Regeringsrätten referat RÅ 2001 ref. 4

Instans
Regeringsrätten
Referat
RÅ 2001 ref. 4
Målnummer
4659-99
Avdelning
1
Avgörandedatum
2001-01-23
Rubrik
Sponsringsmeddelanden i omedelbar anslutning till väderprognoser, som inte ansetts utgöra särskilda program utan korta inslag i andra program, har ansetts strida mot 7 kap. 8 § radio- och TV-lagen (1996:844).
Lagrum
7 kap. 7 § och 8 § radio- och TV-lagen (1996:844)

Granskningsnämnden för radio och TV ansökte hos länsrätten i Stockholms län om att TV4 AB, nedan kallat TV4, skulle åläggas att betala särskild avgift om 1 000 000 kr. Som skäl anfördes bl.a. följande. TV4 hade i strid med bestämmelsen i 7 kap. 7 § första stycket radio- och TV-lagen (1996:844), RTL, avbrutit ett program om tunnelbygget genom Hallandsåsen för annonser. Enligt nämndens mening saknades utrymme för annan bedömning än att programmet utgjorde ett sammanhängande program, vilket inte fick avbrytas med annonser. TV4 hade vidare i strid med 7 kap. 8 § RTL accepterat sponsring av vädersändningar i de lokala fönstren TV4 Bergslagen och TV4 Norrbotten. Nämnden hade i ett tidigare beslut, SB 98/95, funnit att en lokal vädersändning som utgjordes av enbart en väderkarta med tillhörande speakertext inte utgjorde ett särskilt program i radiorättslig mening. TV4 medgav vid detta tillfälle också att så inte var fallet. De lokala fönstren TV4 Bergslagen och TV4 Norrbotten hade trots detta accepterat sponsring av vädersändningar av precis samma utformning som den nämnden prövade i sitt tidigare beslut. Som framgått kände TV4 väl till den utveckling av programbegreppet som skett genom granskningsnämndens praxis. Bolaget hade trots detta avbrutit ett pågående program för annonser och accepterat sponsring av sändningar som enligt gällande praxis inte utgjorde särskilda program. Enbart det otillåtna annonsavbrottet torde ha gett TV4 intäkter i storleksordningen 700 000 kr. För att respekten för gällande regler skulle upprätthållas på ett effektivt sätt borde avgiften sättas till 1 000 000 kr.

TV4 bestred bifall till granskningsnämndens ansökan och anförde bl.a. följande. Beträffande programmet om Hallandsåsen medgav bolaget att annonssändningen, såsom den genomfördes, stred mot bestämmelsen i 7 kap. 7 § RTL. Skäl saknades dock med hänsyn till omständigheterna i fallet att påföra TV4 särskild avgift. TV4 hade inte haft någon ekonomisk vinning av att annonserna placerades såsom skedde. Det var vidare fråga om en engångshändelse som var hänförlig till den mänskliga faktorn. Något uppsåt hade uppenbarligen inte förelegat. – Beträffande sponsringen av vädersändningarna anförde TV4 i första hand att de lokala vädersändningarna utgjorde hela program enligt definitionen i 7 kap. 7 § RTL och anförde som skäl bl.a. följande. Granskningsnämndens tillämpning av nämndens praxis angående vad som skulle anses som hela program samt hänvisningen till 7 kap. 8 § RTL var inte korrekt, eftersom RTL inte innehöll några krav på att endast hela program kunde sponsras. Utgångspunkten i RTL var att med program skulle förstås yttrandefrihetslagens, YGL:s, definition av program. Enligt förarbetena skulle bedömningen av vad som skulle anses som hela program enligt 7 kap. 7 § RTL göras med utgångspunkt från granskningsnämndens praxis. De ifrågavarande vädersändningarna var inte utformade på samma sätt som den tidigare vädersändningen i TV4 Bergslagen, granskningsnämndens beslut SB 98/95. Andra vädersändningar, som utformats på i huvudsak samma sätt som de i målet aktuella, hade godtagits i granskningsnämndens beslut SB 233/94 och SB 99/95. TV4 anförde i andra hand att sponsring av vädersändningarna var tillåten, även om de inte skulle anses utgöra hela program, eftersom de under alla omständigheter utgjorde program i YGL:s mening. Så länge ett sådant program sändes mellan hela program enligt definitionen i 7 kap. 7 § RTL fanns inte något hinder mot att låta sponsra programmet. I enlighet med skyldigheten att upplysa tittarna om sponsringsbidrag skulle programmet däremot förses med sponsringsmeddelande. De lokala vädersändningarna omgavs alltid av hela program. För det fall att vädersändningarna inte skulle anses utgöra program hade sponsringsmeddelandena i vart fall sänts mellan program i enlighet med 7 kap. 7 § RTL. Eftersom vädersändningarna de facto sponsrades hade sponsringsmeddelande sänts i enlighet med 7 kap. 8 § RTL. – Om länsrätten skulle överväga att påföra bolaget särskild avgift påpekades att den sammanlagda intäkten från annonsblocket i programmet var 295 000 kr. Om särskild avgift skulle utgå borde även TV4:s koncessionsavgift till staten beaktas. Med de intäkter TV4 hade 1997 var marginalkoncessionsavgiften 40 procent. TV4:s nettointäkt från annonsblocket var således 177 000 kr.

