Miljööverdomstolen referat MÖD 2007:37

Instans
Miljööverdomstolen
Referat
MÖD 2007:37
Målnummer
M9227-05
Avdelning
13
Avgörandedatum
2007-11-23
Rubrik
Tillstånd till verksamheten vid en avfallsanläggning ----- Avsikten med bestämmelsen i 7 § förordningen om deponering av avfall är att klargöra vilken typ av deponi som är aktuell och därmed vilka bestämmelser som gäller för deponin. Mot bakgrund härav skall varje enskild deponi - av vilka det kan finnas flera inom en deponeringsverksamhet - klassificeras i enlighet bestämmelsen, d.v.s. antingen som deponi för farligt avfall, deponi för icke farligt avfall eller som deponi för inert avfall.
Lagrum
7 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 14 november 2005 i mål M 3147-04, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART Hässleholms Renhållare AB, Avfallsanläggningen, Vankiva 9300, 281 95 Vankiva

KLAGANDE OCH MOTPARTER 1. A.B.  2. G.S.  3. L.S.

SAKEN

Tillstånd till ändrad och utökad verksamhet vid avfallsanläggning ___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar den överklagade domen endast på följande sätt.

Det som anges under rubriken “Klassificering” (domslutet s.6) skall ersättas med följande.

Vid anläggningen finns en deponi för icke farligt avfall. En deponi för icke farligt avfall och en deponi för farligt avfall belägna enligt ritning 105-03 och 87-03 i miljökonsekvensbeskrivningen, kommer att anläggas.

Villkorspunkten 21 upphävs.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Hässleholms Renhållare AB (bolaget) har beträffande villkorspunkten 21 i första hand yrkat att den upphävs och i andra hand att den ändras till följande lydelse.

“Jordmassor som även efter behandling är att betrakta som farligt avfall får inte användas som sättningsutjämnande material, vallbyggnadsmaterial eller för mellan- och sluttäckning av deponi för icke farligt avfall.”

samt i tredje hand att den ändras till följande lydelse.

“Jordmassor som även efter behandling är att betrakta som farligt avfall ska räknas in i deponerad mängd även då de används i konstruktionen av deponin för farligt avfall.”

Bolaget har vidare yrkat att begreppet klassificering förtydligas enligt följande.

“Deponin för farligt avfall hänförs i sin helhet till deponiklassen farligt avfall.”

A.B. har yrkat, som det får förstås, att åtgärder ska vidtas för att säkerställa och kontrollera vattenkvaliteten i hans brunn.

L.S. och G.S. har yrkat, som det får förstås, att inga förhöjda värden ska tillåtas i Prästabäcken och att bäckens biotop ytterligare analyseras.

De har vidare yrkat att åtgärder omedelbart ska vidtas om olägenheter uppkommer samt att skadestånd ska kunna begäras om olägenheter utöver vad som hittills förekommit uppkommer.

Bolaget har bestritt A.B:s, L.S:s och G.S:s yrkanden.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget

Villkorspunkt 21

Det slutliga omhändertagande av farligt avfall (FA) styrs av ett antal lagar och förordningar. Hanteringen av FA omgärdas redan idag av utförliga föreskrifter och därför behövs inget villkor som reglerar detta.

Användningen av massor i konstruktionen har bolaget sett som ett viktigt steg i kretsloppstänkandet. Det är nämligen oomtvistligt att en regelrätt FA-deponi kräver stora mängder konstruktionsmaterial. Alternativet till att använda restprodukter är att utnyttja ändliga naturresurser såsom grus, sand, makadam, etc.

Självfallet avser bolaget att försäkra sig om att FA-produkter som används i konstruktionen skall inneslutas av de skydds- och tätskikt som skall utgöra barriär mot omgivande miljö.

Behandlingen av förorenade massor skall drivas så långt det är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Dock vet man att vissa massor trots stora insatser inte kan renas till naturlig kvalitet, varvid de vanligtvis klassas som icke farligt avfall (IFA). Ibland kan man inte heller nå kvaliteten för IFA och då kvarstår klassificeringen FA. Dessa massor gör naturligtvis en större miljönytta i konstruktionen av FA-deponin än som bulk i själva deponivolymen.

Klassificering

Lydelsen är otydlig. Vad menas med deponin? Bolaget förutsätter att det i domslutet avses FA-deponin. Men det finns även en IFA-deponi och en del andra verksamheter.

Med nuvarande lydelse kan misstolkningar ske. Tillsynsmyndigheten kanske inte gör samma bedömning som bolaget och om man skulle tolka övriga verksamheter som tex. IFA-deponin, kompostverksamheten för park- och trädgårdsavfall tillhöriga klassificeringen FA kan det ge konsekvenser som får oanade följder.

Det bör i sammanhanget också påpekas att i tillståndsansökan framgår mycket tydligt att FA-deponin och IFA-deponi är klart fysiskt avskiljda från varandra. Belägenhet och omfattning finns redovisat på kartor över anläggningen som tillhör ansökan.

A.B.

Som närmast fastboende granne till anläggningen har han inte fått förfrågan att yttra sig. Vid deponins anläggande togs prover på vattnet i brunnen. Han har vid flera tillfällen begärt hos kommunen att förnyade prover ska tas.

L.S. och G.S.

Prästabäcken får inte användas som recipient eftersom det finns både kräftor och öring i bäcken. Bäcköringen lever i symbios med musslorna i Almaån. Dessa fridlysta musslor blir påverkade av lakvatten från avfallsanläggningen. De vill att Prästabäckens biotop ytterligare analyseras (även de vilda djur som använder bäcken att dricka ur ska räknas med, med tanke på att det bedrivs jakt på dessa djur). Om Prästabäcken ska användas som recipient kan inga förhöjda värden accepteras. Inte ens av misstag.

De yrkar även på att kunna begära skadestånd om avfallsanläggningen besvärar dem med lukt, ljud eller förorenat vatten utöver vad som förekommit innan utbyggnaden. De vill också vara garanterade att man omedelbart ska åtgärda eventuella olägenheter.

YTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen

Villkor 21

Villkoret bör ändras. Avfall bör så långt som det är tekniskt motiverat och miljömässigt försvarbart utnyttjas för återvinning i stället för att t.ex. ändliga naturresurser tas i anspråk. Jordmassor som även efter behandling är att betrakta som farligt avfall bör kunna användas för olika konstruktionsändamål inom en deponi för farligt avfall. Länsstyrelsen föreslår att villkoret ges följande lydelse: Jordmassor som även efter behandling är att betrakta som farligt avfall får inte användas som sättningsutjämnande material, vallbyggnadsmaterial eller för mellan- och sluttäckning av deponi för icke farligt avfall eller i sluttäckning av en deponi för farligt avfall.

Klassificering

Länsstyrelsen delar bolagets uppfattning att klassificeringen bör ändras. Det är fråga om två separata fristående deponier samlokaliserade inom en avfallsanläggning. Om båda deponierna klassificeras som deponi för farligt avfall innebär detta bl.a. att krav finns på att båda deponierna skall sluttäckas som en farligt avfall deponi och att allt avfall som tas emot vid deponierna måste uppfylla kraven för att få deponeras på en farligt avfall deponi.

Överklaganden från L. och G.S.

Länsstyrelsen anser att frågan om Prästabäcken som recipient i dagsläget är utredd i tillräcklig omfattning. För närvarande tillförs inget lakvatten till Prästabäcken, för att utreda frågan vidare och möjliggöra erfarenhetsinhämtning är utsläppshalterna satta på prövotid under fem år. Under prövotiden gäller provisoriska villkor.

Bolaget skall under prövotiden närmare utreda kvaliteten på vatten i olika delflöden till behandlingssystemet för lakvatten och i det flöde som avleds till recipient, samt undersöka tekniska och ekonomiska möjligheter för att ytterligare begränsa utsläppet av föroreningar.

Bolaget har redogjort för hur bolaget kommer att förebygga uppkomsten av olägenheter samt åtgärda eventuella problem. Om detta inte är tillräckligt finns möjlighet att skärpa kraven efter prövotiden.

Överklaganden från A.B.

Länsstyrelsen anser att bolaget har fullgjort samrådsskyldigheten gentemot A.B. boende på fastigheten X 10:5.

Bolaget har i det tidiga och utökade samrådet haft annons införd i Norra Skåne. Bolaget har haft underlaget till det tidiga och utökade samrådet tillgängligt för allmänheten vid vågen på Vankiva avfallsanläggning. Bolaget har också skickat ett personligt informationsbrev till samtliga fastighetsägare och hyresgäster inom ett avstånd på 500 m från den planerade anläggningen. Informationsmöte för allmänheten har hållits. Enligt Länsstyrelsens bedömning ligger inte fastigheten X 10:5 inom 500 m från den planerade fastigheten.

Miljönämnden i Hässleholms kommun

Miljönämnden tillstyrker fortsatt deponering för icke farligt avfall på etapp I och de planerade nya etapperna. Nämnden avstyrker etablering av deponi för farligt avfall p.g.a. avsaknaden av en riktigt bra recipient.

Vankiva avfallsanläggning fyller en viktig funktion för Hässleholms kommun och angränsande kommuner. Närheten till en avfallsanläggning är ur miljösynpunkt mycket viktig. Tillgången på anläggningar i länet för deponering av farligt avfall är mycket begränsad. Nämnden är inte övertygad om och bolaget har inte visat att Vankiva avfallsanläggning är bästa plats för en stor regional deponi för farligt avfall. lakvattnet från en farligt avfallsdeponi kan antas få en karaktär med svårförutsägbart innehåll, begränsad möjlighet till behandling och oönskad belastning av avloppsreningsverket.

När Vankiva avfallsanläggning etablerades i slutet på 1970-talet var anläggningen enbart avsedd som en lokal anläggning för det avfall som genererades inom Hässleholms kommun. Den lokaliseringsutredning som föregick etableringen undersökte därvid tre olika alternativ inom Hässleholms kommun. I nu aktuell ansökan åberopas i miljökonsekvensbeskrivningen denna lokaliseringsutredning. Anläggningen är inte längre en lokal anläggning utan man vänder sig till en betydligt större region.

Den oro som L. och G.S. framför om att använda Prästabäcken som recipient för lakvattnet från Vankiva avfallsanläggning delas av miljönämnden. Bäcken är en alltför svag recipient med liten vattenföring, vissa tider mycket liten. I oktober 2003 uppmättes t.ex. flödet till endast 1-2 l/s. Fullt utbyggd genererar avfallsanläggningen 150 000 m3 lakvatten per år motsvarande ett flöde på 4,75 l/s om flödet är jämnt fördelat under året. Bäcken används dessutom för jordbruksbevattning.

Vankiva avfallsanläggning har inte någon bra naturlig recipient. Prästabäckens kapacitet att ta emot föroreningar är liten och andra utredda naturliga recipienter är sämre.

Den slutliga recipienten Almaån rymmer såväl den sårbara Natura-2000 arten flodpärlmussla som den starkt hotade natura-2000 arten tjockskalig målarmussla.

Fortsatt överföring av lakvatten till Hässleholms reningsverk är enligt nämndens mening det bästa alternativet. Verket har, förutom mekanisk, biologisk och kemisk rening även filtrering innan avloppsvattnet avleds till Magle våtmark. Förutsättningen är att bolaget behandlar lakvattnet vid avfallsanläggningen till betydligt lägre halter än vad man åtagit sig. Med överföring av lakvattnet till Hässleholms avloppsreningsverk efter behandling vid ett planerat lokalt reningsverk vid anläggningen, bör lakvattnet från en icke farligt avfallsdeponi kunna omhändertas på ett godtagbart sätt och fortsatt deponering av icke farligt avfall accepteras.

Det är mycket angeläget att hålla nere lakvattenmängderna. Verksamheter som kan generera mycket lakvatten, t.ex. avvattning av etapp I bör därför ges en modern sluttäckning. Successiv täckning av deponerat material och förläggning av verksamheten under tak är andra viktiga led i detta hänseende.

