Regeringsr�tten referat R� 2002 ref. 62

Milj�- och myndighetsn�mnden i Laholms kommun ans�kte hos L�nsr�tten i Hallands l�n om att vite som f�relagts G-B.G med st�d av djurskyddslagen (1988:534) skulle d�mas ut.

L�nsr�tten i Hallands l�n (1998-03-17, ordf�rande M�nsson) yttrade: L�nsr�tten har i dom den 6 mars 1998 (m�l nr 54-98) pr�vat G-B.G:s och hennes makes �verklagande av l�nsstyrelsens beslut den 30 december 1997 att f�rbjuda dem att tills vidare s�v�l ha hand om som att skaffa n�tkreatur. L�nsr�tten, som i det m�let h�llit muntlig f�rhandling och h�rt fem vittnen, har upph�vt l�nsstyrelsens beslut s�vitt g�ller G-B.G. Av domsk�len framg�r att oavsett att G-B.G. varit h�lften�gare till fastigheten �r det inte visat att hon f�re den 16 oktober 1997 innehaft eller f�rfogat �ver aktuella djur och varit ansvarig f�r att best�mmelserna i djurskyddslagen iakttagits. – L�nsr�ttens nu aktuella m�l ang�ende utd�mande av vite grundas p� milj�- och myndighetsn�mndens beslut den 23 april 1997, � 46. Detta beslut har s�ledes meddelats f�re den 16 oktober 1997. S�vitt g�ller fr�gan om G-B.G:s ansvar saknar r�tten anledning fr�ng� den bed�mning som kommit till uttryck i l�nsr�ttens ovan n�mnda m�l. Vid s�dant f�rh�llande f�r G-B.G. anses ha saknat i vart fall r�ttslig m�jlighet att f�lja f�rel�ggandet. Grund f�r utd�mande av vite f�religger d�rmed inte. – L�nsr�tten avsl�r milj�- och myndighetsn�mndens ans�kan.

Milj�- och myndighetsn�mnden �verklagade l�nsr�ttens dom och vidh�ll sin ans�kan.

Kammarr�tten i G�teborg (2000-03-29, Jarnevall, Koch, referent, Vennersten) yttrade: G-B.G. h�vdar att hon f�re den 16 oktober 1997 inte har haft med djurh�llningen att g�ra. Laholms kommun betraktar b�de G-O.G. och G-B.G. som ansvariga f�r djurh�llningen p� g�rden och som �gare till djuren. Till styrkande av att G-B.G. deltagit i djurh�llningen har kommunen �beropat uttalanden fr�n makarnas ombud. G-B.G. h�vdar i kammarr�tten att uttalandena avser giftor�tten. Makarna uppgav i l�nsr�tten att de har �ktenskapsf�rord som utesluter giftor�tt. Uppgifterna i m�let om att G-B.G. �gde h�lften av fastigheten, att hon bodde p� g�rden tillsammans med G-O.G., att hon deltog i m�ten med Laholms kommun ang�ende djurh�llningen samt att makarnas ombud uppgett att makarna drev g�rdens r�relse och �gde djuren tillsammans visar att G-B.G. har deltagit i djurh�llningen och s�ledes haft ansvaret f�r v�rden av de aktuella djuren tillsammans med G-O.G. under �ren 1995-1997. Hon har d�rmed ocks� haft ansvaret f�r att best�mmelserna i djurskyddslagen iakttagits. – Enligt 2 � djurskyddslagen skall djur behandlas v�l och skyddas mot on�digt lidande och sjukdom. – Enligt 4 � djurskyddslagen skall djur som f�ds upp eller h�lls f�r produktion av livsmedel h�llas och sk�tas i en god djurmilj� och p� ett s�dant s�tt att det fr�mjar deras h�lsa och ger dem m�jlighet att bete sig naturligt. – Enligt 9 � djurskyddslagen skall ett sjukt eller skadat djur snarast ges n�dv�ndig v�rd, om inte sjukdomen eller skadan �r s� sv�r att djuret m�ste avlivas omedelbart. – Av 26 � djurskyddslagen framg�r att tillsynsmyndighet f�r meddela f�rel�gganden om det beh�vs f�r att djurskyddslagen skall efterlevas. Av andra stycket samma lagrum framg�r att f�rel�ggandet f�r f�renas med vite. – G-B.G. har trots milj�- och myndighetsn�mndens uppmaning inte fullgjort sina skyldigheter enligt djurskyddslagen. Milj�- och myndighetsn�mnden har d�rf�r haft fog f�r att f�rena f�rel�ggandet den 23 april 1997 med vite. Vad som i �vrigt framkommit i m�let visar inte annat �n att vitesf�rel�ggandena �r lagligen grundade och att G-B.G. inte vidtagit de f�relagda �tg�rderna. N�gra s�rskilda sk�l att j�mka vitet har inte framkommit. Milj�- och myndighetsn�mndens ans�kan om utd�mande av det f�relagda vitet skall d�rf�r bifallas. – G-B.G yrkar ers�ttning f�r ombudskostnader i m�let. Det finns ingen laglig m�jlighet att bifalla ers�ttningsyrkandet varf�r detta skall avsl�s. – Kammarr�tten f�rpliktar med bifall till Laholms kommuns talan G-B.G. att erl�gga de f�relagda vitena med ett till 48 500 kr nedsatt belopp. – Kammarr�tten avsl�r ers�ttningsyrkandet.