Granskningsnämnden vidhöll i yttrande sin ansökan om särskild avgift. – Vad avsåg programmet om Hallandsåsen anförde nämnden bl.a. följande. Särskild avgift förutsatte varken uppsåt eller oaktsamhet från programföretagets sida utan ansvaret var strikt. Särskild avgift förutsatte inte heller att programföretaget hade haft intäkter med anledning av överträdelsen. Eventuella intäkter av överträdelsen utgjorde således endast en av de omständigheter som skulle beaktas när avgiftens storlek bestämdes. – Granskningsnämnden vidhöll att de lokala vädersändningarna i TV4 Bergslagen och TV4 Norrbotten inte kunde anses ha utgjort särskilda program. Sponsringen av dem, eller snarare placeringen av sponsringsmeddelandena, stred därmed mot 7 kap. 8 § RTL. Granskningsnämnden hade inte påstått att endast hela program kunde sponsras. Oavsett om enligt 7 kap. 8 § RTL sponsringen avsåg ett helt program eller en del av ett program skulle sponsringsmeddelandet placeras mellan programmen, dvs. mellan hela program. För att avgöra om placeringen var riktig krävdes alltså att man avgjorde vad som utgjorde ett program. Granskningsnämndens beslut SB 233/94 och SB 99/95 aktualiserade inte frågan om vädersändningen utgjorde program i radiolagens mening, varför dessa beslut inte utan vidare kunde ligga till grund för några slutsatser för bedömningen i förevarande fall. Nämnden hänvisade däremot till stöd för att nu aktuella vädersändningar inte kunde anses utgöra program i radiorättslig mening till SB 98/95, SB 232/94 och SB 234/94. Vad TV4 anförde om RTL:s programbegrepp och dess relation till YGL kunde lämnas utan avseende. Programbegreppet hade inte förändrats på ett avgörande sätt genom RTL. Den enda förändringen var att undantaget för s.k. enkla meddelanden tagits bort, vilket inte hade någon betydelse för gränsdragningen mellan ett program och ett annat. Detta framgick av lagens förarbeten (prop. 1995/96:160 s. 67) som i detta avseende hänvisade till granskningsnämndens praxis. – TV4:s "nettointäktsresonemang", innebärande att vid avgiftssättningen hänsyn borde tas till koncessionsavgiften till staten, saknade stöd i såväl lagtext som förarbeten. Det otillåtna programavbrottet hade inneburit annonsintäkter med närmare 300 000 kr. Därtill kom överträdelserna i fråga om de sponsrade vädersändningarna. Nämnden hade dock inte något emot att avgiften mot bakgrund av de uppgifter TV4 lämnat sattes till ett lägre belopp. Avgiften borde dock under inga omständigheter sättas lägre än till 500 000 kr.

TV4 anförde i yttrande bl.a. följande vad avsåg vädersändningarna. I det fällande beslutet gjorde granskningsnämnden gällande att sponsringen av vädersändningarna stred mot RTL. I sitt yttrande syntes nämnden vilja ändra grunden för att avgift skulle utgå genom att hävda att det var "placeringen av sponsringsmeddelandena" som stred mot RTL. TV4 menade att länsrätten inte kunde lägga någon annan överträdelse av RTL än den i det ursprungliga beslutet angivna till grund för åläggande att betala särskild avgift. De av granskningsnämnden åberopade besluten SB 232/94 och SB 234/94 gav inte några klara besked om var nämnden ansett att den undre gränsen för vad som skulle anses utgöra ett program gick. Mot bakgrund av skriftväxlingen som förekommit före nämndens beslut SB 233/94 och beslutets utformning hade det funnits fog för TV4 att utgå från att nämnden ansett att de aktuella vädersändningarna utgjort program. Placeringen av sponsringsmeddelandena stred inte mot RTL.