Finjasjöns och Ballingslövssjöarnas Sänkningsföretag av åren 1887-90 nedre avdelningen

Det yrkas att Miljööverdomstolen återförvisar rubricerade mål till Växjö tingsrätt för förnyad behandling eller avslår ansökan.

Vid annonsering i lokaltidningen har förtigits dels att ansökan avser mellanlagring samt behandling och lagring av farligt avfall i mycket stor mängd från område även utanför kommunen, dels att man avser att släppa ut lakvatten i Prästabäcken, som mynnar i Almaån och som delägarnas fastigheter är berörda av dels ock att sänkningsföretaget inte blivit informerat vid samrådsförfarandet.

Vattendragen nerströms Prästabäcken svämmar naturligt över med olika mellanrum, vilket kommer att innebära att marken förorenas av utsläppen från den aktuella deponeringen. Detta innebär att föroreningarna kommer att ansamlas i marken och i grödorna. I vattendragen som berörs av utsläppen förekommer en biotop med fridlysta arter av musslor m.m., något som inte beaktats av miljödomstolen i erforderlig utsträckning. Utsläppen strider mot kommunens översiktsplaneförslag där man säger sig vilja skydda värdefulla naturmiljöer. De utsläpp som kan ske i samband med olyckor, haverier och längre driftsavbrott m.m. kan utan vidare medföra att vi drabbas av samma följder som blivit resultatet av de tätningsmedel som använts vid “Hallandsåstunneln”. Det lakvatten som avses att recipieras i vattendragen är så farligt att det inte kan avledas till reningsverket. Detta innebär att sänkningsföretaget kan komma att drabbas av skadeståndskrav om vi p.g.a. de hårda krav som ställs i samband med rensning inte förmår hålla vattenståndet på sådan nivå att översvämningar förhindras.

Närboende

Det yrkas att Miljööverdomstolen återförvisar målet till Växjö tingsrätt för förnyad behandling eller avslår ansökan

Vid annonsering i lokaltidningen har förtigits dels att ansökan avser mellanlagring samt behandling och lagring av farligt avfall i mycket stor mängd från område även utanför kommunen, dels att man avser att släppa ut lakvatten i Prästabäcken, som mynnar i Almaån och som vi har fastigheter som är berörda av. Vattendragen nerströms Prästabäcken svämmar naturligt över med olika mellanrum, vilket kommer att innebära att våra marker förorenas av utsläppen från den aktuella deponeringen. En del av våra fastigheter hämtar även vatten för odlingsbevattning från vattendragen nerströms, vilket innebär att föroreningarna kommer att ansamlas i marken och i grödorna. Kravodling under dessa förutsättningar synes inte vara möjliga att fortsätta. Det finns även risk för upplagring av gifter i de kreatur som bevattnas ur vattendragen samt i mjölk m.m. I vattendragen som berörs av utsläppen förekommer en biotop med fridlysta arter av musslor m.m., något som inte beaktats av miljödomstolen i erforderlig utsträckning. Utsläppen strider mot kommunens översiktsplaneförslag där man säger sig vilja skydda värdefulla naturmiljöer. De utsläpp som kan ske i samband med olyckor, haverier och längre driftsavbrott m.m. kan utan vidare medföra att vi drabba av samma följder som blivit resultatet av de tätningsmedel som används vid “Hallandsåstunneln”. Det lakvatten som avses att recipieras i vattendragen är så farligt att det inte kan avledas till reningsverket. De ansökta åtgärderna kommer att påverka driften på deras fastigheter negativt.

BOLAGETS BEMÖTANDE

A.B:s talan

Bengtssons bostad ligger c:a 1 300 m sydost om avfallsanläggningen. Efter utbyggnad kommer avståndet att minska med drygt 200 m. Avståndet torde inte komma att underskrida 1 000 m.

Det är inte meningsfullt att ta prov i vattentäkter som ligger så långt från anläggningen. För att skingra B:s oro vill bolaget hänvisa till den utlovade grundvattenkontroll som skall ske runt anläggningen.

Särskild inbjudan om samråd har skickats till samtliga direkta grannar samt till alla bostäder inom 500 m från avfallsanläggningens ytterkant. Utöver detta har inbjudan till offentligt samråd kungjorts med annons i lokalpressen. Dessutom har det funnits möjlighet att närvara och framföra synpunkter vid de offentliga domstolsförhandlingarna i ärendet.

Makarna S:s talan

Frågan om lämpligheten att använda Prästabäcken har redovisats i ansökningshandlingarna. Dessutom har en extra utredning gjorts i frågan på grund av de farhågor som miljönämnden framförde vid huvudförhandlingarna.

Frågan har belysts så väl som man någonsin kan begära. Utsläppsnivåer och påverkan på recipienten har diskuterats ingående. Tillståndet anger förutom resthaltskrav även krav på visst minimiflöde i Prästabäcken (2 l/s) och på minsta utspädningseffekt på 1:3 (flöde lakvatten: flöde Prästabäcken). Det bör också påpekas att i beslutet är frågan om utsläpp av renat lakvatten och recipientstatus angivna med en prövotid av fem år.

Makarna S:s fastighet är belägen c:a 1 400 m söder om nuvarande anläggnings yttergräns. Efter utbyggnad kommer avståndet att uppgå till 1 100-1 200 m. Förhärskande vindriktning är väst till sydväst. Risken för framtida störning eller olägenhet från avfallsanläggningen är därmed nära nog obefintlig.

Om olägenheter uppstår ska bolaget självfallet vidta åtgärder snarast möjligt för att motverka störningarna.

Miljönämnden

Nämnden redovisar samma synpunkter som makarna S. vad avser lämplighet och möjlighet att utnyttja Prästabäcken som recipient. Bolaget vill i denna del hänvisa till sitt tidigare bemötande av makarna S:s klagan.

Finjasjöns och Ballingslövssjöarnas sänkningsföretag och omkringboende

I inlagan påstås att bolaget förtigit vissa omständigheter i annons och underlag till samråden. Bolaget tillbakavisar dessa påståenden och anser att de är felaktiga och ogrundade. Bolaget har under hela ansökningsprocessen haft som ledstjärna att ge mesta möjliga information på bästa möjliga sätt. I ärendet finns alla fakta som styrker bolagets ståndpunkt. Det är naturligtvis beklagligt om en viss intresseorganisation känner sig förbigången och inte har förstått att inhämta den information som faktiskt funnits tillgänglig.

I fråga om Prästabäcken som recipient framkommer inget nytt varför bolaget hänvisar till befintliga handlingar.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Närboendes överklaganden

Miljööverdomstolen konstaterar att det av annonsering och kungörelse i målet framgår att verksamheten omfattar lagring och behandling av farligt avfall och att renat lakvatten kommer att släppas ut i Prästabäcken.

Det som kommit fram i utredningen i Miljööverdomstolen föranleder ingen annan bedömning än den miljödomstolen gjort. A.B:s och makarna S:s överklaganden ska därför avslås.

Klassificering

Enligt 7 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall ska varje deponi hänföras till någon av följande klasser: deponi för farligt avfall, deponi för icke farligt avfall eller deponi för inert avfall. För deponiklasserna gäller olika regler bl.a. beträffande deponins utformning. Den angivna bestämmelsen vars avsikt torde vara att ge fullständig klarhet i vilken typ av deponi som är aktuell och därmed vilka bestämmelser som gäller enligt deponeringsförordningen, måste enligt Miljööverdomstolen tolkas så att det är varje enskild deponi – av vilka det kan finnas flera inom en deponeringsverksamhet – som skall klassificeras.

I detta fall framgår det av bolagets ansökan vilka deponier och deponiklasser det är fråga om. Det miljödomstolen angivit under rubriken “Klassificering” i domslutet (s. 6) bör ändras på sätt som framgår av Miljööverdomstolens domslut.

Villkor 21

Bolaget har överklagat villkoret och yrkat att det ska upphävas eller ändras. Bolaget har i sin utveckling av talan framhållit att de aktuella massorna ska användas så att de innesluts av de tätskikt som utgör barriär mot omgivande miljö. Som villkoret är utformat är det inte möjligt för bolaget att utnyttja massorna på detta sätt.

Med hänsyn till att massorna kommer att läggas inom tätskikten finns det enligt Miljööverdomstolens mening inte miljömässiga skäl att motsätta sig den ovan beskrivna användningen, inte eller utgör deponeringsförordningen något hinder.

Det överklagade villkoret innebär också att användning av aktuella jordmassor utanför tätskikten inte är tillåten. Bolaget har framhållit att gällande generella bestämmelser är tillräckliga och att något särskilt villkor därför inte behövs.

Användningen av avfall som konstruktions- och täckningsmaterial regleras av avfallsförordningen (2001:1063) och förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Det finns inte skäl att i detta fall meddela strängare föreskrifter (jfr även Miljööverdomstolens dom 2007-10-19 i mål nr M 7856-06).

Mot bakgrund av ovanstående ska villkorspunkten 21 upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2007-12-21

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, samt f.d. hovrättsrådet Arne Kardell. Enhälligt.

________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Hässleholms Renhållare AB, Avfallsanläggningen, Vankiva 9300, 281 95 VANKIVA

SAKEN

Tillstånd till ändrad och utökad verksamhet avseende hantering av avfall (SNI 90.004-1 m.fl.) på Vankiva avfallsanläggning, Hässleholms kommun, Skåne län

_____________________

DOMSLUT

Miljödomstolen lämnar Hässleholms Renhållare AB tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken att inom i ansökan angivna områden vid Vankiva bedriva följande verksamheter.

1. Deponering, lagring och behandling av icke-farligt avfall, SNI 90.004-1

Verksamhet                                 max mängd                                            (ton/år) Sönderdelning och siktning av trä- och brännbart avfall                  100 000 Torkning eller avvattning av fiberslam      10 000 Sönderdelning, siktning och biologisk behandling av organiskt avfall              45 000 Sönderdelning och siktning av inert konstruktionsmaterial                       30 000 Sönderdelning och siktning av återvinningsmaterial                        10 000 Siktning, magnetseparering och behandling av slagg                         15 000 Sönderdelning, siktning och deponering av icke-farligt avfall                      70 000 TOTALT                                     280 000

2. Mellanlagring* av icke-farligt avfall, SNI 90.002-3

Verksamhet                                 max mängd                                            (ton) Mellanlagring av trä- och brännbart avfall 20 000

Mellanlagring av inert konstruktions- material                                   30 000 Mellanlagring av återvinningsmaterial      10 000 Mellanlagring av organiskt avfall          15 000 TOTALT                                     75 000

3. Mellanlagring* av farligt avfall, SNI 90.005-1

Verksamhet                                 max mängd                                            (ton) Mellanlagring av rökgasreningsrester (RGR)                                      1 000 Mellanlagring av förorenade massor         5 000 Mellanlagring av impregnerat träavfall       500 Mellanlagring av FA vid återvinnings- central                                    1 000 Mellanlagring av övrigt FA, el/elektronikavfall och liknande           5 000 TOTALT                                    12 500

4. Behandling och lagring av farligt avfall, SNI 90.006-1

Verksamhet                                 max mängd                                            (ton/år) Behandling av flytande oljehaltigt avfall  10 000 Solidifiering av rökgasreningsrester (RGR)  4 200 Sönderdelning av impregnerat träavfall      1 000 TOTALT                                     15 200

5. Lagring av organiskt avfall i anslutning till behandling.           max 90 000 ton

6. Behandling och lagring av förorenade massor, SNI 90.006-4,        max 30 000 ton/år

7. Deponering av farligt avfall, SNI 90.006-6                            max 15 000 ton/år

8. Deponering av slagg från avfalls- förbränning, SNI 90.006-6               max 15 000 ton/år

Tillståndet gäller under tio år från det att domen har vunnit laga kraft och omfattar beträffande deponering de typer av avfall som anges i bilaga 1 till denna dom. Behandling av förorenade massor får ske med någon av metoderna kompostering, jordtvätt eller termisk avdrivning. Totalt får 1 000 000 ton avfall deponeras under tillståndstiden.

