Högsta domstolen referat NJA 2007 s. 501 (NJA 2007:62)

Instans
Högsta domstolen
Referat
NJA 2007 s. 501 (NJA 2007:62)
Målnummer
T1839-04
Avdelning
1
Avgörandedatum
2007-06-20
Rubrik
Ansökan mot gäldenär om verkställighet av exekutionstitel som grundats på avtal om kreditköp av vara med återtagandeförbehåll har inte utgjort hinder mot att kreditgivaren, när denne inte fått full betalning för sin fordran, riktar anspråk mot person som förvärvat varan från gäldenären.
Lagrum
27 § och 28 § konsumentkreditlagen (1992:830)

Trelleborgs tingsrätt

Handelsbanken Finans AB (Handelsbanken) förde efter stämning å H.S. vid Trelleborgs tingsrätt den talan som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Hans Nilsson) anförde i dom den 2 juli 2003:

Yrkanden m.m.

Handelsbanken har yrkat att H.S. förpliktas att till Handelsbanken utge ett belopp om 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan tills betalning sker.

H.S. har bestritt käromålet men vitsordat ränteberäkningen jämte 55 000 kr som ett i och för sig skäligt värde för motorcykeln vid återtagandetidpunkten.

– – -.

Käranden har utvecklat sin talan enligt följande

F.E. har den 17 april 2001 tecknat avbetalningskontrakt med Yamaha Center i Mölndal avseende köp av en motorcykel med registreringsnummer SBY 193 för 90 000 kr (nedan avtalet). Samma dag har Yamaha Center överlåtit samtliga rättigheter enligt avtalet till Handelsbanken. Detta har F.E. underrättats om och bekräftat. Handelsbanken har på detta sätt förvärvat en säkerhetsrätt i motorcykeln.

Enligt avtalets allmänna villkor punkten 11 har kreditgivaren rätt att säga upp krediten till betalning i förtid eller återta objektet bl.a. om köparen är i dröjsmål med betalning i mer än en månad. F.E. gjorde vissa inbetalningar fram till den 4 oktober 2001. Därefter erlades inte betalning i enlighet med uppgjord betalningsplan varför Handelsbanken den 12 mars 2002 med stöd av punkten 11 i avtalet sade upp krediten till betalning inom 30 dagar. Någon betalning har inte skett efter detta datum.

Vid köpet erlade F.E. 18 000 kr kontant för motorcykeln. Den skuld som idag kvarstår, medräknat ränta för sextio månader, överstiger det yrkade beloppet. Vid en rutinmässig kontroll av ägarförhållandena har kunnat konstateras att F.E., i strid med punkterna 2-4 i avtalet, överlåtit motorcykeln till H.S. den 29 april 2002.

Det finns en stabil praxis vad avser godtrosförvärv av motorfordon. Den undersökningsplikt som åvilar en köpare är som strängast vid köp mellan två privatpersoner. Som krav uppställs att köparen kontrollerat säljarens rätt att förfoga över fordonet. H.S. har inte i tillräcklig mån undersökt F.E:s förfoganderätt och han har därför inte varit i god tro vid förvärvet. Handelsbanken har därför bättre rätt till motorcykeln. Då denna inte finns i behåll skall värdet i stället utges.

Ränteyrkandet följer av 4 och 6 §§ räntelagen.

Svaranden har utvecklat sin talan enligt följande

H.S. köpte motorcykeln kontant den 29 april 2002 för 80 000 kr. Han kände säljaren, F.E., då denne var bekant till familjen och framförallt med H.S:s son A. Det var följaktligen inte vilken privatperson som helst som han köpte motorcykeln av. Vid köpet kontrollerades ett registreringsbevis i vilket det inte var upptaget några tidigare ägare. Även bilregistret kontrollerades och det kunde då konstateras att de uppgifter F.E. själv uppgivit stämde.