Länsrätten i Stockholms län (1998-11-27, ordförande Annell) yttrade: Av 7 kap. 7 § RTL framgår bl.a. följande. Annonser skall sändas mellan programmen. Annonser får dock avbryta ett program, om de sänds 1. i pauser i sportprogram där det förekommer längre pauser eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken, 2. mellan delar av program som består av avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter. – Vid tillämpningen av första stycket skall ett program som inte består av annat än, utom angivande av namn eller källa, ett enkelt meddelande om tid, väderlek, nyheter eller dylikt, inte betraktas som ett särskilt program. – I 8 § samma kapitel anges bl.a. att om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller som framställer audiovisuella verk (sponsrat program), skall på lämpligt sätt i början och slutet av programmet eller vid ettdera tillfället anges vem eller vilka bidragsgivarna är. – Av 10 kap. 5 § RTL framgår bl.a. följande. Den som åsidosätter de bestämmelser och villkor som anges i denna bestämmelse får åläggas att betala en särskild avgift. Detta gäller bestämmelser om annonser i 7 kap. 1 och 5-7 §§ och bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8-9 §§. Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning. – Programmet om tunnelbygget i Hallandsåsen. – I granskningsnämndens beslut den 2 februari 1998 anges bl.a. följande om TV4:s rikssändningar den 16 oktober 1997. Det extrainsatta programmet om tunnelbygget genom Hallandsåsen bestod av en cirka tio minuter långt bakgrundsreportage följt av en cirka 40 minuter lång studiodebatt. Bakgrundsreportaget inleddes kort av en programledare i studion. Programledaren sade efter reportaget: "Ja, så har vi alltså fått den ska vi kalla det för plattform för den diskussion som ska följa sen om den här katastrofen, om följderna, om ansvaret, om framtiden. Sitt kvar, så ses vi om tre, fyra minuter så där." Efter avbrott för programtrailrar och annonser under cirka fyra minuter följde en direktsänd studiodebatt. Debattdelen hade till skillnad från reportagedelen en egen vinjett och rubrik. – Länsrätten gör följande bedömning. – TV4 har medgivit att annonssändningen, såsom den genomfördes, strider mot 7 kap. 7 § RTL. Länsrätten delar denna uppfattning. Frågan gäller därför huruvida bolaget skall åläggas att betala en särskild avgift på grund av åsidosättandet av bestämmelsen. – Ansvaret vid överträdelser av lagens bestämmelser om annonser m.m. är strikt, dvs. ansvar kan även drabba den som av misstag brutit mot bestämmelserna. Avgift kan även komma i fråga för mindre allvarliga överträdelser. Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall särskilt beaktas överträdelsens art, varaktighet och omfattning. Av lagens förarbeten (prop. 1995/96:160 s. 189 f.) framgår bl.a. att med uttrycket "överträdelsernas art" avses att hänsyn skall tas både till det slag av överträdelse som är föremål för bedömning och till det mått av uppsåt, nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom överträdelsen. Vidare anges att överträdelser som har tydlig karaktär av nonchalans inför klara regler ofta bör mötas med en avgiftssanktion. Vid bedömningen skall enligt förarbetena hänsyn även tas till hur länge en överträdelse har pågått och till förfarandets omfattning och spridning bland allmänheten. Ju större del av allmänheten som nås av sändningarna desto allvarligare bör överträdelsen anses vara. – Särskild avgift utgår inte regelmässigt till följd av ett programföretags överträdelse. I det enskilda fallet kan det förekomma fall då det förefaller omotiverat att påföra. programföretaget särskild avgift trots en överträdelse. TV4 har anfört att programmet om tunnelbygget i Hallandsåsen fått en annan utformning än som ursprungligen avsetts utan att de som ansvarat för inplaceringen av annonserna uppmärksammats på detta, varför annonseringen således av misstag fått en felaktig placering. Länsrätten finner i likhet med granskningsnämnden att TV4 har att tillse att deras sändningar överensstämmer med RTL:s bestämmelser även vid hastigt påkomna ändringar i programtablån. Det är härvid av vikt att TV4 utformar sin programtablå så att den blir mindre känslig för störningar av ifrågavarande slag så att liknande överträdelser så långt som möjligt kan undvikas. Enligt länsrättens mening borde TV4 således ha hunnit med att på kort varsel även vidta erforderliga följdändringar. Överträdelsen var i och för sig inte att anse som varaktig, men hade en omfattande spridning hos allmänheten. Påförande av särskild avgift förutsätter vidare inte att TV4 åtnjutit ekonomisk vinning till följd av placeringen av annonsen. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner länsrätten tillräckliga skäl för att ålägga TV4 att betala särskild avgift. – Vädersändningarna i TV Bergslagen och TV Norrbotten. – I såväl TV4 Bergslagens och TV4 Norrbottens sändningar förekom sponsrade väderprognoser den 16 oktober 1997. Vädersändningarna sändes efter nyheterna med efterföljande reklaminslag. Vädersändningarna inleddes och avslutades med en egen vinjett och utgjordes i samtliga fallen av en väderkarta med en röst som talade till. Rösten var vid vissa tillfällen samma röst som presenterat nyheterna. Sponsringsmeddelandena förekom i samband med vädersändningarnas vinjett och därmed både före och efter vädersändningarna. Vädersändningarnas längd uppgick till mellan 12 och 50 sekunder. Efter vädersändningarna avrundade och avslutade nyhetsuppläsaren i vissa fall lokalstationens sändning. – Länsrätten gör följande bedömning. – Granskningsnämnden har ansökt om att särskild avgift skall åläggas TV4 på grund av att bolaget i strid med 7 kap. 8 § RTL accepterat sponsring av vädersändningar i de lokala fönstren TV4 Bergslagen och TV4 Norrbotten. Nämnden har i yttrande till länsrätten anfört att sponsringen, eller snarare placeringen av sponsringsmeddelandena, strider mot ovan angiven lagbestämmelse. TV4 har i yttrande till länsrätten anfört att nämnden synes vilja ändra grunden för att avgiften skall utgå och menar att länsrätten inte kan lägga någon annan grund än den i det ursprungliga beslutet till grund för åläggandet. Länsrätten finner emellertid mot bakgrund av granskningsnämndens hänvisning till aktuell lagbestämmelse i ansökan att yttrandet inte kan tolkas på annat sätt än att det utgör ett förtydligande av den i ansökan angivna grunden. Länsrätten finner sig därmed inte förhindrad att beakta den av granskningsnämnden angivna grunden. – Sponsringsmeddelanden skall på ett lämpligt sätt anges i början eller i slutet av ett program eller vid ettdera tillfället, dvs. mellan hela program. Frågan gäller därför om de i målet aktuella vädersändningarna i TV4 Bergslagen och TV4 Norrbotten utgör vad som enligt RTL är att betrakta som särskilda program. – Innebörden av begreppet program berörs i förarbetena till radiolagen (prop. 1990191:149 s. 107) och RTL (prop. 995196:160 s. 65-68), varvid bl.a. följande framgår. Med ett program bör avses detsamma som enligt YGL vilket innebär att enkla meddelanden inte längre undantas. Utgångspunkten bör vara hur programföretaget väljer att presentera sitt programutbud. Vad programföretaget presenterar som ett program bör normalt kunna betraktas som ett program. Ett sådant synsätt står enligt departementschefens mening i god samklang med allmänt språkbruk som med ett program får anses förstå en avgränsad del av sändningstiden, vilken presenteras under en särskild rubrik och behandlar ett på ett visst sätt sammanhållet tema. Som exempel nämndes att det i allmänhet inte torde finnas anledning att uppfatta ett enstaka artistframträdande eller en enstaka kortfilm eller intervju i ett program med skilda inslag som ett separat program. De omständigheter som Granskningsnämnden för radio och TV beaktat vid prövning av programbegreppet får betydelse vid prövningen. – Granskningsnämnden för radio och TV har i samband med prövning av frågan om inplacering av annonssändningar också prövat var gränsen mellan ett program och ett annat skall gå. Nämnden har vid bedömningen av om en sändning utgör ett program särskilt beaktat följande omständigheter. Presentationen – av betydelse kan vara om sändningen har särskilt namn eller egen vinjett, särskild programledare/presentatör, sändningslokal. Temat – väsentligt är om sändningen har något eller några urskiljbara teman som skiljer sig från omkringliggande sändningar. Av betydelse kan också vara om sändningen har någon särskiljande form eller genretillhörighet. Särskild sändningstid – förekomsten av en för tittaren i förväg angiven sändningstid som visar när sändningen börjar och slutar talar för att det är fråga om ett särskilt program. Längden – sändningen bör ha en viss minimilängd som skiljer den från s.k. spotar, trailrar etc. Ju fler av de angivna omständigheterna som är för handen, desto mer talar för att det rör sig om ett särskilt program. – I granskningsnämndens beslut SB 232/94 ansågs vädersändningen utgöra ett program i radiolagens mening. Vädret presenterades visserligen inte med någon egen vinjett och sändningen var kort, drygt en minut, men inslaget hade en särskild programledare/presentatör och temat var klart skilt från föregående inslag. I beslut SB 234/94 ansåg granskningsnämnden Stockholmsvädret utgöra ett program i radiolagens mening även om sändningen endast varade i en minut och 40 sekunder. Stockholmsvädret inleddes och avslutades med en egen vinjett och hade en särskild presentatör. Temat ansågs klart urskiljbart från omkringliggande program. I granskningsnämndens beslut SB 98/95 ansågs en vädersändning inte utgöra program i radiolagens mening. Väderprognosen bestod endast av en väderkarta som låg i bild i 40 sekunder med en röst som talade till. – TV4 har till stöd för sin talan åberopat granskningsnämndens beslut SB 233/94 samt SB 99/95. Länsrätten finner i likhet med granskningsnämnden att besluten i förevarande fall inte är direkt tillämpliga, eftersom nämnden i dessa mål inte prövade frågan om vädersändningarna utgjorde särskilda program. – Av granskningsnämndens praxis framgår att de vädersändningar som nämnden ansett utgöra särskilda program enligt radiolagens mening har haft en särskild programledare/presentatör, temat har varit klart avskilt från omkringliggande program samt sändningarnas längd har varit minst drygt en minut. De i målet aktuella vädersändningarna i TV4 Bergslagen och TV4 Norrbotten inleddes och avslutades med egen vinjett och kan sägas ha haft ett urskiljbart tema, vilket i och för sig kan tala för att sändningarna skall anses utgöra särskilda program. Emellertid hade inslagen inte särskilda programledare/presentatörer och utgjordes endast av en väderkarta med en speakerröst som talade till. Sändningarna varade vidare som längst endast under 50 sekunder. Dessa omständigheter talar för en motsatt uppfattning än den ovan angivna. Enligt länsrättens mening kan vidare inte endast förekomsten av en väderkarta medföra att sändningen skall anses ha en egen sändningslokal. Länsrätten finner vid en samlad bedömning att det inte finns anledning att uppfatta de i målet aktuella vädersändningarna som särskilda program enligt RTL:s mening. Vädersändningarna skall istället ses som korta inslag i andra program. Detta torde även vara överensstämmande med allmänt språkbruk. Vad TV4 anfört om den nuvarande utformningen av lokal-TV:s vädersändningar samt vad bolaget i övrigt gjort gällande föranleder inte någon annan bedömning. Sponsringsmeddelandena har vid sådant förhållande angetts på ett felaktigt sätt. TV4 har därmed åsidosatt bestämmelsen i 7 kap. 8 § RTL, varför särskild avgift får åläggas bolaget. – TV4 har anfört att skäl saknas att påföra bolaget särskild avgift, då bolaget inte av uppsåt eller oaktsamhet åsidosatt aktuell lagbestämmelse i RTL. Länsrätten konstaterar att det för ansvar inte krävs uppsåt eller oaktsamhet hos bolaget. TV4 har vidare anfört att det är olämpligt att påföra avgiften med anledning av att lagstiftningen lämnat betydande utrymme för olika tolkningar och att rättsläget inte klarlagts genom praxis. Länsrätten delar TV4:s uppfattning att gällande lagstiftning lämnar utrymme för olika tolkningar av programbegreppet. Emellertid får enligt ovan angivna förarbetsuttalanden granskningsnämndens praxis betydelse. Nämnden har som ovan redogjorts för i ett antal beslut närmare angivit vilka omständigheter som är av betydelse vid prövningen av programbegreppet. I det enskilda fallet kan det naturligtvis vara svårt att veta om en sändning utgör ett särskilt program enligt RTL:s mening eller inte, eftersom omständigheterna i det enskilda fallet ofta skiljer sig från de omständigheter som legat till grund för nämndens tidigare praxis. Enligt länsrättens mening kan dock granskningsnämndens tidigare praxis vad avser programbegreppet och vädersändningar inte sägas vara så oklar eller oetablerad att detta kan anses utgöra skäl till att inte påföra särskild avgift. Såsom granskningsnämnden anfört har gällande praxis utvecklats som en följd av granskningsnämndens granskningar av just TV4, varför bolaget borde erhållit viss kännedom om nämndens praxis. Länsrätten finner mot bakgrund av det anförda att skäl föreligger för att påföra TV4 särskild avgift även i denna del. – Den särskilda avgiftens belopp. – Enligt 10 kap. 6 § RTL skall den särskilda avgiften fastställas till lägst fem tusen kr och högst fem miljoner kr. När avgiften fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av överträdelsen. – Av lagens förarbeten (prop. 1995/96:160 s. 190) framgår att avgiften aldrig bör sättas så lågt att överträdelsen så att säga går med vinst, dvs. att avgiften sätts lägre än intäkterna för det otillåtna förförandet. – Granskningsnämnden har yrkat att den särskilda avgiften under inga omständigheter bör sättas lägre än 500 000 kr. TV4 har anfört att skäl inte föreligger för att påföra bolaget särskild avgift och att avgiften i vart fall bör sättas till ett lägre belopp än det yrkade. I målet är ostridigt att TV4:s sammanlagda intäkt från annonsblocket i programmet om tunnelbygget i Hallandsåsen uppgick till 295 000 kr. Länsrätten delar granskningsnämndens bedömning att det vid fastställandet av avgiften saknas stöd för att kunna ta hänsyn till koncessionsavgiften till staten. Granskningsnämnden har inte åsatt överträdelserna vad avser vädersändningarna i TV4 Bergslagen och TV4 Norrbotten något särskilt värde, men ansett dem vara av mindre betydelse i förhållande till avbrottet i programmet om tunnelbygget i Hallandsåsen. I utredningen har vidare inte framkommit uppgifter som kan användas för att uppskatta eventuella intäkter för TV4 med anledning av dessa överträdelser. Länsrätten finner sig därför förhindrad att vid fastställandet av avgiften beakta andra intäkter än de 295 000 kr som är ostridiga i målet. Vid en samlad bedömning av de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt med hänsyn till de intäkter som TV4 beräknats ha fått med anledning av överträdelserna, finner länsrätten skäligt att ålägga bolaget att betala en särskild avgift om 400 000 kr. Vad Granskningsnämnden för radio och TV samt TV4 anfört föranleder inte någon annan bedömning. – Länsrätten bifaller Granskningsnämnden för radio och TV:s ansökan på så sätt att TV4 åläggs att betala en särskild avgift om 400 000 kr.

