Högsta domstolen referat NJA 2007 s. 984 (NJA 2007:116)

Instans
Högsta domstolen
Referat
NJA 2007 s. 984 (NJA 2007:116)
Målnummer
Ö3978-07
Avdelning
2
Avgörandedatum
2007-12-10
Rubrik
Offentlig försvarare har förordnats för underårig misstänkt utan att hans vårdnadshavare beretts tillfälle att lämna synpunkter på valet. Detta har inte ensamt ansetts utgöra tillräckliga skäl för att tillåta försvararbyte när begäran härom skett efter det att tingsrätten meddelat dom i målet.
Lagrum
21 kap. 3 § och 6 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
•  NJA 1980 s. 177
•  NJA 1981 s. 1080
•  NJA 1991 s. 244
•  NJA 2004 s. 639

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal mot P.C., född 1991, för misshandel. Till offentlig försvarare för P.C. utsågs advokaten P.N.

P.C. förklarade sig i tingsrätten varken kunna erkänna eller förneka gärningen, eftersom han på grund av kraftig alkoholberusning inte hade något minne av händelsen. Tingsrätten, som hörde tre målsägande och ett vittne, fann i dom den 23 augusti 2007 styrkt att P.C. hade gjort sig skyldig till misshandel enligt åtalet. Påföljden bestämdes till ungdomstjänst 30 timmar.

Hovrätten för Västra Sverige

P.C., biträdd av sin far T.C., överklagade tingsrättens dom i Hovrätten för Västra Sverige och begärde i samband därmed att få byta offentlig försvarare.

P.N. förklarade sig inte ha något att erinra mot att bli entledigad från uppdraget som offentlig försvarare.

Hovrätten (hovrättsrådet Kent Jönsson) meddelade den 27 september 2007 följande beslut:

P.C. har som skäl för byte av försvarare bl.a. anfört att han inte har något förtroende för P.N.

Hovrätten anser att vad som framkommit inte utgör tillräckliga skäl för att byta offentlig försvarare. Hovrätten avslår därför P.C:s begäran.

Högsta domstolen

T.C. överklagade hovrättens beslut och begärde att P.N. som offentlig försvarare för P.C. skulle ersättas av en annan angiven advokat.

Justitiekanslern bestred ändring.

P.N. yttrade sig i målet och tillbakavisade den kritik som T.C. hade riktat mot honom.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr Maria Hallqvist, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl

Sedan förundersökning inletts mot P.C., som är 16 år gammal, förordnade tingsrätten advokat P.N. som offentlig försvarare för honom. I åklagarens framställan angavs att P.C. “godtar den rätten förordnar”. Åtal väcktes härefter mot P.C. och tingsrätten dömde honom för misshandel till ungdomstjänst 30 timmar. P.C., biträdd av sin far T.C., överklagade tingsrättens dom och begärde samtidigt att få byta offentlig försvarare. Genom det nu överklagade beslutet avslog hovrätten hans begäran.

T.C. har i HD anfört bl.a. att P.C:s vårdnadshavare aldrig tillfrågades om valet av offentlig försvarare, att P.C. och T.C. inte har något förtroende för P.N. och att P.N. inte skött sina åtaganden på ett acceptabelt sätt.

Bifall till en begäran om byte av offentlig försvarare förutsätter att det finns något giltigt skäl för bytet. Ett sådant skäl kan vara att försvararen inte utför försvaret med tillräcklig omsorg eller på något annat sätt åsidosätter sina plikter som försvarare. Att den tilltalade inte längre har förtroende för den offentlige försvararen kan i vissa fall utgöra tillräckligt skäl för att tillåta ett byte. I praxis har ansetts att brist i den tilltalades förtroende för den offentlige försvararen bör tillmätas särskild betydelse i mål där den tilltalade riskerar ett långt frihetsberövande, liksom i mål rörande brottslighet av sådant slag att det är särskilt viktigt med ett förtroendefullt samarbete mellan klient och försvarare. (Se NJA II 1943 s. 285 samt NJA 1980 s. 177, 1981 s. 1080, 1991 s. 244 och 2004 s. 639.) De nu beskrivna riktlinjerna för bedömningen av om en begäran om försvararbyte skall bifallas bör tillämpas också när den tilltalade är omyndig, vartill även måste beaktas att mål där den misstänkte är underårig skall handläggas särskilt skyndsamt.

Ingenting har framkommit som ger stöd för påståendet att P.N. skulle ha misskött sitt uppdrag. Vad som anförts av T.C. utgör inte tillräckliga skäl för att medge byte av offentlig försvarare på den grunden att P.C. och hans vårdnadshavare uppger sig sakna förtroende för P.N.

Frågan är emellertid om den omständigheten att P.C:s vårdnadshavare inte beretts tillfälle att lämna synpunkter på valet av offentlig försvarare utgör ett tillräckligt skäl för att medge det begärda bytet.

Av 24 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare framgår att för en misstänkt som inte fyllt 18 år skall offentlig försvarare förordnas, om det inte är uppenbart att han saknar behov av försvarare. Enligt 21 kap. 3 § andra stycket RB tillkommer befogenheten att utse försvarare för en misstänkt som är under 18 år den som har vårdnaden om honom. Detta innebär att den unges vårdnadshavare, om det är möjligt, skall beredas tillfälle att lämna synpunkter beträffande valet av offentlig försvarare (jfr riksåklagarens riktlinjer RåR 2006:3 s. 23).

Om en offentlig försvarare förordnats av rätten utan att den unges vårdnadshavare har beretts tillfälle att lämna synpunkter, och om vårdnadshavarna har ett eget önskemål om annan lämplig person, bör detta kunna utgöra tillräckliga skäl för att bevilja en begäran om försvararbyte i ett inledande skede av processen. När som i detta fall en underårigs vårdnadshavare först sedan tingsrätten meddelat en fällande dom invänt mot att han inte tillfrågats om valet av offentlig försvarare, bör däremot den omständigheten att vårdnadshavarna inte beretts tillfälle att lämna synpunkter inte ensamt anses utgöra ett giltigt skäl för att bevilja en begäran om byte av offentlig försvarare.

Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

HD:s avgörande

HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Leif Thorsson, Torgny Håstad, Ella Nyström och Anna Skarhed, referent) meddelade den 10 december 2007 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 10 december 2007.

Mål nr: Ö 3978-07.

Lagrum: 21 kap. 3 och 6 §§ RB.

Rättsfall: NJA 1980 s. 177, NJA 1981 s. 1080, NJA 1991 s. 244 och NJA 2004 s. 639.