Hovr�tten f�r V�stra Sverige referat RH 2002:42

�klagaren �talade A.K. enligt f�ljande g�rningsbeskrivningar.

1. Olaga hot: A.K. har vid ett tillf�lle under tiden den 23 november – den 11 december 2001 och den 12 december 2001 kl. 10.59 vid telefonsamtal med H.A., G�teborg, framst�llt hotelser, bl.a. att A.K. avs�g att "sl� s�nder" och d�da H.A. Hoten framkallade allvarlig fruktan hos H.A. f�r egen s�kerhet till person.

2. Grov misshandel och grovt olaga hot: A.K. Z.F. och en tredje person har den 9 februari 2002 omkring kl. 22.40 i L�vg�rdets Centrum i G�teborg tillsammans och i samf�rst�nd misshandlat H.A. genom att sl� honom till marken medelst ett slag mot n�san med en pistol, sparka honom mot ansikte och kropp samt knivsk�ra honom i ena skinkan d� han l�g p� marken. H.A. tillfogades n�sfraktur, sm�rta, s�rskador och bl�dning. D� g�rningsm�nnen visat synnerlig h�nsynsl�shet och r�het b�r brottet bed�mas som grovt. – S�v�l omedelbart f�re misshandeln som d� den avslutats har g�rningsm�nnen tillsammans och i samf�rst�nd hotat H.A., inledningsvis genom att A.K. riktat en pistol mot H.A. och uttalat "Nu skall jag d�da dig, r�r dig inte" och d� misshandeln avslutats genom att A.K. yttrat "Ska vi skjuta honom h�r?" varp� Z.F. svarat "Nej, utan vi tar honom till skogen och g�r det d�r i st�llet". Uttalandena har framkallat allvarlig fruktan hos H.A. f�r egen s�kerhet till person och brotten anses som grova med h�nsyn till vapenhotet och sambandet med den misshandel som f�r�vades mot H.A.

3. �vergrepp i r�ttssak: Sedan H.A. gjort polisanm�lningar mot A.K. f�r g�rningen under punkten 1 samt den 9 februari 2002 om de brott han utsatts f�r enligt �talspunkten 2 har A.K. direkt till H.A. och till denne n�rst�ende i G�teborg uttalat hotelser om brott mot H.A. om han inte "�tertog" sina anm�lningar. S�lunda har A.K. och Z.F. den 12 februari 2002 omkring kl. 11.50 i telefonsamtal med H.A. uttalat att om inte H.A. stoppade anm�lningarna skulle han d�das, respektive att "Vi har ett stort g�ng och det blir �nnu v�rre f�r dig."

A.K. f�rnekade g�rningarna.

�klagaren yrkade vidare att A.K. skulle utvisas ur riket. A.K. bestred yrkandet.

G�teborgs tingsr�tt (2002-05-21, chefsr�dmannen H�kan K�rner samt n�mndem�nnen Sigbrit Lindberg, Sten-Arne Bengtsson, Anders Fagerlund och Willy Johansson) d�mde A.K. f�r grov misshandel, olaga hot och �vergrepp i r�ttssak till f�ngelse i ett �r sex m�nader och f�rklarade en villkorligt medgiven frihet helt f�rverkad samt utvisade A.K. ur riket med f�rbud f�r honom att inom tio �r �terv�nda till riket.

I p�f�ljdsfr�gan anf�rde tingsr�tten f�ljande.

A.K., som f�rekommer under fyra avsnitt i belastningsregistret, �r senast d�md

1. den 22 juni 1999 f�r bl.a. grov misshandel till f�ngelse tio m�nader. Han blev villkorligt frigiven den 8 maj 2000 med en pr�votid av ett �r och en �terst�ende strafftid av tre m�nader fem dagar.

2. den 27 november 2000 f�r bl.a. grovt vapenbrott till f�ngelse ett �r. Villkorligt medgiven frihet f�rklarades helt f�rverkad. Han blev villkorligt frigiven den 22 september 2001 med en pr�votid av ett �r och en �terst�ende strafftid av fyra m�nader och tolv dagar och

3. den 27 februari 2002 f�r bl.a. narkotikabrott till b�ter.

