Regeringsrätten referat RÅ 2006 ref. 3

Instans
Regeringsrätten
Referat
RÅ 2006 ref. 3
Målnummer
1299-05
Avdelning
2
Avgörandedatum
2006-02-03
Rubrik
En person som dömts till två månaders fängelse för brott mot alkohollagen har fått avtjäna straffet genom s.k. fotboja.
Lagrum
1 § och 2 § lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll
Rättsfall
RÅ 2000 not. 125

Kriminalvårdsmyndigheten i Luleå avslog i beslut den 30 april 2004 L.L:s ansökan om intensivövervakning med elektronisk kontroll. Sedan L.L. begärt prövning av beslutet, beslöt Kriminalvårdsstyrelsen den 22 september 2004 att inte ändra kriminalvårdsmyndighetens beslut.

I överklagande hos länsrätten anförde L.L. bl.a. följande. Hon var synnerligt lämpad för den sökta formen av verkställighet och några särskilda skäl som talade mot sådan verkställighet fanns inte. Hennes bostad var godtagbar och permanent, hon hade fast och mobil telefon och hon sammanbodde inte med någon som satte sig emot övervakning. Hennes dotter, som var 11 år, måste få fortsätta sin skolgång på orten och var i en mycket känslig period då hennes bror nyligen omkommit. Dottern hade migrän och fick ofta tas in på sjukhus. Enligt kommentaren till lagen skall en ansökan endast avslås om det skulle vara helt orealistiskt att den dömde skall kunna hantera en verkställighet utanför anstalt. Vidare fanns ett läkarintyg som styrkte att hennes psykiska tillstånd avsevärt skulle komma att försämras om hon undergick fängelsestraff. – L.L. anförde vidare följande. Ansökan om intensivövervakning enligt huvudregeln skall avslås endast om det är helt orealistiskt att den dömde skall klara verkställighet utom anstalt. Hennes psykiska tillstånd och dotterns situation var sådana att intensivövervakning skulle medges. Brottsligheten kunde självklart inte fortsättas från bostaden då handläggarna hela tiden gjorde oaviserade besök och kontrollerade. Brottet var inte svårare än rattfylleri, stöld eller misshandel där intensivövervakning regelmässigt används. Tidigare brott medförde böter och låg långt tillbaka i tiden. Någon försäljning av alkohol hade inte skett. Eftersom mer än tre år förflutit mellan brotten skulle L.L. om hon tidigare haft elektronisk övervakning nu kunnat erhålla ny sådan.

Länsrätten i Norrbottens län (2004-10-27, ordförande Lundgren) yttrade såvitt nu är i fråga: Kriminalvårdsmyndigheten och Kriminalvårdsstyrelsen har åberopat föreskrifter och allmänna råd, KVVFS 2003:3. Länsrätten antecknar att den 1 augusti 2004 och således innan Kriminalvårdsstyrelsens beslut meddelades trädde nya föreskrifter och allmänna råd i kraft, nämligen KVVFS 2004:11. – Det aktuella rådet punkt 2.2 nionde stycket lyder enligt följande: "Om det på grund av det aktuella brottet eller annat är oförsvarligt eller stötande att bifalla en ansökan om intensivövervakning skall den avslås. Det kan röra sig om brottslighet som till sin karaktär är sådan att den typiskt sett är ägnad att fortsättas i eller från bostaden, till exempel olovlig sprittillverkning." – De allmänna råden är inte bindande. Det finns ett läkarintyg i målet av överläkaren C.F. som bedömer att L.L:s psykiska tillstånd avsevärt kommer att försämras om hon döms till fängelse. L.L. förnekar missbruk. Det framgår dock av personutredningen att hon har vissa alkoholproblem. Hon har som framgått av tingsrättens dom tillverkat 117 liter starksprit och enligt ombudet har inte någon försäljning skett vid aktuell brottslighet. L.L. har inte något arbete utan uppbär sjuklön. Det kan i och för sig sägas att fortsatt brottslighet inte bör kunna komma i fråga med tanke på icke aviserade besök och kontroller från frivården. Å andra sidan torde frivården inte alltför ofta besöka L.L:s bostadsort. – Länsrätten finner sammantaget att övervägande skäl som utgöres av de allmänna råden och L.L:s förmodade alkoholproblem överväger och att därför ansökan skall avslås. – Länsrätten lämnar besvären utan bifall.

L.L. överklagade länsrättens dom hos kammarrätten.

Kriminalvårdsstyrelsen motsatte sig ändring av länsrättens dom. Kammarrätten höll muntlig förhandling i målet.

