Miljööverdomstolen referat MÖD 2006:5

Instans
Miljööverdomstolen
Referat
MÖD 2006:5
Målnummer
M5680-05
Avdelning
13
Avgörandedatum
2006-01-23
Rubrik
Tillstånd till täktverksamhet-----Att frakta bort upplag av tidigare uttaget material från en tillståndsgiven täkt som ett led i efterbehandling av denna är inte att anse som ny tillståndspliktig täktverksamhet.
Rättsfall
MÖD 2004:14 (M 3683-03)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 23 juni 2005 i mål nr M 701-05, se bilaga A

KLAGANDE BJ

Ombud: JL

MOTPARTER 1. SA 2. PR

SAKEN

Tillstånd till täktverksamhet m.m.

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens föreläggande mot BJ men avslår överklagandet i övrigt.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

BJ har yrkat att Miljööverdomstolen skall undanröja miljödomstolens dom.

SA och PR har bestritt ändring.

BJ har som grund för sitt överklagande anfört följande. SA och PRs överklagande till miljödomstolen avsåg endast “att ytterligare tillstånd för efterbehandling inte ges”. Överklagandet avsåg således länsstyrelsens beslut angående efterbehandling, inte tillståndet till täktverksamhet. Miljödomstolen har i sin dom upphävt täkttillståndet och därigenom gått utöver klagandenas yrkande. Miljödomstolen har därigenom gjort sig skyldig till ett rättegångsfel som är av sådan art att domen måste undanröjas. Vidare har miljödomstolen väsentligt kortat den tid som BJ fått för att efterbehandla täkten. Tiden är orimligt kort och innebär en mer ingripande åtgärd än vad som behövs. Skäl saknas att ändra länsstyrelsens beslut.

SA och PR har anfört följande. Sedan den 1 september 2000 har täktägaren inte haft tillstånd till annan verksamhet än efterbehandling av täkten. Istället för att efterbehandla och återställa landskapet väljer han att förhala återställandet. Det väsentliga är att täktområdet efterbehandlas snarast, med eller utan täkttillstånd.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen börjar med att konstatera att miljödomstolen i en dom den 18 september 2003 fann att den aktuella täkten inte kunde anses slutligt efterbehandlad och ålade länsstyrelsen att tillse att erforderliga åtgärder vidtogs för att säkerställa efterbehandling av området inom ett år från det att domen vann laga kraft. I domslutet angav miljödomstolen även att i efterbehandlingen skulle ingå bland annat bortfraktning av upplag av tidigare uttaget material från täkten.

Bakgrunden till länsstyrelsens beslut i detta mål är att länsstyrelsen ansåg att denna bortfraktning av upplag krävde täkttillstånd, och att länsstyrelsen därför uppmanade BJ att söka sådant tillstånd.

Frågan om den verksamhet som täktansökan avser verkligen är en täkt i lagens mening är en sådan fråga som miljödomstolen självmant haft att ta upp oavsett yrkande (jämför Miljööverdomstolens dom 2004-12-29 i mål nr M 3683-03). Miljödomstolen har således inte begått något rättegångsfel genom att pröva frågan om tillstånd behövdes.

Miljööverdomstolen anser i likhet med miljödomstolen att något tillstånd till täkt inte krävs i detta fall. De nu aktuella åtgärderna att frakta bort upplag från fastigheten är inte att se som en ny verksamhet, utan som en del av de efterbehandlingsåtgärder som ingått i tidigare tillstånd, även om tiden för när efterbehandlingsåtgärderna skall vara genomförda senare har flyttats fram.

Miljödomstolen har dessutom utfärdat ett vitesföreläggande mot BJ. Det som miljödomstolen har haft att pröva i detta mål är emellertid endast länsstyrelsens beslut om tillstånd till täktverksamhet. Något vitesföreläggande om efterbehandling borde därför inte ha meddelats. Vitesföreläggandet skall därför undanröjas.

Konsekvensen av Miljööverdomstolens avgörande är att miljödomstolens lagakraftvunna dom från den 18 september 2003 alltjämt gäller i fråga om krav på efterbehandling av täkten. Det ankommer på länsstyrelsen som tillsynsmyndighet att tillse att efterbehandlingsåtgärder blir vidtagna.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Per-Anders Broqvist, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Lars Dirke samt tf. hovrättsassessorn Liselott Herschend, referent. Enhälligt.