TV4 överklagade och yrkade i första hand att kammarrätten skulle undanröja länsrättens dom och i andra hand att kammarrätten skulle sätta ned den särskilda avgiften. TV4 vidhöll det som tidigare anförts i länsrätten och anförde därutöver i huvudsak följande. TV4 hade i det aktuella fallet inte haft någon ekonomisk vinning av att annonserna placerades i strid med RTL. TV4 hade visserligen erhållit intäkter om 295 000 kr, men dessa hade erhållits även om annonsavbrottet placerats i enlighet med bestämmelsen i 7 kap. 7 § RTL. Det var inte heller fråga om vare sig uppsåt eller nonchalans från TV4:s sida att den felaktiga annonsplaceringen inte uppmärksammades vid de med kort varsel genomförda tablåändringarna. TV4 ville påpeka att det misstag som skedde inte hade sin grund i att tablån var känslig för störningar utan berodde på att programmens karaktär ändrades med mycket kort varsel. Vid inplaneringen av reklamavbrott utgick TV4 naturligtvis från den vid varje tidpunkt gällande programtablån. När tablån ändrades med kort varsel, antingen genom förskjutning av program eller när programmens karaktär förändrades, kunde det i enstaka fall inträffa att samtliga konsekvenser av ändringen inte uppmärksammades. Eftersom RTL:s ansvarsregler var strikta föreföll det orimligt ur rättssäkerhetssynpunkt att programföretag vid överträdelser som berodde på misstag skulle åläggas att betala en avgift som var högre än den intäkt som överträdelsen genererat. Om den särskilda avgiftens storlek skulle bestämmas utan beaktande av koncessionsavgiftens effekt på intäkterna skulle sanktionen inte bli lika kännbar för de företag som inte hade att betala koncessionsavgift som för TV4. Länsrätten hade inte beaktat en av TV4:s viktigaste invändningar, nämligen att programbegreppet i YGL skall gälla vid tillämpningen av bestämmelsen i 7 kap. 8 § RTL.

