Högsta domstolen referat NJA 2011 s. 589

Instans
Högsta domstolen
Referat
NJA 2011 s. 589
Målnummer
Ö1932-10
Avdelning
1
Avgörandedatum
2011-09-21
Rubrik
Prövningstillstånd i hovrätt (granskningsdispens) har meddelats i ett omfattande mål som rör komplicerade förhållanden med hänsyn till att tingsrättens domskäl har ansetts alltför knapphändiga för att riktigheten av det slut som domstolen har kommit till ska kunna bedömas utan en fullständig rättegång i hovrätten.
Lagrum
49 kap. 14 § 2 rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
•  NJA 2009 s. 590
•  NJA 2010 s. 405

Nacka tingsrätt, fastighetsdomstolen

I mål mellan Luftfartsverket och Benstocken¿s Parkering – Airport Carservice Aktiebolag angående expropriation fördes vid Nacka tingsrätt, fastighetsdomstolen, den talan som framgår av fastighetsdomstolens dom.

Fastighetsdomstolen (rådmannen Lars Kock Jalvemyr, referent, f.d. rådmannen Anna Britta Öhman, fastighetsrådet Cecilia Undén och två nämndemän) anförde följande i dom den 13 november 2009.

Bakgrund

Expropriation

Regeringen lämnade genom beslut den 15 augusti 1991 Luftfartsverket (LFV) tillstånd enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser att utvidga verksamheten vid Stockholm-Arlanda flygplats med en tredje rullbana. Beslutet omfattade bland annat fastigheterna Sigtuna Lilla Benstocken 1:1 och 1:2, som ägdes av Å.B.

På ansökan av LFV meddelade regeringen i beslut den 14 juli 1994 med stöd av 2 kap. 2 § expropriationslagen (1972:719) LFV tillstånd att, för utbyggnad av Stockholm-Arlanda flygplats med en tredje rullbana och därtill hörande faciliteter, med äganderätt expropriera fastigheterna Sigtuna Lilla Benstocken 1:1 och 1:2. På fastigheten Lilla Benstocken 1:1 (i fortsättningen benämnd expropriationsfastigheten) bedrev Benstocken Parkerings AB, nu Benstocken¿s Parkering – Airport Carservice Aktiebolag (Parkeringsbolaget), bl.a. långtidsparkering och på fastigheten Lilla Benstocken 1:2 låg Å.B:s bostadshus. Parkeringsbolaget var och är ett familjedrivet aktiebolag där Å.B. vid tiden för ansökan om stämning var styrelseledamot. Hans son, F.J., är numera styrelseledamot, tillika verkställande direktör.

Genom ansökan om stämning dagtecknad den 20 december 1994 mot Å.B. och Parkeringsbolaget yrkade LFV att med äganderätt få förvärva de i expropriationstillståndet angivna fastigheterna.

På expropriationsfastigheten startade Å.B. år 1977 en bilbärgningsrörelse. Rörelsen utvidgades år 1987 med en anläggning för långtidsparkering som kompletterades under 1995 med tillhandahållande av busstransporter. Parkeringsbolaget bedrev rörelsen och arrenderade större delen av sin mark av Å.B. och sedermera viss del av Ärlinghundra häradsallmänning. Rörelsen bedrevs och bedrivs fortfarande under namnet Benstockens långtidsparkering.

Genom beslut den 7 januari 1999 gav fastighetsdomstolen LFV tillstånd till enkelt förhandstillträde till hela Lilla Benstocken 1:2 och del av expropriationsfastigheten med tillträden den dag då arbetsplanen för väg berörande båda fastigheterna vann laga kraft, vilket skedde den 2 juli 1999.