De nya g�rningarna �r beg�ngna under pr�votiden f�r den villkorligt medgivna friheten. G�rningarna har ett straffv�rde p� f�ngelse tv� �r. P� grund h�rav och g�rningarnas art finner tingsr�tten att det f�religger en presumtion f�r att v�lja f�ngelse som p�f�ljd. Friv�rdsmyndigheten har i yttrande till tingsr�tten inte l�mnat n�got f�rslag i p�f�ljdsfr�gan. Tingsr�tten har p� friv�rdsmyndighetens f�rslag inh�mtat ett l�karintyg enligt 7 � personutredningslagen. Vad som d�rvid framkommit utg�r inte tillr�ckliga sk�l f�r att fr�ng� f�ngelse som p�f�ljd. A.K. skall s�lunda d�mas till p�f�ljden f�ngelse med utg�ngspunkt i g�rningarnas straffv�rde. D�rj�mte skall den villkorligt medgivna friheten f�rverkas. P� grund av det men han lider p� grund av tingsr�ttens beslut om utvisning skall f�ngelsestraffet dock neds�ttas till f�ngelse ett �r sex m�nader.

I utvisningsfr�gan anf�rde tingsr�tten f�ljande.

Av yttranden fr�n Migrationsverket den 14 april 2002 framg�r i huvudsak f�ljande. A.K. kom till Sverige den 5 november 1995 och har den 18 mars 1996 beviljats permanent uppeh�llstillst�nd. Han �r medborgare i Irak och �r av kurdisk etnicitet. Enligt verket f�religger det inte enligt 8 kap. 1, 2 eller 4 �� utl�nningslagen n�got hinder f�r utvisning av honom till den s.k. autonoma zonen i norra Irak.

Enligt 4 kap. 10 � andra stycket utl�nningslagen f�r en utl�nning som hade vistats i Sverige med permanent uppeh�llstillst�nd sedan minst fyra �r n�r �tal v�cktes eller som d� var bosatt i Sverige sedan minst fem �r, utvisas endast om det finns synnerliga sk�l. Denna undantagsregel g�ller f�r A.K.

De brott som A.K. har beg�tt f�r anses s� allvarliga att dessa utg�r sk�l f�r utvisning. Fr�ga �r d� om den omst�ndigheten att han vistas i Sverige med permanent uppeh�llstillst�nd sedan 1996 utg�r tillr�ckligt sk�l h�remot. Vid denna bed�mning beaktar tingsr�tten A.K:s tidigare brottslighet. Han �r d�md tv� g�nger f�r grova brott av v�ldskarakt�r. De nya brotten utg�r en forts�ttning av samma typ av brottslighet. Brottsligheten har varit systematisk och av s�rskilt farlig art med h�nsyn till att flera personer i g�ng medverkat vid brotten. Han har inte knutit an till det svenska samh�llet genom att skaffa sig utbildning eller arbete. Den enda anknytning han har till Sverige �r genom sin sl�kt och flickv�n. Vid en samlad bed�mning finner tingsr�tten att det finns synnerliga sk�l f�r utvisning.

A.K. har �beropat att han skulle riskera d�dsstraff om han utvisades. Det kan med h�nsyn till vad Migrationsverket anf�rt inte f�religga n�gon risk f�r bestraffning av A.K. om han �terv�nder till den s.k. autonoma zonen i norra Irak. P�st�endet om att A.K. riskerar d�dsstraff i Kurdistan kan d�rf�r l�mnas utan avseende.

Det men som A.K. lider till f�ljd av utvisningen har tingsr�tten beaktat vid straffm�tningen.

A.K. �verklagade domen och yrkade, s�vitt nu �r i fr�ga, att beslutet om utvisning skulle upph�vas, i andra hand att utvisningen skulle ytterligare tidsbegr�nsas.

�klagaren bestred �ndring.

Hovr�tten f�r V�stra Sverige (2002-07-17, hovr�ttslagmannen Barbro Thorblad, hovr�ttsr�det Anne-Marie Krantz Westerberg, referent, adjungerade ledamoten Peter Gillberg samt n�mndem�nnen Gudrun B�ckman och Ingrid Bullarbo) �ndrade endast p� det s�tt tingsr�ttens dom att utvisningstiden begr�nsades till fem �r.

I sk�len f�r utvisning anf�rde hovr�tten f�ljande.

A.K. har vid upprepade tillf�llen �terfallit i allvarlig v�ldsbrottslighet av systematisk och organiserad karakt�r. Genom utredningen av hans personliga f�rh�llanden har framkommit att han inte skaffat sig vare sig utbildning eller arbete och d�rf�r delvis saknar f�rankring i det svenska samh�llet, �ven om han v�l beh�rskar svenska spr�ket. Hans anknytning till Sverige �r d�rf�r, som tingsr�tten framh�llit, inte s�rdeles stark. � andra sidan saknar han enligt egen uppgift numera helt anknytning till sitt forna hemland.

