Hovrätten för Västra Sverige referat RH 2001:17

Instans
Hovrätten för Västra Sverige
Referat
RH 2001:17
Målnummer
B1444-01
Avdelning
3
Avgörandedatum
2001-03-15
Rubrik
Fråga om narkotikabrott bestående i innehav och överlåtelse av GHB skall anses som grovt.
Lagrum
3 § narkotikastrafflagen (1968:64)

Åklagaren åtalade J.H. för grovt narkotikabrott med följande gärningspåstående: J.H. har den 29 november 2000 i Stenungsund mottagit och fram till och med den 3 december 2000 förvarat narkotika i form av 450 ecstacytabletter (MDMA). Han har därefter vid olika tidpunkter överlämnat tabletter till annan och den 18 december 2000 innehade han 195 st. tabletter. – J.H. har vidare den 4 december 2000 i Göteborg i överlåtelsesyfte förvärvat 5 liter GHB, som är narkotika. Han har därefter i bl.a. Stenungsund sålt minst 3,35 liter GHB. – Brottet är grovt då det utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning och avsett särskilt stor mängd narkotika.

J.H. erkände gärningarna.

Såvitt avser hanteringen av GHB uppgav J.H.: I början av december köpte han 5 liter GHB i Göteborg för 6 500 kr kontant. En kamrat följde med dit, eftersom det var denne som kände till var man kunde köpa. De åkte bil och J.H. väntade i bilen medan kamraten var ute och ordnade med inköpet hos leverantören. Kamraten återkom med en plastdunk innehållande GHB. Anledningen till att J.H. köpte var i första hand att han tänkte sälja vidare i smådoser med förhoppning att tjäna lite pengar. En mindre mängd tänkte han använda för eget bruk. Därefter spreds det i kamratkretsen i Stenungsund att han hade GHB att sälja och han sålde också större delen av partiet, eller 3,35 liter. På det sättet sålde han för 4 800 kr men all försäljning skedde på kredit och han har ännu inte fått några pengar i handen. En kamrat fick gratis 1,5 liter. Han vet inte om kamraten skulle bruka det själv eller sälja det. Att GHB kan vara farligt visste han men det visste även de personer som han överlät till.

Stenungsunds tingsrätt (2001-01-19, rådmannen Lars Samuelson samt nämndemännen Barbro Bergström, Ingemar Karlsson och Hugo Olsson) dömde J.H. för grovt narkotikabrott till fängelse fyra år.

Tingsrätten fann visat att J.H. handlat så som åklagaren påstått och därmed gjort sig skyldig till narkotikabrott samt uttalade vidare: Den ecstacy, respektive GHB som J.H. hanterat medför – var för sig – att brottsligheten är att bedöma enligt 3 § narkotikastrafflagen, dvs. som grovt narkotikabrott.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att J.H. skulle ådömas ett längre fängelsestraff.

J.H. yrkade att hanteringen av GHB inte skulle anses som grovt narkotikabrott samt att hovrätten under alla omständigheter skulle sätta ned fängelsestraffet.

I hovrätten berättade J.H. i allt väsentligt i enlighet med vad som antecknats i tingsrättens dom. Han tillade att han inte mätte hur mycket GHB som fanns i dunken när han köpte den men att den avtalade mängden var 5 liter, samt att man behövde ta två kapsyler GHB för att uppnå effekt.

