Regeringsr�tten referat R� 2002 ref. 114

G�teborgs allm�nna f�rs�kringskassa beslutade den 30 januari 1998 vid ompr�vning att vidh�lla sitt tidigare beslut att inte betala ut sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allm�n f�rs�kring, AFL, till V.T. fr.o.m. den 8 februari 1998. Som sk�l f�r beslutet angavs att V.T:s arbetsf�rm�ga inte var nedsatt med minst en fj�rdedel p� grund av sjukdom. Hon bed�mdes ha f�rm�ga/f�ruts�ttningar att klara av ett l�ttare arbete.

V.T. �verklagade beslutet och yrkade att f� fortsatt sjukpenning. Hon framh�ll bl.a. f�ljande. Kassan har dragit in hennes sjukpenning med motiveringen att hon kan klara ett annat l�ttare arbete, utan att ta h�nsyn till om hon kan f�rs�rja sig genom ett l�ttare arbete. I lagtexter och f�rarbeten n�mns ingenstans att r�tten till sjukpenning skall bed�mas utifr�n f�rm�gan/f�ruts�ttningen att klara av ett l�ttare arbete, utan det �r f�rm�gan att kunna f�rs�rja sig genom ett normalt f�rekommande arbete som �r avg�rande. Det verkar inte heller vara Riksf�rs�kringsverkets generaldirekt�rs inst�llning enligt en artikel i Socialf�rs�kringstidningen. Det �r m�jligt att hon rent fysiskt kanske skulle kunna klara av ett kontorsarbete men hur skall hon kunna f� och f�rs�rja sig genom ett s�dant arbete n�r ingen vill anst�lla henne p� grund av hennes ensidiga arbetslivserfarenhet, otillr�ckliga utbildningsbakgrund och d�liga svenskkunskaper. Hon anser d�rf�r att f�rs�kringskassan inte kan dra in hennes sjukpenning f�rr�n det kan konstateras att hon kan f�rs�rja sig genom ett annat arbete, vilket hon inte kan utan rehabiliteringsinsatser. – V.T. �beropade prop. 1996/97:28, socialf�rs�kringsutskottets bet�nkande 1996/97:SfU6 samt en artikel ur tidningen Socialf�rs�kring 10/97.

