Hovr�tten f�r V�stra Sverige referat RH 2003:23

�klagaren �talade P.R. f�r �vergrepp i r�ttssak med f�ljande g�rningsbeskrivning: I anledning av att A.G. utsatts f�r misshandel slutf�rdes en f�runders�kning. Den 10 juni 2002 h�lls huvudf�rhandling i G�teborgs tingsr�tt varvid A.G. h�rdes. Den f�r misshandeln tilltalade och sedermera d�mde D.S. �verklagade tingsr�ttens dom och Hovr�tten f�r V�stra Sverige best�mde att huvudf�rhandling skulle h�llas den 15 augusti 2002. P.R. upps�kte den 14 augusti 2002 A.G. i dennes bostad i G�teborg, beskrev hur farliga de personer �r som A.G. h�rdes om i tingsr�tten, erbj�d A.G. pengar om han tog tillbaka sina uppgifter eller �tminstone f�rdr�jde r�tteg�ngen och sade att A.G. om han inte gjorde detta skulle kunna r�kna med att upps�kas och uts�ttas f�r allvarligt v�ld i n�gon form. Brottet �r grovt med h�nsyn till att v�ldet som f�respeglats skulle kunna utf�ras av organiserat kriminellt belastade personer och till att �vergreppet skett med syfte att en person skulle undg� ansvar f�r ett allvarligt v�ldsbrott.

Vidare �talade �klagaren E.S. f�r anstiftan till �vergrepp med f�ljande g�rningsbeskrivning: E.S. f�rm�dde under tiden slutet av juli till den 14 augusti 2002 P.R. att genom hot om v�ld angripa A.G. f�r att han anm�lt misshandeln och avgivit utsaga vid tingsr�tten. E.S. gav d�rvid P.R. information om �rendet j�mte uppdraget att P.R. skulle upps�ka A.G. och f� honom att medverka till att m�let inte kom till f�llande dom.

G�teborgs tingsr�tt (2002-10-09, r�dmannen G�ran Lundgren samt n�mndem�nnen Nina Miskovski, Kent Fritz� och Georg Blom) d�mde P.R. f�r �vergrepp i r�ttssak, grovt brott, till f�ngelse tv� �r, och E.S. f�r bl.a. anstiftan till �vergrepp i r�ttssak till f�ngelse fyra �r.

I domsk�len anf�rde tingsr�tten bl.a. f�ljande.

Genom A.G:s och P.R:s uppgifter finner tingsr�tten det bevisat att P.R. den 14 augusti 2002 upps�kt A.G. i dennes bostad i G�teborg och beskrivit hur farliga de personer som A.G. h�rdes om vid r�tteg�ngen i G�teborgs tingsr�tt den 10 juni mot D.S. �r och vidare att P.R. erbjudit A.G. pengar om A.G. kontaktade �klagaren och anm�lde hinder mot den beslutade huvudf�rhandlingen i hovr�tten, allt i syfte att D.S. skulle bli frisl�ppt, samt att A.G., f�r det fall att han inte utf�rde den beg�rda �tg�rden, kunde r�kna med att upps�kas och uts�ttas f�r allvarligt v�ld i n�gon form.

Genom P.R:s uppgifter finner tingsr�tten det vidare bevisat att E.S. ? efter att ha informerat P.R. om D.S:s sak ? f�rm�tt P.R. att kontakta A.G. och anmoda denne att mot betalning medverka till att huvudf�rhandlingen i hovr�tten blev inst�lld samt vidare framf�ra det budskapet till A.G. att denne l�pte risk f�r att bli utsatt f�r misshandel fr�n D.S. eller denne n�rst�ende personer om den beg�rda �tg�rden inte utf�rdes.

Mot bakgrund av de tidigare redovisade uppgifterna att A.G. n�dgats byta bostad efter h�ndelsen och att P.R. kan komma att tvingas till ett identitetsbyte p� grund av risk f�r repressalier anser tingsr�tten at det m�ste kunna h�llas f�r visst att det v�ld som f�respeglats kunna ske mot A.G. skulle komma att utf�ras av organiserat kriminellt belastade personer. Det �r vidare uppenbart att syftet med g�rningarna varit att D.S. skulle undg� ansvar f�r ett allvarligt brott. G�rningarna skall d�rf�r bed�mas p� det s�tt som �klagaren har gjort.

Vad g�ller p�f�ljden anf�rde tingsr�tten f�ljande.

Varken P.R. eller E.S. f�rekommer i belastningsregistret. Friv�rden har avgett yttrande avseende P.R. och E.S.

Den brottslighet som P.R. och E.S. har gjort sig skyldig till har ett s� h�gt straffv�rde och �r vidare av s�dan art att n�gon annan p�f�ljd �n f�ngelse inte b�r komma i fr�ga. Tingsr�tten har h�rvid beaktat att det inte framkommit n�got genom friv�rdens yttranden som utesluter ett f�ngelsestraff.

Minimistraffet f�r �vergrepp i r�ttsak, grovt brott, �r f�ngelse tv� �r. Straffskalan f�r detta brott uppgraderades fr.o.m. den 1 juli 2002. Av f�rarbetena till lag�ndringen framg�r att lagstiftaren ser mycket allvarligt p� g�rningar som faller under rubriceringen �vergrepp i r�ttssak.