G-B.G. �verklagade kammarr�ttens dom och yrkade att Regeringsr�tten i f�rsta hand skulle undanr�ja kammarr�ttens dom och fastst�lla l�nsr�ttens dom och i andra hand s�tta ned vitet. Hon yrkade vidare att Regeringsr�tten skulle h�lla muntlig f�rhandling i m�let och bevilja henne ers�ttning f�r ombudskostnader med 25 000 kr. Till st�d f�r sin talan anf�rde G-B.G. i huvudsak att hon var utan tillg�ngar och f�rsatt i konkurs.

Pr�vningstillst�nd meddelades.

Milj�- och byggnadsn�mnden (tidigare milj�- och myndighetsn�mnden) i Laholms kommun anf�rde i yttrande att vitesbeloppets storlek borde kunna neds�ttas med h�nsyn till G-B.G:s ekonomiska situation men att kammarr�ttens dom i �vrigt borde st� fast.

Regeringsr�tten (2002-11-14, Lavin, Nilsson, Ersson, Melin, Nord) yttrade: Sk�len f�r Regeringsr�ttens avg�rande. Regeringsr�tten inst�mmer i kammarr�ttens bed�mning att vitesf�rel�ggandet �r lagligen grundat och att G-B.G. inte vidtagit de f�relagda �tg�rderna.

I 9 � f�rsta stycket f�rsta meningen lagen (1985:206) om viten f�reskrivs att vitet inte skall d�mas ut, om �ndam�let med vitet har f�rlorat sin betydelse.

I f�rarbetena till best�mmelsen uttalar f�redragande statsr�det att regeln bl.a. tar sikte p� situationer n�r den f�reskrivna prestationen av en eller annan anledning har blivit obeh�vlig och att bed�mningen av fr�gan om �ndam�let med vitet har f�rlorat sin betydelse f�ruts�tter ett noggrant beaktande av vitesf�rel�ggandets funktion och omst�ndigheterna i �vrigt i det speciella fallet, varvid s�rskild h�nsyn ocks� m�ste tas till den allm�npreventiva effekten av viteshotet (prop. 1984/85:96 s. 55).

Av utredningen i m�let framg�r att den djurh�llning som G-B.G. tillsammans med sin make bedrivit har upph�rt genom att djur och fastigheter avyttrats. De ol�genheter som vitesf�rel�ggandet �r avsett att undanr�ja har d�rmed upph�rt. De f�relagda prestationerna har med andra ord blivit obeh�vliga.

Vidare finns det inte sk�l att anta att G-B.G., som �r f�rsatt i konkurs, kommer att �teruppta sin tidigare verksamhet med djurh�llning inom �versk�dlig tid och att det av denna anledning skulle kunna bli aktuellt med nya vitesf�rel�gganden av det slag som det nu aktuella. Det fordras s�ledes inte att vitesp�f�ljden d�ms ut f�r att s�kerst�lla effektiviteten hos senare vitesf�rel�gganden.

F�r bed�mningen av fr�gan om �ndam�let med vitet har f�rlorat sin betydelse �r det ocks� av stor vikt om G-B.G. genom sitt handlande kan anses ha orsakat de omst�ndigheter som f�ranlett att �ndam�let med vitet f�rfallit och om omst�ndigheterna framkallats i direkt syfte att undslippa vitets utd�mande. G-B.G. och hennes make har genom det s�tt p� vilket de bedrivit verksamheten med djurh�llning, vilket innefattat en uppenbar ovilja att f�lja myndigheters f�reskrifter och r�d, �dragit sig stora skulder som bl.a. medf�rt att fastigheterna s�lts p� exekutiv auktion. Det f�rh�llandet att G-B.G. tillsammans med sin make genom sitt agerande f�rorsakat att fastigheter och djur s�lts kan emellertid inte ses som ett led i en handlingsplan f�r att undg� vitesp�f�ljd.

Med h�nsyn till det ovan anf�rda har �ndam�let med vitet f�rlorat sin betydelse. Till f�ljd h�rav skall kammarr�ttens dom om utd�mande av vitet upph�vas.

Med denna utg�ng �r muntlig f�rhandling uppenbart obeh�vlig, varf�r yrkandet d�rom skall avsl�s.

Yrkandet om ers�ttning f�r ombudskostnader kan lagligen inte bifallas.

Regeringsr�ttens avg�rande. Med bifall till G-B.G:s f�rstahandsyrkande upph�ver Regeringsr�tten kammarr�ttens dom och fastst�ller l�nsr�ttens domslut.

Regeringsr�tten avsl�r yrkandet om muntlig f�rhandling.

Regeringsr�tten avsl�r yrkandet om ers�ttning f�r ombudskostnader.

F�redraget 2002-10-16, f�redragande Lindqvist, m�lnummer 2664-2000