L�nsr�tten i G�teborg (1998-03-12, n�mndem�nnen Bergfeldt, Emanuelsson och Svedlund) yttrade: 3 kap. 7 � f�rsta stycket AFL har f�ljande lydelse: "Sjukpenning utges vid sjukdom som s�tter ned den f�rs�krades arbetsf�rm�ga med minst en fj�rdedel. Vid bed�mningen av om sjukdom f�religger skall bortses fr�n arbetsmarknadsm�ssiga, ekonomiska, sociala och liknande f�rh�llanden. Med sjukdom j�mst�lls ett tillst�nd av nedsatt arbetsf�rm�ga, som orsakats av sjukdom f�r vilken sjukpenning har utgetts och som fortfarande kvarst�r efter det att sjukdomen upph�rt." – Av 3 kap. 7 � fj�rde-sj�tte styckena framg�r f�ljande. "Om den f�rs�krade inte kan antas kunna �terg� till sitt vanliga arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bed�mningen av arbetsf�rm�gans neds�ttning s�rskilt beaktas om den f�rs�krade kan f�rs�rja sig genom s�dant arbete efter �tg�rd som avses i 7 b � eller 22 kap. – Om det efter pr�vning enligt fj�rde stycket bed�ms att den f�rs�krade inte kan �terg� till arbete hos arbetsgivaren eller f�rs�rja sig sj�lv genom annat f�rv�rvsarbete som �r normalt f�rekommande p� arbetsmarknaden, skall vid bed�mningen av arbetsf�rm�gans neds�ttning s�rskilt beaktas om den f�rs�krade efter �tg�rd som avses i 7 b � eller 22 kap. kan f�rs�rja sig sj�lv genom s�dant f�rv�rvsarbete som �r normalt f�rekommande p� arbetsmarknaden, eller genom annat l�mpligt arbete som �r tillg�ngligt f�r den f�rs�krade. – Om det finns s�rskilda sk�l f�r det f�r vid bed�mningen av arbetsf�rm�gans neds�ttning beaktas den f�rs�krades �lder samt den f�rs�krades bos�ttningsf�rh�llanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omst�ndigheter. Bed�mningen av arbetsf�rm�gans neds�ttning enligt fj�rde och femte styckena skall g�ras i f�rh�llande till h�gst ett heltidsarbete." – Av handlingarna i m�let framg�r f�ljande. V.T. �r en 46-�rig serbisk kvinna med omfattande v�rkproblematik. Hon har tidigare varit anst�lld som lokalv�rdare men �r uppsagd sedan den 7 januari 1998. Han har varit helt sjukskriven sedan den 28 oktober 1996. Fr.o.m. den 8 februari 1998 har f�rs�kringskassan dragit in hennes sjukpenning. – Enligt f�rs�kringsl�karen Lars B�ckmans bed�mning den 3 november 1997 f�religger ett medicinskt underlag f�r hel arbetsof�rm�ga i V.T:s arbete som lokalv�rdare. Han bed�mer att denna arbetsof�rm�ga kvarst�r �ret ut. Enligt hans uppfattning borde V.T. rimligtvis kunna klara av ett annat arbete som inte st�ller f�r stora krav p� kn�na, t.ex. kontorsarbete. – Specialistl�kare Olof Lundin har den 11 november 1997 i utl�tande uppgivit bl.a. f�ljande. V.T. har dels en uttalad instabilitet avseende fr�mre korsbandet i h�ger kn� samt uttalade ledyteskador p� medialsidan. P� v�nster kn�, �ven h�r en betydande instabilitet, men n�got mer utvecklad arthros. Ytterligare kirurgi �r inte aktuell. Det �r inte m�jligt f�r V.T. att klara av ett st�darbete, inte heller ett arbete som inneb�r g�ende eller st�ende. – Enligt dr Radovan Todoric, som p� beg�ran av V.T. utf�rdat ett l�karutl�tande den 5 december 1997, lider V.T. av kroniska besv�r fr�n lederna och ryggen. Han bed�mer att man skall f�rs�ka med rehabiliterings�tg�rder och att man skall sikta p� ett, f�r ryggen och kn�na, skonsamt arbete. Som f�rslag uppges ett delvis sittande arbete, kontorsarbete. – Specialisten i ortopedisk kirurgi Lars Envall har sjukskrivit V.T. och har till f�rs�kringskassan den 13 december 1997 uppgivit bl.a. f�ljande. Sjukskrivningen �r en f�ljd av sm�rtor i kn�lederna d�r det finns omfattande skador p� h�ger sidas ledband – menisk och v�nster sidas menisk som �verg�tt i arthrosf�r�ndringar. Dessutom finns uttalade degenerativa f�r�ndringar i halsrygg-br�strygg med sm�rtor och stelhet. Det finns en betydande funktionsneds�ttning och till detta spr�ksv�righeter. V.T. �nskar f� hj�lp till rehabilitering. Lars Envall har sjukskrivit henne till den 20 februari 1998 men �r tveksam till att man sedan kan forts�tta med detta trots hennes omfattande besv�r ifr�n r�relseorganen. – Den 15 december 1997 g�r f�rs�kringsl�karen Lars B�ckman den bed�mningen att det, trots att det inkommit nya medicinska uppgifter, finns f�ruts�ttningar f�r V.T. att klara av ett l�ttare arbete. – L�nsr�tten finner det oklart vilken typ av arbete V.T. skulle kunna klara av med tanke p� de omfattande besv�r hon har fr�n kn�na och ryggen. Det framg�r inte heller klart huruvida ett f�r henne l�mpligt arbete funnits tillg�ngligt. L�nsr�tten anser d�rf�r att det inte har varit befogat att, s�som f�rs�kringskassan gjort, dra in sjukpenningen innan ytterligare utredning gjorts i fr�ga om V.T:s m�jligheter att f�rs�rja sig genom ett f�r henne l�mpligt arbete. I vart fall fram till dess en s�dan utredning gjorts f�r V.T. anses ber�ttigad till sjukpenning. – L�nsr�tten bifaller �verklagandet och �terf�rvisar m�let till G�teborgs allm�nna f�rs�kringskassa f�r ny behandling i enlighet med det ovan sagda.