______________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE SA och PR

MOTPART 1. BJ Ombud: JL

2. Länsstyrelsen i Skåne län, 205 15 MALMÖ

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 17 februari 2005, dnr 541-47400-03, se bilaga 1

SAKEN

Fråga om efterbehandling av täkt

____________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver Länsstyrelsens beslut om tillstånd till täktverksamhet.

Miljödomstolen förelägger BJ att, vid vite om 75 000 kronor, senast den 31 oktober 2005 efterbehandla täktområdet inom fastigheten X 12:6 i enlighet med vad Miljödomstolen uttalat i dom den 18 september 2003. Som ett alternativ till vad däri uttalats kan efterbehandlingen även ske genom att det upplagda materialet planas ut och sluttäcks med för framtida vegetation lämpligt material.

BAKGRUND

Länsstyrelsen i dåvarande Kristianstads län lämnade i beslut den 5 juli 1995 Bertil Jonsson tillstånd till täkt av morän på fastigheten X 12:6 att gälla fram till den 31 december 1999.

Efter överklagande meddelade Miljödomstolen i dom den 12 augusti 1999 bl.a. förbud enligt 40 § miljöskyddslagen att inom befintligt täktområde på fastigheten X 12:6 dels ta ut ytterligare material eller grovkrossa material och dels bedriva täktverksamhet, med undantag av återställningsarbeten, efter den 1 september 2000. Miljööverdomstolen ändrade i dom den 14 januari 2000 Miljödomstolens domslut endast på sätt, att tidpunkten för förbud mot att bedriva täktverksamhet flyttades fram till den 1 juni 2002. Miljööverdomstolen gjorde den bedömningen att det med hänsyn till den begränsade omfattningen och då behov av en något längre tid än vad Miljödomstolen bestämde kunde finnas för att verksamheten skulle kunna avvecklas på ekonomiskt rimliga villkor, borde tidpunkten för förbudet att bedriva täktverksamhet skjutas upp enligt domslutet.

Efter klagomål om bl.a. ofullständig efterbehandling av moräntäkten på fastigheten X 12:6 beslutade Länsstyrelsen den 13 februari 2003 att lämna skrivelsen härom utan åtgärd. I skälen för Länsstyrelsens beslut framgår att Länsstyrelsen slutbesiktigade täkten den 13 maj 2002 och konstaterade då att de delar som inte omfattades av upplag eller backsvalebon hade efterbehandlats på ett tillfredsställande sätt. Miljödomstolen upphävde i dom den 18 september 2003 Länsstyrelsens beslut samt ålade Länsstyrelsen att tillse att erforderliga åtgärder vidtogs för att säkerställa efterbehandling av täktområdet inom fastigheten X 12:6. I efterbehandlingen skulle ingå att bortfrakta upplag av tidigare uttaget material från täkten samt att schakta bort den vall som kringgärdar den förutvarande. Åtgärderna skulle vara slutförda inom ett år från det att domen vann laga kraft. Miljööverdomstolen har i beslut den 24 juni 2004 inte meddelat prövningstillstånd.

Länsstyrelsen meddelade i beslut den 17 februari 2005 BJ tillstånd enligt 12 kap. 1 § miljöbalken för täkt av morän från upplag på fastigheten X 12:6. Tillståndet omfattar bortföring av högst 9 000 ton morän från upplag och gäller t.o.m. den 31 maj 2006.

YRKANDE M.M.

SA och PR har yrkat att ytterligare tillstånd för efterbehandling inte ges, utan att den utförs enligt Miljödomstolens dom den 18 september 2003 och avslutas snarast.

Om huvudyrkandet avslås har de yrkat

att störande sorteringsverksamhet inte får utövas under den tid grannar är lediga, dvs. under sommarlovet från mitten av juni till mitten av augusti och

att efterbehandling inte får bedrivas kvälls- eller nattetid.

Till stöd för överklagandet har de anfört följande.

Skäl

Tillstånd

En täkt som ursprungligen skulle vara efterbehandlad den 1 september 2000 är ännu inte återställd. De frågar sig hur länge det är möjligt för täktägaren att skjuta upp efterbehandlingen och om Länsstyrelsen på detta sätt kan ändra Miljödomstolens dom den 18 september 2003.