Kammarrätten i Sundsvall (2005-02-08, Häggbom, Mobacke, referent, Wanhatalo) yttrade: Till stöd för sin talan åberopar L.L. vad hon anfört i länsrätten och tillägger bl.a. följande. Hon åberopar nytt läkarintyg utfärdat av överläkaren C.F. den 15 november 2004 av vilket framgår att denna bedömer att det föreligger risk för att hennes hälsa avsevärt kommer att försämras om hon döms till fängelse. Hon har genom socialtjänsten en s.k. hemmahosare som besöker henne regelbundet och hon har talat med polismästaren på orten, vilken lovat att göra regelbundna kontrollbesök i hennes bostad. Det finns därför väldigt små möjligheter för henne att fortsätta den brottslighet som hon senast dömts för. Hänsyn bör också tas till att hon ensam har ansvaret för sin 11-åriga dotter, som lider av migrän och ibland behöver åka till sjukhus. Att sådan hänsyn bör tas följer av rättsfallet NJA 1989 s. 564. – Kriminalvårdsstyrelsen har till stöd för sin inställning anfört bl.a. följande. L.L. har fällts till ansvar för bl.a. olovlig tillverkning av sprit. Brotten har begåtts i hennes bostad och utgör återfall i likartad brottslighet. Dessa omständigheter utgör i sig sådana särskilda skäl som talar mot en verkställighet av hennes fängelsestraff utanför anstalt genom intensivövervakning (jfr RÅ 2000 not. 125). – Vid kammarrättens muntliga förhandling har Kriminalvårdsstyrelsen tillagt bl.a. följande. Dotterns förhållanden eller andra personliga förhållanden kan inte påverka bedömningen. De ingivna läkarintygen är allmänt hållna. L.L. har en etablerad kontakt med socialtjänsten och även med psykiatrin sedan år 1986. Problemet i detta fall är brottets art. När man har fotboja görs i och för sig hembesök. Vid dessa besök görs dock endast drog- och alkoholtester och de som gör hembesöken har inga rättigheter att kontrollera bostaden, uthus m.m. För det krävs beslut om husrannsakan. Av utdrag ur brottsregistret framgår att L.L. dessutom genom strafföreläggande godkänt den 21 december 2004 ålagts dagsböter för snatteri. Hon kan därför inte anses pålitlig och hon kan komma att begå nya brott. Det NJA-fall som åberopats avser val av påföljd. I detta fall är påföljden redan bestämd och trots att tingsrätten kände till L.L:s personliga förhållanden valde man ändock att bestämma påföljden till fängelse i stället för skyddstillsyn. Frågan är således endast hur påföljden skall avtjänas. Det är frågan om artbrottslighet och det föreligger en uppenbar risk för återfall. Det skulle vara stötande om det gick att avtjäna straffet och samtidigt kunna fortsätta brottslig verksamhet. – Enligt 2 § första stycket lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll får, på ansökan av den som dömts till fängelse i högst tre månader, beslutas att fängelsestraffet skall verkställas utanför anstalt. En ansökan får inte bifallas, om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som ansökan avser eller om särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför anstalt. – I förarbetena till lagen sägs att huvudregeln bör vara att alla som uppfyller de formella kraven i lagen skall kunna delta, men att i några speciella situationer särskilda skäl kan tala för att huvudregeln bör kunna frångås. Vidare sägs att dessa situationer, bl.a. med hänsyn till att de är av mångskiftande karaktär, inte kan beskrivas i lagtexten (prop. 1993/94:184 s. 16). I specialmotiveringen ges vissa riktlinjer för när särskilda skäl skall anses tala mot verkställighet utanför anstalt. Sådana skäl kan vara att den dömdes bostad inte är godtagbar, att han inte har en fungerande telefon eller att han inte har ordnad sysselsättning. Om det framstår som helt orealistiskt att den dömde kan hantera en sådan verkställighet talar också särskilda skäl emot den. Han kan till exempel ha ett pågående kvalificerat missbruk. Slutligen kan det förekomma fall där det annars på grund av brottets karaktär eller gärningsmannens person skulle te sig direkt oförsvarligt eller stötande att bifalla ansökan. Det kan till exempel röra sig om en dom avseende brottslighet som till sin karaktär är sådan att den typiskt sett är ägnad att fortsättas i eller från bostaden. Det torde dock här röra sig om rena undantagsfall och möjligheten att inte bevilja en ansökan av sådana skäl bör utnyttjas med största försiktighet (prop. 1993/94:184 s. 33 ff.). – Till ledning för bedömningen har Kriminalvårdsstyrelsen utfärdat föreskrifter och allmänna råd. Dessa har i de avseenden som nu berörs återgetts i länsrättens dom. – Av handlingarna i målet och av vad som uppgetts vid kammarrättens muntliga förhandling framgår bl.a. följande. L.L. dömdes 1998 för olovlig tillverkning av sprit till dagsböter. Brottet begicks i hennes hem. Hon har därefter dömts till fängelse i två månader för brott mot alkohollagen begånget i hemmet under hösten 2002. L.L. lades därvid till last dels att ha tillverkat 117 liter sprit eller spritdrycker och dels att ha berett eller förfärdigat 355 liter mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker. – Kammarrätten gör följande bedömning. – Det brott som L.L. enligt redogörelsen ovan fällts till ansvar för under 2002 har utförts i hemmet och innebär återfall i tidigare brottslighet av samma slag. Med hänsyn härtill föreligger särskilda skäl som talar mot att medge verkställighet av ådömt fängelsestraff utanför anstalt. Vad L.L. anfört om sitt psykiska tillstånd, dotterns omsorgsbehov och möjligheter att kontrollera hennes egna förhållanden i hemmet medför inte att hon ändå bör medges verkställighet av fängelsestraffet utanför anstalt genom intensivövervakning med elektronisk kontroll. Överklagandet skall således avslås. – Kammarrätten avslår överklagandet.