Ordf�randen, chefsr�dmannen Holmstedt var skiljaktig och anf�rde: Enligt min mening ger utredningen vid handen att V.T. medicinskt skulle kunna klara ett arbete d�r arbetsuppgifterna inte var lika p�frestande f�r hennes kn� och rygg som hennes tidigare arbete som lokalv�rdare. Hon har ocks� sj�lv uppgett i �verklagandet till l�nsr�tten att det �r m�jligt att hon rent fysiskt skulle kunna klara ett kontorsarbete. �ven om V.T:s situation p� m�nga s�tt �r besv�rlig, med medicinska besv�r, ringa arbetslivserfarenheter och bristande kunskaper i svenska spr�ket, kan jag inte se att omst�ndigheterna i hennes fall �r s� s�rpr�glade att de motiverar en annan bed�mning �n som f�ljer av det rent medicinska faktaunderlaget. D�rmed inte sagt att jag tror att hon utan insatser fr�n samh�llets sida skulle kunna f� ett annat arbete. Jag menar ocks� att samh�llet har ett ansvar f�r att hon ges m�jligheter att skaffa sig ett annat arbete och p� nytt bli sj�lvf�rs�rjande. De �tg�rder som beh�vs �r dock av den karakt�ren och torde ocks� bli s� omfattande och tidskr�vande att de, som jag ser det, faller inom arbetsmarknadsmyndigheternas och inte f�rs�kringskassans ansvarsomr�de. – Jag anser mig d�rf�r inte kunna bifalla V.T:s yrkande om fortsatt sjukpenning, inte ens i avvaktan p� n�gon ytterligare utredning.

F�rs�kringskassan �verklagade och yrkade att l�nsr�ttens dom skulle upph�vas och att kassans beslut den 30 januari 1998 skulle fastst�llas. Med h�nvisning till de sk�l som angavs i ompr�vningsbeslutet och med inst�mmande i vad som anf�rdes i den skiljaktiga meningen i l�nsr�tten ans�g kassan att V.T:s arbetsf�rm�ga efter den 7 februari 1998 inte var nedsatt i s�dan omfattning som avs�gs i 3 kap. 7 � AFL.

V.T. yrkade att kammarr�tten skulle avsl� kassans �verklagande och anf�rde bl.a. f�ljande. Det �r ostridigt att hon lider av sjukdom (korsbandsskador och uttalade ledyteskador i b�da kn�na, ryggbesv�r samt problem med f�tterna som vid hallux valgus), vilken helt s�tter ned hennes arbetsf�rm�ga i arbete som lokalv�rdare. S�v�l behandlande l�kare som f�rs�kringsl�karen bed�mer att det finns rehabiliteringspotential och att hon skulle kunna klara av skonsamt arbete trots sina sv�ra besv�r. En s�dan bed�mning kan dock inte tas till int�kt f�r att hon vid tidpunkten f�r f�rs�kringskassans beslut utan ytterligare �tg�rder hade f�rm�ga att f�rs�rja sig genom f�rv�rvsarbete som �r normalt f�rekommande p� arbetsmarknaden. Det �r f�rs�kringskassan som har ansvaret f�r att s�dana �tg�rder kommer till st�nd, vid behov givetvis i samarbete med arbetsmarknadsmyndighet.

F�rs�kringskassan vidh�ll i yttrande sin inst�llning och anf�rde bl.a. att V.T. skulle klara ett arbete som inte st�llde f�r stora krav p� kn�na, dvs. ej g�ende eller st�ende arbete. Hon var arbetsl�s och arbetss�kande och hade d� r�tt till hj�lp fr�n arbetsmarknadsmyndigheterna.

V.T. anf�rde i genm�le i september 1998 att AMI bed�mt att hon f�r n�rvarande inte kunde genomg� n�gon utredning d�r, fr�mst p� grund av att hon var mycket sm�rtp�verkad. Hon var allts� inte tillg�nglig f�r den hj�lp fr�n arbetsmarknadsmyndigheterna som hon enligt f�rs�kringskassans yttrande hade r�tt till. – V.T. bifogade ett l�karutl�tande utf�rdat i augusti 1998.

F�rs�kringskassan ans�g i ett kompletterande yttrande att inget nytt medicinskt framkommit som visade att V.T. p� grund av sjukdom inte skulle kunna klara ett p� arbetsmarknaden normalt f�rekommande arbete.