Eftersom det ursprungliga avtalet är underordnat konsumentkreditlagens regler skall dessa följas även gentemot H.S. Handelsbanken kan inte ha bättre rätt mot H.S. än de har mot F.E. De har ingen äganderätt till motorcykeln, bara en säkerhetsrätt. Det skall därför ske en avräkning mellan restskulden och värdet på motorcykeln vid återtagandetidpunkten. Vad gäller värdet för motorcykeln vid denna tidpunkt vitsordas 55 000 kr.

Då Handelsbanken på annat håll även för talan mot F.E. kommer de att eventuellt få två exekutionstitlar avseende samma sak.

Handelsbanken har inte gjort vad de kunnat för att tillvarata sin rätt. De hade kunnat anmäla återtagandeförbehållet till bilregistret, dvs. registrera en s.k. “kreditspärr”. Då det ursprungliga köpet ägde rum var en sådan registrering inte tvingande för säljare av motorfordon, men det har inte funnits något hinder för Handelsbanken att i efterhand göra detta. Det har de inte bemödat sig med att göra. När krediten sades upp var F.E. fortfarande i besittning av motorcykeln och Handelsbanken har haft gott om tid fram till den 29 april 2002 att säkra sitt krav. Detta har de försummat.

Eftersom motorcykeln numera är stulen har det inte gått att få den värderad. Svaranden överlämnar därför till tingsrätten att göra en skälighetsbedömning av värdet. H.S. erlade 80 000 kr för motorcykeln, men då ingick även en hjälm och en skinnjacka till ett värde av 5 000 kr. Motorcykeln var även vid detta tillfälle lackskadad. Den som avgett Handelsbankens värdeintyg har inte sett motorcykeln och är dessutom samma företag som sålde den till F.E. De står i ett partsförhållande till Handelsbanken.

Käranden har genmält

Någon avräkning enligt konsumentkreditlagen skall inte göras eftersom det inte råder ett konsumentkreditförhållande mellan parterna i målet. Handelsbanken för en vindikationstalan, inte en talan om återtagande enligt konsumentkreditlagen. Det medges att Handelsbanken inte kan kräva mer än fordran mot F.E. Denna fordran överstiger numera 80 000 kr.

Handelsbanken har även väckt talan mot F.E. Grunden för denna talan är emellertid en annan än i detta mål. Det finns ett utslag från kronofogdemyndigheten från september 2002 mot F.E. men det har fortfarande inte kunnat verkställas. F.E. förefaller inte ha pengar.

Domskäl

Handelsbanken har som skriftlig bevisning åberopat kopia av köpekontraktet mellan Yamaha Center i Mölndal och F.E., värderingsintyg avseende motorcykeln samt kopia av uppsägningshandling beträffande krediten.

H.S. har som skriftlig bevisning åberopat kopia av kvitto hänförligt till hans köp av motorcykeln, kopia av utdrag ur bilregistret avseende motorcykeln, kopia av registreringsbeviset som uppvisades vid köpet, kopia av utdrag ur bilregistret avseende en Volvobil som H.S:s son tidigare köpt av F.E. samt taxeringsuppgift beträffande F.E. för åren 2001 och 2002.

På begäran av H.S. har förhör under sanningsförsäkran hållits med honom.

H.S. F.E:s bror J. är god vän med hans son A. Han visste att F.E. hade en mycket god ekonomi. A. hade bl.a. sett honom köpa en bil för 320 000 kr kontant. Familjen E. är rik. Både F.E. och hans bror har fått en och en halv miljon av familjen. H.S. och hans son har tidigare köpt en Volvobil av F.E. När H.S. köpte motorcykeln hade F.E. precis köpt en Saab 9000. Det enda sätt på vilket man kunde se att F.E. var rik var de många bilar han hade. Motorcykeln hade han kört omkring med i ett år. F.E. uppgav för A. att han hade köpt motorcykeln från Yamaha Center och att den var betald. H.S. tittade noga på registreringsbeviset de fick vid köpet. Trots att han var säker på att allt stämde gjorde han en kontroll hos bilregistret genom att ringa dit samma dag som han köpte motorcykeln. Han tittade aldrig på F.E:s förvärvshandlingar. Priset han betalade för motorcykeln anser han vara högt. Om den köpts någon annanstans hade han förmodligen kunnat få den till ett lägre pris. Å andra sidan ingick en hjälm och en skinnjacka i priset. – H.S. har först uppgett att handlingarna som han fick vid köpet stämde överens med vad F.E. tidigare uppgett, men har vid motförhör vidgått att så faktiskt inte är fallet eftersom registreringsbeviset inte upptar några tidigare ägare över huvud taget. På frågor angående F.E:s och J.E:s personliga förhållandem har H.S. uppgett att han inte vet vad de har för utbildning eller vad de arbetar med. Han vet att deras pappa var vice VD för ett stort bageri.