Sedan parterna konstaterat att stora skillnader förelåg beträffande parternas uppfattning om hur Parkeringsbolagets rörelseskada skulle värderas avgjordes frågan om ersättning för Lilla Benstocken 1:1 och 1:2 genom deldom. Deldomen meddelades den 30 maj 2000 vari fastighetsdomstolen förordnade att LFV skulle erhålla äganderätt till Lilla Benstocken 1:1 och 1:2. Beträffande expropriationsersättning bedömdes i deldomen endast löseskillingen för expropriationsfastigheten som bestämdes till 6 903 100 kr varav 850 000 kr avsåg villan, 5 190 000 kr avsåg parkeringsdelen och 825 000 kr övrig del. Parterna var ense om att löseskillingen för Lilla Benstocken 1:2 skulle uppgå till 1 100 000 kr och att annan ersättning skulle utgå med 139 000 kr varav 69 000 kr till Å.B., 45 000 kr till Å.B:s mor och 25 000 kr till Å.B:s son F.J. Svea hovrätt ändrade i dom den 6 mars 2002 fastighetsdomstolens dom endast i den del som avsåg rättegångskostnaderna. Parkeringsbolagets krav på ersättning för rörelseskada i anledning av expropriationen kvarstod och är föremål för prövning i denna dom.

Verksamheten på expropriationsfastigheten

Under denna rubrik redogjorde fastighetsdomstolen för tidigare ärenden om bygglov för verksamheterna på expropriationsfastigheten. Härefter anförde fastighetsdomstolen:

Avtal om förhandstillträde ingicks mellan parterna den 16 december 1998. Av avtalet framgick att LFV skulle få tillträde till vissa delar av expropriationsfastigheten för bygge av väg. De delar som togs i anspråk för väg skulle Parkeringsbolaget kompenseras för genom att av LFV erhålla mark i anslutning till befintlig anläggning. Parkeringsbolaget skulle därefter flytta sin verksamhet till Starrmossen.

Den 31 oktober 1996 hade Å.B. förvärvat fastigheten Starrmossen 1:1 m.fl. Parkeringsbolaget avflyttade med sin rörelse från expropriationsfastigheten den 1 juli 2001 till fastigheten Starrmossen 1:1.

Yrkanden m.m.

Parkeringsbolaget

Parkeringsbolaget har yrkat att LFV ska förpliktas att utge 53 800 000 kr i expropriationsersättning till Parkeringsbolaget. Yrkandet är beräknat per värdetidpunkten den 31 januari 2009 och från den tidpunkten yrkas ränta – – -.

Luftfartsverkets inställning

Luftfartsverket har bestritt Parkeringsbolagets talan och inte vitsordat vare sig kapital- eller ränteyrkandet som skäligt i och för sig.

Parkeringsbolagets grunder

Parkeringsbolaget har sedan 1987 genom ett 50-årigt avtal om anläggningsarrende arrenderat mark på expropriationsfastigheten. Sedan samma år har Parkeringsbolaget bedrivit långtidsparkeringsrörelse på den arrenderade marken. Rörelsen har bedrivits med stöd av tillfälliga bygglov som vid flera tillfällen blivit förlängda.

Yrkat belopp motsvarar den beräknade förmögenhetsskada som drabbat Parkeringsbolaget till följd av expropriationen samt den påtvingade avflyttningen och ometableringen av verksamheten på Starrmossen. Värderingen av skadan ska ske enligt den s.k. differensmetoden med utgångspunkt i att parkeringsverksamheten utgjorde pågående och tillåten markanvändning på expropriationsfastigheten.

Vid värderingen av verksamheten på expropriationsfastigheten ska således bortses från den negativa värdepåverkan som varit en följd av att endast tillfälliga bygglov beviljades för parkeringsverksamheten eftersom expropriationsföretaget ensamt förhindrade att ett permanent bygglov beviljades. Vid bestämmande av skadans storlek ska inte LFV såsom skadevållare som avräkningspost få tillgodoräkna sig sådant värde som uteslutande är en frukt av Parkeringsbolagets eget risktagande eller är en följd av fördelar eller förhållanden som kommit motsvarande verksamhetsutövare inom Arlandaområdet till del på grund av ökat kundunderlag och högre priser.

Värdetidpunkten ska vara den 31 januari 2009.