Kammarr�tten hade den 14 april 1998 f�rordnat att den �verklagade domen tills vidare inte skulle g�lla.

Kammarr�tten i G�teborg (1999-06-09, K�rrstr�m och tv� n�mndem�n) yttrade: Av de best�mmelser i 3 kap. 7 � AFL som l�nsr�tten �terger i sina domsk�l framg�r att det vid bed�mning av arbetsf�rm�gans neds�ttning s�rskilt skall beaktas om den f�rs�krade efter �tg�rd som avses i 7 b � eller 22 kap. samma lag kan f�rs�rja sig sj�lv genom s�dant arbete som �r normalt f�rekommande p� arbetsmarknaden samt att det �ven kan beaktas annat �n rent medicinska f�rh�llanden som i det enskilda fallet kan p�verka arbetsf�rm�gan och d�rmed individens f�rm�ga att trots sin sjukdom kunna f�rs�rja sig genom arbete. En samlad bed�mning av f�rh�llandena i det enskilda fallet kan s�ledes med st�d av best�mmelsen om s�rskilda sk�l i vissa fall leda till att en person som rent medicinskt har en arbetsf�rm�ga �nd� inte bed�ms kunna f�rs�rja sig p� rimliga villkor och d�rf�r har r�tt till ers�ttning. Liksom tidigare kan h�nsyn tas till personens �lder och bos�ttningsf�rh�llanden, liksom utbildning, tidigare yrkeserfarenhet och liknande f�rh�llanden. I f�rarbetena (prop. 1996/97:28 s. 17) framh�lls bl.a. att det inte �r m�jligt att generellt ange vad som �r att anse som normalt f�rekommande arbeten. Vidare framh�lls att om sjukdomen medf�r att den f�rs�krade enbart kan klara ett speciellt arbete som endast f�rekommer i mycket begr�nsad utstr�ckning kan det inte vara rimligt att bed�ma arbetsf�rm�gan i f�rh�llande till detta arbete om inte n�got arbete kan erbjudas. N�r det g�ller m�jligheten att i begr�nsad omfattning v�ga in andra f�rh�llanden �n de rent medicinska anges i den n�mnda propositionen (s. 12) att detta b�r ses som en m�jlighet till ett mera balanserat syns�tt i �renden d�r en bed�mning p� grundval av enbart medicinska kriterier skulle ge ett icke acceptabelt resultat. – V.T. kan inte forts�tta att arbeta som lokalv�rdare, fr�mst p� grund av sv�ra kn�besv�r och hon bed�ms �ven ha sv�rt att klara g�ende och st�ende arbete. Hon har ocks� andra sjukdomsbesv�r som p�verkar hennes arbetsf�rm�ga; bl.a. v�rk i rygg och h�ft, problem med f�tterna och allm�nt sett en omfattande v�rkproblematik. Av handlingarna framg�r att hon tidigare arbetat som kontrollant vid syfabrik, att hon kom till Sverige �r 1991 och att hon fr�n 1995 haft arbete som lokalv�rdare. Hon framh�ller sj�lv begr�nsad arbetslivserfarenhet i Sverige, otillr�cklig utbildningsbakgrund och d�liga kunskaper i svenska spr�ket som sk�l f�r att hon inte kan f� en anst�llning varigenom hon kan f�rs�rja sig – �ven om hon i och f�r sig skulle kunna klara av ett kontorsarbete. – Enligt kammarr�ttens uppfattning kan det ifr�gas�ttas om en f�rs�krads arbetsf�rm�ga skall bed�mas i f�rh�llande till arbeten som h�ller p� att f�rsvinna fr�n arbetsmarknaden, t.ex. enklare kontorsarbeten, med mindre ett s�dant arbete �r faktiskt tillg�ngligt (jfr SOU 1997:166 s. 194). – V.T. har visserligen f�rh�llandevis l�ng tid kvar till den allm�nna pensions�ldern. Mot bakgrund av det mycket begr�nsade arbetsutbud som �ven vid en rent medicinsk bed�mning finns i hennes fall, hennes otillr�ckliga utbildning och begr�nsade arbetslivserfarenhet i Sverige samt hennes begr�nsade spr�kkunskaper anser kammarr�tten dock att hon – i vart fall i avvaktan p� att ytterligare rehabiliterings�tg�rder vidtas – med st�d av best�mmelsen om s�rskilda sk�l har r�tt till sjukpenning �ven f�r tid efter den 7 februari 1998. – Kammarr�tten finner d�rf�r inte sk�l bifalla f�rs�kringskassans yrkande. – Kammarr�tten avsl�r �verklagandet. – Kammarr�ttens beslut den 14 april 1998 om inhibition skall inte l�ngre g�lla.