I den utsträckning avfallet utgör organiskt avfall får det endast deponeras under förutsättning av att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om undantag från förbudet eller att länsstyrelsen medger dispens från samma förbud.

Deponering får endast ske under förutsättning att de gränsvärden som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall; 2004:10, innehålles.

* Med mellanlagring avses lagring av avfall på en plats där avfallet inte har uppkommit och där avfallet inte heller skall bortskaffas eller återvinnas, jfr 4 § avfallsförordningen (2001:1063).

Villkor

För tillståndet skall gälla följande villkor.

1. Verksamheten – inbegripet åtgärder för att begränsa skador eller olägenheter för människors hälsa och miljön – skall bedrivas i huvudsak på det sätt som bolaget angett eller åtagit sig i målet om inte annat framgår av denna dom.

2. Avfall som skall behandlas får inte mellanlagras under längre tid än tre år.

3. Avfall som skall deponeras får inte mellanlagras under längre tid än ett år.

4. Kemiska produkter skall förvaras på en yta som är ogenomsläpplig, invallad och under tak. Uppsamlingsvolymen skall minst omfatta den största behållarens volym plus 10 % av de övriga behållarnas sammanlagda volym.

5. Lagring och mellanlagring av farligt avfall skall ske på tät, hårdgjord yta. Vid risk för urlakning av miljöfarliga ämnen skall avfallet täckas.

6. Förorenat vatten från lagrings-, behandlings- och deponeringsytor skall samlas upp och renas i erforderlig utsträckning före utsläpp till recipient. Utjämningsmagasinet skall rymma minst två veckors lakvattenproduktion samt ett tillskott av ytvatten motsvarande ett 100-årsregn.

7. Jord som förorenats med olja eller andra kolväten skall under de två första månaderna av processen behandlas under täckning med avledning av luften till ett biofilter.

8. Halten av föroreningar i utgående vattenfas från oljebehandlingsanläggningen till lakvattenbehandlingssystemet får inte överstiga följande riktvärden*: olja (oljeindex, alternativt summa opolära alifatiska kolväten) 10 mg/l, bly 0,2 mg/l, kadmium 0,005 mg/l, krom 0,05 mg/l, kvicksilver, 0,001 mg/l, nickel 0,2 mg/l och zink 2,0 mg/l.

9. Vid bevattning av energiskog får tillförseln av kväve inte överstiga 200 kg/ha och år.

10. Högst 20 000 m3 vatten får årligen behandlas i befintlig bevattningsanläggning.

11. Farligt avfall som uppkommer i verksamheten och kemiska produkter skall lagras på tätt underlag försett med invallning som rymmer minst den största behållarens volym plus 10 % av övriga behållarnas sammanlagda volym. Om förvaring sker utomhus skall invallningen vara försedd med nederbördsskydd.

12. Kompostering av organiskt avfall, som inte enbart innehåller park- och trädgårdsavfall, skall drivas, kontrolleras och dokumenteras så att avdödning av patogener kan följas. Dokumentationen skall kunna medge att hygieniseringen av varje batch kan följas till dess materialet lämnar anläggningen.

13. Samtliga oljeavskiljare skall förses med larm för att säkerställa att de inte överbelastas.

14. Flisning och lagring av flisat trä som innehåller farliga ämnen skall ske under tak.

15. Skriftliga instruktioner skall finnas dels för kontroll och klassificering av inkommande avfall, dels för omhändertagande och behandling samt för underhåll av systemet för lakvattenrening.

16. Kontrollprogram med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod skall finnas.

17. Bolaget skall i god tid inför etableringen av deponin redovisa till tillsynsmyndigheten hur kontrollen av bottentätningen skall ske samt en läggnings- resp. kvalitetsplan över arbetena.

18. Bolaget skall i god tid inför sluttäckningen av varje etapp redovisa till tillsynsmyndigheten hur kontrollen av tätskiktet skall ske samt en läggnings- resp. kvalitetsplan över arbetena.

19. Deponering får ske till en högsta höjd av 105 m.

20. Buller från verksamheten får vid omgivande bostäder inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå än 50 dB (A) vardagar dagtid (kl. 07-18), 40 dB (A) nattetid (kl. 22-07) samt 45 dB (A) övrig tid. Nattetid får momentana ljud inte överskrida 55 dB (A). Om ljudet innehåller hörbara toner eller impulsljud skall ovannämnda nivåer sänkas med 5 dB (A)-enheter.

21. Jordmassor som även efter behandling är att betrakta som farligt avfall får inte användas som sättningsutjämnande material, vallbyggnadsmaterial eller för mellan- och sluttäckning av deponi.

Delegerade frågor

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap. 25 § miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att fastställa ytterligare villkor beträffande följande:

– Åtgärder enligt 21 och 26 §§ förordningen om deponering av avfall

– Åtgärder vid befintlig deponi.

– Omhändertagandet av förbrukat filtermaterial och förorenat sediment från lakvattenbehandlingssystemet, uppkommet koncentrerat processvatten och fast rest från behandling av förorenade massor samt olje- och sedimentfas från oljestationen

– Hanteringen av förorenade massor som efter behandling inte är att anse som farligt avfall.

– Kontroll av verksamheten.

– Överledning av lakvatten till kommunens reningsverk.

Uppskjutna frågor

Miljödomstolen skjuter enligt 22 kap. 27 § miljöbalken upp frågan om vilka villkor som skall gälla för utsläpp av förorenat vatten. Under prövotiden skall bolaget genom representativa prov närmare utreda kvaliteten på vattnet i olika delflöden till behandlingssystemet för lakvatten och i det flöde som avleds till recipient, samt undersöka tekniska och ekonomiska möjligheter för att ytterligare begränsa utsläppet av föroreningar. Beträffande metaller bör målsättningen vara att i utgående vatten inte överskrida de halter som anges som måttligt höga halter i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Rapport 4913). Resultatet av utredningen med förslag till åtgärder samt slutliga villkor skall ges in till miljödomstolen senast fem år från det att denna dom vunnit laga kraft. Intill dess miljödomstolen beslutar annat, skall gälla följande provisoriska föreskrifter:

P1. Lakvattnet skall avledas till Prästabäcken, varvid en spädningsfaktor om minst 1:3 skall eftersträvas. Om flödet i recipienten understiger 2 l/s får inget utsläpp ske. Vid risk för bräddning av orenat vatten ut i Prästabäcken, får vattnet avledas till avloppsreningsverket efter godkännande av tillsynsmyndigheten.

P2. Föroreningshalten i det vatten som avleds till recipient får inte överstiga följande riktvärden som kvartalsmedelvärden av dygnsprover; BOD7 10 mg/l, Tot-P 0,3 mg/l, Tot-N 15 mg/l och mineralolja 5 mg/l (oljeindex) samt följande riktvärden som medelvärden över rullande sexmånadersperiod.

Ämne                         mg/l arsenik                      0,01 bly                          0,01 kadmium                      0,005 koppar                       0,5 krom                         0,05 kvicksilver                  0,001 nickel                       0,02 zink                         0,5 bensen                       0,01 PAH                          0,0001 1) PCB                          0,00001 tetrakloreten och trikloretylen                0,01 TOC                          100 klorid                       1000 amoniumkväve                 0,5 nitrit- och nitratkväve      20 pH                           6-10

1) Tillämpas på summan av halterna av följande ämnen: benso(b)fluoranten, benso(k)floutanten, benso(ghi)peylen och inden(1,2,3-cd)pyren.

Klassificering

Deponin hänförs i sin helhet till deponiklassen “farligt avfall”.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen.

Igångsättningstid

Verksamheten avseende nya anläggningsdelar skall ha påbörjats senast fem år från det att domen vunnit laga kraft. I annat fall förfaller tillståndet i icke ianspråktagna delar.

Förordnade om tidigare tillstånd

Detta tillstånd ersätter det tillstånd som Koncessionsnämnden för miljöskydd lämnat genom beslut den 2 maj 1996.

Säkerhet

Detta tillstånd får tas i anspråk endast under förutsättning att bolaget, för att säkerställa att de skyldigheter som gäller för verksamheten fullgörs, har ställt ekonomisk säkerhet om minst 35 Mkr. Säkerheten får reduceras med 20 Mkr efter det att efterbehandlingsåtgärder vid den gamla deponin har avslutats. Säkerheten skall ställas i form av pant eller borgen enligt bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken och prövas av miljödomstolen i särskild ordning. Säkerheten skall förvaras hos Länsstyrelsen i Skåne län.

Verkställighetsförordnande

Denna dom gäller omedelbart.

TIDIGARE TILLSTÅND

Koncessionsnämnden för miljöskydd har genom beslut den 2 maj 1996 lämnat tillstånd enligt miljöskyddslagen att inom angivna områden vid Vankiva mottaga, behandla och lägga upp avfall av i ansökningen angivet slag och angivna mängder till en total mängd av högst 85 000 ton per år samt behandla lakvatten från anläggningen. För tillståndet föreskrevs 15 villkor.

REGERINGENS PRÖVNING, M.M.

Genom ett yttrande den 13 april 2005, lämnade miljödomstolen över målet till regeringen för att pröva tillåtligheten av verksamheten enligt 17 kap. 1 § miljöbalken, i dess lydelse före den 1 augusti 2005. Regeringen har, efter de ändringar av 17 kap. miljöbalken, som trädde i kraft den 1 augusti 2005, inte prövat tillåtligheten utan lämnat över ärendet till miljödomstolen för avgörande. Därefter har bolaget slutfört sin talan samt länsstyrelsen, Miljönämnden i Hässleholms kommun och Norra Åkarps kyrkliga samfällighet yttrat sig.

YRKANDE

Bolaget yrkar att få tillstånd till att ta emot, mellanlagra och behandla avfall enligt de mängder som anges i tabellerna nedan.

Tabell 1 Deponering, lagring och behandling av icke-farligt avfall, SNI 90.004-1

Verksamhet                             Max mängd (ton/år) Sönderdelning och siktning av trä- och brännbart avfall              100 000 Torkning eller avvattning av fiberslam                              10 000 Sönderdelning, siktning och biologisk behandling av organiskt avfall                       45 000 Sönderdelning och siktning av inert konstruktionsmaterial            30 000 Sönderdelning och siktning av återvinningsmaterial                   10 000 Siktning, magnetseparering och behandling av slagg                    15 000 Sönderdelning, siktning och deponering av icke-farligt avfall      70 000 Totalt                                 280 000

Lagring av organiskt avfall i anslutning till behandling: max 90 000 ton vid ett tillfälle.

Tabell 2 Mellanlagring av icke-farligt avfall SNI 90.002-3

Verksamhet                             max mängd (ton) Mellanlagring av trä- och brännbart avfall                       20 000 Mellanlagring av inert konstruktionsmaterial                  30 000 Mellanlagring av organiskt avfall      15 000 Mellanlagring av återvinningsmaterial  10 000 Totalt                                 75 000

Tabell 3 Mellanlagring av farligt avfall, SNI 90.005-1

Verksamhet                             max mängd (ton)

Mellanlagring av rökgasreningsrester (RGR)                                  1 000 Mellanlagring av förorenade massor     5 000 Mellanlagring av impregnerat träavfall 500 Mellanlagring av farlig avfall vid återvinningscentral                    1 000 Mellanlagring av övrigt farligt avfall, el/elektronik och liknande             5 000 Totalt                                 12 500

Tabell 4 Behandling och lagring av farligt avfall, SNI 90.006-1

Verksamhet                             max mängd (ton/år) Behandling av flytande oljehaltigt avfall                                 10 000 Solidifiering av rökgasreningsrester (RGR)                                  4 200 Sönderdelning av impregnerat träavfall 1 000 Totalt                                 15 200

– Behandling och lagring av   förorenade massor, SNI 90.006-4      Max 30 000 ton/år – Deponering av farligt avfall,   SNI 90.006-6                         Max 15 000 ton/år – Om slagg från avfallsförbränning   kommer att klassas som farligt   avfall, yrkar bolaget deponering av   denna, SNI 90.006-6                  Max 30 000 ton/år

Totalt kommer 560 000 ton farligt avfall och 3,3 Mton ickefarligt avfall att deponeras.