Luftfartsverkets grunder

Parkeringsbolaget har inte lidit någon skada till följd av expropriationen. Trots att Parkeringsbolaget varit väl medvetet om att fastigheten skulle tas i anspråk genom expropriation har bolaget valt att starta och löpande utveckla parkeringsrörelsen på expropriationsfastigheten. Med anledning av att denna fastighet var föremål för expropriation beviljades endast tillfälliga bygglov. Inblandade parter, Sigtuna kommun, LFV och Parkeringsbolaget har nått en samsyn innebärande att parkeringsrörelsen skulle avvecklas samtidigt med expropriationen. Därmed har Parkeringsbolaget ingen rätt till ersättning då tillstånd till verksamheten måste ha upphört i samband med expropriationen. Parkeringsrörelsen startades under rådande expropriationshot. Rörelsens värde i det hypotetiska läget på expropriationsfastigheten påverkas negativt av att verksamheten endast bedrevs med tillfälliga bygglov. Det leder till en högre risk och därmed högre krav på avkastning. Ersättningen ska därför begränsas med stöd av 4 kap. 5 § expropriationslagen.

Om fastighetsdomstolen likväl finner att Parkeringsbolaget lidit skada ska LFV i enlighet med principen compensatio lucri cum damno få avräkna den nytta Parkeringsbolaget erhållit genom expropriationen mot den skada som Parkeringsbolaget må ha lidit. Under alla omständigheter tillkommer en sådan avräkningsrätt LFV mot bakgrund av vad som föregått avtalet och vad som framgår av avtalet om förhandstillträde från december 1998. Om fastighetsdomstolen finner att ersättning ska utgå ska den beräknas med utgångspunkt i att LFV erbjudit en omlokalisering till det så kallade Smuttanområdet och att detta erbjudande borde ha accepterats. Om erbjudandet accepterats hade det inte lett till någon skada. I vart fall ska skadan uträknas från enbart det förlorade förmögenhetsvärde som må ha förlorats på expropriationsfastigheten, inte det värde som investerats i den nya anläggningen på Starrmossen. Investeringskostnaderna faller utanför det ersättningsgilla området enligt expropriationslagen. Vidare utgör inte investeringar i anläggningstillgångar en skada så länge bolaget äger tillgången.

– – -.

Parkeringsbolagets utveckling av talan

Domen innehåller en utförlig redovisning av Parkeringsbolagets utveckling av talan. Här återges endast uppgifter om hur yrkat belopp beräknats.

– – -.

Parkeringsbolaget har tagit fram två värderingar. Den ena redogör för vad Parkeringsbolaget betalat för att anskaffa en ny anläggning på Starrmossen som möjliggjort en fortsättning av den tidigare verksamheten. Om inte Parkeringsbolaget hade investerat såsom gjorts hade inte någon etablering av parkering på Starrmossen kunnat ske. Yrkat belopp avser delposterna nedan och avser de verkliga kostnaderna som har räknats upp med ränta enligt 5 § räntelagen från den tidpunkt de uppkom till värdetidpunkten den 31 januari 2009.

Kostnad        Tidpunkt       Ränta Detaljplan och bygglov          510 000 kr  2000-01          217 809 kr Parkeringsyta                 8 900 000 kr  2001-07        3 267 413 kr Belysning/Plank                 970 000 kr  2001-07          356 111 kr Kontor                        1 270 000 kr  2001-07          466 249 kr Maskinhall                      680 000 kr  2001-04          255 614 kr Väntrum                          90 000 kr  2003-01           26 631 kr Avlopp och dagvatten          1 810 000 kr  2007-01          214 309 kr Investering drift               645 000 kr  2001-07          236 796 kr Flyttningskostnader             250 000 kr  2001-07           91 781 kr Förlängt köravst. 2001-2008   8 920 000 kr  2005-04        1 658 253 kr Förlängt köravst. 2009-      22 360 000 kr Vattenskyddsomr. 2001-2008      190 000 kr  2004-07           41 022 kr Vattenskyddsomr. 2009-          450 000 kr Summa                        47 045 000 kr                 6 831 988 kr

Den andra värderingen är en avkastningsvärdering av de båda verksamheterna i det verkliga och det hypotetiska scenariot, dvs. en jämförelse mellan verksamheten på Starrmossen och hur verksamheten på expropriationsfastigheten skulle ha utvecklats om den fått ligga kvar. Parkeringsbolagets förmögenhetsställning i de båda händelseförloppen har jämförts. Det ger en skillnad på totalt 61,6 miljoner kr per årsskiftet 2008/2009 efter hänsynstagande till en särskild riskpremie om 17 miljoner kr. Riskpremien är egentligen en schablonuppskattad compensatio lucri cum damno som LFV inte bör få tillgodogöra sig vid värderingen i det verkliga händelseförloppet. En nedläggning av verksamheten hade istället inneburit en ännu högre kostnad.

