Högsta domstolen referat NJA 2007 s. 633 (NJA 2007:77)

Instans
Högsta domstolen
Referat
NJA 2007 s. 633 (NJA 2007:77)
Målnummer
Ö1974-06
Avdelning
2
Avgörandedatum
2007-10-04
Rubrik
A åtalades för misshandel av B och C. C biträdde åtalet och förde skadeståndstalan. A dömdes för misshandel av B medan åtalet för misshandel av C och C:s skadeståndstalan ogillades. Sedan A överklagat domen i den del han dömts för misshandel av B anslutningsöverklagade C. Anslutningsöverklagandet har avvisats.
Lagrum
51 kap. 2 § och 20 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 2000 s. 181 I och II

C.G. åtalades av allmän åklagare vid Nacka tingsrätt för misshandel av M.W. och Å.Ö. Bägge gärningarna påstods enligt åtalet ha ägt rum vid ett och samma tillfälle den 2 april 2005. M.W. yrkade skadestånd av C.G. Tingsrätten förordnade målsägandebiträde för M.W., som också biträdde åtalet vid tingsrätten. C.G. åtalades även för två fall av olovlig körning, grovt brott.

Tingsrätten dömde C.G. för misshandel av Å.Ö. och olovlig körning, grovt brott, i två fall till villkorlig dom och 100 dagsböter à 30 kr. Däremot ogillades åtalet för misshandel av M.W. Till följd av utgången i ansvarsdelen ogillades även hennes enskilda anspråk.

Svea hovrätt

C.G. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att åtalet för misshandel av Å.Ö. skulle ogillas. Åklagaren anslutningsöverklagade och yrkade att C.G. skulle dömas även för misshandel av M.W. och att påföljden skulle bestämmas till fängelse. Även M.W. anslutningsöverklagade och yrkade ansvar för C.G. för misshandel av henne och bifall till hennes skadeståndsyrkande.

Hovrätten (hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Petra Lund och adjungerade ledamoten Vibeke Sylten) anförde i beslut den 4 april 2006: Ett anslutningsöverklagande är inte något självständigt rättsmedel. Om som i förevarande fall flera olika yrkanden har prövats i samma dom kan ett anslutningsöverklagande avse en annan del av målet än den som är föremål för det första överklagandet, alltså C.G:s överklagande. Den som överklagar anslutningsvis måste emellertid ha haft rätt att föra talan vid tingsrätten i den sak som C.G:s överklagande gäller (jfr RH 2003:14). Eftersom C.G. överklagat endast åtalet avseende åtalspunkten 1.2 (misshandel avseende Å.Ö.) är M.W. inte motpart, även om hon biträtt åtalet. Hovrätten avvisar därför M.W:s anslutningsöverklagande.

Högsta domstolen

M.W. överklagade och yrkade att hennes anslutningsöverklagande skulle tas upp till prövning.

C.G. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Anders Norin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

C.G. åtalades vid tingsrätten för bl.a. misshandel av dels M.W. – – -, dels Å.Ö. – – -. M.W. biträdde åtalet vid tingsrätten och yrkade skadestånd av C.G. för sveda och värk, utlägg samt kränkning. Tingsrätten dömde C.G. för bl.a. misshandel av Å.Ö. Åtalet för misshandel av M.W. ogillades däremot, liksom hennes skadeståndsyrkande.

C.G. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet för misshandel av Å.Ö. skulle ogillas. Åklagaren och M.W. överklagade domen anslutningsvis och yrkade att C.G. skulle dömas också för misshandel av M.W. M.W. yrkade även anslutningsvis bifall till sitt vid tingsrätten framställda skadeståndsanspråk.

Om ena parten överklagat tingsrättens dom, har motparten enligt 51 kap. 2 § RB rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 § i samma kapitel angivna tiden gick ut. Ett sådant anslutningsöverklagande kan avse en annan del av domen än det första överklagandet. För att det skall föreligga rätt till anslutningsöverklagande krävs dock att den som överklagar anslutningsvis haft rätt att föra talan i tingsrätten om den sak som det första överklagandet gäller (se Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus, 1953 s. 93 ff., Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. 1994 s. 73 f., Olivecrona, Rättegången i brottmål enligt RB, 3 uppl. 1968 s. 295 f., Fitger, Rättegångsbalken, s. 51:17, Nordh, Praktisk process III, 2005 s. 133 ff. och NJA 2000 s. 181 I och II).