Störning

Det är inte rimligt att en täkt som bedrivs så sporadiskt som denna moräntäkt skall vara igång annat än under dagtid. Det kan heller inte vara nödvändigt att störa sommarlovslediga med sin verksamhet, särskilt inte som efterfrågan på krossat material är som minst under denna tid. De undrar vem som bevakar att bullergränserna innehålls utanför kontorsarbetstid.

Bakgrund

– – – De massor av tidigare uttaget material som i Miljödomstolens dom uppfattas omfatta 5000-6000 ton har våren 2005 blivit 7000-9000 ton. Trots att täktägaren sedan domen den 18 september 2003 haft ett och ett halvt år på sig att frakta bort material har mängden tidigare uttaget material ökat med en tredjedel. Efterbehandling av täkten har inte varit föremål för prövning, hävdar täktägaren. Det stämmer inte. Så fort det blev uppenbart att täkten inte var/skulle bli efterbehandlad inom en angiven tidshorisont har de tagit upp det, något som också återspeglas i Miljödomstolens dom den 18 september 2003.

Den 5 juli 2002 underrättar Länsstyrelsen täktägaren att myndigheten återsänt bankgarantin på 240 000 kronor eftersom “de delar av täktområdet som inte omfattas av upplag eller skyddsområde för backsvalor efterbehandlats på ett tillfredsställande sätt”. Länsstyrelsen betalade alltså tillbaka depositionsavgiften, trots att täktområdet inte återställts till fullo.

Den 17 februari 2005 beslutar Länsstyrelsen att ge täktägaren tillstånd att fram till den 31 maj 2006 föra bort 7000-9000 ton från upplaget och efterbehandla täktområdet. Det är detta beslut de nu överklagar. De frågar sig hur det kan komma sig att en lägre instans på detta sätt upphäver vad en högre instans har beslutat.

BJ har yrkat att Miljödomstolen ogillar klagandenas såväl förstahands- som andrahandsyrkande och anfört följande.

Förstahandsyrkandet saknar grund då Miljödomstolen ålagt Länsstyrelsen att tillse att erforderliga åtgärder vidtas för att säkerställa efterbehandlingen av täktområdet. Vad Miljödomstolen sålunda ålagt Länsstyrelsen, har Länsstyrelsen genom sitt beslut den 17 februari 2005 uppfyllt. Han har således först i samband med Länsstyrelsens beslut erhållit erforderliga riktlinjer från myndigheterna för slutförandet av efterbehandlingen. Tidsutdräkten beträffande Länsstyrelsens handläggning kan inte läggas honom till last. Från Länsstyrelsens beslut den 17 februari 2005 är det skäligt att han erhåller drygt 15 månader att avsluta efterbehandlingen. Av Länsstyrelsen beslutade villkor för täktverksamheten är skäliga. För det fall att Miljödomstolen skulle bifalla klagandenas yrkande om att sorteringsverksamhet inte får utövas under sommarlovet, skall tiden för efterbehandlingen förlängas i motsvarande mån.

Länsstyrelsen i Skåne län har ansett att yrkandet i överklagandet är obefogat och anfört följande.

Den 20 november 2003 skickade Länsstyrelsen ut en underrrättelse till BJ med begäran att sökanden skulle inkomma med säkerhet för att få beslut i enlighet med Miljödomstolens dom den 18 september 2003. BJ har meddelat Länsstyrelsen att Miljödomstolens dom har överklagats och man väntar på utfall i det målet. BJ har vidare tagit kontakt med Sparbanken Gripen AB i Ängelholm som har utfärdat säkerheten och skickat denna till Länsstyrelsen som vanligt brev. Säkerheten har förkommit. Efter överläggningar med banken den 1 februari 2005 har Länsstyrelsen fått en ny säkerhet. Då Länsstyrelsen anser att förseningen av säkerheten inte skall ligga BJ till last och att återställning av mark inte skall göras under vinterhalvåret har Länsstyrelsen ansett det som skäligt att lämna tillstånd för verksamheten fram t.o.m. den 31 maj 2006.