Vidare yrkar bolaget att få behandla det uppkomna lakvattnet dels i befintlig bevattningsanläggning upp till högst 20 000 m3/år, dels i ny reningsanläggning med utsläpp till Prästabäcken.

Vid långvarigt haveri eller driftstörning yrkar bolaget att få avleda lakvattnet till Hässleholms avloppsreningsverk. Bolaget yrkar om en prövotid om fem år och att utsläppskraven under prövotiden skall vara riktvärden.

Bolaget yrkar vidare att den tid inom vilken verksamheten skall ha satts igång bör sättas till minst ett år från det att domen vunnit laga kraft samt att miljödomstolen förordnar att tillståndet enligt domen får tas i anspråk omedelbart.

ANSÖKAN

Nuvarande verksamhet

Vankiva avfallsanläggning togs i drift 1979. Deponering bedrivs inom ett område som omfattar ca 11 ha. Planerad sluthöjd är 흎 m.ö.h. I nuvarande tillstånd ingår också möjligheten att utöka deponeringen på den s.k. etapp II, belägen söder och sydväst om nuvarande etapp I.

Anläggningen är belägen ca 7 km NV Hässleholms tätort. Avståndet från verksamhetsgränsen till närmast belägna bostadshus är drygt 400 m. Motsvarande avstånd till närmaste tätbebyggelse är ca 1 400 m. Närmaste rekreationsområde är Vedema naturområde, ca 3 km NV om anläggningen.

Almån utgör den närmast belägna skyddsvärda recipienten. Avståndet för eventuell avrinning längs Prästabäcken uppgår till ca 4 km. Området är avsatt som avfallsanläggning i fastställd detaljplan. Bolaget har gett Hässleholms kommun i uppdrag att utarbeta en ny plan som även inbegriper den planerade utbyggnaden.

Källsortering vid hushållen bedrivs inom området i följande fraktioner: brännbart, organiskt och deponirest. Dessutom hämtas allpapper, metall och glas.

Vid biologisk behandling av utsorterat organiskt hushållsavfall tillämpas för närvarande en teknik med förkompostering i strängar med efterföljande planreaktorrötning med metangasutvinning. Park- och trädgårdsavfall komposteras separat. Dessa hanteringsytor omfattar för tillfället totalt ca 2,1 ha.

Vid anläggningen finns en återvinningscentral och i anslutning till denna mellanlagras olika återvinningsmaterial och farligt avfall för vidare transport till särskild destruktion.

Inom anläggningsområdet mellanlagras utsorterat brännbart avfall för vidare transport till energiutvinning. Dessa lagringsytor omfattar för tillfället ca 1,2 ha.

Slutligen används rena inerta massor från schakt, bygg och rivning för konstruktionsändamål, framförallt för vägbyggnad och vid täckningsarbeten.

Lakvatten från anläggningen behandlas lokalt genom luftning, sedimentation och energiskogsbevattning. Alternativt kan lakvatten överföras till Hässleholms reningsverk.

Planerade förhållanden

Bolaget planerar att bedriva följande verksamheter i framtiden:

– Krossning och mellanlagring av trä och brännbart avfall.

– Torkning/avvattning och lagring av fiberslam.

– Biologisk behandling och efterlagring av organiskt avfall

– Behandling och lagring av förorenade massor.

– Behandling av flytande oljehaltigt avfall (oljestation).

– Krossning och mellanlagring av inert konstruktionsmaterial.

– Mellanlagring av återvinningsmaterial (även FA).

– Siktning och behandling av slagg från avfallsförbränning.

– Mellanlagring och behandling av rökgasreningsrester, RGR.

– Deponering av icke-farligt avfall

– Deponering av farligt avfall

Bolaget avser också att förändra systemet för omhändertagande av lakvatten. Förutom nuvarande behandling och möjlighet att överföra till avloppsreningsverk vill bolaget ha möjlighet att överföra behandlat lakvatten till recipient.

Trä och brännbart avfall

Varje månad samlas ca 10 000 ton avfall in. I normalfallet skall detta transporteras direkt till förbrännarna, men i vissa fall inkommer material till Vankivaanläggningen. Mellanlagringsbehovet beräknas bli 20 000 ton. Allt inkommet avfall, maximalt 100 000 ton per år, kan komma att sönderdelas/krossas. Fem olika fraktioner kommer att hanteras:

– Obehandlat trä

– Behandlat trä (målat, betsat, oljat m.m.)

– Impregnerat trä (kreosot, arsenik m.m.)

– Brännbart hushållsavfall

– Brännbart övrigt avfall

Mängden impregnerat trä förväntas uppgå till 500 ton per år. Mellanlagringsbehovet bedöms uppgå till ett års mottagning, dvs. 500 ton.

Krossning kommer att ske med mobil kross/flismaskin. Vid behov kommer avfallsfraktionerna även att siktas/magnetsepareras, och en viss manuell sortering kan också behövas.

I nuläget kan fyra olika metoder för mellanlagring utskiljas:

– Under tak eller i tält

– Inplastat

– Friliggande stukor (ev. med duk)

– I celler kringgärdade av vallar eller L-stöd (ev. med duk)

Fiberslam

Fiberslam uppkommer som restprodukt vid papperstillverkning. Slammet utmärks av en hög vattenhalt (ca 70 %). Bolaget avser att utnyttja fiberslam från minst två pappersbruk för bränsletillverkning, antingen genom soltorkning eller genom mekanisk avvattning. Maximalt planeras 10 000 ton fiberslam hanteras och lagras per år.

Fiberslammet skall läggas i ett tunt skikt över en hårdgjord och avgrusad yta på drygt 5 ha. Eventuellt avrunnet vatten uppsamlas via ett underliggande dräneringssystem. För mekanisk avvattning övervägs i första hand filterpresstekniken. Mellanlagring avses att ske i friliggande stackar täckta med duk.

Organiskt avfall

Källsorterat organiskt hushållsavfall behandlas i första hand vid Karpalunds biogasanläggning. Vid eventuella driftsproblem i denna anläggning avser bolaget att behandla avfallet i Vankiva. Dessutom planerar bolaget att i Vankiva behandla den s.k. slurry som tidvis kan uppkomma vid driftproblem i Karpalund. Vid normal drift kommer bolaget eventuellt att krossa och sikta allt organiskt avfall från regionen innan det transporteras till Karpalund.

Förutom hushållsavfall kommer bolaget att behandla park- och trädgårdsavfall,  VA-slam samt slam från andra reningsverk (t.ex. industrireningsverk med flotation), fettavskiljare och enskilda brunnar. Dessutom kan andra fraktioner blandas in som strukturgivare och näringstillsats, t.ex. flisat obehandlat träavfall resp. bioaska. Sammantaget kommer årligen 40 000 ton att tas emot.

Dessutom anser bolaget att man måste ha kapacitet för att omhänderta hela mängden utsorterat organiskt hushållsavfall ifall samarbetet med Kristianstad kommun skulle upphöra. Den tillkommande mängden är ca 5 000 ton per år.

Separat biologisk behandling kommer att ske för olika fraktioner eller blandningar för att upprätthålla en viss kvalitet på de olika kompostfraktionerna. För vissa fraktioner erfordras också sönderdelning före behandlingen. Detta gäller främst park- och trädgårdsavfall och organiskt hushållsavfall.

Slutligen kommer mellanlagring att ske, dels av obehandlade fraktioner och dels av olika kompostfraktioner. Denna lagring dimensioneras för att rymma två års mottagning.

Bolaget planerar följande verksamheter:

– Lagra 90 000 ton behandlat organiskt avfall

– Mellanlagra 15 000 ton organiskt avfall

– Årligen behandla maximalt 45 000 ton organiskt avfall varav 15 000 ton sönderdelas och 8 000 ton siktas

Allt inkommande avfall, förutom park- och trädgårdsavfall, skall tömmas under tak. Organiskt hushållsavfall och avvattnat VA-slam kan tömmas direkt på platta, medan flytande avfall töms i behållare. Mellanlagring av mottaget matavfall bör uppgå till högst ett dygn under sommaren och sju dygn under vintern.

För att uppnå en jämn kvalitet i slutprodukten kommer vissa avfallsfraktioner att hållas isär såsom hushållsfraktioner och avloppsfraktioner. Övriga fraktioner som park- och trädgårdsavfall, flisat obehandlat trä, spån och torv kommer att användas som strukturgivare.

Krossning/flisning kommer i första hand att ske med en mobil flismaskin. För det organiska avfallet kan även andra typer av kvarnar att bli aktuella. Siktning kommer att utföras vid behov.

Vid behov kommer flisat park- och trädgårdsavfall att mellanlagras i friliggande stack. Detta kan också gälla övriga strukturgivare.

Kompostering kommer att ske i enlighet med NFS 2003:15. Stor vikt kommer att läggas på en aktiv luftning och vid behov även på rening av frånluft. Ev. luftrening avses ske i första hand i s.k. kompostfilter. För att uppnå en hög flexibilitet kommer komposteringen att ske inplastat eller under GoreTex-täckning. Efterkompostering och mognad kommer att ske i separata stackar under tak. De förväntade behandlingstiderna uppgår till:

– Kompostering ca 3 mån

– Efterkompostering ca 1 mån

– Mognad ca 1-2 mån.

På Vankiva finns sedan 2003 en s.k. planreaktor. Den består av en tät botten med liner, tätasfalt och lakvattendränering. I drift utrustas den med gasuppsamling och infiltrationsledningar och tätas i toppen med planliner. Innan avfallet rötas måste en förkompostering ske för att minska koncentrationerna av lösta organiska syror. Driften kommer att upphöra men befintliga reaktorer bör kunna ligga kvar för att slutbehandlas och utvärderas enligt pågående LIP-projekt. Slutbehandling beräknas vara uppnådd till 2007.

Lagring av färdig kompost kommer i första hand att ske under tak. Vid ev. platsbrist kommer lagring att ske i friliggande stukor, vilka täcks med duk/presenning. Lagring av strukturgivare kommer att ske i friliggande stukor.

Förorenade massor

Bolaget avser att bygga upp en behandlingskapacitet för olika typer av förorenade massor. Hela mängden kan komma att utgöras av  farligt avfall.  PAH- och oljeförorenade massor kommer att behandlas med biologiska metoder (främst BIOSAN- och Daramendmetoden), medan metallförorenade massor skall behandlas genom s.k. jordtvätt. Här tvättas jorden med vatten i ett slutet kretslopp. Koncentratet förbränns eller läggs på deponi för farligt avfall. Vissa speciella föroreningar kan komma att kräva termisk behandling vid  oC. Slutligen utesluter inte bolaget att andra metoder, t.ex. kemiska, kan bli aktuella i framtiden. För att förhindra avgång av flyktiga kolväten kommer behandlingen, om det behövs, att ske slutet med avledning av luften till ett kompostfilter.

Ambitionsnivån är att de behandlade massorna skall uppfylla kriterierna för “mindre känsllig markanvändning” (MKM). Målet är att produkten skall kunna återanvändas som anläggningsjord ute i samhället. Bolaget planerar att

– årligen behandla maximalt 30 000 ton förorenade massor varav högst 10 000 ton termiskt,

– lagra 30 000 ton förorenade massor, och

– mellanlagra 5 000 ton förorenade massor.