Parkeringsbolaget har således begränsat sin skada genom att flytta verksamheten till Starrmossen.

Luftfartsverkets sakframställan

Domen innehåller en utförlig redogörelse för Luftfartsverkets sakframställan. Här återges endast vissa uppgifter som avser värderingsfrågan.

– – -.

Parkeringsbolaget menar att bolaget har lidit skada i anledning av att man tvingats flytta från expropriationsfastigheten till Starrmossen och att denna skada huvudsakligen sammanfaller med de kostnader man haft för etableringen på Starrmossen. Dessa anspråk kan sägas sönderfalla i fyra delar.

I del ett menar Parkeringsbolaget att det bolaget investerat i den nya anläggningen på Starrmossen är en skada. Den anläggningen äger Parkeringsbolaget och anläggningen har bolaget kvar på Starrmossen. Dessa investeringskostnader uppgår till cirka 13,3 miljoner kr. Det avser plank och markanläggningar. LFV menar att Parkeringsbolaget inte lidit någon skada och i vart fall ingen ersättningsgill skada.

I del två gör Parkeringsbolaget gällande att bolaget lidit och kommer att lida skada i det att bolaget menar att verksamheten flyttat in i ett vattenskyddsområde från ett område som inte omfattas av vattenskyddsbestämmelser. I denna del menar Parkeringsbolaget att bolaget lidit och kommer att lida skada med cirka 2,4 miljoner kr. LFV menar att Parkeringsbolaget inte lidit någon skada. Expropriationsfastigheten som Parkeringsbolaget flyttade från omfattades av sådana vattenskyddsbestämmelser.

De skyddsföreskrifter som gäller för området där Starrmossen ligger ställer däremot inga särskilda krav på parkeringsuppställningsplats. Om länsstyrelsen uppställt krav på skyddsåtgärder har det gjorts utan rättsligt stöd och Parkeringsbolaget har redan därför inte lidit någon skada. Härutöver föreligger ingen skada eller så är en eventuell skada inte ersättningsgill.

I del tre gör Parkeringsbolaget gällande att bolaget har lidit och kommer att lida skada pga. att man, efter flytten till Starrmossen, har fått ett, i förhållande till tidigare läge på expropriationsfastigheten, längre köravstånd till Arlanda flygterminal. Parkeringsbolaget påstår sig ha fått högre kostnader för de bussar som transporterar kunder till och från terminalen samt för nattanställd kanslipersonal. Skadan ska bestå i merkostnader om tillhopa cirka 31,3 miljoner kr. LFV menar att det inte föreligger någon skada eller i vilket fall inte en ersättningsgill sådan.

I del fyra menar Parkeringsbolaget att bolaget ska tillerkännas avkastningsränta som svarar mot referensränta plus två procent “från angiven kostnadstyngdpunkt” till den 31 januari 2009 med sammanlagt belopp om 6 831 988 kr. Beloppet har sedan adderats med kapitalbeloppet och därefter har Parkeringsbolaget yrkat ränta på det sammanlagda beloppet. LFV tillbakavisar betalningsansvar då anspråken saknar rättslig grund.

– – -.

Med begreppet EBITA menas ett rörelseresultat, dvs. ett resultat som inte har belastats av finansiella intäkter och kostnader för skatt och kostnader för av- och nedskrivning. Man får då fram något som benämns kassaflöde. Kassaflödet har B.G. och J.T. värderat i sina sakkunnigutlåtanden.