Det saknas anledning att ifr�gas�tta P.R:s uppgift att han f�rm�tts utf�ra brottet p� grund av sin beroendest�llning till (K.A.) och E.S. Det har emellertid inte klarlagts hur eller varf�r han hamnat i denna beroendest�llning och om den �r sj�lvf�rv�llad eller ej. P� grund h�rav anser sig tingsr�tten inte ha m�jlighet att till�mpa best�mmelsen i 23 kap. 5 � brottsbalken och s�tta straffet f�r P.R. under minimistraffet f�r �vergrepp i r�ttssak, grovt brott. Straffv�rdet f�r hans brott b�r dock inte �verstiga f�ngelse tv� �r.

E.S. har f�rklarat att han inte st�r i beroendest�llning till n�gon person. Det brott han gjort sig skyldig till har ett mycket h�gt straffv�rde som b�r anses motsvara fyra �rs f�ngelse.

P.R. och E.S. �verklagade domen. P.R. yrkade att hovr�tten skulle bed�ma brottet som ej grovt och best�mma p�f�ljden till villkorlig dom med samh�llstj�nst. I andra hand yrkade han ett kortare f�ngelsestraff. E.S. yrkade att �talet f�r anstiftan av �vergrepp i r�ttssak skulle ogillas, i andra hand att f�ngelsestraffet skulle s�nkas.

�klagaren bestred �ndring.

Hovr�tten f�r V�stra Sverige (2002-12-13, hovr�ttslagmannen Sigvard Helin, hovr�ttsr�det Ulla Kragh Munck, tf. hovr�ttsassessorn Tommie B�rjesson samt n�mndem�nnen Ingrid Bullarbo och Bj�rn L�fstr�m) �ndrade tingsr�ttens dom betr�ffande P.R. p� s� s�tt att p�f�ljden best�mdes till f�ngelse sex m�nader och betr�ffande E.S. p� s� s�tt att p�f�ljden best�mdes till f�ngelse tre �r och sex m�nader.

Hovr�tten fann i likhet med tingsr�tten att P.R. gjort sig skyldig till �vergrepp i r�ttssak, grovt brott, och att E.S. gjort sig skyldig till anstiftan av brottet.

Hovr�tten ansl�t sig ocks� till vad tingsr�tten anf�rt till st�d f�r valet av p�f�ljd och anf�rde vidare f�ljande.

Som tingsr�tten konstaterat �r minimistraffet f�r �vergrepp i r�ttssak, grovt brott, f�ngelse tv� �r.

Mot bakgrund av vad som framkommit i m�let finns det inte anledning att ifr�gas�tta P.R:s uppgift att han f�rm�tts utf�ra g�rningen p� grund av sin beroendest�llning till K.A. och E.S. Av P.R:s uppgifter framg�r att han, s�rskilt med h�nsyn till vad han tidigare hade erfarit om allvarliga v�ldsbrott som beg�tts av personer med anknytning till dem, hade starka sk�l att utg� fr�n att n�got allvarligt kunde h�nda honom om han inte lydde E.S. Omst�ndigheterna kring brottet f�r d�rmed anses vara s�dana att best�mmelsen i 23 kap. 5 � brottsbalken om strafflindring �r till�mplig i P.R:s fall. P.R. har i hovr�tten redovisat de omst�ndigheter som lett till att han kommit i n�mnda beroendest�llning. H�rvid har inte framkommit n�got som talar emot att den angivna best�mmelsen till�mpas.

Det har framkommit att P.R. f�r sin medverkan under utredningen i detta m�l riskerar repressalier och p� grund h�rav kan tvingas till identitetsbyte. Risken f�r repressalier har ocks� lett till att han varit tvungen att avyttra sina f�retag och l�mna sin anst�llning vid Chalmers. Det ligger i sakens natur att han ocks� m�ste byta bostad. Dessa omst�ndigheter b�r, med st�d av 29 kap. 5 � 8 brottsbalken, beaktas vid straffm�tningen f�r hans del.

Sammanfattningsvis finner hovr�tten att det brott som P.R. har gjort sig skyldig till �r av s�dan art att f�ngelse inte kan fr�ng�s som p�f�ljd. Ovan angivna omst�ndigheter leder dock till att han b�r d�mas till ett avsev�rt lindrigare straff �n vad som �r stadgat f�r brottet. Hovr�tten finner att f�rh�llandena i m�let �r s� exceptionella, att f�ngelsestraffets l�ngd kan stanna vid sex m�nader.

N�r det g�ller E.S. f�religger inga f�rmildrande omst�ndigheter. Tv�rtom �r det f�rsv�rande att han med utnyttjande av P.R:s beroendest�llning f�rm�tt denne att utf�ra brottet. Hovr�tten finner dock �ven f�r hans del att straffv�rdet �r n�got l�gre �n vad tingsr�tten funnit. Han b�r d�mas till f�ngelse tre �r sex m�nader.

M�lnummer B 4269-02