred yrkandet.

I sitt överklagande anförde M.K:s ombud bl.a.: Frågan om värdet av klockan, och således skadeståndsbeloppets storlek blev aldrig prövad i hovrätten eftersom M.K:s eget överklagande förfallit och på grund härav återkallade också M.K. två av de åberopade förhören i hovrätten, som just syftade till att styrka värdet och skadeståndsbeloppets storlek, eftersom dessa förhör var obehövliga.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Anna Flodin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Skäl

M.K. yrkade i tingsrätten förpliktande för SSRS Stora Hotellet Jönköping AB att utge skadestånd med 90 000 kr jämte ränta. Hotellet bestred att skadeståndsskyldighet förelåg; i vart fall skulle ett eventuellt skadestånd enligt hotellet jämkas i första hand till noll. Tingsrätten fann att hotellet var skadeståndsskyldigt och att någon jämkningsgrund inte förelåg. Beloppet fastställdes till 500 kr.

Envar av M.K. och hotellet överklagade tingsrättens dom. M.K. yrkade helt bifall till sin talan vid tingsrätten. Hotellet yrkade att käromålet skulle ogillas i dess helhet. Vid en huvudförhandling i målet den 23 september 2004 inställde sig M.K., som hade förelagts att infinna sig personligen, endast genom ombud. Han hade dagen före förhandlingen anmält att han var sjuk och insänt ett läkarintyg till hovrätten. Hovrätten ansåg det inte sannolikt att han hade laga förfall för sin utevaro och förklarade hans överklagande förfallet. M.K. erinrades i beslutet om att han hade möjlighet att senast den 14 oktober 2004 ansöka om att målet skulle återupptas.

Vid huvudförhandlingen ansåg hovrätten inte att det förelåg hinder att behandla hotellets överklagande. Huvudförhandlingen genomfördes i denna del. Genom den överklagade domen fastställde hovrätten tingsrättens dom.

I en skrift till hovrätten den 14 oktober 2004 ansökte M.K. med hänvisning till ett nytt läkarintyg om att målet skulle återupptas såvitt avsåg hans överklagande. I beslut den 2 november 2004 konstaterade hovrätten att hovrätten genom sin dom hade skiljt målet från sig och att M.K:s ansökan i följd härav inte kunde tas upp till prövning. Ett överklagande och undanröjande av hovrättens dom skulle emellertid medföra att M.K. skulle vara berättigad att få sin ansökan om återupptagande prövad. I avvaktan på att hovrättens dom vann laga kraft skulle därför vidare handläggning av hans ansökan anstå.

Genom att behandla hotellets överklagande och meddela dom däröver har hovrätten avgjort målet trots att den för M.K. gällande fristen att ansöka om målets återupptagande löpte. Hovrätten har därigenom betagit M.K. möjligheten att på ansökan få målet återupptaget. Därmed har hovrätten begått ett grovt rättegångsfel som – i betraktande av att M.K:s ansökan om återupptagande inte framstår som ogrundad – får antas ha inverkat på målets utgång. På grund härav, och då felet inte kan avhjälpas i HD, skall hovrättens dom undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.

HD:s avgörande

Med undanröjande av hovrättens dom återförvisar HD målet till hovrätten för fortsatt behandling.

– – -.

HD (justitieråden Johan Munck, Gertrud Lennander, Ann-Christine Lindeblad, Ella Nyström, referent, och Kerstin Calissendorff) meddelade den 3 april 2007 beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 3 april 2007.

Mål nr: T 4520-04.

Lagrum: 50 kap. 21, 22 och 28 §§ RB.