Massorna kommer att lagras i separata stukor där varje föroreningstyp särläggs. Lagringen skall ske på täta, hårdgjorda ytor. De massor som har högt föroreningsinnehåll eller speciellt miljöfarliga föroreningar skall lagras under tak eller motsvarande.

Oljestation

Anläggningen utformas som två linjer: En för förorenat vatten och en för förorenad olja. Från behandlingen skall tre fraktioner erhållas: (1) en vattenfas som kommer att ledas till lakvattenbehandlingssystemet eller ev. att avledas direkt till recipient, (2) en oljefas som transporteras till godkänd destruktion, samt (3) en sedimentfas som eventuellt kan behandlas som förorenade massor.

Bolaget planerar att årligen behandla maximalt 10 000 ton oljehaltigt avfall. Anläggningen kommer att vara helt inbyggd. Frånluften skall förses med luktfilter, typ kompostfilter för minimering av lukt.

Den avskilda oljan kommer att avyttras. Målet är att få en fraktion med så hög oljehalt att produkten har ett energivärde. Mottagare av produkten kommer att vara sådana anläggningar som har tillstånd att bränna oljan.

Kraven på vattenfasen bör sättas till följande riktvärden.

Parameter                         mg/l Olja (oljeindex alt summan opolära alifatiska kolväten)      10 bly                               0,2 kadmium                           0,005 krom                              0,05 kvicksilver                       0,001 nickel                            0,2 zink                              2,0

Mellanlagring övrigt farligt avfall

Bolaget tar emot farligt avfall på anläggningen och lagrar detta en kort tid för att sedan transportera detta till annan anläggning för slutligt omhändertagande. Merparten utgörs av el/elektronikavfall och liknande. Maximalt kommer 5 000 ton att lagras samtidigt.

Konstruktionsmaterial

Bolaget avser att återvinna olika restprodukter till anläggningsändamål. Det gäller olika inerta avfallsslag såsom schaktmassor, bygg- och rivningsavfall samt slagg från den lokala tillverkaren av isoleringsmaterial. Dessutom tillkommer slaggrus från avfallsförbränning, vilket kommer att behandlas separat vid anläggningen.

Dessa fraktioner kommer att hanteras separat genom krossning och mellanlagring på en särskilt iordningställd yta för vidare användning i vägar, vallar och som täckmaterial inom anläggningsområdet. Mellanlagringen dimensioneras för att kunna rymma två års mottagning.

Bolaget planerar att

– årligen krossa maximalt 30 000 ton konstruktionsmaterial

– mellanlagra maximalt 30 000 ton konstruktionsmaterial

Återvinningsmaterial

Bolagets nuvarande verksamhet med återvinningscentral och mellanlagring av hushållens olika fraktioner, däribland sådana som rubriceras som farligt avfall, kommer att fortgå i framtiden. Bolaget planerar att

– årligen mellanlagra högst 10 000 ton återvinningsmaterial

– årligen krossa och sikta/sortera maximalt 10 000 ton återvinningsmaterial

– årligen mellanlagra högst 1 000 ton farligt avfall

Slagghantering

Bolaget avser att ta emot bottenaska (slagg) från närliggande avfallsförbränningsanläggningar. Slaggen siktas och magnetsepareras. Därefter lagras slaggruset i högar under minst 6 månader för att minska lakningsbenägenheten. Därefter kan slaggen återanvändas som konstruktionsmaterial. Bolaget planerar att

– årligen sikta och magnetseparera maximalt 15 000 ton slagg

– årligen behandla 15 000 slaggrus genom lagring

– om slaggen skulle komma att klassas som farligt avfall kommer årligen högst 15 000 ton att deponeras på farligt avfall-deponin

RGR-hantering

Bolaget avser att ta emot rester från rökgasrening från avfallsförbränning. Avfallet solidifieras genom s.k. cementstabilisering. Syftet med denna behandling är att reducera de lakbara föroreningsmängderna samt erhålla en produkt som kan användas som konstruktionsmaterial i den nya deponin för farligt avfall.

Behandlingen kommer att utföras kampanjvis av extern entreprenör en eller två gånger per år. Däremellan kommer inkommande avfall att mellanlagras i storsäckar i lagerhall på tät asfalt eller liknande. Alternativt sker transporterna med bulk och då kommer lagringen att ske i särskild silo. Bolaget planerar att

– årligen behandla maximalt 4 200 ton RGR genom solidifiering

– mellanlagra högst 1 000 ton RGR

Askan måste lagras ca 6 månader innan den kan cementstabiliseras. Själva processen äger rum i en mobil enhet. Vattnet till processen utgörs lämpligen av det dagvatten som genereras vid hantering, upplag och deponi. Vid behov kan tillskott tas från behandlat lakvatten förutsatt låg halt av organiska ämnen, eller från grundvatten/renvatten. Man räknar med att stabiliseringen ökar vikten med en faktor 2.

Deponering av icke-farligt avfall

Deponering har bedrivits på befintlig deponi (etapp 1) sedan 1979. Enligt deponeringsförordningen skall denna deponi avslutas senast 2008. Därefter kommer en ny etapp att tas i bruk, vilken dimensioneras för att räcka i minst 50 år. Denna lokaliseras i direkt anslutning väster om den förra och blir därmed en fortsättning på denna. Stor vikt kommer att läggas på att skapa en tät avskärmning dem emellan. Bolaget planerar att årligen deponera maximalt 70 000 ton icke-farligt avfall fördelade på följande poster:

– restavfall från hushåll och   verksamhet                      62 000 ton/år (20 01 99) – restfraktion från slagg och   avfallsförbränning              3 500 ton/år (19 01 12) – lättfraktion från PAROC         4 500 ton/år (10 12 99)

Etapp 1 har byggts upp med konventionell deponeringsteknik utan någon särskild cellindelning. I deponin har alla de tillståndsgivna avfallsslagen deponerats. Asbest har deponerats emballerat i en särskild koordinatsatt del. Mellantäckning har utförts med avfall från Paroc. Enligt gällande tillstånd får deponering ske upp till nivån 흎 m.ö.h. Täckning kommer att utföras i enlighet med villkor 6 i gällande tillstånd och 31 § deponeringsförordningen. Ytvattenavrinningen kommer att ske genom en slitsad självfallsledning i ett kringgärdande dike med avledning i två täta självfallsledningar till omgivande ytvatten.

Den nya deponin utformas för att uppfylla deponeringsförordningens krav. Bolaget avser därför att anlägga geologiska barriärer i botten. Bottentätning skall utföras i hela den nya deponin, förslagsvis med HDPE-duk. Dränerande skikt kommer förslagsvis att utföras med singel. Under den aktiva fasen kommer risken för översvämning eller liknande enligt 21 § deponeringsförordningen att beaktas genom uttag och behandling av dränerat lakvatten. Därefter kommer dränerat lakvatten att ledas till någon form av behandling, typ filter och/eller våtmark innan det leds ut till omgivande ytvatten. Utbyggnaden kommer att ske i fyra steg.

Deponering av farligt avfall

Bolaget planerar att årligen deponera maximalt 15 000 ton farligt avfall uppdelat på följande typer:

– Solidifierad RGR                 8 000 ton/år (19 03 06) – Asbesthaltigt avfall             500 ton/år (17 06) – Tjärasfalt                       300 ton/år (17 03 01) – sot- och pannaska                800 ton/år (10 01 04) – övriga förorenade massor         2 000 ton/år (17 05 03) – Gjuteri- och blästersand         400 ton/år (12 01 16) – Övrigt enligt specifikation      3 000 ton/år

I det fall slagg, det vill säga bottenaskan från avfallsförbränning, skulle klassas som farligt avfall tillkommer ytterligare 15 000 ton per år (19 01 12).

Utbyggnaden av deponin för farligt avfall planeras att ske i fem steg. Hela deponin dimensioneras för att vara i drift i ca 50 år. Geologisk barriär, bottentätning och dränerande skikt kommer att anläggas i enlighet med deponeringsförordningens krav. Dränerat lakvatten kommer att samlas upp och behandlas genom någon form av filter och/eller våtmark före avledning till omgivande vattensystem. Sluttäckning planeras att utföras på samma sätt som vid den nya deponin för icke-farligt avfall.

Skyddsåtgärder och försiktighetsmått

När det gäller lakvatten kommer ett antal åtgärder att utföras. Först och främst görs insatser för lakvattenminimering vid varje enskild avfallshantering. Verksamheter som kan ge upphov till starkt förorenat vatten skall förses med någon form av tak. För det lakvatten som uppstår skall reningsutrustning anpassas till förväntad kvalitet. All avrinning som förorenats skall klassas och behandlas i relevant reningsanläggning med reningskrav anpassade för recipienten. Systemet dimensioneras för en nederbörd av 1 000 mm/år. Dagvatten kan “friklassas” när föroreningsnivåerna understiger de medelvärden av föroreningshalter i dagvatten som anges i VAV Rapport 1994:11.

Samtliga deponier kommer att förses med bottenkonstruktion som uppfyller gällande krav i deponeringsförordningen i akt och mening att skydda grundvatten och underliggande mark.

Utsläpp till luft av olika gaser kommer att kontrolleras och minimeras genom val av effektiva behandlingssystem och genom noggrann driftskontroll. Utsläpp av ammoniak sker dels vid kompostering av organiskt hushållsavfall (175 ton/år), dels vid lagring av rester från rökgasrening (mängd okänd) samt dels vid kvävereduktion av lakvatten (3 ton/år). Från det organiska avfallet kan avgången begränsas genom optimering av kol/kvävekvoten och genom att kondensera vattnet i frånluften.

Bullerfrågan kommer att beaktas genom val av nya moderna maskiner med låg initial bullernivå. Vidare skall behandlat material läggas upp så att de utgör bullerdämpande skärmar. Verksamheten bedrivs måndag till fredag kl. 07-16. Impulsljud kan förekomma.

Skyddsåtgärder mot brand utförs genom kontinuerliga brandsyner samt att bolaget utför brandriskinventering och anpassar beredskapen efter detta.

Även risker för luktproblem har uppmärksammats och valet av teknik för behandling kommer att medföra att riskerna minimeras.

Åtgärder mot påskyndad avrinning planeras i form av enklare fördröjningsmagasin. Skyddsåtgärder på transportsidan syftar till att minimera antalet transporter och att eliminera olägenheter orsakade av det transporterade avfallet. Främst handlar det om optimering av logistik i form av körvägar, omlastningsstation och optimal fyllnadsgrad i transporterna.

Miljökonsekvensbeskrivning

Bolaget har upprättat en miljökonsekvensbeskrivning. Den sökta verksamheten kan förväntas medföra följande effekter av betydelse:

– Utsläpp till vatten, sannolikt mest av närsalter.

– Utsläpp till luft av ammoniak, lustgas och metan.

– Buller vid flisning och krossning.

– Risk för brand vid mellanlagring av trä- och brännbart avfall.

– Risk för luktstörning vid behandling av organiskt avfall.

– Påskyndad avrinning till följd av dränering och hårdgjorda ytor.

– Ett ökat antal transporter till och från anläggningen.

Den sammanfattande bedömningen är att miljöpåverkan inte blir större än att verksamheten kan anses tillåtlig enligt miljöbalken.

Ekonomisk säkerhet

Den ekonomiska säkerheten skall täcka kostnaden för avslutning och återställning av verksamheten vid varje tidpunkt under anläggningens driftsperiod. För lagrings- och hanteringsytor beräknas kostnaden bli ca 13,5 Mkr. Motsvarande kostnader för de båda deponierna beräknas till ca 17,5 Mkr för icke-farligt avfall och ca 2,4 Mkr för farligt avfall. De totala kostnaderna för efterbehandling är ca 16,5 Mkr. Därmed skulle totalkostnaden för omedelbar avställning av anläggningen bli ca 50 Mkr.

