Hovrätten över Skåne och Blekinge referat RH 1993:78

Instans
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Referat
RH 1993:78
Målnummer
Ö1505-92
Avgörandedatum
1993-01-14
Rubrik
Stiftelse med ändamål att dela ut medel till föräldralösa barn och ungdomar har ansetts vara befriad från arvsskatt.
Lagrum
3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Rättsfall
•  NJA 1967 s. 346
•  RÅ 1975 Aa 407-409
•  RÅ 1979 1:75
•  RÅ 1982 1:12

N.P. avled den 14 november 1990 och efterlämnade som universell testamentstagare N. och E.T. stiftelse. Stiftelsen, som bildades av det testamentariska förordnandet, skulle enligt testamentet ha till ändamål att avkastningen på stiftelsens förmögenhet skulle årligen utdelas till föräldralösa barn i åldern 10-20 år i Malmö.

Malmö tingsrätt (1991-09-04, byrådirektören Lars-Erik Westin) registrerade bouppteckningen och fastställde att stiftelsen skulle betala arvsskatt enligt skatteklass III.

Dödsboet anförde besvär och yrkade att stiftelsen skulle befrias från arvsskatt. Dödsboet åberopade att stiftelsens ändamål överensstämde med ett av de ändamål som finns angivna i 3 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt, nämligen "främja barns och ungdoms vård och fostran och utbildning".

Kammarkollegiet bestred ändring och anförde: De krav – vård, fostran eller utbildning – som uppställts för att förordnande till barn och ungdom skall vara skattefritt enligt 3 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt saknas såväl i testamentet som i föreslagna stadgar för stiftelsen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1993-01-14, hovrättsrådet Lennart Frii, referent, adjungerade ledamoten rådmannen Lennart Svensäter samt t.f. hovrättsassessorn Stefan Reimer) fann att stiftelsen skulle vara befriad från arvsskatt.

Hovrätten anförde: Stiftelser med ändamål att främja vård och fostran av barn och ungdom tillhör de skattebefriade subjekten. Typiska exempel på verksamhet som är vård och uppfostran av t.ex. barn är drivande av barnhem, kolonier och uppfostringsanstalter. Sådana institutioner torde i och för sig vara skattebefriade som barmhärtighetsanstalter. Vad som omfattas av lagrummet är väl därför närmast stiftelser som betalar ut stipendier eller understöd eller driver sådan verksamhet som inte kan anses som "anstalt". Det är inget krav på att verksamheten direkt skall stödja ändamålet utan det är tillräckligt att detta främjas indirekt.

Med uttrycket vård förstås vad som man normalt lägger däri, dvs. tillhandahållande av husrum, föda och rekreation i normal omfattning samt utövande av tillsyn och kontroll över barnets eller ungdomens person.

Innebörden av begreppet uppfostran är mer oklar. I första hand torde till uppfostran hänföras sådan utveckling av barnets och ungdomens grundläggande kunskaper och färdigheter som normalt föräldrarna har hand om. Med uttrycket förstås såväl andlig som fysisk fostran. Skattefriheten är – enligt Hagstedt (Beskattning av stiftelser, s. 261) – nog inte så vidsträckt att den omfattar all slags verksamhet med barn/ungdom. En renodlad kamratverksamhet kan enligt vad Hagstedt sålunda uttalar (s. 262) knappast medges skattefrihet. Inte heller en stiftelse, som har en övervägande religiös eller politisk inriktning, kan få det.

Av senare praxis på arvsskatteområdet kan omnämnas NJA 1967 s. 346.

Genom testamente hade bildats en fond för nykterhetsvårdande ungdomsverksamhet inom Rättviks socken. Fonden benämnd Sold Annas minne, skulle förvaltas av kretslogen av Nedansiljan IOGT. Högsta domstolen fann på grund av vad i målet upplysts omkretslogens och Godtemplarordens organisation och verksamhet att arvsskatt inte skulle utgå.

Bestämmelser i arvsskattesammanhang om skattebefrielse för stiftelser med huvudsakligt syfte att främja barns vård och fostran har direkta motsvarigheter i bestämmelserna i 7 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 6 § 1 mom. femte stycket lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Av senare praxis på inkomstskatte- och förmögenhetsskatteområdet kan omnämnas följande. Stiftelsen Waerlandsfonden, som stödde verksamhet som bestod i att ställa i ordning och driva en ungdomsgård, har befriats från skattskyldighet på denna grund (RÅ 1975 Aa 407-409). Det förhållandet att bidraget till verksamheten lämnats under villkor att ungdomsverksamheten inriktades på att främja en vegetarisk livsföring ansågs inte ta ifrån stödet dess karaktär av verksamhet för barns vård och fostran. Även nykterhetsverksamhet bland barn har ansetts främja deras uppfostran (RÅ 1979 s:75).

Målet rörde IOGT-NTO:s i Sandviken Ungdomsstiftelse, som betalat ut bidrag för att brukas för barns fostran till en alkohol- och drogfri livsform. En stiftelse med ändamål att genom stöd åt idrott främja vård och uppfostran av barn, har däremot inte ansetts vara begränsat skattskyldig (RÅ 1982 1:12). Det rörde Stiftelsen X Bollklubbs Ungdomsfond, som skulle understödja klubbens idrottsverksamhet för barn. (Regeringsrätten hänvisade till uttalandet i prop. 1942:134 s. 48).

Vad gäller nu förevarande stiftelseförordnande ligger i det av testator använda uttrycket föräldralösa implicit att de tillämnade destinatärerna har ett särskilt stort behov av vård och uppfostran. Testators mening har uppenbarligen varit att kompensera dessa barn och ungdomar för att de inte har föräldrar som kan ta hand om barnens/ungdomens normala karaktärsutveckling.

Hovrätten finner att stiftelsen har till huvudsakligt syfte att främja barns och ungdoms vård och fostran i den mening som avses i 3 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Med ändring av tingsrättens beslut förordnar hovrätten därför att arvsskatt ej skall utgå för vad stiftelsen erhållit genom det testamentariska förordnandet.

Skattemyndigheten återbetalar utan särskild ansökan det erlagda beloppet jämte ränta därå enligt lag.

Målnummer Ö 1505/92