Hovrätten över Skåne och Blekinge referat RH 1993:113

Instans
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Referat
RH 1993:113
Målnummer
Ö193-93
Avgörandedatum
1993-06-14
Rubrik
Parkering av en taxi under några minuter - på plats där det var förbjudet att stanna - har med tillämpning av 159 a § vägtrafikkungörelsen (1972:603) ej föranlett felparkeringsavgift med anledning av att taxichauffören hjälpt en svårt blödande passagerare upp till dennes bostad.
Lagrum
•  Lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
•  159 a § vägtrafikkungörelsen (1972:603)

Den 7 september 1992 meddelades Taxi 78 300 AB parkeringsanmärkning då en taxibil från 15.19 till 15.20 varit uppställd på Södra Förstadsgatan 88 i Malmö i strid mot gällande stoppförbud.

Bolaget bestred parkeringsanmärkningen hos polismyndigheten i Malmö som i beslut (1992-10-20, Lars-Erik Karlsson) yttrade att vad som anförts i skrivelse om bestridande av betalningsansvar avseende parkeringsanmärkningen icke utgjorde skäl för att bifalla bestridandet och undanröja betalningsansvaret.

Bolaget anförde besvär vid tingsrätten, yrkade befrielse från betalningsansvaret och anförde genom taxichauffören H. följande: Bilen uppställdes på den aktuella platsen då han i tjänsten skulle hjälpa en kund in till porten. Kunden var i ett sådant fysiskt tillstånd att han bedömde att hon behövde stöd, bl.a. blödde hon näsblod. Han ansåg att en nödsituation förelåg. Uppställningen av fordonet utgjorde inget hinder för trafiken i övrigt.

Åklagaren bestred ändring och anförde att de av bolaget anförda omständigheterna inte var av den art att betalningsansvaret skulle undanröjas.

Malmö tingsrätt (1993-01-26, tingsnotarien Camilla Olsson) lämnade besvären utan bifall och yttrade i skälen: Den som överträder föreskrifter som rör parkering eller stannande av fordon är enligt lagen om felparkeringsavgift (1976:206) skyldig att erlägga sådan avgift. Något stöd för att medge undantag härifrån under beaktande av skälighets- eller andra synpunkter finns inte. I praxis har emellertid befrielse från betalningsansvar i undantagsfall medgetts om förutsättning förelegat för en analog tillämpning av objektiva straffrihetsgrunder som nöd eller nödvärn (se bl.a. RH 88:112). Tingsrätten finner inte att omständigheterna i förevarande fall varit av den art att grund för undanröjande av betalningsansvar föreligger.

Bolaget vidhöll i besvär över tingsrättens beslut sitt yrkande om befrielse från betalningsansvaret. Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1993-06-14, hovrättslagmannen Trygve Hellners, hovrättsrådet Ulla Wallén och adjungerade ledamoten Ulla Stålberg, referent) undanröjde betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen. Av hovrättens domskäl framgick följande.

Bolaget har i huvudsak lämnat samma uppgifter i hovrätten som vid tingsrätten, dock med följande tillägg: Som taxichaufför hade H. ingen möjlighet att lämna en svårt blödande kund på grund av att det var stoppförbud utanför hennes bostad. Detta hade varit mycket hänsynslöst, framförallt då föraren inte hindrade trafiken den korta stund bilen varit uppställd.

Åklagaren har anfört att den aktuella händelsen ej har karaktären av nödsituation.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten att omständigheterna inte är sådana att bestämmelserna i 24 kap. 4 § brottsbalken om nöd kan tillämpas analogt. Emellertid ger 159 a § andra stycket vägtrafikkungörelsen (1972:603) utrymme för att i vissa fall göra undantag från lokal trafikföreskrift om förbud att stanna och parkera. Bestämmelsen lyder: "Även utan medgivande enligt första stycket får ett fordon stannas och parkeras utan hinder av förbud som har meddelats genom lokala trafikföreskrifter när det används för transport av sjuka och rörelsehindrade. Detta undantag gäller dock endast om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas."

I förarbetena (Regeringens förordningsmotiv 1984:4 s. 2 ff) till den ändring av 159 a § varigenom den aktuella bestämmelsen infördes i paragrafen sägs bl.a.: "Bestämmelsen är avsedd att tillämpas inte bara vid ambulanstransporter och liknande. Även när andra tillfälliga behov uppstår kan bestämmelsen tillämpas – t.ex. av den som för kortare tid drabbas av nedsatt rörelseförmåga. Undantaget gäller alltså inte bara regelrätta sjuktransporter. Under de förutsättningar som angetts i bestämmelsen får den nyttjas av vem som helst som transporterar en sjuk eller rörelsehindrad och i samband med det lämnar nödvändig personlig assistans. Jag vill emellertid understryka att denna regel är en undantagsbestämmelse som är avsedd att täcka vissa kvalificerade behov som inte kan fångas upp av de övriga dispensmöjligheterna. En restriktiv tillämpning är alltså avsedd."

H. har i egenskap av taxichaufför skjutsat en svårt blödande kvinna till hennes bostad, ställt upp bilen där och – på grund av hennes fysiska tillstånd – hjälpt henne upp i bostaden. Åklagaren har inte bestritt dessa uppgifter och de får därför godtas. Frågan är om omständigheterna krävt att taxichauffören handlat som han gjort. Hans passagerare har på grund av sitt tillfälliga sjukdomstillstånd anlitat taxi för att få behövlig hjälp utan att vara i behov av så akut vård att ambulans måst tillkallas. Det har inte påståtts att uppställningen av taxin hindrat annan trafik. Hovrätten finner därför att situationen varit sådan att undantag från den lokala trafikföreskriften om stoppförbud kan medges enligt 159 a § andra stycket vägtrafikkungörelsen. Betalningsansvaret för parkeringsanmärkning skall därför undanröjas.

Målnummer Ö 193/93