Denna kostnad avser avslutning av Vankiva avfallsanläggning då denna är fullt utbyggd och har en tillförsel av avfall som motsvarar planerna. Det tar minst 5 år att bygga ut anläggningen. Vidare bedömer bolaget att det tar ca 10 år innan man har full tillförsel av avfall. Bolaget föreslår därför att säkerheten för de första 5 åren sätts till 10 % av maxbeloppet, det vill säga ca 5 Mkr. För de följande 5 åren kan kanske 30 % vara rimligt, det vill säga ca 15 Mkr. Bolaget föreslår att man gör en fortlöpande revidering vart 5:e år och därvid lägget fast säkerheten för kommande femårsperiod. För avslutning av den befintliga tippen föreslås 20 mkr. Inledningsvis bör säkerheten totalt sättas till 25 mkr.

Förslag till villkor

1. Verksamheten – inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar samt andra störningar för omgivningen – skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden uppgett eller åtagit sig i ärendet, såvida inte annat framgår av kommande beslut. Mindre ändringar får dock vidtas efter godkännande av tillsynsmyndigheten under förutsättning att ändringen inte bedöms medföra ökning av förorening eller annan störning till följd av verksamheten.

2. Olägenheter till följd av verksamheten skall förebyggas. om de ändå uppstår skall sökanden efter samråd med tillsynsmyndigheten omgående vidta ytterligare åtgärder för att motverka olägenheterna.

3. Tillståndet får inte tas i anspråk innan ekonomisk säkerhet har ställts.

4. Kemiska produkter och farligt avfall skall lagras och i övrigt hanteras så att spill och läckage inte kan förorena omgivningen eller nå det kommunala avloppsledningsnätet. Kemiska produkter skall förvaras på en yta som är ogenomsläpplig, invallad och under tak. Uppsamlingsvolymen skall minst omfatta den största behållarens volym plus 10 % av de övriga behållarnas sammanlagda volym.

5. Bolaget skall utarbeta en egenkontrollplan innehållande erforderliga drift- och skötselinstruktioner samt kontrollprogram för att garantera att kraven på anläggningen infrias.

6. Buller från anläggningen får som riktvärde inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå än 50 dB (A) dagtid (kl. 07-18), 45 dB (A) kvällstid (kl. 18-22) och 40 dB (A) nattetid (kl. 22-07) vid bostäder. Den momentana ljudnivån vid bostäder får nattetid (kl. 22-07) inte överstiga 55 dB (A). Om bullret innehåller impulsljud eller hörbara tonkomponenter skall angivna värden sänkas med 5 dB (A)-enheter.

7. Deponering får ske till en högsta höjd av 105 m.

8. Processvatten från oljestation skall behandlas i separat reningsanläggning så att följande riktvärden inte överskrids, varefter det skall slutbehandlas tillsammans med övrigt lakvatten om så erfordras. Olja (oljeindex, alternativt summa opolära alifatiska kolväten) 10 mg/l, bly 0,2 mg/l, kadmium 0,005 mg/l, krom 0,05 mg/l, kvicksilver, 0,001 mg/l, nickel 0,2 mg/l och zink 2,0 mg/l.

9. Bolaget skall under en prövotid om fem år behandla det lakvatten som skall avledas till Prästabäcken till nivån 10 mg/l BOD7, 0,3 mg/l Tot-P, 15 mg/l Tot-N och 5 mg/l olja. Värdena skall vara riktvärden och avse kvartalsmedelvärden av dygnsprover. Om flödet i recipienten understiger 2 l/s får inget utsläpp ske. I övrigt skall en spädningsfaktor om minst 1:3 råda.

10. Insamling och omhändertagande av bildad deponigas skall ske så långt som möjligt. Deponigasen skall nyttiggöras i största möjliga utsträckning.

11. Kompostering av organiskt avfall, som inte enbart innehåller park- och trädgårdsavfall, skall drivas, kontrolleras och dokumenteras så att avdödningen av patogener kan följas. Dokumentationen skall kunna medge att hygieniseringen av varje batch kan följas till dess materialet lämnar anläggningen.

12. Framställda jordförbättringsmedel från kompostering skall innehållsdeklareras.

Bolaget är berett att i samråd med tillsynsmyndigheten utreda föroreningsinnehållet i det behandlade lakvattnet av såväl metaller som organiska ämnen. Utöver de redovisade ämnena i villkor 9 föreslår bolaget följande riktvärden vilka skall beräknas som medelvärden över årets samtliga prov.

– aluminium, Al ≤ 0,2 mg/l

– arsenik, As ≤ 0,02 mg/l

– bly, Pb ≤ 0,005 mg/l

– kadmium, Cd ≤ 0,001 mg/l

– koppar, Cu ≤ 0,01 mg/l

– krom, Cr ≤ 0,03 mg/l

– kvicksilver, Hg ≤ 0,05 mg/l

– nickel, Ni ≤ 0,03 mg/l

– zink, Zn ≤ 0,08 mg/l

YTTRANDEN

Fiskeriverket godtar bolagets yrkande ur allmän fiskesynpunkt och bedömer att Prästabäcken är den lämpligaste recipienten. Ett kontrollprogram behövs för att tillse att den akvatiska faunan inte påverkas av lakvattenutsläppen.

Länsstyrelsen i Skåne län anför bl.a. följande.

Enligt anpassningsplanen uppfylls inte deponiförordningens krav vare sig beträffande bottentätning eller barriärer. Länsstyrelsen anser att den befintliga deponin på etapp 1 bör avslutas så snart som möjligt.

Bolaget har inte visat hur avskärmningen mellan etapp 1 och den nya deponin kommer att konstrueras och fungera. Länsstyrelsen anser att det inte är lämpligt att anlägga en ny etapp i direkt anslutning till befintlig deponi. Den nya etappen bör istället anläggas så att sättningar i etapp 1 inte kan påverka uppbyggnaden och stabiliteten i den nya delen. Det är av samma skäl inte heller lämpligt att så småningom fylla ut området mellan de två etapperna på sätt som föreslås i ansökan.

Länsstyrelsen anser att yrkandet om att deponera 3000 ton övrigt avfall bör avslås då det omfattar avfall som både är olämpliga och förbjudna att deponera t.ex. 02 01 08 och 03 01 04.

De mängder av olika koncentrat som uppkommer vid lakvattenbehandling och jordtvätt bör preciseras.

Länsstyrelsen ifrågasätter om den cementstabilisering som beskrivs i ansökan räcker för att rökgasreningsresten skall kunna omhändertas på en deponi för farligt avfall i enlighet med kriterierna i NFS 2004:10.

Länsstyrelsen anser att bolaget nu bör kunna redogöra för klassningen av slaggen och vid vilken deponi som slaggen kan tas emot. Det är viktigt att bolaget preciserar om yrkandet att få deponera farligt avfall avser 15 000 ton eller 30 000 ton.

Länsstyrelsen anser att de förorenade massorna bör behandlas så långt det går och att målsättningen bör vara att färdigbehandlade massor skall vara så rena som möjligt.

Halten av mineraloljekolväten, mätt som oljeindex, inte får överstiga 5 mg/l i utgående vattenfas till lakvattenbehandlingssystemet.

Länsstyrelsen godtar att lakvatten avleds till det kommunala avloppsreningsverket i undantagsfall efter samråd med tillsynsmyndigheten. Bolaget bör normalt ha tillräcklig lagringskapacitet för lakvattnet för att kunna lagra lakvatten under driftstörningar eller planerade underhållsarbeten på det lokala systemet för omhändertagande och behandling av lakvatten.

Länsstyrelsen förordar, liksom bolaget, att behandlat lakvatten skall släppas till Prästabäcken i första hand. Fagerstorpsbäcken är mindre lämplig eftersom det finns en grönlingslokal i nedre delen av bäcken. Nackdelen med Prästabäcken är det låga flödet. Länsstyrelsen anser att flödesmängderna bör utredas bättre, både vid utsläppspunkten från anläggningen och vid utloppet i Almaån. Behandlingen av lakvatten bör ske så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

Länsstyrelsen anser att en prövotid för lakvattenbehandlingen kan godtas med de föreslagna riktvärdena. Dessa skall beräknas som medelvärden av samtliga prov per kvartal. Prov bör tas varje månad för att få fram ett bra kunskapsunderlag. Det finns flera organiska ämnen som kan förväntas återfinnas i lakvatten från en deponi för farligt avfall där aska från avfallsförbränning deponerats. Under prövotiden bör bolaget även utreda vilka gränsvärden för olika organiska ämnen som skall gälla som slutliga villkor. Även oktaklorstyren och hexaklorbensen bör ingå i lakvattenkarakteriseringen.

Överskottsvatten från kompostering bör samlas upp och användas för bevattning av komposten under torra perioder i stället för att ledas till lakvattenbehandlingen. Ytor för behandling av förorenade massor bör förses med tak för att förhindra att t.ex. metaller och alifatiska kolväten lakas ur och förs med dagvattnet till recipienten. Lakvatten från deponin för farligt avfall bör samlas in och behandlas separat. Även lakvatten från deponeringen inom etapp 1 bör tillföras den nya anläggningen för lakvattenbehandling. Behandlingen bör även omfatta en anläggning för frånskiljning av metaller.

Bolaget har inte bedömt det meningsfullt att redogöra för konsekvenserna av den tilltänkta verksamheten för mer än 10-12 år framåt i tiden. Länsstyrelsen anser att tillståndet bör tidsbegränsas till att gälla i 10 år.

Länsstyrelsens förslag till villkor.

1. Olägenheter till följd av verksamheten skall förebyggas. Om de ändå uppstår skall sökanden efter samråd med tillsynsmyndigheten områden vidta ytterligare åtgärder för att motverka olägenheterna.

2. Tillståndet får inte tas i anspråk innan ekonomisk säkerhet har ställts.

3. Kemiska produkter och farligt avfall skall lagras och i övrigt hanteras så att spill och läckage inte kan förorena omgivningen eller nå det kommunala avloppsledningsnätet. Kemiska produkter skall förvaras på en yta som är ogenomsläpplig, invallad och under tak. Uppsamlingsvolymen skall minst motsvara den största behållarens volym plus 10 % av de övriga behållarnas sammanlagda volym.

4. Förorenade massor skall lagras och behandlas under regnskydd.

5. Flisning och lagring av flisat trä som innehåller farliga ämnen skall ske under tak.

6. Insamling och omhändertagande av bildad deponigas skall ske så långt möjligt. Deponigasen skall nyttiggöras i största möjliga utsträckning.

7. Kompostering av organiskt avfall, som inte enbart innehåller park- och trädgårdsavfall, skall drivas, kontrolleras och dokumenteras så att avdödning av patogener kan följas. Dokumentationen skall kunna medge att hygieniseringen av varje batch kan följas till dess materialet lämnar anläggningen.

8. Framställda jordförbättringsmedel från komposteringen skall innehållsdeklareras.

9. Samtliga oljeavskiljare skall förses med larm för att säkerställa att de inte överbelastas.

10. Halterna av mineraloljekolväten i lak- och dagvatten som uppkommer inom verksamheten och avleds till recipient får som gränsvärde inte överstiga 5 mg per liter, mätt som oljeindex.

11. Halten mineraloljekolväten i utgående vattenfas från oljebehandlingsanläggningen till lakvattenbehandlingssystemet får inte överstiga 5 mg/l, mätt som oljeindex.

12. Kontrollprogram med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod skall finnas.

13. Förstagångsbesiktning av anläggningen skall utföras inom sex månader från det att tillståndet tagits i anspråk.

14. Vid bevattning av energiskog får kvävetillförseln inte överstiga 200 kg/ha och år.

Miljödomstolen bör överlåta till tillsynsmyndigheten att fastställa villkor om närmare utformning av reningsanläggningar för lak- och dagvatten.