Av nämnda årsredovisningar i gamla läget framgår att bolaget haft en omsättning per utgången 1999-04-30 med 13,1 miljoner kr, per utgången av 2000-04-30 med 13,3 miljoner kr och per utgången av 2001-04-30 med 13,8 miljoner kr. Resultaten dessa år har varit 109 000 kr respektive 1,2 miljoner kr respektive 1,7 miljoner kr.

Parkeringsbolaget har flyttat till den nya parkeringen vid Starrmossen under sommaren 2001. I allt väsentligt torde den årsredovisning som avser perioden 2001-05-01-2002-04-30 avse verksamheten i Starrmossen. Av denna årsredovisning framgår att bolagets omsättning varit 13,9 miljoner kr och dess vinst 1,5 miljoner kr. Detta trots att Parkeringsbolaget nu har att bära avskrivningar på Starrmossenanläggningen både före och efter tillträdet. Det därpå följande räkenskapsåret 2002-05-01 t.o.m. 2003-04-30, dvs. det första hela året i det nya läget i Starrmossen, redovisar en omsättning på 16,2 miljoner kr och en vinst på 1,6 miljoner kr. Det därpå följande räkenskapsåret uppvisar en omsättning om 17,8 miljoner kr och en vinst om drygt 2,2 miljoner kr.

Det därpå följande räkenskapsåret 2004-05-01-2005-04-30 redovisar en omsättning som har ökat från det tidigare nämnda 17,8 miljoner kr till 21,7 miljoner kr med ett resultat omfattande 2,8 miljoner kr efter skatt. Det därpå följande räkenskapsåret per utgången 2006-04-30 utvisar en omsättning som har ökat ytterligare, denna gång till 22,1 miljoner kr med ett resultat som har uppgått till hela 4,4 miljoner kr. Det därpå följande räkenskapsåret, 2006-05-01-2007-04-30, uppvisar en omsättning uppgående till 22,2 miljoner kr med ett resultat på 4,1 miljoner kr, efter skatt. Det sist kända räkenskapsåret utgår 2008-04-30 och uppvisar en omsättning på 23,1 miljoner kr och ett resultat efter skatt på ca 2 miljoner kr. Resultatet är således 2,1 miljoner kr lägre än föregående år. Resultatet synes tyngas av kostnader för en dagvattenreningsanläggning om 2 miljoner kr. Troligtvis borde denna anläggning ha tillförts anläggningsregistret och inte ha kostnadsförts såsom skett.

Av årsredovisningarna framgår att bolagets omsättning i det gamla läget som låg runt 13,3 miljoner kr har ökat till drygt 20 miljoner kr kort tid efter flytten och att bolagets ekonomiska utfall har genomgått en kraftig förbättring i det nya läget vid Starrmossen. Idag uppvisas en omsättning omkring 23 miljoner kr, dvs. ca 10 miljoner kr mer än innan flytten.

Utredningen

Parterna har åberopat ett flertal handlingar i målet. Parkeringsbolaget har åberopat promemorior den 3 februari 2009 och den 29 juni 2009 av civilingenjören T.J., Stockholmsbryggan Fastighetsekonomi, liksom värderingsutlåtande i juni 2005, kompletterat den 16 mars 2007, den 21 augusti och 30 oktober 2008, den 28 januari 2009 och den 25 juni 2009 av B.G., Grant Thornton Sweden AB.

Parkeringsbolaget har vidare åberopat kalkyler den 26 juni 2009 av L.T., TME, avseende kostnaderna för utförandet av markyta på dels Smuttanområdet, dels Starrmossenområdet.

Parkeringsbolaget har också åberopat ett stort antal fakturor avseende kostnader för att etablera parkeringsverksamheten på Starrmossen liksom en kartbilaga till T.J:s utlåtande den 29 juni 2009 och ett samrådsyttrande den 7 juni 1999 från Länsstyrelsen i Stockholms län, fogat till samma utlåtande.

Därtill har Parkeringsbolaget åberopat grafiska redovisningar och sammanställningar av bolagets ekonomiansvarige L.B.

LFV har å sin sida åberopat värderingsutlåtanden den 16 februari 2006, den 25 maj 2007, den 5 december 2008, den 29 maj 2009 och den 20 augusti 2009 av auktoriserade finansanalytikern J.T., Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Därtill har LFV åberopat Parkeringsbolagets årsredovisningar för räkenskapsåren 1998/99-2007/08.