L.L. fullföljde sin talan och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, skulle förordna om intensivövervakning. Hon anförde bl.a. följande. Huvudregeln är att alla som ansöker om verkställighet enligt 1 § lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll skall medges verkställighet utom anstalt. Hon är synnerligen lämpad för denna form av verkställighet. Några särskilda skäl som talar emot finns inte. Bostaden är godtagbar och permanent. Tekniska förutsättningar finns. Hon sammanbor inte med någon som skulle sätta sig emot en övervakning. Hennes dotter, som hon har vårdnaden om, har särskilda behov av att få vistas hos henne då hon inte har någon kontakt med fadern. Dottern måste få fortsätta sin skolgång på orten. Hon är inne i en mycket känslig period då hennes bror nyligen omkom i en bilolycka. Dottern har även drabbats av migrän och vid flera tillfällen fått tas in på sjukhus. Någon brottslighet kan inte utövas från bostaden då handläggare kommer att göra icke aviserade besök och kontroller. Brottet är inte svårare än rattfylleri, stöld eller misshandel där intensivövervakning regelmässigt används. Tidigare brott föranledde endast böter och ligger långt tillbaka i tiden. Någon försäljning har inte skett vid nu aktuell brottslighet.

Kriminalvården bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Den olovliga tillverkningen av sprit och beredandet av mäsk har utförts i L.L:s bostad. Det var fråga om förhållandevis stora mängder. L.L. har anfört att någon försäljning inte ägt rum men det framgår av uppgifterna i målet att syftet med tillverkningen var att tjäna pengar. Det är vidare fråga om återfall i brottslighet av samma slag. Det måste därför anses stötande att medge intensivövervakning, varför särskilda skäl talar emot ett bifall till ansökan.

Regeringsrätten (2006-02-03, Nordborg, Sandström, Nord, Hamberg, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll är lagen – i dess lydelse fr.o.m. den 1 april 2005 – tillämplig vid verkställighet av dom på fängelse, dock inte fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, om den dömde skall avtjäna fängelse i högst sex månader.

Enligt 2 § första stycket samma lag får, på ansökan av den dömde, beslutas att fängelsestraffet skall verkställas utanför anstalt. En ansökan får inte bifallas, om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som ansökan avser eller om särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför anstalt.

Frågan i målet är om det finns särskilda skäl som talar mot verkställighet utanför anstalt.

Huvudregeln är att alla som uppfyller kravet i fråga om straffets längd skall kunna verkställa straffet utanför anstalt genom intensivövervakning med elektronisk kontroll, s.k. fotboja. I förarbetena till lagen har getts vissa riktlinjer för när huvudregeln kan frångås.

I målet har inte framkommit annat än att de grundläggande praktiska förutsättningarna för att elektronisk övervakning skall kunna komma i fråga är uppfyllda, såsom att bostaden är godtagbar och att övervakning är tekniskt möjlig.

En prövning måste innefatta en bedömning av den dömdes förmåga att följa de föreskrifter som uppställs när det gäller övervakningen. I lagförarbetena har framhållits att man bör vara restriktiv med att utesluta någon från medverkan på grundval av enbart en sådan bedömning. Särskilda skäl mot verkställighet utanför anstalt kan emellertid föreligga om det framstår som helt orealistiskt att den dömde kan hantera en sådan verkställighet, t.ex. till följd av ett pågående kvalificerat missbruk. Med hänsyn till vad som framkommit om L.L:s personliga förhållanden finner Regeringsrätten att någon sådan situation inte är för handen.

När det gäller frågan om det på grund av brottets karaktär eller gärningsmannens person skulle te sig direkt oförsvarligt eller stötande att bifalla en ansökan om övervakning konstaterar Regeringsrätten att L.L. har fällts till ansvar för brott mot alkohollagen, begånget i hemmet, liksom för tidigare brott av samma slag. Detta talar i och för sig mot att medge verkställighet utanför anstalt. I förarbetena har dock angetts att möjligheten att inte bevilja en ansökan av sådana skäl bör utnyttjas med största försiktighet. Med beaktande även här av L.L:s personliga förhållanden finner Regeringsrätten att det inte kan anses direkt oförsvarligt eller stötande att låta verkställigheten ske utanför anstalt.

Vid en sammantagen bedömning finner Regeringsrätten att det inte föreligger sådana särskilda skäl mot verkställighet utanför anstalt som avses i 2 § lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll. Överklagandet skall därför bifallas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller överklagandet och visar – med upphävande av underinstansernas avgöranden – målet åter till Kriminalvården för erforderlig handläggning.

Föredraget 2005-11-30, föredragande J-E Mattsson, målnummer 1299-05