Med h�nsyn till karakt�ren av de brott A.K. gjort sig skyldig till och till de snara �terfallen i likartad kriminalitet f�r det i och f�r sig anses f�religga synnerliga sk�l f�r utvisning. Hovr�tten vill h�rvid ocks� framh�lla att det, till skillnad fr�n vad som var fallet i Europadomstolens avg�rande den 11 juli 2002 i m�let A. mot Danmark, 56811/00, inte f�religger n�gra hinder f�r de olika medlemmar i A.K:s familj som befinner sig i Sverige att bes�ka honom i Kurdistan och att de s�v�l genom spr�k som tidigare vistelse har anknytning dit. F�rh�llandet till flickv�nnen, som uppenbarligen uppkommit efter det att tid A.K. blivit involverad i kriminell verksamhet, kan inte anses vara av s�dan art att det kan inverka p� utvisningsfr�gan. Fr�gan blir d� om det f�religger ett s�dant verkst�llighetshinder som enligt 4 kap. 12 � skall beaktas vid pr�vningen av fr�gan om utvisning.

H�gsta domstolen har tidigare funnit, se NJA 1997 s.525, att det fanns hinder mot verkst�llighet av utvisning till Irak. Det var i det m�let fr�ga om en irakisk medborgare som bl.a. gjort g�llande att han varit verksam f�r en kommunistisk tidning och undandragit sig milit�rtj�nst. I ett i m�let avgivet yttrande uttalade Statens invandrarverk att det mot bakgrund av de irakiska myndigheternas ober�kneliga agerande gentemot landets medborgare fanns sk�lig anledning att tro att vederb�rande skulle riskera kroppsstraff eller annan f�rnedrande behandling om han �ters�ndes.

I nu f�revarande fall �r det emellertid fr�ga om en irakier med kurdisk etnicitet, som enligt yttrande fr�n Migrationsverket kan p�r�kna skydd i den s.k. autonoma zonen i norra Irak. A.K. har framh�llit att han visserligen �r kurd men att han inte kommer fr�n den autonoma zonen och att han inte kan r�kna med beskydd d�r. Han har d�rtill gjort g�llande att det inte kan beg�ras att han skall s�ka skydd i en annan del av hemlandet �n i den ort han kommer fr�n. Hovr�tten finner inte anledning att ifr�gas�tta Migrationsverkets p�st�ende att kurder fr�n A.K:s hemstad i m�nga fall flyttat till och tagits emot i den autonoma zonen. Det m�ste ocks� anses allm�nt vedertaget, bl.a. genom UNHCR:s syn p� fr�gan, att kurder i den autonoma zonen �tnjuter skydd mot f�rf�ljelse fr�n den irakiska regimen. Hovr�tten erinrar ocks� om att om en person som kan p�r�kna ett effektivt skydd i n�gon del av hemlandet och s�ledes har ett s.k. internt flyktalternativ inte anses riskera f�rf�ljelse (jfr Wikr�n-Sandesj�, Utl�nningslagen, 6 uppl., s. 141). Hovr�tten finner d�rf�r att det inte f�religger s�dana hinder mot verkst�llighet av ett utvisningsbeslut som anges i 8 kap 1-4 �� utl�nningslagen (1989:529).

Migrationsverket har ocks� angett att det f�r n�rvarande kan antas f�religga praktiska hinder f�r verkst�llighet. �ven s�dana hinder skall beaktas i utvisningsfr�gan. Det �r emellertid k�nt att det �r m�jligt f�r kurder att sj�lva ta sig till den autonoma zonen. S� har t.ex. en annan i m�let tilltalad �n A.K. under huvudf�rhandlingen ber�ttat att han gjort en m�nadsl�ng semesterresa till Kurdistan vid �rsskiftet 2001-2002. Det �r ocks� k�nt att m�jligheterna att verkst�lla utvisningar i viss m�n har f�r�ndrats under senare tid. Hovr�tten finner att den omst�ndigheten att A.K. kan antas mots�tta sig verkst�llighet och inte frivilligt medverka till att utvisningen kan genomf�ras inte kan f� p�verka utvisningsfr�gan. Hovr�tten finner vidare att det med h�nsyn till den tid A.K. skall avtj�na f�ngelsestraff inte �r osannolikt att m�jligheterna att verkst�lla en utvisning har f�r�ndrats v�sentligt till dess den fr�gan blir aktuell. Hovr�tten finner d�rf�r att inte heller de praktiska hindren f�r verkst�llighet hindrar att beslut fattas om utvisning. Tiden f�r utvisning b�r dock begr�nsas till fem �r.

M�lnummer B 2715-02