Miljönämnden i Hässleholms kommun känner stark skepsis till den föreslagna hanteringen av lakvattnet eftersom den slutliga recipienten Almaån rymmer såväl den sårbara Natura-2000 arten flodpärlmussla som den starkt hotade Natura-2000 arten målarmussla.

Miljönämnden anser att Prästabäcken är en alltför svag recipient och bör därför inte komma ifråga som recipient. Delar av bäcken används för jordbruksbevattning. Alternativet Farstopsån bör inte heller komma ifråga då delar av ån kan vara möjliga lokaler för Natura-2000 arter. Alternativet med överföring av lakvattet till Hässleholms avloppsreningsverk är det bästa under förutsättning att bolaget behandlar lakvattnet vid avfallsanläggningen till betydligt lägre halter än vad man åtagit sig.

Om miljödomstolen ändå finner att Prästabäcken kan användas som recipient anser nämnden att både riktvärden och gränsvärden bör finnas för det renade lakvattnets innehåll av näringsämnen och metaller. Som grund för gräns- och riktvärden för metaller bör tabell 18 i Naturvårdsverkets rapport 4913 kunna ligga, varvid klass 2 “låga halter” skulle kunna utgöra lämpliga riktvärden och klass 3 “måttligt höga halter” gränsvärden. Dessutom bör bolaget, innan miljödomstolens beslut, karakterisera lakvattnet för att klargöra om detta innehåller något specifikt ämne för Vankiva avfallsanläggning som det också bör anges rikt- och gränsvärden för.

För att minska lakvattenmängden bör etapp 1 sluttäckas på samma sätt och med samma tätning (dvs. högsta genomsläpplighet på 50 l/m3 och år) som den nya delen kommer att sluttäckas. Avvattningen av fiberslam bör utföras närmare källan i enlighet med miljöbalkens hushållningsprinciper.

Kompostering och rötning av organiskt avfall genererar både lakvatten och lukt samt drar till sig en stor mängd fåglar. Nämnden är tveksam till bolagets yrkande om att kraftigt få öka hanteringen av organiskt avfall och kan endast tillstyrka en mindre ökning.

Nämnden tillstyrker också fortsatt deponering på etapp 1 och de planerade nya etapperna för icke farligt avfall. Lämpligheten att använda etapp III:s nordöstra del kan dock ifrågasättas då den består av sankmark med hög grundvattennivå. Nämnden avstyrker etablering av deponi för farligt avfall p g a. avsaknaden av en riktigt bra recipient.

Bränder har de senaste åren förekommit flera gånger på avfallsanläggningen, både i själva deponin och i de lagrade återvinningsmassorna. Ett brandvarningssystem med detektorer som larmar direkt till räddningstjänsten bör installeras. Detektorer bör finnas vid såväl deponin som vid det brännbara avfallet.

De åtaganden som bolaget gör i ansökan är i vissa delar oprecisa. Miljödomstolen bör därför upprätta villkor för verksamhetens miljömässigt väsentliga delar.

Kommunstyrelsen i Hässleholms kommun har inget att erinra mot ansökan.

L G S, X 5:16, motsätter sig en utbyggnad av avfallsanläggningen och anför bl.a. följande.

Under de år de har bott på platsen har de inte någon gång besvärats av lukt eller ljud från avfallsanläggningen. De är oroliga att sådana störningar kan uppstå i framtiden och att mängd och kvalitet på vattnet i brunnen påverkas. De framhåller vikten av att skyddszonen förblir intakt efter utbyggnaden så att insyn hindras. De utnyttjar området dagligen för motion och rekreation.

Kyrkonämnden i Norra Åkarps kyrkliga samfällighet anför bl.a. följande. Utsläpp bör inte tillåtas av lakvatten från Vankiva avfallsanläggning i den öppna bäckfåran i Prästabäcken, eftersom denna passerar mark som tillhör samfälligheten. Anledningen är den osäkerhet som föreligger beträffande innehållet av miljöfarliga ämnen i utgående lakvatten och risken att dessa påverkar den odlade marken.

Aktion Skåne-Miljö yrkar att miljödomstolen tillämpar försiktighetsprincipen och ger den sökanden i uppgift att omarbeta ansökan om tillstånd så att den kommande verksamheten använder de modernaste metoderna vilka förhindrar föroreningar, minskar nyttjandet av fossil energi och utesluter uppkomsten av lakvatten.

Bolaget anför, med anledning av yttrandena, bl.a. följande.

Befintlig deponi skall ingå i prövningen. Den nuvarande lakvattenbehandlingen, det vill säga utjämningsdamm, luftnings- och sedimenteringsdamm skall ingå i den framtida anläggningens verksamhet. Det är inte möjligt att avsluta den befintliga deponin förrän den nya tagits i drift vilket kan ske tidigast 2007/2008. Bolaget har beslutat att lämna ett område mellan befintlig och ny deponi så att dessa inte har kontakt med varandra eller påverkar varandra. Frågan om utfyllnad av området mellan de båda deponierna bör lämnas öppen fram till dess att det blir aktuellt med återställningsåtgärder.

Bolaget har inte för avsikt att deponera olämpliga eller förbjudna avfall. Yrkandet skall dock kvarstå eftersom det inte kan uteslutas att det i kategorin övrigt farligt avfall kan finnas avfallsslag som är lämpliga för deponering och eftersom detta möjliggör mottagande och deponering av farligt avfall som idag är svåra att förutse.

Slammängden från det centrala reningsverket för lakvatten uppskattas till 150-300 ton/år. Koncentrat från membranfilter beräknas uppgå till lika mycket, dvs. 150-300 ton/år. Termisk behandling ger 10-50 ton aska/år. Jordtvätt kan ge koncentrat på 20-50 ton per år. Eventuellt slam från RGR-hanteringen kommer att återföras till solidifieringsprocessen.

Skulle solidifiering med cement inte komma att uppfylla kraven i NFS 2004:10 blir RGR-hanteringen ett problem för avfallsproducenten, dvs. regionens avfallsvärmeverk.

Det har ännu inte varit möjligt att genomföra sådana analyser som fordras för att kunna klassa slaggen.

Bolaget godtar länsstyrelsens målsättning vad gäller behandlingen av förorenade massor. Vissa massor kan vara av sådan art att det inte är motiverat med tak. Dessa utgör dessutom stora volymer. Bolaget motsätter sig kravet på tak för alla förorenade massor.

Bolaget har åtagit sig att utföra förebyggande åtgärder för att motverka lukt från komposteringsanläggningen. Det inbegriper filter på utsugningsluften från den inbyggda delen av anläggningen.

Befintligt markväxt-system (MV-system) har varit i drift sedan mitten av 90-talet. Den del som avses i ansökan är den så kallade norra bevattningsytan. Denna består av en total yta på ca 3,8 ha försedd med ett bevattningssystem med lågspridande sprinklers. Erfarenheter har visat att bevattningsintensitet bör hållas kring 3-4 mm/dygn. Bevattningen sker endast under växtsäsongen, det vill säga 15/4 – 15/10 (max 180 dygn). Föreslagen maxbelastning på 20 000 m3/år motsvarar då ca 3 mm/dygn vilket är en låg belastning.

Förbehandlingen innan bevattningen består av en utjämningsvolym på ca 20 000 m3 vars uppgift är att tillhandahålla vatten under bevattningssäsongen. Från utjämningen leds vattnet till en bassäng för biologisk behandling genom långtidsluftning på ca 5 000 m3, följt av en sedimenteringsbassäng på ca 1 500 m3. Själva förbehandlingsdelen avser bolaget att utnyttja även som förbehandling till det planerade centrala reningsverket för lakvatten.

Trots namnet Prästabäcken är vattendraget inte ett naturligt vattendrag utan i stora delar ett grävt dike. Till bäcken finns ett antal kända och okända dräneringsledningar/täckdiken anslutna. Denna förutsättning innebär att man inte kan applicera vanliga hydrologiska avrinningsmodeller för flödesberäkning. Lågvattenflödet har bedömts till 1-2 l/s under torrperioder. Ett tillskott av lakvatten på 2-3 l/s kan vara direkt positivt för vattendragets organismer vid sådana tillfällen.

Överskottsvatten från kompostytan kommer i första hand att recirkuleras. Ytor för behandling av förorenade massor planeras delvis att förses med tak. Föroreningsnivå och behandlingsmetod bör styra behovet av regnskydd.

Lakvatten från FA-deponin behandlas separat.

Bolaget har föreslagit ett grundkoncept där lakvattnet efter befintlig rening behandlas i ett reningsverk med biologisk behandling och N-avskiljning i en SBR-reaktor. Nästa steg är kemisk fällning följt av sandfilter. Som sista steg planeras ett membranfilter. Utformning och reningskrav på membranfiltret kommer att styras av vilka reningsresultat som uppnås i tidigare reningssteg. Lakvatten från etapp 1 kommer att behandlas enligt samma grundkoncept.

Bolaget accepterar att provta utgående vatten minst 1 gång per månad och att karaktäriseringen av lakvattnet utökas med oktaklorstyren och hexaklorbensen. Frågan om riktvärde för organiska ämnen kan utredas under prövotiden. Bolaget vidhåller att riktvärdet skall beräknas på årsmedelvärdet.

Miljönämndens förslag till gränsvärden och riktvärden enligt tabell 18 i rapport SNV 4918 är inte realistiskt och kan inte accepteras. Föreslagna gräns- och riktvärden är lägre eller t o m betydligt lägre än de halter som uppmätts i Prästabäcken.

Bolaget ifrågasätter behovet av säkerhet för återställning av befintlig deponi, främst därför att deponin med stor sannolikhet kommer att vara helt avslutad och delvis täckt innan ny deponi kan tas i drift. Säkerhet skulle däremot kunna tänkas för den obligatoriska efterbehandlingen. Men eftersom gasuttag och lakvattenbehandling kommer att drivas vidare för den nya anläggningen finns redan här en säkerhet ställd i denna del.

Bolaget accepterar en tidsbegränsning på 10 år om detta är avgörande för tillståndet.

Förstagångsbesiktning bör inte utföras tidigare än 18 månader efter meddelat beslut.

DOMSKÄL

Tillåtlighet

Miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven på en sådan beskrivning enligt bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken och skall därför godkännas.

Vankiva avfallsanläggning etablerades 1979 och har huvudsakligen utgjorts av en konventionell deponi. Lakvattnet samlas upp och behandlas genom utjämning, luftning, sedimentering och energiskogsbevattning. Verksamheten har hittills inte inneburit någon olägenhet för omgivningen.

Den framtida verksamheten planeras få en delvis annan inriktning, innefattande bl.a. deponering av rökgasreningsrester och annat farligt avfall. Miljödomstolen bedömer att den sökta platsen uppfyller kraven i 2 kap. 4§ miljöbalken. Det kan vidare konstateras att sökanden har åtagit sig att genomföra ett antal åtgärder i syfte att begränsa utsläpp av förorenat yt- och grundvatten. Med beaktande av detta och av de krav som följer bl.a. av förordningen (2001:512) om deponering av avfall, är det möjligt att föreskriva sådana villkor för tillstånd att verksamheten inte kan befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön. Därmed föreligger inte hinder enligt 2 kap. miljöbalken. Även med beaktande av miljöbalkens bestämmelser i övrigt bedömer miljödomstolen att den ansöka verksamheten är tillåtlig. Tillstånd skall därför lämnas.

Av 22 kap. 25 a § miljöbalken följer att tillståndet skall innehålla en förteckning över de typer av avfall och den totala mängden avfall som får deponeras. Detta bör anges på sätt som bolaget slutligen har bestämt sin talan.

Tillståndet för behandling av förorenade jordmassor bör begränsas till någon av de metoder som har beskrivits i ansökan – kompostering, jordtvätt och termisk avdrivning. Det ankommer på bolaget att skaffa sig den kunskap som behövs för att avgöra vilken behandlingsmetod som skall användas i det enskilda fallet.