Tingsrätten gör följande bedömning

För att en köpare av egendom som ofta säljs med förbehåll om äganderätt, t.ex. motorfordon, skall anses ha varit i god tro enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre har i praxis (se bl.a. NJA 1998 s. 29, RH 1998:15 och RH 2001:78) förutsatts att han har vidtagit tämligen långtgående åtgärder för att kontrollera säljarens behörighet. Det krävs i regel att köparen har tagit reda på om säljaren är registrerad som ägare i bilregistret och att köparen genom att ha granskat säljarens förvärvshandlingar eller genom att ha haft kontakt med den som överlät fordonet till säljaren förvissat sig om att fordonet inte är behäftat med något förbehåll om återtaganderätt.

Det är i målet ostridigt att H.S. har kontaktat bilregistret för att kontrollera att F.E. verkligen var rätt ägare till motorcykeln. Ostridigt är också att han varken granskat F.E:s förvärvshandlingar eller kontaktat någon tidigare ägare för att förvissa sig om att motorcykeln inte var behäftad med förbehåll om återtaganderätt. Vad som framkommit i målet ger inte för handen att H.S. känt F.E. på ett sådant sätt, eller att omständigheterna vid köpet i övrigt var sådana, att han inte haft anledning att efterforska denna omständighet. H.S:s uppfattning om F.E:s ekonomiska situation har vid förvärvstillfället inte varit så välgrundad att han utan vidare kunnat lägga denna till grund för sitt ställningstagande. H.S. har därför, även med beaktande av att motorcykeln haft ett inte obetydligt värde, inte förvärvat den i god tro och skall, då motorcykeln inte längre finns i hans besittning, ersätta dess värde. Handelsbankens agerande förändrar inte denna bedömning.

Den ersättning som H.S. skall erlägga skall i princip utgå efter motorcykelns värde vid den tidpunkt då den förvärvades av honom (NJA 1989 s. 784). Om den restskuld som Handelsbanken fortfarande hade att kräva vid denna tidpunkt skulle vara mindre än detta värde skall dock detta belopp i stället ersättas (se RH 1987:54). Avräkning i enlighet med konsumentkreditlagens bestämmelser skall inte göras i rättsförhållandet mellan Handelsbanken och H.S.

Någon utredning om skuldens storlek vid förvärvstillfället har inte förebringats i målet och det har för övrigt inte gjorts gällande att den vid denna tidpunkt skulle vara mindre än det yrkade beloppet. Vad gäller motorcykelns värde vid samma tidpunkt finns ett värderingsintyg från Yamaha Center som anger att den våren 2002 hade ett värde av 80 000 kr. Yamaha Center har dock inte sett motorcykeln när de gjorde denna värdering. Att H.S. köpt motorcykeln för samma pris talar i och för sig för att denna värdering är riktig. Han har emellertid själv uppgett att det i detta pris även ingick en hjälm och en skinnjacka, något som styrks av det i målet åberopade kvittot. Dessa föremål har enligt H.S. vid köpet haft ett värde av 5 000 kr. Med utgångspunkt från värderingsintyget och vad H.S. betalat för motorcykeln uppskattar tingsrätten att motorcykeln har haft ett värde av 75 000 kr vid förvärvstillfället, vilket belopp H.S. skall ersätta.

– – -.