Nämnden bestred bifall till överklagandet. Nämnden vidhöll vad den anfört i länsrätten och anförde därutöver i huvudsak följande. Anledningen till att TV4 skulle erlägga koncessionsavgift till staten var företagets gynnade ställning som den enda rikstäckande marksändande reklam-TV-kanalen. RTL:s särskilda avgift var en ekonomisk sanktion mot vissa regelöverträdelser. På det sättet liknade den böter. Det senare kom till uttryck i 10 kap. 6 § andra stycket RTL samt i specialmotiveringen till bestämmelsen där det angavs att avgiften aldrig borde sättas så lågt att överträdelsen ledde till vinst, dvs. att avgiften sattes lägre än intäkterna för det otillåtna förfarandet. För sättet att bestämma den särskilda avgiften saknades stöd att beakta koncessionsavgiften eller någon annan omkostnad för intäkternas förvärvande. Nämnden kunde inte se att konsekvenserna härav i TV4:s fall skulle vara oskäligt betungande i förhållande till andra programföretag. TV4 hade åsidosatt i målet aktuella bestämmelser om annonser och sponsring. Överträdelserna hade skett trots att TV4 kunde förväntas ha god kännedom om bestämmelsernas innehåll och – med hänsyn till att avgiftsansvaret var strikt – dessutom särskild anledning att övervaka att bestämmelserna inte överträddes. För sanktionsavgiftens effektivitet var det väsentligt att den inte bestämdes till ett lägre belopp än länsrätten bestämt.