På åklagarens begäran hölls vittnesförhör med överläkaren Kai Knudsen som bland annat berättade följande. Han har arbetat som narkosläkare vid Sahlgrenska sjukhuset sedan 1983. Han har det övergripande ansvaret för alla akuta förgiftningar och har huvudansvaret för förgiftningar orsakade av GHB. GHB har förekommit i mindre omfattning sedan omkring 1992-93 och på allvar sedan 1995-96. Antalet förgiftningsfall som behandlats på Sahlgrenska sjukhuset ökade från 4-5 per år 1995-96 till 60 fall 1999, vilket bör jämföras med att kliniken normalt har haft ungefär 100 andra förgiftningar per år. En minskning skedde när GHB narkotikaklassades i början av år 2000 men antalet GHB-förgiftningar ökade igen under hösten samma år. Under år 2000 kom därmed 40 förgiftningsfall att behandlas. Det är huvudsakligen yngre män som använder GHB och gemensamt för flera av dessa är att de sysslat med gymträning eller kraftsporter. – GHB har haft medicinsk användning som narkosmedel, men anses inte vara bra som sådant eftersom det är svårt att dosera och även medför biverkningar. Medlet har inte använts i Sverige. – GHB förekommer som lösning eller i pulverform. Koncentrationen av GHB i vätskeform varierar mellan 10 och 80 procent, men vid normal framställning av GHB blir koncentrationen ungefär 60 procent. GHB dricks kapsylvis. En kapsyl rymmer ungefär 0,8 cl vätska. Normaldosen uppgår för en ovan brukare till en kapsyl medan en mera van användare kan behöva 2-3 kapsyler för att få ett rus. Effekten av GHB förstärks vid kombination med exempelvis alkohol. Sex dödsfall där GHB varit inblandat är kända i Sverige. I fem av fallen förekom GHB i kombination med alkohol och i det sjätte i kombination med bensodiazepiner. – GHB är definitivt beroendeframkallande men med måttlig beroendeeffekt; det krävs normalt 2-6 månaders regelbundet bruk för att bli beroende. Den som väl utvecklat ett beroende får däremot stora problem att sluta med GHB och abstinenssymptomen blir svåra. – Det är svårt att göra jämförelser mellan GHB och andra droger. Heroin, men även amfetamin, är farligare än GHB. Jämfört med ecstacy, som är att anse som en lättare form av amfetamin, är den akuta risken klart större vid användning av GHB än vid ecstacybruk. Ecstacy kan däremot i vissa fall ge allvarliga effekter redan om man tar en normaldos.

Hovrätten för Västra Sverige (2001-03-15, hovrättslagmannen Sigvard Helin, hovrättsrådet Pär Zelano och tf. hovrättsassessorn Göran Nilsson samt nämndemännen Lars-Göran Lundqwist och Madeleine Segle) fastställde tingsrättens domslut.

Hovrätten fann lika med tingsrätten att J.H:s befattning med ecstacytabletterna innebar att brottet i den delen borde anses som grovt.

Beträffande frågan om brottet i den del det avsåg J.H:s befattning med GHB borde anses som grovt gjorde hovrätten följande bedömning.

Det har ännu inte utvecklats någon fast praxis för bedömningen av frågan om gränsen mellan brott av normalgraden och grovt brott vid hantering av GHB. Sådan praxis finns dock beträffande flertalet andra mera frekvent förekommande narkotiska preparat. Gränsen mellan brott av normalgraden och grovt brott, mätt i antalet normaldoser,  har därvid – såvida varken försvårande eller förmildrande omständigheter av någon betydelse förelegat – för olika preparat varierat mellan drygt 100 och 1 000 normaldoser. En direkt jämförelse mellan GHB och andra narkotiska preparat är visserligen förenad med betydande osäkerhetsmoment. Med hänsyn främst till preparatens farlighet och tillgänglighet och även till vilken målgrupp olika preparat främst kommit att rikta sig mot, anser hovrätten dock att det finns skäl att placera gränsen till grovt brott nära den gräns som i allmänhet gäller för befattning med ecstacy, dvs. mellan 150 och 200 normaldoser.

I målet är inte utrett vilken koncentration den GHB-lösning haft som J.H. hanterat. Med hänsyn till J.H:s egna uppgifter och med ledning av K.K:s vittnesmål kan det inte uteslutas att lösningen var något mindre koncentrerad än vad som är normalt.

Även med beaktande av tveksamheterna i fråga om dels lösningens koncentration, dels storleken av en normaldos, anser hovrätten att den hantering som J.H.  gjort sig skyldig till väl överstiger gränsen för vad som är att anse som grovt narkotikabrott.

Målnummer B 1444-01