Domslut

1. Tingsrätten förpliktar H.S. att till Handelsbanken Finans AB betala ersättning för motorcykeln SBY 193 med 75 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 4 oktober 2002 tills betalning sker.

– – -.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

H.S. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade i själva saken att hovrätten skulle ogilla käromålet.

Handelsbanken bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Roberth Nordh och Ulla Wallén, referent, samt tf. hovrättsassessorn Linda Palmenäs) anförde i dom den 29 mars 2004:

Hovrättens domskäl

Parterna har till stöd för sin talan i hovrätten åberopat sina i tingsrättens dom angivna grunder.

En nödvändig förutsättning för att Handelsbankens talan skall kunna vinna bifall är att Handelsbanken har bättre rätt än H.S. till den omtvistade motorcykeln. Gentemot H.S:s förvärv av motorcykeln från F.E. har Handelsbanken därvid åberopat säljarens rätt till motorcykeln till följd av köpekontraktet mellan F.E. och Yamaha Center i Mölndal, vilken rätt överlåtits på Handelsbanken.

I målet är ostridigt att F.E. varit i sådant dröjsmål med betalning av kreditfordringen att Handelsbanken enligt kontraktets allmänna villkor punkten 11 haft rätt att säga upp krediten och kräva omedelbar betalning av hela restskulden av F.E. eller att i stället återta motorcykeln. Kontraktsvillkoret anknyter till bestämmelserna i 1992 års konsumentkreditlag, och av punkten 14 i villkoren följer att avräkning skall ske i enlighet med reglerna i denna lag om hela skulden betalas i förtid eller om motorcykeln återtas.

Villkor vid kreditköp om kreditgivarens återtaganderätt innebär att denne ges rätt att häva köpet och ta tillbaka varan om köparen inte fullgör sina skyldigheter enligt köpeavtalet. I 27 och 28 §§ konsumentkreditlagen regleras den uppgörelse som då skall ske mellan parterna såsom en avräkning dem emellan, vid vilken köparen tillgodoräknas varans värde och kreditgivaren sin på visst sätt beräknade kreditfordran m.m. Om det vid den ekonomiska uppgörelsen uppkommer en restskuld för köparen, får den normalt inte krävas ut. Kreditgivaren är således vid ett återtagande hänvisad att söka betalning enbart ur säkerheten, dvs. den sålda varan.

Handelsbanken har upplyst att kronofogdemyndigheten den 23 september 2002 meddelat ett lagakraftvunnet utslag i mål om betalningsföreläggande för F.E. att utge restskulden och att försök till verkställighetsåtgärd genom kronofogdemyndigheten vidtagits senast i oktober 2003. Handelsbanken får härigenom anses ha valt att i stället för att söka betalning ur säkerheten kräva köpets fullföljande och avsluta kreditförhållandet genom förtidsbetalning. Vid sådant förhållande måste Handelsbanken anses ha avstått från sin rätt att återta motorcykeln från F.E. och vara hänvisad till att enbart i vanlig ordning kräva ut fordringen hos honom. Handelsbanken har därmed inte längre någon säkerhetsrätt i motorcykeln som kan göras gällande mot H.S. och grunda någon skyldighet för honom att utge ersättning motsvarande motorcykelns värde.

I enlighet med det sagda skall Handelsbankens talan ogillas.

Hovrättens domslut

1. Med ändring av tingsrättens dom i huvudsaken ogillar hovrätten Handelsbanken Finans AB:s talan.

– – -.

Högsta domstolen

Handelsbanken överklagade och yrkade i själva saken att HD skulle återförvisa målet till hovrätten eller fastställa tingsrättens dom.

H.S. bestred ändring.

Handelsbanken ingav och åberopade en av professorn Bert Lehrberg upprättad, den 17 september 2004 dagtecknad promemoria rörande rättsfrågorna i målet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Skäl

Den 17 april 2001 sålde Yamaha Center i Mölndal en motorcykel till F.E. på avbetalning med förbehåll om rätt till återtagande. Rättigheterna enligt kontraktet överläts samma dag till Handelsbanken Finans AB. Sedan F.E. underlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet enligt kontraktet sade Handelsbanken Finans den 12 mars 2002 upp krediten till betalning inom 30 dagar.