Kammarrätten i Stockholm (1999-06-29, Hallberg, Sundlöf, referent) yttrade: Enligt 7 kap. 7 § RTL skall annonser i TV-sändning sändas mellan programmen. Annonser får dock avbryta ett program, om de sänds 1. i pauser i sportprogram där det förekommer längre pauser eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken, 2. mellan delar av program som består av avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter. – Vid tillämpningen av första stycket skall ett program som inte består av annat än, utom angivande av namn eller källa, ett enkelt meddelande om tid, väderlek, nyheter eller dylikt, inte betraktas som ett särskilt program. – Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program eller en del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år såvida det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §. – I 8 § i samma kapitel anges att om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller som framställer audiovisuella verk (sponsrat program), skall på lämpligt sätt i början och slutet av programmet eller vid ettdera tillfället anges vem eller vilka bidragsgivarna är. I sökbar text-TV skall ett sådant meddelande lämnas löpande. Sådana uppgifter behöver inte omges av signatur på det sätt som anges i 1 § första stycket och skall inte räknas in i den annonstid som anges i 5 §. – Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer får inte sponsras. – Enligt 10 kap. 5 § RTL får den som åsidosätter, såvitt nu är i fråga, bestämmelserna om annonser i 7 kap. 7 § och bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 § åläggas att betala en särskild avgift. – Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning. – Avgiften tillfaller staten. – Programmet om tunnelbygget genom Hallandsåsen. – Lika med länsrätten finner kammarrätten att TV4 brutit mot bestämmelserna i 7 kap. 7 § RTL samt att grund för påförande av särskild avgift föreligger. Vad TV4 anfört i kammarrätten föranleder inte annan bedömning än vad länsrätten gjort i denna del. – Vädersändningarna i TV Bergslagen och TV Norrbotten. – Som grund för att påföra TV4 avgift i detta avseende har nämnden anfört att TV4 har åsidosatt bestämmelsen om sponsring i 7 kap. 8 § RTL. En huvudfråga i denna del är om vädersändningarna är att hänföra till sådant program som sägs i nämnda bestämmelse. Enligt förarbetena till RTL (prop. 1995/96:160 s. 65-68) är programdefinitionen i RTL densamma som i YGL, vilket innebär att även så kallade enkla meddelanden omfattas. I fråga om annonsers placering har ett undantag införts i 7 kap. 7 § andra stycket RTL, som medför att vid tillämpning av bestämmelsens första stycke skall inte enkla meddelanden omfattas av programbegreppet. I 7 kap. 8 § RTL finns inte något sådant undantag. Vid tillämpningen av denna bestämmelse skall därför även enkla meddelanden ingå i programbegreppet. – Enligt kammarrätten utgör vädersändningarna i målet program i den mening som avses i 7 kap. 8 § RTL. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner kammarrätten att TV4 ej åsidosatt bestämmelsen i 7 kap. 8 § RTL. Grund att påföra särskild avgift föreligger därför inte i denna del. – Den särskilda avgiftens storlek. – Enligt 10 kap. 6 § andra stycket RTL skall, när den särskilda avgiftens storlek skall fastställas, särskilt beaktas de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av överträdelsen. – Syftet med påförande av särskild avgift är att effektivt upprätthålla respekten för de bestämmelser som sanktionerats genom avgiften. Varken av lagtexten eller dess förarbeten framgår att lagstiftarens avsikt varit att den särskilda avgiften inte får överstiga den intäkt som en överträdelse lett till. – Den enda överträdelse kammarrätten har att beakta i denna del är att TV4, genom att placera en annons i programmet om tunnelbygget genom Hallandsåsen, åsidosatt bestämmelsen i 7 kap. 7 § RTL. Storleken av de eventuella intäkter, som den sändande kan beräknas ha fått, är endast en av de faktorer som skall beaktas vid bestämmandet av den särskilda avgiftens storlek. Den nu aktuella annonsintäkten uppgår till 295 000 kr. Med beaktandet av denna intäkt samt de förhållanden som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras finner kammarrätten skäligt att bestämma den särskilda avgiftens storlek till 350 000 kr. I likhet med länsrätten anser kammarrätten att det saknas stöd för att, vid bestämmandet av avgiftens storlek, beakta den koncessionsavgift TV4 betalar till staten. – Kammarrätten nedsätter med delvis bifall till överklagandet och med ändring av länsrättens dom den särskilda avgiften till 350 000 kr.

