Hovrätten för Övre Norrland referat RH 1993:126

Instans
Hovrätten för Övre Norrland
Referat
RH 1993:126
Målnummer
B69-93
Avgörandedatum
1993-09-21
Rubrik
Påföljden för snatteri i butik avseende vara värd 53 kr har bestämts till penningböter.
Lagrum
8 kap. 2 § brottsbalken

Allmän åklagare yrkade ansvar å R.A. för snatteri under påstående att denne den 2 september 1992 olovligen med tillägnelseuppsåt tagit varor värda cirka 194 kr.

R.A. erkände att han tillgripit en köttbit värd 53 kr men förnekade i övrigt brott.

Skellefteå tingsrätt (1993-02-02, tingsfiskalen Jan Lindblad samt nämndemännen Gudrun Marklund, Barry Wiklund och Gunda Eriksson) dömde R.A. för tillgrepp av en köttbit värd 53 kr och ogillade åtalet i övrigt. Påföljden bestämdes till penningböter 300 kr.

Åklagaren fullföljde talan och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till dagsböter.

R.A. hördes inte av.

Hovrätten för Övre Norrland (1993-09-21, hovrättsråden Gunnar Sjöblom och Runar Viksten samt t.f. hovrättsassessorn Lars Franzén) bestämde påföljden till penningböter niohundra kr och anförde:

Genom tingsrättens dom är avgjort att R.A. gjort sig skyldig till snatteri i den omfattning tingsrätten funnit.

Av 25 kap. 1 § brottsbalken framgår att om en viss bötesform inte är föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet föranleder lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter. Nuvarande lagbestämmelse infördes genom en lagändring den 1 januari 1992. Enligt den praxis som gällde dessförinnan torde det nu aktuella brottet ha medfört tjugo dagsböter. Under förarbetena till lagstiftningen uttalade departementschefen (prop. 1990/91:68 s. 111) att brott som före lagändringen renderade tjugo dagsböter fortsättningsvis bör föranleda trettio dagsböter. Hon anförde vidare (prop. s. 112) att när det gäller snatteri finns det vissa typer av butikstillgrepp som visserligen avser högre värde än de 50 kr, som enligt RÅ:s allmänna råd (RÅC 1:105) i allmänhet iakttas som värdegräns för åtalsunderlåtelse när tillgreppet är av engångsnatur, men som med hänsyn till det tillgripnas värde eller andra speciella omständigheter ändå kan bedömas som mindre allvarliga. Enligt departementschefen borde det i dessa fall vara möjligt att döma till penningböter även i många fall som före den ifrågavarande lagändringen normalt bestraffades med tjugo dagsböter.

Mot bakgrund till vad som ovan redovisats och då värdet av det tillgripna i detta fall inte visats vara högre än 53 kr bör bötesstraffet dömas ut i penningböter. Beloppet bör emellertid sättas högre än det av tingsrätten utdömda.

Målnummer B 69/93