Kammarr�ttsr�det �hvall och kammarr�ttsassessorn Asplund, referent, var skiljaktiga och anf�rde: Vid tiden f�r f�rs�kringskassans beslut om indragning av V.T:s sjukpenning kunde hon av medicinska sk�l inte �terg� i arbete som lokalv�rdare. D�remot borde hon trots sina sjukdomsbesv�r, utan rehabiliterings�tg�rder fr�n f�rs�kringskassans sida, p� heltid kunna klara ett normalt f�rekommande arbete utan g�ende och st�ende arbetsuppgifter eller ett arbete d�r s�dana arbetsuppgifter f�rekommer i liten utstr�ckning. Vid denna bed�mning �r hennes arbetsf�rm�ga efter den 7 februari 1998 inte nedsatt med minst en fj�rdedel vid det i oktober 1996 anm�lda sjukdomsfallet. R�tt till fortsatt sjukpenning f�r tid efter den 7 februari 1998 f�religger s�ledes inte och vi vill d�rf�r, med upph�vande av l�nsr�ttens dom, fastst�lla f�rs�kringskassans ompr�vningsbeslut den 30 januari 1998.

Riksf�rs�kringsverket �verklagade och yrkade att Regeringsr�tten skulle upph�va kammarr�ttens och l�nsr�ttens domar och fastst�lla f�rs�kringskassans beslut att inte betala ut sjukpenning till V.T. fr.o.m. den 8 februari 1998. Verket anf�rde bl.a. f�ljande. Verket anser att V.T. kan f�rs�rja sig sj�lv genom ett p� arbetsmarknaden normalt f�rekommande arbete och att best�mmelserna om s�rskilda sk�l inte �r till�mpliga i hennes fall. – Det �r ostridigt i m�let att V.T. har en sjukdom som s�tter ned arbetsf�rm�gan med minst 25 procent i hennes tidigare arbete som lokalv�rdare. D� hon vid tiden f�r f�rs�kringskassans beslut var arbetsl�s skall emellertid arbetsf�rm�gan inte relateras till hennes tidigare arbete. I st�llet skall en bed�mning g�ras av om hon trots sin sjukdom kan f�rs�rja sig genom annat f�rv�rvsarbete som �r normalt f�rekommande p� arbetsmarknaden. Enligt kammarr�tten kan det ifr�gas�ttas om en f�rs�krads arbetsf�rm�ga skall bed�mas i f�rh�llande till arbeten som h�ller p� att f�rsvinna fr�n arbetsmarknaden, t.ex. enklare kontorsarbeten, med mindre ett s�dant arbete �r faktiskt tillg�ngligt. Fr�gan om enklare kontorsarbete �r att betrakta som normalt f�rekommande p� arbetsmarknaden �r i sig intressant men �r inte av avg�rande betydelse i detta m�l, eftersom verket anser att V.T. borde klara arbeten �ven inom industrin och servicesektorn. Verket anser allts� att hon �r arbetsf�r i ett p� arbetsmarknaden normalt f�rekommande arbete. – Av prop. 1996/97:28 s. 27 framg�r att den f�rs�krade b�r ha relativt kort tid kvar till �lderspension f�r att en bed�mning med beaktande av de uppr�knade faktorerna skall kunna leda till ett annat resultat �n en bed�mning efter rent medicinska f�rh�llanden. Ju l�ngre tid den f�rs�krade har kvar till �lderspension desto mindre �r utrymmet f�r att beakta annat �n medicinska f�rh�llanden. V.T. var vid tiden f�r f�rs�kringskassans beslut endast 46 �r gammal. Detta faktum b�r mot bakgrund av uttalandena i f�rarbetena utesluta en anv�ndning av best�mmelserna om s�rskilda sk�l.

Pr�vningstillst�nd meddelades.