Tidsbegränsning av tillståndet

Länsstyrelsen har yrkat att tillståndet tidsbegränsas till tio år. Bolaget har godtagit detta. Miljödomstolen finner att tillståndet bör tidsbegränsas på detta sätt.

Generella föreskrifter

För verksamheten gäller i tillämpliga delar avfallsförordningen (2001:1063), förordningen (2001:512) om deponering av avfall, förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning (termisk behandling av förorenade massor), förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll samt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2002:28) om avfallsförbränning  liksom (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall. Krav med motsvarande innebörd bör då inte uttryckas som villkor (se Miljööverdomstolens dom den 1 december 2000 i mål nr M 7173-99).

Villkor

Ett s.k. allmänt villkor bör föreskrivas och uttryckas på sedvanligt sätt.

I 5 § avfallsförordningen (2001:1063) anges hur lång tid mellanlagring får ske utan att verksamheten skall betraktas som deponi. Eftersom vissa delar av verksamheten har prövats under förutsättning att det enbart rör sig om mellanlagring, bör dessa tidsgränser föreskrivas som villkor. I 42 § avfallsförordningen finns bestämmelser om skyldighet att föra anteckningar om verksamheten.

Det är av central betydelse för miljöskyddet att åtgärder vidtas för att begränsa uppkomsten av förorenat yt- eller grundvatten. Villkor bör därför föreskrivas om att lagring och mellanlagring av farligt avfall sker på tät yta och om nödvändigt under täckning. Motsvarande krav bör gälla vid flisning och lagring av flisat trä.

Bolaget har angivit den maximala belastningen på befintlig bevattningsanläggning (markväxtsystem) till 20 000 m3/år. Detta bör anges i villkor, liksom den av länsstyrelsen yrkade begränsningen av kvävetillförseln till 200 kg/ha och år.

Bolaget har angivit att man vid behov avser att behandla oljeförorenade massor slutet med avledning av luften till ett kompostfilter. Miljödomstolen anser att alla massor som förorenats med olja eller andra kolväten inledningsvis bör behandlas på detta sätt. Kravet kan dock begränsas till de två första månaderna av behandlingen då huvuddelen av kolvätena erfarenhetsmässigt förväntas avgå.

För att begränsa risken för bräddning av orenat vatten ut i recipienten bör föreskrivas att utjämningsmagasinet skall rymma minst två veckors normal lakvattenproduktion samt ett tillskott av ytvatten motsvarande ett 100 års-regn.

Föroreningshalten i processvattnet från oljestationen bör begränsas till de riktvärden bolaget föreslagit.

Innan förorenat vatten avleds till Prästabäcken skall det genomgå erforderlig rening. Den slutliga utformningen av reningssystemet och vilka reningskrav som skall gälla bör bestämmas först sedan man vunnit erfarenhet av verksamheten. Frågan bör därför sättas på prövotid i enlighet med bolagets yrkande. Som provisoriska föreskrifter bör gälla det som bolaget har föreslagit i fråga om utspädningsfaktor och riktvärden för syreförbrukande ämnen, närsalter och olja. Beträffande övriga parametrar bör samma riktvärden gälla som har meddelats för en liknande verksamhet (dom 2004-12-15 i mål M 3194-03, Vetlanda Energi & Teknik AB).

Lakvatten bör inte avledas till kommunalt reningsverk eftersom det försämrar reningsverkets funktion och kvaliteten på slammet. Med hänsyn till Prästabäckens känslighet som recipient bör sådan avledning kunna ske vid risk för bräddning av orenat vatten och efter godkännande av tillsynsmyndigheten.

För att möjliggöra tillsyn av de krav som gäller beträffande bottentätning och sluttäckning, bör villkor föreskrivas om att tillsynsmyndigheten i förväg skall få del av planeringen av dessa kontruktionsarbeten.

Såväl bolaget som länsstyrelsen har yrkat att det som villkor skall föreskrivas att framställda jordförbättringsmedel skall innehållsdeklareras. Miljödomstolen anser emellertid inte att det ligger inom ramen för denna prövning att ställa krav på produkten. Däremot bör föreskrivas att jordmassor, som även efter behandling är att betrakta som farligt avfall, inte får användas för konstruktionsändamål inom verksamhetsområdet. Eventuella villkor för hanteringen av övriga behandlade jordmassor bör överlåtas till tillsynsmyndigheten bestämmande.

Villkor om buller bör fastställas i enlighet med bolagets yrkande. Villkoret har i tidigare beslut utformats som gränsvärden. Denna konstruktion bör gälla även fortsättningsvis, bl.a. med hänsyn till att flisning och krossning kommer att ske samt att grannar uttryckt oro för bullerstörningar i framtiden.

Hantering av deponigas regleras i 25 § förordningen om deponering av avfall samt i 41 § NFS 2004:10. Något ytterligare villkor är inte nödvändigt beträffande denna hantering.

Till tillsynsmyndigheten bör delegeras möjligheten att föreskriva villkor dels om konkreta åtgärder för uppsamling av lakvatten vid tillämpningen av 21 § förordningen om deponering av avfall, dels om lukt och damning m.m. enligt 26 § samma förordning, dels om omhändertagandet av sådant farligt avfall som uppkommer i verksamheten.

Likaså bör tillsynsmyndigheten ges möjlighet att, med utgångspunkt i den anpassningsplan som bolaget har gett in, föreskriva de villkor som kan fordras för den befintliga deponin.

Säkerhet för tillståndet

Bolaget har uppskattat kostnaderna för avslutning och återställning av verksamheten då den är fullt utbyggd till totalt ca 50 Mkr. För de första tio åren bedöms motsvarade kostnader till 15 Mkr. Avslutning av den befintliga tippen beräknas till 20 Mkr. Bolaget har därför yrkat att säkerheten inledningsvis bestäms till 25 Mkr och att den fortlöpande revideras vart femte år. Miljödomstolen anser att säkerheten nu bör fastställas för hela den tid som tillståndet avser och därvid bestämmas till 35 Mkr. När den befintliga tippen har avslutats, kan säkerheten reduceras i motsvarande mån. Miljödomstolen erinrar om att förslag till säkerhet skall lämnas in till miljödomstolen för godkännande. Säkerheten skall därefter förvaras hos länsstyrelsen.

Tidigare tillstånd

Bolaget har medgett att ett nytt tillstånd kan ersätta befintligt tillstånd av Koncessionsnämnden för miljöskydd.

Verkställighet

Det finns skäl att medge yrkandet om verkställighet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande senast den 5 december 2005.

Anders Bengtsson                                     Bertil Varenius

I avgörandet har deltagit rådmannen Anders Bengtsson, ordförande, miljörådet Bertil Varenius samt sakkunnigledamöterna Kjell Karlsson och Tom Winge

Bilaga 1

Avfallstyper som får deponeras

0103 Avfall från fysikalisk och kemisk behandling av metallhaltiga mineral

0104 Avfall från fysikalisk och kemisk behandling av icke-metallhaltiga mineral

0105 Borrslam och annat borravfall

0201 Avfall från jordbruk, trädgårdsnäring, vattenbruk, skogsbruk, jakt och fiske

0301 Avfall från träförädling och tillverkning av plattor och möbler

0302 Avfall från träskyddsbehandling

0401 Avfall från läder- och pälsindustri

0402 Avfall från textilindustri

0501 Avfall från raffinering av petrolium

0506 Avfall från kolpyrolys

0601 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av syror

0602 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av baser

0603 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av salter, saltlösningar och metalloxider

0604 Annat metallhaltigt avfall än det som anges i 0603

0605 Avfall från avloppsbehandling på produktionsstället

0606 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av svavelhaltiga kemikalier, samt från kemiska processer där svavelföreningar ingår och avsvavlingsprocesser

0607  Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av halogener samt från kemiska processer där halogenföreningar ingår

0608 Avfall från tillverkning formulering, distribution och användning av kisel och kiselderivat

0609 Avfall från tillverkning, formulering distribution och användning av fosforhaltiga kemikalier samt från kemiska processer där fosforföreningar ingår

0610 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av kvävehaltiga kemikalier, samt från kemiska processer där kväveföreningar ingår och från tillverkning av gödselmedel

0613 Annat avfall från oorganiska kemiska processer

0701 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av organiska baskemikalier

0702 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av plast, syntetgummi och konstfiber

0703 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av organiska färgämnen och pigment

0704 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av organiska växtskyddsprodukter, träskyddsprodukter och andra biocider

0705 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av farmaceutiska produkter

0706 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av fetter, smörjmedel, såpa, rengöringsmedel, desinfektionsmedel och kosmetika

0707 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av finkemikalier och kemiska produkter, som inte anges på annan plats

0801 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och borttagning av färg och lack

0803 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av tryckfärg

0804 Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av lim och fogmassa

0805 Avfall som utgörs av isocyanater

0901 Avfall från fotografisk industri

100104 Flygaska och pannaska från oljeförbränning

1002 Avfall från järn- och stålindustri

1003 Avfall från aluminiumsmältverk

1004 Avfall från blysmältverk

1005 Avfall från zinksmältverk

1006 Avfall från kopparsmältverk

1007 Avfall från silver- guld och platinasmältverk

1008 Avfall från andra icke-järnsmältverk

1009 Avfall från järngjuterier

1010 Avfall från andra metallgjuterier än järngjuterier

1011 Avfall från tillverkning av glas och glasprodukter

1012 Avfall från tillverkning av keramikvaror, tegel klinker och byggmaterial

1013 Avfall från tillverkning av cement, kalk och puts samt produkter baserade på dessa

1014 Avfall från krematorier

1101 Avfall från kemisk ytbehandling och ytbeläggning av metaller och andra material (t.ex. galvanisering, förzinkning, betning, etsning, alkalisk avfettning och eloxering)

1102 Avfall från hydrometallurgiska processer där järn ingår

1103 Slam och fast avfall från härdning

1105 Avfall från varmförzinkning

120116 Blästringsmaterial som innehåller farliga ämnen

1203 Avfall från vatten- och ångavfettning

1301 Hydrauloljeavfall

1302 Motorolje- transmissionsolje- och smörjoljeavfall

1304 Maskinrumsolja

1307 Avfall av flytande bränslen och drivmedel

1406 Avfall bestående av organiska lösningsmedel, köldmedier och drivmedel för skum och aerosoler

1501 Förpackningar

1502 Absorbermedel, filtermaterial, torkdukar och skyddskläder

1601 Uttjänta fordon från olika transportslag

1602 Avfall från elektrisk och elektronisk utrustning

1603 Produktionsserier som inte uppfyller uppställda krav och oanvända produkter

1604 Kasserade sprängämnen

1605 Gaser i tryckbehållare och kasserade kemikalier

1608 Förbrukade katalysatorer

1609 Oxidationsmaterial

1610 Vattenhaltigt avfall avsett att behandlas utanför produktionsstället

1611 Förbrukad infodring och förbrukade eldfasta material

1701 Betong, tegel, klinker och keramik

170301 Bitumenblandningar som innehåller stenkolstjära

1704 Metaller

170503 Jord och sten som innehåller farliga ämnen

1706 Isolermaterial och byggmaterial som innehåller asfalt

1708 Gipsbaserade byggmaterial

1709 Annat bygg- och rivningsavfall

1801 Avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människan

1802 Avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av djursjukdomar

1901 Bottenaska och slagg från avfallsförbränning

190306 Farligt avfall som solidifierats (RGR)

1907 Lakvatten från avfallsupplag

1908 Avfall från avloppsreningsverk som inte anges på annan plats

1911 Avfall från oljeregenerering

1912 Annat avfall från mekanisk behandling av avfall

1913 Avfall från efterbehandling av jord och grundvatten

200199 Restavfall från hushåll och verksamhet