Länsstyrelsen har satt villkor för damning och buller enligt Naturvårdsverkets rekommendationer för nya verksamheter. Dessutom får endast sortering och uttransport ske inom verksamhetsområdet enligt tillståndet. Detta tillsammans med befintlig bullervall och faktum att tillståndsgiven mängd är liten skulle minska störningen mot närboende. Länsstyrelsen anser att det ur hushållningssynpunkt är angeläget att materialet kommer på ballastmarknaden och inte bara “fraktas” bort. Det är därför viktigt för verksamhetsutövaren att ha tillstånd till täktverksamhet. Länsstyrelsen har i bedömningen även tagit ställning till utnyttjandet av materialresurser som finns i området, i synnerhet morän för att därigenom begränsa ingreppen i naturmiljön till ett mindre antal platser och uppnå miljömålen för naturgrus.

DOMSKÄL

Enligt 26 kap. 9 § första stycket miljöbalken får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att miljöbalken eller beslut meddelade med stöd av balken skall efterlevas. Enligt andra stycket denna bestämmelse får dock inte mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet tillgripas. Enligt 14 § samma kapitel får beslut om förelägganden eller förbud förenas med vite.

Länsstyrelsen lämnade i beslut den 5 juli 1995 BJ tillstånd till täkt av morän enligt naturvårdslagen på fastigheten X 12:6 att gälla fram till den 31 december 1999. Av 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken följer att detta tillstånd fortsatt att gälla efter miljöbalkens ikraftträdande och att det skall anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken. Härefter har Länsstyrelsen i det nu överklagade beslutet den 17 februari 2005 meddelat ett begränsat tillstånd till täkt avseende bortföring av högst 9 000 ton morän från upplag inom fastigheten X 12:6 fram t.o.m. den 31 maj 2006, vars giltighet nu är föremål för prövning i detta mål.

När det först gäller frågan om vad som bör innefattas i begreppet täkt får vägledning sökas i kommentarerna till den numera upphävda naturvårdslagen (se J, Delin, Bengtsson, Naturvårdslagen, En kommentar, tredje upplagan). I kommentarerna till 18 § sägs att uttag av material som tidigare blivit flyttat från annan plats – t.ex. ett upplag av sand eller grus – är inte att anse som täkt i paragrafens mening, såvida det inte är fråga om massor som lagts upp och planerats för att läka sår i naturen eller annars i landskapsarkitektoniskt syfte (s. 139-140). I det här fallet rör det sig om en slutbruten täkt där det uttagna materialet har lagts i upplag för borttransport. Miljödomstolen anser att borttagandet av massorna inte är att anse som täkt i miljöbalkens mening. Något tillstånd till täkt borde därför inte ha meddelats.

Sedan SA och PR överklagat Länsstyrelsens beslut den 13 februari 2003 i fråga om efterbehandling av den aktuella täkten, beslutade Miljödomstolen i dom den 18 september 2003 (mål nr M 112-03) att upphäva Länsstyrelsens beslut samt ålägga Länsstyrelsen att tillse att erforderliga åtgärder vidtas för att säkerställa efterbehandling av täktområdet inom fastigheten X 12:6. Åtgärderna skulle vara slutförda inom ett år från att domen vann laga kraft. Domen överklagades av BJ och Miljööverdomstolen meddelade i beslut den 24 juni 2004 inte prövningstillstånd. Miljödomstolens dom står därför fast. Det innebär att slutdatum för erforderliga efterbehandlingsåtgärder av täkten enligt Miljödomstolens dom är den 24 juni 2005.

Sammanfattningsvis finner Miljödomstolen, mot bakgrund av vad som nu sagts, att det inte har förelegat förutsättningar för Länsstyrelsen att meddela ett tillstånd till täktverksamhet inom fastigheten X 12:6 för bortförande av material från befintliga upplag. Länsstyrelsen borde i stället ha förelagt BJ att efterbehandla täkten på det sätt och inom den tid som sägs i Miljödomstolens lagakraftvunna dom den 18 september 2003. Till följd härav skall SAs och PRs förstahandsyrkande bifallas och Länsstyrelsens överklagade beslut upphävas. BJ skall föreläggas att efterbehandla täkten på sätt som närmare anges i domslutet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (prövningstillstånd krävs)

Överklagande senast den 14 juli 2005.

Klas Bergenstråhle                                                         Bertil Varenius

I detta avgörande har deltagit rådmannen Klas Bergenstråhle, ordförande, och miljörådet Bertil Varenius. Föredragande har varit Kenneth Pettersson.