Presidenten Anclow var skiljaktig beträffande vädersändningarna samt avgiftens storlek och anförde följande. – Vädersändningarna i TV Bergslagen och TV Norrbotten. – Av förarbetena till RTL (prop. 1995/96:160 s. 109 f.) framgår att reklambegreppet i RTL skall vara detsamma som avses med marknadsföring i 3 § marknadsföringslagen (1995:450). Det krävs således att ett avsättnings- eller tillgångsfrämjande syfte föreligger. Vidare framgår att sponsringsmeddelanden normalt har ett sådant syfte. Någon särskild definition av reklambegreppet infördes inte i RTL då det inte betraktades som nödvändigt eftersom begreppet ansågs överensstämma med allmänt språkbruk. Däremot infördes i 7 kap. 1 § tredje stycket RTL ett annonsbegrepp som ett samlingsbegrepp för reklam samt sändningar som utan att vara reklam sänds på uppdrag av någon annan, i vilket begrepp sponsringsmeddelanden skulle ingå (a. prop. s. 122). – De sponsringsmeddelanden som är i fråga i förevarande mål måste, enligt min mening, anses ha ett avsättningsfrämjande syfte och omfattas av annonsbegreppet i RTL. I vissa avseenden gäller särskilda regler för sponsringsmeddelanden jämfört med annonser i övrigt, vilket framgår bl.a. av 7 kap. 7 § tredje stycket RTL och 8 § i samma kapitel. Liksom för övriga annonser är bestämmelsen om annonsers placering i 7 kap. 7 § RTL tillämplig för sponsringsmeddelanden. Vid bedömningen av om de i målet aktuella vädersändningarna utgör program anser jag därför att det programbegrepp som anges i den bestämmelsens andra stycke skall tillämpas. Nämndens tidigare praxis angående programbegreppet får enligt förarbetena till bestämmelsen (a. prop. s. 67 f.) därvid betydelse. – Jag ansluter mig till länsrättens bedömning att vädersändningarna inte kan anses utgöra program i 7 kap. 7 § RTL:s mening. De skall därför anses som korta inslag i andra program, vilket måste överensstämma med hur sändningarna uppfattades av publiken. Sponsringsmeddelandena har därför inte angetts i enlighet med bestämmelsen i 7 kap. 8 § RTL. I detta fall har det rört sig om lokala vädersändningar varför spridningen inte varit så stor. Däremot rör det sig om fem sändningar vardera i TV Bergslagen och TV Norrbotten den 16 oktober 1997. I likhet med länsrätten anser jag att gällande lagstiftning lämnar utrymme för olika tolkning av programbegreppet. Nämndens praxis angående programbegreppet kan dock inte för TV4 anses vara så oetablerad eller oklar att detta kan utgöra skäl för att inte påföra TV4 särskild avgift. Enligt min mening föreligger således grund att påföra särskild avgift även i denna del. – Den särskilda avgiftens storlek. – Den enda intäkt TV4 erhållit med anledning av överträdelserna i detta mål är 295 000 kr vilken, i sin helhet, är hänförlig till programmet om tunnelbygget genom Hallandsåsen. Länsrätten har förutom denna intäkt beaktat de förhållanden som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras. Jag saknar anledning frångå länsrättens bedömning i denna del. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.

TV4 överklagade kammarrättens dom såvitt avsåg den särskilda avgiften och yrkade i första hand att den skulle undanröjas helt och i andra hand att den skulle sättas ned till högst 177 000 kr. TV4 bestred motpartens yrkande. Till stöd för sin talan anförde TV4 bl.a. följande. Den felaktiga placeringen av annonserna i programmet om tunnelbygget genom Hallandsåsen förorsakades av att den personal som placerade in annonserna inte uppmärksammades på en med mycket kort varsel genomförd ändring av tablån. Ändringen innebar att de två program som ursprungligen skulle ha sänts vid den aktuella tidpunkten ersattes av ett program om Hallandsåsen. TV4 hade, om den felaktiga placeringen av annonser uppmärksammats, utan intäktsbortfall kunnat placera annonserna före och/eller efter programmet om Hallandsåsen. TV4 hade således inte medvetet placerat annonserna felaktigt i syfte att erhålla större intäkter. För det fall Regeringsrätten skulle finna att TV4 skall åläggas att betala särskild avgift baserad på intäkterna från annonseringen, bör den effekt som koncessionsavgiften har på intäkterna beaktas.