LFV har också åberopat skrivelser, yttranden, protokoll, skyddsföreskrifter och beslut från byggnadsnämnden i Sigtuna kommun och Länsstyrelsen i Stockholms län samt avtal om förhandstillträde den 16 december 1998.

LFV har också åberopat handlingar avseende det s.k. Smuttanalternativet.

Parkeringsbolagets verkställande direktör F.J. har hörts under sanningsförsäkran. Vittnesförhör har hållits med B.G., J.T., L.B., B.E., G.E., C.-G.M., L.T., H.W., J.L. och P.F.

Domskäl

I målet är fråga om annan ersättning enligt 4 kap. 1 § 1 st. expropriationslagen. Ifrågavarande bestämmelse lyder: Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, skall även sådan skada ersättas. En nyttjanderättshavare som bedriver näringsverksamhet på den exproprierade fastigheten har samma rätt till sådan ersättning som dess ägare. Nämnda lagrum anger inte hur ersättningen för sådan skada ska beräknas utan skadeståndslagens (1972:207) bestämmelser får bli vägledande. Det är Parkeringsbolaget som har att visa att sådan annan skada uppkommit och hur stor skadan är.

Parkeringsbolaget har åberopat en utredning av T.J. Utredningen bygger på den s.k. kostnadsmetoden. I utredningen har kostnaderna för att anlägga en motsvarande parkeringsanläggning som på expropriationsfastigheten uppskattats med utgångspunkt i de faktiska kostnaderna för investeringarna i den nya anläggningen på Starrmossen. Man har vidare beräknat ökade kostnader bl.a. i form av högre kostnader för drivmedel och fordonsservice pga. det längre köravståndet mellan anläggningen och flygplatsen. Utredningen tar ingen hänsyn till Parkeringsbolagets intäkter varken i läget på expropriationsfastigheten eller i läget Starrmossen och kan därför inte läggas till grund för att bedöma om en s.k. rörelseskada föreligger. Det må också anmärkas att kostnaden för en investering inte undantagslöst kan ses som en skada.

Parkeringsbolaget har därutöver åberopat en utredning av B.G. Denna utredning använder en annan metod, nämligen den s.k. kassaflödesmetoden. Det är enligt fastighetsdomstolens mening den metod som, på sätt LFV angivit, ska begagnas i ett fall som detta, där det från Parkeringsbolagets sida görs gällande att rörelsens resultat efter flytten till Starrmossen blivit sämre än om verksamheten fått vara kvar på expropriationsfastigheten.

B.G:s utredning utmynnar i slutsatsen att en rörelseskada inträffat och att denna skada uppgår till ett belopp i storleksordningen 42-44 miljoner kr. I utredningen har B.G. dragit bort bolagets skulder och lagt till en riskpremie. B.G. har gjort sin bedömning som om Parkeringsbolaget haft ett permanent bygglov på expropriationsfastigheten. Parkeringsbolaget har även angivit att värdetidpunkten ska vara den 31 januari 2009. Parkeringsbolaget har inte förmått förklara varför bolagets skulder ska dras bort och riskpremie läggas till samt varför värdetidpunkten ska vara den 31 januari 2009.

LFV har å sin sida åberopat en utredning av J.T. som även han använt kassaflödesmetoden. J.T. har kommit till slutsatsen att Parkeringsbolaget inte lidit någon skada genom att tvingas flytta verksamheten från expropriationsfastigheten till Starrmossen. J.T. har dragit denna slutsats i sin utredning utan att ha kunskap om det faktum att parkeringsverksamheten på expropriationsfastigheten drevs med tillfälliga bygglov. När J.T. hörts som vittne har han uppgivit att denna uppgift påverkar bedömningen och leder till att rörelsens värde i det tidigare läget blir påtagligt lägre och således stärker honom i slutsatsen att någon skada inte uppkommit.

