Regeringsrätten referat RÅ 1994 ref. 36

Instans
Regeringsrätten
Referat
RÅ 1994 ref. 36
Målnummer
2836-94
Avdelning
1
Avgörandedatum
1994-06-13
Rubrik
Förutsättningarna för förvar av utlänning när fråga uppkommer om verkställighet av beslut om avvisning.
Lagrum
6 kap. 2 § och 5 § utlänningslagen (1989:529)
Rättsfall
•  RÅ 1991 not. 364
•  RÅ 1991 not. 488

Statens invandrarverk beslutade den 21 juni 1993 att avslå en ansökan av jugoslaviske medborgaren X om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa honom enligt 4 kap. 1 § 2. utlänningslagen (1989:529). – Utlänningsnämnden avslog genom beslut den 21 april 1994 X:s överklagande.

Polismyndigheten i Säffle (1994-04-26 och 1994-04-28) beslutade att X skulle tas i förvar. Som skäl för förvarsbeslutet angavs bl.a. att det förelåg risk att X skulle avvika från förläggningen i Säffle och hålla sig undan och därmed försvåra verkställighet av avvisningsbeslutet.

X överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva förvarsbeslutet. Han anförde bl.a. att han frivilligt uppsökte polisen och anmälde sig för verkställighet av Utlänningsnämndens beslut den 21 april 1994. Polismyndigheten i Säffle uppgav i yttrande till kammarrätten bl.a. följande. Verkställighet försöktes beträffande klaganden den 27 april 1994. X och de övriga personer som skulle avvisas samtidigt vägrades inresa till f.d. Jugoslavien. Under verkställighetsförsöket visades flyktbenägenhet och upprorsstämning. Eftersom X var ensamstående och på grund av de omständigheter som förevar vid verkställigheten, var hans personliga förhållanden sådana att det fanns anledning anta att han skulle komma att hålla sig undan om han släpptes fri.

Kammarrätten i Jönköping (1994-05-13, Stridbeck, Schiller, referent) yttrade: Enligt 6 kap. 2 § första stycket 3. utlänningslagen får en utlänning som fyllt 16 år tas i förvar om det är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § samma lag eller fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. Beslut om förvar på denna grund får, enligt andra stycket samma paragraf, meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Av 5 § samma kapitel framgår att utlänning i stället för att tas i förvar kan ställas under uppsikt om detta är tillräckligt. – Statens invandrarverk beslöt den 21 juni 1993 att X skulle avvisas. Den 21 april 1994 avslog Utlänningsnämnden hans överklagande av Invandrarverkets beslut. Den 26 april 1994 beslutade Polismyndigheten i Säffle att X skulle tas i förvar. Efter att ett försök att förpassa honom till Jugoslavien misslyckats, beslöt polismyndigheten den 28 april 1994 att han på nytt skulle tas i förvar. – På de skäl som polismyndigheten anfört delar kammarrätten myndighetens bedömning att det finns anledning att anta att X kommer att hålla sig undan. Beslutet om förvar skall därför kvarstå. Det är inte tillräckligt att han ställs under uppsikt. – Kammarrätten lämnar överklagandet utan bifall.

T.f. kammarrättsassessorn Kangru var skiljaktig och anförde: Av handlingarna i målet framgår att X frivilligt uppsökt polis och anmält sig för verkställighet av Utlänningsnämndens beslut. Av promemorian från verkställighetsförsöket framgår inte att X medverkat till upprorsstämningen eller visat flyktbenägenhet. Några omständigheter som ger anledning att anta att X skulle komma att hålla sig undan har enligt min mening inte framkommit. Jag anser således att förvarsbeslutet skall upphävas.

X överklagade och fullföljde sin i kammarrätten förda talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1994-06-13, M. Sjöberg, Voss, Werner, von Bahr, Swartling) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Som redovisats i kammarrättens dom förutsätts enligt 6 kap. 2 § andra stycket utlänningslagen för att en utlänning i ett fall som det förevarande skall få tas i förvar att det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Ett sådant antagande måste föregås av en förutsättningslös bedömning av förhållandena i det enskilda fallet. I förarbetena till den aktuella bestämmelsen understryks vikten av att de tillämpande myndigheterna iakttar restriktivitet vid bedömningen av förvarsfrågor (jfr prop. 1981/82:146 s. 37).

Av handlingarna i målet framgår att X frivilligt uppsökt polisen och anmält sig för verkställighet av Utlänningsnämndens avvisningsbeslut. Något stöd för att X i samband med verkställighetsförsöket skulle ha visat flyktbenägenhet eller deltagit i framkallandet av en upprorsstämning har inte framkommit. I den promemoria som upprättats den 2 maj 1994 av de polismän som tjänstgjorde som transportledare under verkställighetsförsöket uttalas att det fanns personer som inte ville bråka. Det kan konstateras att X inte finns med i den uppräkning av besvärliga personer som fogats till promemorian.

På grund av vad nu anförts och då det således inte framkommit någon konkret omständighet som ger stöd för antagandet att X skulle vara benägen att hålla sig undan verkställighet av avvisningsbeslutet, finner Regeringsrätten att denna förutsättning för att ta X i förvar inte föreligger. Att det finns anledning att anta att X skulle bedriva brottslig verksamhet i Sverige har inte påståtts. Överklagandet skall därför bifallas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och upphäver beslutet att X skall hållas i förvar.

Föredraget 1994-06-02, föredragande Hallner, målnummer 2836-1994