Granskningsnämnden överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom i den del den avsåg särskild avgift vad gällde vädersändningarna i TV4 Bergslagen och TV4 Norrbotten, skulle fastställa länsrättens dom. Nämnden bestred TV4:s yrkanden. Till stöd för sin talan anförde Granskningsnämnden bl.a. följande. I första hand åberopades vad som anförts av den skiljaktige ledamoten i kammarrätten. Eftersom sponsringsmeddelanden utgjorde reklam skulle de enligt 7 kap. 7 § första stycket RTL lämnas mellan program eller i pauser på det sätt där anges. Bestämmelsen i 7 kap. 8 § innefattade en särreglering när det gällde hur sponsringsmeddelanden skall anges i förhållande till de sponsrade programmen; den hade tillkommit för att uppfylla TV-direktivets krav på att ett sponsrat program måste kunna identifieras som sådant. Den undantagsbestämmelse för enkla meddelanden som på Lagrådets förslag infördes i 7 kap. 7 § behövde således inte upprepas i 8 § och kunde därför inte heller bli föremål för något motsatsslut. Inte heller kunde i förarbetena spåras någon avsikt att undantagsbestämmelsen för enkla meddelanden inte skulle gälla också vid tillämpningen av 7 kap. 8 §. Tvärtom framgick, inte minst av Lagrådets yttrande, att avsikten varit att behålla dittillsvarande praxis beträffande hur man skulle skilja ett program från ett annat när det gällde annonsplacering och sponsring. För att detta skulle vara möjligt måste frågan om vad som var ett program bedömas på samma sätt i 7 kap. 8 § som i 7 kap. 7 §. En sådan tolkning var också nödvändig för att inte reglerna om reklamens inplacering, vilka syftade till att förhindra att sändningstiden skulle splittras upp genom reklaminslag i kortare meddelanden, skulle kunna kringgås genom sponsring av sådana meddelanden.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (2001-01-23, Ragnemalm, Baekkevold, Nordborg, Hulgaard, Wennerström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten delar underinstansernas uppfattning att TV4 genom annonsernas inplacering i programmet om tunnelbygget genom Hallandsåsen brutit mot bestämmelserna i 7 kap. 7 § RTL och att grund för påförande av särskild avgift följaktligen föreligger i den delen.

Granskningsnämndens begäran att TV4 skall påföras särskild avgift vad gäller väderprognoserna i TV4 Bergslagens och TV4 Norrbottens sändningar har sin grund i det förhållandet att meddelanden om sponsring infogats i omedelbar anslutning till prognoserna. TV4 anses härigenom ha brutit mot bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 § RTL – vilka innebär att det i början eller slutet av ett sponsrat program skall anges vem som bekostat programmet – eftersom väderprognoserna enligt granskningsnämndens mening inte har utgjort särskilda program.

Då de ifrågavarande sponsringsmeddelandena får anses ha ett avsättningsfrämjade syfte och även i övrigt uppfylla kraven för att karakteriseras som reklam (jfr prop. 1995/96:160 s. 110, 114 och 180) utgör de en form av annons enligt den i 7 kap. 1 § tredje stycket RTL givna definitionen. Det innebär att även bestämmelserna i 7 § samma kapitel om placering av annonser skall beaktas i sammanhanget. Paragrafen innefattar, med vissa här inte aktuella undantag, ett förbud mot att avbryta ett program med annonser, inklusive sådana sponsringsmeddelanden som innefattar reklam; dessa skall placeras mellan programmen. Att med reklam i sistnämnda stadgande även kan förstås sponsringsmeddelanden framgår också uttryckligen av dess tredje stycke.

Båda de vad gäller väderprognoserna centrala bestämmelserna i 7 kap. RTL, dvs. 7 och 8 §§, avser sålunda sponsringsmeddelanden och deras placering. Programbegreppet är av avgörande betydelse i båda fallen. I 7 § andra stycket ges den preciseringen att s.k. enkla meddelanden, t.ex. om väderlek, inte är att betrakta som särskilda program vid tillämpningen av första stycket angående placering av annonser – i förekommande fall sponsringsmeddelanden. Om de aktuella väderprognoserna är att uppfatta som så osjälvständiga delar av ett program att de över huvud inte omfattas av programbegreppet i RTL eller som program endast i form av enkla meddelanden har alltså sponsringsmeddelandena placerats i strid med 7 § genom att de inte lämnats mellan programmen på sätt som anges i denna bestämmelse.

Den omständigheten att motsvarande bestämmelse om enkla meddelanden saknas i 8 § föranleder enligt Regeringsrättens mening inte slutsatsen att varje sponsrat inslag i form av ett enkelt meddelande kan och skall föregås av eller avslutas med ett sponsringsmeddelande. Att uppfatta programbegreppet när det gäller placering av annonser – till vilka uppgifter om vem som sponsrat ett program i regel är att hänföra – på samma sätt i de två paragraferna är förenligt med deras ordalydelse och motiverat med hänsyn till att båda stadgandena är tillämpliga vad avser placering av sponsringsmeddelanden. Det grundläggande syftet med bestämmelserna i 7 § om placering av reklam skulle också motverkas, om avbrott i sändningarna tilläts med stöd av 8 § för sponsringsmeddelanden – dvs. reklam – i anslutning till enkla meddelanden som enligt 7 § inte skall anses utgöra särskilda program.

När det gäller de i målet aktuella väderprognoserna ansluter sig Regeringsrätten till länsrättens uppfattning att dessa inte uppfyller kriterierna för att kunna karakteriseras som särskilda program utan får betraktas som korta inslag i andra program. Angivandet av sponsorer har därför inte skett i enlighet med bestämmelserna i 7 kap. 8 § RTL och grund för att påföra särskild avgift föreligger även i denna del. – Tilläggas bör att Regeringsrätten i målet inte haft att ta ställning till om de hela program i vilka väderprognoserna ingått huvudsakligen handlat om nyheter eller nyhetskommentarer och därmed omfattas av det i 8 § andra stycket föreskrivna totalförbudet mot sponsring av sådana program.

Beträffande den särskilda avgiftens storlek finner Regeringsrätten ej skäl till annan bedömning än den som länsrätten gjort. Avgiften skall således fastställas till 400 000 kr.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer länsrättens domslut.

Föredraget 2000-11-30, föredragande Fredriksson, målnummer 4659-1999.