V.T. bestred bifall till �verklagandet och anf�rde bl.a. f�ljande. Enligt hennes behandlande l�kare var det p� grund av sv�ra kn�besv�r inte m�jligt f�r henne att klara ett arbete som innebar g�ende eller st�ende. Eftersom hon �ven hade andra sjukdomsbesv�r, bl.a. v�rk i rygg och h�ft, har hennes arbetsutbud varit mycket begr�nsat. F�rs�kringskassan har inte vidtagit n�gra �tg�rder f�r att ge henne m�jlighet att arbetspr�va i annat normalt f�rekommande arbete. Hon vidh�ller att f�rs�kringskassan inte haft fog f�r sin �tg�rd att dra in hennes sjukpenning utan att visa att hon hade f�rm�ga att f�rs�rja sig genom annat normalt f�rekommande arbete. – S�vitt avser fr�gan om s�rskilda sk�l f�religger anser hon att det f�rh�llandet att �lderskriteriet skall v�ga tyngst inte utesluter att �vriga faktorer, s�som i hennes fall exempelvis utbildning och tidigare verksamhet, skall beaktas.

Regeringsr�tten (2002-12-30, Billum, Almgren, Dexe) yttrade: Sk�len f�r Regeringsr�ttens avg�rande. De i m�let till�mpliga best�mmelserna om sjukpenning �terfinns i 3 kap. 7 � AFL, som inneh�ller bl.a. f�ljande. Sjukpenning utges vid sjukdom som s�tter ned den f�rs�krades arbetsf�rm�ga med minst en fj�rdedel. Vid bed�mningen av om sjukdom f�religger skall bortses fr�n arbetsmarknadsm�ssiga, ekonomiska, sociala och liknande f�rh�llanden. Om det, efter pr�vning, bed�ms att den f�rs�krade inte kan �terg� till arbete hos arbetsgivaren eller f�rs�rja sig sj�lv genom annat f�rv�rvsarbete som �r normalt f�rekommande p� arbetsmarknaden, skall vid bed�mningen av arbetsf�rm�gans neds�ttning s�rskilt beaktas om den f�rs�krade efter �tg�rd som avses i 7 b � eller 22 kap. kan f�rs�rja sig sj�lv genom s�dant f�rv�rvsarbete som �r normalt f�rekommande p� arbetsmarknaden eller genom annat l�mpligt arbete som �r tillg�ngligt f�r den f�rs�krade. Vid bed�mningen av arbetsf�rm�gans neds�ttning f�r enligt sj�tte stycket i paragrafen, om det finns s�rskilda sk�l f�r det, beaktas den f�rs�krades �lder samt den f�rs�krades bos�ttningsf�rh�llanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omst�ndigheter.

Av handlingarna i m�let framg�r i huvudsak f�ljande. V.T. invandrade till Sverige �r 1991. Sedan hon �r 1994 beviljats uppeh�lls- och arbetstillst�nd b�rjade hon under 1995 arbeta som lokalv�rdare. Hon var helt sjukskriven fr.o.m. den 28 oktober 1996. Av den medicinska utredningen framg�r att hon led av allvarliga kn�besv�r, ryggbesv�r, besv�r i en fot och anemi. Sjukdomsbesv�ren medf�rde att hon inte kunde forts�tta att arbeta som lokalv�rdare. Arbetsgivaren hade inte heller m�jlighet att omplacera henne. Hon blev d�rf�r uppsagd fr�n sitt arbete fr.o.m. den 7 januari 1998. F�rs�kringskassan fann att hon inte var ber�ttigad till sjukpenning fr.o.m. den 8 februari samma �r, eftersom hennes arbetsf�rm�ga inte ans�gs vara nedsatt med minst en fj�rdedel p� grund av sjukdom.

Fr�gan i m�let g�ller om det i V.T:s fall funnits s�rskilda sk�l att beakta ocks� andra omst�ndigheter �n rent medicinska vid bed�mningen av neds�ttningen av hennes arbetsf�rm�ga.

Best�mmelsen i 3 kap. 7 � sj�tte stycket AFL ger en m�jlighet att vid bed�mningen av arbetsf�rm�gans neds�ttning i begr�nsad omfattning v�ga in ocks� andra f�rh�llanden �n medicinska. F�r detta kr�vs att s�rskilda sk�l f�religger. Vid denna bed�mning b�r enligt f�rarbetena till best�mmelsen �ldersfaktorn v�ga tyngst (prop. 1996/97:28 s. 12 och 27).