Betydelsen av de tillfälliga byggloven på expropriationsfastigheten har i hög grad tilldragit sig parternas uppmärksamhet. Parkeringsbolaget har gjort gällande att hovrättens bedömning att det varit fråga om en pågående och tillåten markanvändning ska läggas till grund för bedömningen i frågan om ersättning för annan skada. LFV har å sin sida hävdat att både den omständigheten att parkeringsverksamheten startats trots att expropriationshotet var reellt och det förhållandet att bolaget sökt och fått tillfälliga bygglov måste beaktas vid bedömningen och då tillmätas betydelsen att bolagets företrädare varit medvetna om att de en gång skulle tvingas att upphöra med verksamheten eller flytta den. Detta påverkar enligt LFV bedömningen av den på expropriationsfastigheten bedrivna verksamheten. Fastighetsdomstolen delar LFV:s inställning eftersom frågan om pågående och tillåten markanvändning endast har betydelse i fråga om värdering av marken.

J.T:s bedömning framstår som välgrundad i sin helhet. Den vinner dessutom stöd av de årsredovisningar som LFV åberopat i målet och redogjort för i sin sakframställning. Mot bakgrund av dessa förhållanden finner fastighetsdomstolen att Parkeringsbolaget inte förmått visa att bolaget lidit den påstådda skadan. Bolagets talan ska därför ogillas. Med denna domstolens bedömning finns inte skäl att pröva övriga omständigheter som parterna åberopat till stöd för sin talan.

Domslut

Fastighetsdomstolen ogillar Benstocken¿s Parkering – Airport Carservice Aktiebolags talan.

Svea hovrätt

Benstocken¿s Parkering – Airport Carservice Aktiebolag överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten.

Hovrätten (hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Henrik Runeson, referent, och fastighetsrådet Jan Gustafsson) beslutade den 30 mars 2010 att inte meddela prövningstillstånd. Fastighetsdomstolens avgörande stod därmed fast.

Högsta domstolen

Benstocken¿s Parkering – Airport Carservice Aktiebolag överklagade och yrkade att HD skulle, med ändring av hovrättens beslut, meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Luftfartsverket bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ove Nilsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Nacka tingsrätt ogillade Benstocken¿s Parkering – Airport Carservice AB:s (nedan Benstocken) talan mot Luftfartsverket om expropriationsersättning. Benstocken ålades i tingsrättens dom att ersätta Luftfartsverket för dess rättegångskostnader med 2 219 832 kr.

Benstockens fastigheter Sigtuna Lilla Benstocken 1:1 och 1:2 exproprierades med anledning av att verksamheten på Stockholm-Arlanda flygplats skulle utvidgas med en tredje rullbana.

Benstocken hade tidigare i deldom fått löseskilling för expropriationsfastigheten med drygt 6,9 miljoner kr. Det som avgjordes i nu aktuellt mål var bolagets krav på ersättning med 53,8 miljoner kr för rörelseskada i anledning av expropriationen. Tingsrätten fann att Benstocken inte kunnat visa skadan. Huvudförhandlingen genomfördes under fyra dagar.

Hovrätten meddelade inte prövningstillstånd.

Frågan i HD är om hovrätten borde ha meddelat granskningsdispens enligt 49 kap. 14 § 2 RB.

I 49 kap. 14 § 2 sägs att prövningstillstånd ska meddelas om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till.

Behovet av en sådan möjlighet att meddela prövningstillstånd blev enligt regeringen särskilt tydligt i och med att systemet med krav på prövningstillstånd skulle komma att gälla även omfattande eller komplicerade tvistemål. I sådana mål kan det, enligt vad regeringen angav, ibland vara svårt att vid tillståndsprövningen tillräckligt tillförlitligt bedöma om målet är rätt avgjort eller inte. Som exempel nämnde regeringen många patentmål och mål om tekniska eller ekonomiska förhållanden (se prop. 2004/05:131 s. 186).

Det aktuella målet uppfyller de kriterier som nämnts i föregående stycke. Målet rör komplicerade frågor och stora belopp. Huvudförhandlingen i målet pågick flera dagar. I målet har framlagts omfattande skriftlig och muntlig bevisning, innefattande bl.a. förhör med sakkunniga, vilket har genererat rättegångskostnader med stora belopp.