M.W. har inte, även om hon biträtt åtalet, kunnat föra talan i tingsrätten angående den del av tingsrättens dom som C.G:s överklagande avser. Hon har därmed inte heller haft rätt att överklaga tingsrättens dom anslutningsvis. Hovrättens beslut att avvisa M.W:s anslutningsöverklagande skall således fastställas.

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Dag Victor, Torgny Håstad, Ella Nyström, referent, och Anna Skarhed) meddelade den 4 oktober 2007 följande beslut:

Skäl

C.G. åtalades vid tingsrätten för att i april 2005 ha misshandlat dels M.W., dels Å.Ö. M.W. biträdde åtalet vid tingsrätten såvitt avsåg den mot henne riktade gärningen och yrkade skadestånd av C.G. för sveda och värk, utlägg samt kränkning. Tingsrätten dömde C.G. för misshandel av Å.Ö. medan åtalet för misshandel av M.W. ogillades, liksom hennes skadeståndsyrkande.

C.G. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet för misshandel av Å.Ö. skulle ogillas. Sedan åklagaren anslutningsvis överklagat domen med yrkande att C.G. skulle dömas också för misshandel av M.W., inkom M.W. till hovrätten med en som anslutningsöverklagande rubricerad skrivelse i vilken hon med hänvisning till åklagarens överklagande yrkade att C.G. skulle dömas för misshandel av henne samt därutöver att hovrätten skulle bifalla hennes vid tingsrätten framställda skadeståndsanspråk. Genom det överklagade beslutet har hovrätten avvisat M.W:s anslutningsöverklagande.

Om ena parten överklagat tingsrättens dom i brottmål, har motparten enligt 51 kap. 2 § RB rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 § i samma kapitel angivna tiden gick ut. Ett sådant anslutningsöverklagande kan avse en annan del av domen än det första överklagandet. För att det skall föreligga rätt till anslutningsöverklagande krävs dock att den som överklagar anslutningsvis haft rätt att föra talan vid tingsrätten om den sak som det första överklagandet gäller (se t.ex. Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus, 1953 s. 86 ff., Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. 1994 s. 73 f., Olivecrona, Rättegången i brottmål enligt RB, 3 uppl. 1968 s. 295 f., Fitger, Rättegångsbalken, s. 51:17, Nordh, Praktisk process III, 2005 s. 133 ff. samt NJA 2000 s. 181 I och II).

I den del av tingsrättens dom som C.G:s överklagande avsåg kunde talan föras vid tingsrätten av åklagaren och Å.Ö., men inte av M.W. Åklagaren har således haft rätt att anslutningsöverklaga och att därvid framställa yrkande i ansvarsdelen även beträffande misshandeln mot M.W. medan M.W. inte haft någon sådan rätt, varken i fråga om ansvar eller skadestånd.

I och med att åklagaren överklagat såvitt avser åtalet för misshandel av M.W. har dock M.W. enligt 20 kap. 8 § andra stycket RB rätt att även i hovrätten biträda åtalet i den delen. Genom att biträda åtalet kommer hon åtminstone i huvudsak (jfr Fitger, a.a. s. 20:39 f. med där angivna hänvisningar) att såvitt avser ansvarsfrågan inta samma ställning i processen som om hon själv överklagat. Detta innebär att hon kan uppträda som part i ansvarsdelen vid sidan av åklagaren, förebringa utredning och åberopa bevisning. För att kunna få ansvarsfrågan prövad oberoende av om åklagaren överklagat i den delen, och för att överhuvudtaget få skadeståndsfrågan prövad av hovrätten, hade det krävts att M.W. överklagat inom ordinarie överklagandetid.

Hovrättens avvisningsbeslut skall således fastställas.

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

– – -.

HD:s beslut meddelat: den 4 oktober 2007.

Mål nr: Ö 1974-06.

Lagrum: 51 kap. 2 § och 20 kap. 8 § andra stycket RB.

Rättsfall: NJA 2000 s. 181 I och II.