Det som �syftas med �lderskriteriet �r hur l�ng tid den f�rs�krade har kvar till den allm�nna pensions�ldern. Den f�rs�krade b�r ha en relativt kort tid kvar till �lderspension f�r att en bed�mning med beaktande av de uppr�knade faktorerna skall kunna leda till ett annat resultat �n en bed�mning efter rent medicinska f�rh�llanden (a. prop. s. 27).

V.T. var vid tiden f�r f�rs�kringskassans beslut endast 46 �r gammal. Utrymmet f�r att till�mpa den aktuella best�mmelsen i ett s�dant fall f�r anses mycket begr�nsat. Regeringsr�tten finner med h�nsyn h�rtill att det inte funnits s�rskilda sk�l att beakta andra omst�ndigheter �n de rent medicinska vid bed�mningen av V.T:s arbetsf�rm�ga. Vid en medicinsk bed�mning kan hennes arbetsf�rm�ga inte anses ha varit nedsatt med minst en fj�rdedel i ett p� arbetsmarknaden normalt f�rekommande arbete. Hon var d�rf�r vid tiden f�r f�rs�kringskassans beslut inte ber�ttigad till sjukpenning. Riksf�rs�kringsverkets �verklagande skall allts� bifallas.

Regeringsr�ttens avg�rande. Regeringsr�tten upph�ver kammarr�ttens och l�nsr�ttens domar och fastst�ller G�teborgs allm�nna f�rs�kringskassas beslut den 30 januari 1998.

Regeringsr�den Nordborg och Kindlund var skiljaktiga och ans�g att Sk�len f�r Regeringsr�ttens avg�rande fr.o.m. tredje stycket samt Regeringsr�ttens avg�rande borde ha f�ljande lydelse. S�vitt utredningen i �vrigt visar �tergick V.T. efter den 7 februari 1998 inte i arbete. Hon var tidvis anm�ld som arbetss�kande vid arbetsf�rmedlingen och tidvis sjukskriven. Hennes arbetsf�rm�ga utreddes vid Arbetsmarknadsinstitutet (AMI) i mars-juni 1999. AMI bed�mde att hon kunde klara ett fysiskt l�tt monteringsarbete under tre timmar per dag i egen takt med m�jlighet till paus efter behov. F�r att uttala sig om hennes egentliga arbetsf�rm�ga kr�vdes fortsatt arbetspr�vning p� �ppna marknaden eller inom Samhall. N�gon s�dan arbetspr�vning kom dock inte till st�nd. Sedan hennes h�lsotillst�nd f�rs�mrats ytterligare fann f�rs�kringskassan att hon var ber�ttigad till hel f�rtidspension fr.o.m. juli 2000. – Som framg�r av den tidigare redog�relsen stod det vid tiden f�r indragningen av V.T:s sjukpenning klart att hon p� grund av sina sjukdomsbesv�r inte kunde �terg� till sitt tidigare arbete som lokalv�rdare och inte kunde omplaceras till annat arbete hos sin arbetsgivare. N�gon egentlig pr�vning eller n�gra rehabiliterande insatser hade inte f�retagits som skulle kunna visa huruvida hon klarade ett annat p� arbetsmarknaden normalt f�rekommande arbete eller annat l�mpligt arbete. Innan s�dana insatser pr�vats och vidtagits har det inte funnits fog f�r att dra in sjukpenningen under antagande att hon kunde klara ett annat f�rv�rvsarbete som �r normalt f�rekommande p� arbetsmarknaden. V.T:s arbetsf�rm�ga f�r d�rmed anses vara p� grund av sjukdom helt nedsatt �ven f�r den tid som pr�vningen i m�let g�ller. Hon var s�ledes ber�ttigad till hel sjukpenning fr.o.m. den 8 februari 1998. Vid denna utg�ng saknas anledning att g� in p� fr�gan om s�rskilda sk�l f�relegat vid bed�mningen av arbetsf�rm�gans neds�ttning. – Riksf�rs�kringsverkets �verklagande skall d�rmed avsl�s.

F�redraget 2002-11-13, f�redragande Bergstr�m, m�lnummer 5606-1999