Som angetts ovan finns det i förarbetena utrymme för att meddela prövningstillstånd i mål som innehåller svåra frågor, i aktuellt fall av ekonomisk natur, som gör det svårt att bedöma om utgången i tingsrätten är den riktiga utan en fullständig prövning.

Målets svårighetsgrad och omfattande utredning gör att det är svårt att med tillräcklig tillförlitlighet bedöma riktigheten av det slut tingsrätten har kommit till utan en fullständig rättegång i hovrätten. Tillstånd till målets prövning i hovrätten ska därför meddelas med stöd av 49 kap. 14 § 2 RB.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

HD (justitieråden Leif Thorsson, Ella Nyström, Gudmund Toijer, Ingemar Persson, referent, och Martin Borgeke) meddelade den 21 september 2011 följande beslut.

Skäl

1. Genom beslut av regeringen den 14 juli 1994 fick Luftfartsverket tillstånd till expropriation av bl.a. fastigheten Sigtuna Lilla Benstocken 1:1 för utbyggnad av Arlanda flygplats. Sedan talan väckts rörande löseskillingen för fastigheten beslutades genom deldom att markersättning skulle utgå med ca 6,9 miljoner kr. Benstocken¿s Parkering – Airport Carservice Aktiebolag (Benstocken) yrkade härefter ytterligare expropriationsersättning med 53,8 miljoner kr avseende rörelseskada. Fastighetsdomstolen fann att Benstocken inte kunnat visa att bolaget lidit den påstådda skadan och ogillade därför yrkandet. Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.

2. Frågan i HD är i första hand om hovrätten borde ha meddelat granskningsdispens. Enligt 49 kap. 14 § 2 RB ska prövningstillstånd meddelas om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till.

3. Granskningsdispens har beskrivits som en form av säkerhetsventil som har tillkommit eftersom det ibland kan vara svårt att bedöma om det finns skäl att ändra tingsrättens avgörande utan att målet tas upp till en fullständig prövning i hovrätten. Det framhålls i förarbetena att så kan vara fallet i stora och komplicerade mål och att det ibland kan vara svårt att vid tillståndsprövningen tillräckligt tillförlitligt bedöma om målet är rätt avgjort eller inte. Som exempel nämns många patentmål och mål om tekniska eller ekonomiska förhållanden. Men också i andra mål kan det finnas skäl att bevilja granskningsdispens om domskälen är ofullständiga, kortfattade eller på annat sätt oklara när det gäller tingsrättens överväganden i sakfrågan. (Se prop. 2004/05:131 s. 186 f. och s. 260 f., se även NJA 2009 s. 590 och 2010 s. 405.)

4. Den talan som Benstocken för mot Luftfartsverket avser ett stort belopp och målet rör komplicerade ekonomiska förhållanden. Parterna har å ömse sidor fört in omfattande bevisning, däribland ekonomisk sakkunnigbevisning. De sakkunniga vittnena gav i sina utlåtanden och vittnesmål uttryck för bedömningar som resulterade i diametralt olika resultat. Huvudförhandlingen vid fastighetsdomstolen pågick i flera dagar.

5. I mål av denna karaktär ställs det stora krav på tingsrättens domskäl för att hovrätten utan prövningstillstånd – och därmed en fullständig prövning – med erforderlig säkerhet ska kunna bedöma om tingsrättens domslut är riktigt.

6. Fastighetsdomstolen redovisar utförligt det omfattande material som parterna har fört in i målet rörande värderingsfrågor. Domskälen är däremot knapphändiga när det gäller fastighetsdomstolens analys och egna ställningstaganden avseende olika värderingsmetoder och grunderna för deras tillämpning. Det går därmed inte att med tillräcklig tillförlitlighet bedöma riktigheten av det slut som fastighetsdomstolen har kommit till. Tillstånd till målets prövning i hovrätten ska därför meddelas med stöd av 49 kap. 14 § 2 RB.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

HD:s beslut meddelat: den 21 september 2011.

Mål nr: Ö 1932-10.

Lagrum: 49 kap. 14 § 2 RB.

Rättsfall: NJA 2009 s. 590 och NJA 2010 s. 405.