Den 29 april 2002 överlät F.E. motorcykeln till H.S.

Då F.E. inte hade betalat någonting på skulden ansökte Handelsbanken Finans om betalningsföreläggande. Den 23 september 2002 meddelades utslag mot F.E. på ett kapitalbelopp om 67 040 kr, varefter resultatlösa försök gjordes att verkställa utslaget.

Handelsbanken Finans väckte därefter talan mot H.S. med yrkande att denne skulle förpliktas att utge motorcykeln. Till grund för talan åberopade Handelsbanken Finans avtalet mellan bolaget och F.E. med förbehåll enligt § 11 i avtalet om rätt att återta objektet, att bolaget har bättre rätt till motorcykeln samt att H.S. inte var i god tro när han förvärvade motorcykeln från F.E.

H.S. bestred bifall till käromålet under påstående att han varit i god tro vid köpet.

Sedan H.S. upplyst att han inte längre hade motorcykeln i sin besittning yrkade Handelsbanken Finans att H.S. skulle förpliktas att utge 80 000 kr som ersättning för motorcykelns värde.

Hovrätten har funnit att Handelsbanken Finans genom att kräva F.E. på betalning av kreditfordran får anses ha avstått från sin rätt att återta motorcykeln. Till följd därav har bolaget, enligt hovrätten, inte kvar någon säkerhetsrätt i motorcykeln som kan göras gällande mot H.S. Hovrätten har därför ogillat käromålet.

Frågan i målet är huruvida hovrättens bedömning är riktig.

I 11 § första stycket i köpeavtalets allmänna villkor stadgas att säljaren har rätt att säga upp krediten till betalning om vissa förutsättningar i fråga om brister i fullgörandet av betalningen föreligger. Enligt femte stycket har säljaren rätt att under de förutsättningar som angetts i första stycket i stället återta objektet.

Handelsbanken Finans rätt att om köparen brister i sina skyldigheter enligt avtalet återta objektet utgör en inskränkning i köparens äganderätt till detta. Återtaganderätten ger bolaget samma rätt mot tredje man som ett äganderättsförbehåll, dvs. ett sakrättsligt skydd avseende det gods som förbehållet omfattar (se rättsfallet NJA 1975 s. 222).

I förevarande fall har F.E. brutit mot köpeavtalet i två avseenden; genom att underlåta att erlägga betalningar till Handelsbanken Finans enligt kreditavtalet och genom att överlåta motorcykeln innan den var till fullo betald. Försäljningen av motorcykeln till H.S. har inneburit att F.E. obehörigen har tillgodogjort sig motorcykelns värde.

Handelsbanken Finans har till följd av F.E:s kontraktsbrott vänt sig mot honom för att enligt villkoren i avtalet få betalt för skulden. Bolaget har därefter väckt talan mot H.S., som enligt bolaget varit i ond tro vid förvärvet, i syfte att säkra köpeobjektet. Bolagets avsikt har varit att tillgodogöra sig värdet av motorcykeln för det fall att bolaget inte skulle kunna utverka betalning från F.E. Någon möjlighet att återta motorcykeln från F.E. har inte funnits.

Bolagets talan mot H.S. är av utomobligatoriskt slag. Den har sin grund i återtagandeförbehållet i köpeavtalet och påståendet att H.S. inte i tillräcklig grad har kontrollerat sin rätt att förvärva motorcykeln.

Varken konsumentkreditlagens regler, som gäller i förhållandet mellan Handelsbanken Finans och F.E., eller någon allmän rättsprincip hindrar bolaget från att i den föreliggande situationen väcka talan om bättre rätt till motorcykeln mot H.S. Hovrättens dom skall därför ändras.

Hovrätten har inte prövat frågan huruvida H.S. var i god tro vid förvärvet. Målet skall på grund därav återförvisas till hovrätten för prövning i denna del.

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens dom och återförvisar målet till hovrätten för vidare handläggning.

– – -.

HD (justitieråden Johan Munck, Dag Victor, Ann-Christine Lindeblad, Ella Nyström och Kerstin Calissendorff, referent) meddelade den 20 juni 2007 följande beslut:

Skäl

Frågan i målet är om en kreditgivare som begärt verkställighet av en exekutionstitel avseende en fordran på grund av konsumentkreditköp är förhindrad att härefter återta den vara som sålts till kredittagaren med återtagandeförbehåll.

I 27 § första stycket konsumentkreditlagen (1992:830) föreskrivs att, om en kreditgivare utnyttjar en rätt att återta en vara som sålts med förbehåll om återtagande, en avräkning skall göras mellan honom och köparen. Om vid denna avräkning kreditgivaren tillgodoräknas ett större belopp än köparen, får enligt 28 § tredje stycket samma lag kreditgivaren inte kräva ut mellanskillnaden (restskulden) i annat fall än då varan minskat väsentligt i värde genom att köparen vanvårdat varan.

Regeln om att restskulden inte får krävas ut är tvingande. Bestämmelsen tillkom på grundval av ett förslag från Kreditköpskommittén, som till stöd för sitt förslag anförde att restskulden i regel ändå inte krävdes ut eftersom gäldenären bedömdes sakna utmätningsbara tillgångar (SOU 1976:63 s. 180 f.). I propositionen anfördes att det förväntades att bestämmelsen skulle få betydelse för vilka typer av varor som återtagandeförbehåll skulle användas vid och för utformningen av kreditvillkoren (se prop. 1976/77:123 s. 133 f.).

Stöd för att kreditgivarens rätt att återta varan förfaller om kreditgivaren först resultatlöst sökt utfå hela kreditfordran från gäldenären saknas däremot i konsumentkreditlagen och en sådan ordning skulle snarast stå i strid med allmänna rättsgrundsatser. Den säkerhet för kreditfordran som återtagandeförbehållet är avsedd att utgöra oavsett storleken av den består således även i det fallet att kreditgivaren valt att först söka utkräva betalning för sin fordran från gäldenären personligen.

Handelsbanken Finans är efter subrogation innehavare av en kreditfordran mot F.E. grundad på dennes köp av en motorcykel. Sedan bolaget sagt upp krediten till full betalning inom trettio dagar på grund av uteblivna betalningar erhöll bolaget ett utslag i mål om betalningsföreläggande mot F.E. rörande sin fordran. Bolaget ansökte om verkställighet av utslaget, men erhöll inte full betalning. F.E. hade en tid dessförinnan sålt motorcykeln till H.S., varefter den enligt H.S:s uppgift stulits. Bolaget har i målet yrkat att H.S. skall utge värdet av motorcykeln till bolaget.

Bolagets talan mot H.S. grundas på den med F.E. avtalade återtaganderätten samt på att H.S. inte varit i god tro vid förvärvet. Såsom framgår av det föregående skulle inte bestämmelserna i konsumentkreditlagen ha utgjort något hinder mot att bolaget hade utnyttjat sin återtaganderätt mot F.E. om denne hade haft motorcykeln i behåll. Kreditavtalet kan inte tolkas på så sätt att det föreligger ett avtalat hinder mot att bolaget utnyttjar sin rätt att återta varan för att tillgodogöra sig sin fordran först efter det att bolaget sökt betalning från kreditgäldenären. Rätten att återta motorcykeln har inte heller upphört redan genom att F.E. har överlåtit denna till H.S.

För att bolaget skall vinna framgång med sin talan förutsätts emellertid att H.S. vid förvärvet av motorcykeln inte var i god tro rörande F.E:s rätt att överlåta den. Då denna fråga inte har prövats av hovrätten bör målet återförvisas dit.

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens dom och återförvisar målet till hovrätten för vidare handläggning.

HD:s beslut meddelat: den 20 juni 2007.

Mål nr: T 1839-04.

Lagrum: 27 och 28 §§ konsumentkreditlagen (1992:830).